Hesekiel, 1 Kapitlet
Profeten skådar i en syn Herren på hans
härlighets tron.
1. I det trettionde året, på femte dagen i fjärde månaden, när jag
var bland de fångna vid strömmen Kebar, öppnades himmelen, och
jag såg en syn från Gud.
2. På femte dagen i månaden, när femte året gick, efter att konung
Jojakin hade blivit bortförd i fångenskap,
>2 Kon. 24,12.
3. kom HERRENs ord till prästen Hesekiel, Busis son, i kaldeernas
land vid strömmen Kebar, och HERRENS hand kom där över honom.
4. Och jag fick se en stormvind komma norrifrån, ett stort moln med
flammande eld, ooh ett sken omgav det; och mitt däri, mitt i
elden, syntes något som var såsom glänsande malm.
>Ps. 18,8 f. Hab. 3,3 f. Syr. 49,8.
5. Och mitt däri syntes något som liknade fyra väsenden, och dessa
sågo ut på följande sätt: de liknade människor,
>1 Mos. 3,24. Upp. 4,7 f.
6. men vart väsende hade fyra ansikten, och vart och ett av dem
hade fyra vingar,
7. och deras ben voro raka och deras fötter såsom fötterna på en
kalv och de glimmade såsom glänsande koppar.
8. Och de hade människohänder under sina vingar på alla fyra
sidorna. Och med de fyras ansikten och vingar förhöll det sig
så:
9. deras vingar slöto sig intill varandra; och när de gingo,
behövde de icke vända sig, utan gingo alltid rakt fram.
10. Och deras ansikten liknade människoansikten, och alla fyra hade
lejonansikten på högra sidan, och alla fyra hade tjuransikten på
vänstra sidan, och alla fyra hade ock örnansikten.
11. Så var det med deras ansikten. Och deras vingal voro utbredda
upptill; vart väsende hade två vingar med vilka de slöto sig
intill varandra, och två som betäckte deras kroppar.
12. Och de gingo alltid rakt fram; vart anden ville gå, dit gingo
de, och när de gingo, behövde de icke vända sig.
13. Och väsendena voro till sitt utseende lika eldsglöd, som brunno
likasom bloss, under det att elden for omkring mellan väsendena;
och den gav ett sken ifrån sig, och ljungeldar foro ut ur elden.
14. Och väsendena hastade fram och tillbaka likasom blixtar.
15. När jag nu såg på väsendena, fick jag se ett hjul stå på jorden,
invid väsendena, vid var och en av deras fyra framsidor.
16. Och det såg ut som om hjulen voro gjorda av något som liknade
krysolit, och alla fyra voro likadana; och det såg vidare ut som
om de voro så gjorda, att ett hjul var insatt i ett annat.
17. När de skulle gå, kunde de gå åt alla fyra sidorna, de behövde
icke vända sig, när de gingo.
18. Och deras lötar voro höga och förskräckliga, och på alla fyra
voro lötarna fullsatta med ögon runt omkring.
19. Och när väsendena gingo, gingo ock hjulen invid dem, och när
väsendena lyfte sig upp över jorden lyfte sig ock hiulen.
20. Vart anden ville gå, dit gingo de, ja, varthelst anden ville gå;
och hjulen lyfte sig jämte dem, ty väsendenas ande var i hjulen.
21. När väsendena gingo, gingo ock dessa; när de stodo stilla, stodo
ock dessa stilla; när de lyfte sig upp över jorden, lyfte sig
ock hjulen jämte dem, ty väsendenas ande var i hjulen.
22. Och över väsendenas huvuden syntes något som liknade ett
himlafäste, till utseendet såsom underbar kristall, utspänt
ovanpå deras huvuden.
23. Och under fästet voro deras vingar utbredda rätt emot varandra
Vart särskilt väsende hade två vingar med vilka det kunde
betäcka sin kropp.
24. Och när de gingo, lät dånet av deras vingar i mina öron såsom
dånet av stora vatten, såsom den Allsmäktiges röst; ja, det var
ett väldigt dån, likt dånet från en härskara. Men när de stodo
stilla, höllo de sina vingar nedsänkta.
>Ps 29,3 f.
25. Och ovan fästet, som vilade på deras huvuden, dånade det; när de
då stodo stilla, höllo de sina vingar nedsänkta.
26. Och ovanpå fästet, som vilade på deras huvuaen, syntes något som
såg ut att vara av safirsten, och som liknade en tron; och
ovanpå det som liknade en tron satt en som till utseendet
liknade en människa,
>2 Mos. 24,10. Jes. 6,1 Hes. 10,1 f. Dan. 7,9 f. Upp. 4,2 f.
27. Och jag såg något som var såsom glänsande malm och omgivet runt
omkring av något som såg ut såsom eld, ända ifrån det som såg ut
att vara hans länder och sedan allt uppåt. Men nedåt från det
som såg ut att vara hans länder såg jag något som såg ut såsom
eld; och ett sken omgav honom.
28. Såsom bågen som synes i skyn, när det regnar, så såg skenet ut
där runt omkring.
Så såg det ut, som tycktes mig vara HERRENS härlighet; och när
jag såg det, föll jag ned på mitt ansikte, och jag hörde rösten
av en som talade
>1 Mos. 9,12 f. Dan. 10,9. Upp. 1,17.
Hesekiel, 2 Kapitlet
Profetens sändning till det gensträviga
Israel. Bokrullen.
1. Och han sade till mig: "Du människobarn, stå upp på dina fötter,
så vill jag tala med dig."
2. När han så talade till mig, kom en andekraft i mig och reste upp
mig på mina fötter; och jag hörde på honom som talade till mig.
>Hes. 3,24. Dan. 10,10.
3. Och han sade till mig: "Du människobarn, jag sänder dig till
Israels barn, de avfälliga hedningarna som hava avfallit från
mig; de och deras fäder hava begått överträdelser mot mig allt
intill den dag som i dag är.
4. Till barnen med hårda pannor och förstockade hjärtan sänder jag
dig, och du skall säga till dem: 'Så säger Herren, HERREN'
>Jer. 3,8. 5,8. Hes. 3,7.
5. Och evad de höra därpå eller icke -- ty de äro ett gensträvigt
släkte -- så skola de dock förnimma att en profet har varit
ibland dem.
>Jes. 28,9, Hes. 33,33.
6. Och du, människobarn, frukta icke för dem, och frukta icke för
deras ord, fastän du omgives av tistlar och törnen och bor
ibland skorpioner. Nej, frukta icke för deras ord, och var icke
förfärad för dem själva, då de nu äro ett gensträvigt släkte.
>Jer 1,8, 17. 9,2 f. Hes. 3,9. Mik. 7,4. Luk. 12,4 1 Petr. 3,14.
7. Utan tala mina ord till dem, evad de höra på dem eller icke, då
de nu äro så gensträviga.
8. Men du, människobarn, hör nu vad jag talar till dig; var icke
gensträvig såsom detta gensträviga släkte. Öppna din mun och ät
vad jag giver dig."
>Upp. 10,9 f.
9. Och jag fick se en hand uträckas mot mig, och i den såg jag en
bokrulle.
10. Och denna breddes ut framför mig, och den var fullskriven innan
och utan; och där voro uppskrivna klagosånger, suckan och verop.
Hesekiel, 3 Kapitlet
Profeten äter upp bokrullen och sändes
åstad att tala till det gensträviga
Israel. En lärares ansvar för sina
åhörare. Ny uppenbarelse.
1. Och han sade till mig: "Du människobarn, ät vad du här finner,
ät upp denna rulle, och gå sedan åstad och tala till Israels
hus."
2. Då öppnade jag min mun, och han gav mig rullen att äta.
3. Och han sade till mig: "Du människobarn, du måste mätta din buk
och fylla dina inälvor med den rulle som jag nu giver dig." Och
jag åt, och den var i min mun söt såsom
honung.
>Ps. 19,11. Jer. 15,16.
4. Och han sade till mig: "Du människobarn, gå bort till Israels
hus och tala till dem med mina ord.
5. Ty du bliver ju icke sänd till ett folk med obegripligt språk
och trög tunga, utan till Israels hus,
6. icke till mångahanda folk med obegripligt språk och trög tunga,
vilkas tal du icke förstår; sannerligen, sände jag dig till
sådana, så skulle de höra på dig
7. Men Israels hus vill icke höra på dig, ty de vilja icke höra på
mig; hela Israels hus har hårda pannor och förhärdade
hjärtan.
>Hes. 2,4.
8. Men se, jag gör ditt ansikte hårt såsom deras ansikten, och din
panna hård såsom deras pannor.
>Jer. 1,18. Mik. 3,8.
9. Ja, jag gör din panna hård sasom diamant, hårdare än flinta. Du
skall icke frukta för dem och icke förfäras för dem, då de nu
äro ett gensträvigt släkte."
>Hes. 2,6.
10. Och han sade till mig: "Du människobarn, allt vad jag talar till
dig skall du upptaga i ditt hjärta och höra med dina öron.
11. Och gå bort till dina fångna landsmän, och tala till dem och säg
till dem: 'Så säger Herren, HERREN' -- evad de nu höra därpå
eller icke."
12. Och en andekraft lyfte upp mig, och jag hörde bakom mig ljudet
av ett väldigt dån: "Lovad vare HERRENS härlighet, där varest
den är!",
13. så ock ljudet av väsendenas vingar, som rörde vid varandra, och
ljudet av hjulen jämte dem och ljudet av ett väldigt dån.
14. Och en andekraft lyfte upp mig och förde mig bort, och jag
färdades åstad, bedrövad och upprörd i min ande, och HERRENS
hand var stark över mig.
>Jer. 15,17.
15. Och hag kom till de fångna i Tel-Abib, till dem som bodde vid
strömmen Kebar, till den plats där de bodde; och jag satt där
ibland dem i sju dagar, försänkt i djup sorg.
16. Men efter sju dagar kom HERRENS ord till mig; han sade:
17. "Du människobarn, jag har satt dig till en väktare för Israels
hus, för att du å mina vagnar skall varna dem, när du hör ett
ord från min mun.
>Jer. 6,17. Hes. 33,7 f.
18. Om jag säger till den ogudaktige: 'Du måste dö' och du då icke
varnar honom, ja, om du icke säger något till att varna den
ogudaktige för hans ogudaktiga väg och rädda hans liv, då skall
väl den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod skall
jag utkräva av din hand.
19. Men om du varnar den ogudaktige och han likväl icke vänder om
från sin ogudaktighet och sin ogudaktiga väg, då skall
visserligen han dö genom sin missgärning, men du själv har
räddat din själ.
20. Och om en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och
gör vad orätt är, så skall jag lägga en stötesten i hans väg,
och han skall dö. Om du då icke har varnat honom, så skall han
väl dö genom sin synd, och den rättfardighet som han förr har
övat skall icke varda ihågkommen, men hans blod skall jag
utkräva av din hand.
>Hes. 18,24. 33,12 f.
21. Men om du har varnat den rättfärdige, för att han, den
rättfärdige, icke skall synda, och han så avhåller sig från
synd, då skall han förvisso få leva, därför att han lät varna
sig, och du själv har då räddat din själ."
22. Och HERRENS hand kom där över mig, och han sade till mig: "Stå
upp och gå ut på slätten; där skall jag tala med dig."
23. Då stod jag upp och gick ut på slätten; och se, där stod HERRENS
härlighet, alldeles sådan som jag hade sett den vid strömmen
Kebar; och jag föll ned på mitt ansikte.
>Hes. 1,3.
24. Men en andekraft kom i mig och reste upp mig på mina fötter. Och
han talade med mig och sade till mig: "Gå och stäng dig inne i
ditt hus.
>Hes. 2,2.
25. Och se, du människobarn, bojor skola läggas på dig, och du skall
bliva bunden med sådana, så att du icke kan gå ut bland de
andra.
>Hes. 4,8.
26. Och jag skall låta din tunga låda vid din gom, så att du bliver
stum och icke kan bestraffa dem, då de nu äro ett gensträvigt
släkte.
>Hes. 2,5.
27. Men när jag talar med dig, skall jag upplåta din mun, så att du
kan säga till dem: 'Så säger Herren, HERREN.' Den som då vill
höra, han höre, och den som icke vill, han höre icke, då de nu
äro ett gensträvigt släkte."
>Hes 2,7.
Hesekiel, 4 Kapitlet
Jerusalems belägring förebildad.
1. Och du, människobarn, tag dig en tegeltavla och lägg den framför
dig och rista på den in en stad, nämligen Jerusalem
2. Och res upp bålverk mot den och bygg en belägringsmur mot den
och kasta upp en vall mot den och slå upp läger mot den och sätt
upp murbräckor mot den runt omkring.
3. Och tag dig en järnplåt och sätt upp den såsom en järnvagg
mellan dig och staden; och vänd så ditt ansikte emot den och
håll den belägrad och ansätt den. Detta skall vara ett tecken
för Israels hus.
4. Och lägg du dig på din vänstra sida och lägg Israels hus'
missgärning ovanpå; lika många dagar som du ligger så, skall du
bära på deras missgärning.
5. Jag skall låta deras missgärningsår för dig motsvaras av ett
lika antal dagar, nämligen av tre hundra nittio dagar; så länge
skall du bara på Israels hus' missgärning.
6. Och sedan, när du har fullgjort detta, skall du lägga dig på din
högra sida och bära på Juda hus' missgärning; i fyrtio dagar,
var dag svarande mot ett år, skall denna min föreskrift gälla
för dig.
>4 Mos. 14,34.
7. Och du skall vända ditt ansikte och din blottade arm mot det
belägrade Jerusalem och profetera mot det.
8. Och se, jag skall lägga bojor på dig, så att du icke kan vända
dig från den ena sidan på den andra, förrän dina belägringsdagar
äro slut.
9. Och tag dig vete, korn, bönor, linsärter, hirs och spält och
lägg detta i ett och samma kärl och baka dig bröd därav; lika
många dagar som du ligger på ena sidan, alltså tre hundra nittio
dagar, skall detta vara vad du har att äta.
10. Den mat som du får att äta skall du äta efter vikt, tjugu siklar
om dagen; detta skall du hava att äta från en viss timme ena
dagen till samma timme nästa dag
11. Du skall ock dricka vatten efter mått, nämligen en sjättedels
hin; så mycket skall du hava att dricka från en viss timme ena
dagen till samma timme nästa dag.
12. Tillredd såsom kornkakor skall maten ätas av dig, och du skall
tillreda den inför deras ögon på bränsle av människoträck.
13. Och HERREN tillade: "Likaså skola Israels barn äta sitt bröd
orent bland hedningarna, till vilka jag skall fördriva dem."
14. Men jag svarade: "Ack, Herre, HERRE! Se, jag har ännu aldrig
blivit orenad. Jag har aldrig, från min ungdom och intill nu,
ätit något självdött eller ihjälrivet djur; och sådant kött som
räknas för vederstyggligt har aldrig kommit i min mun."
>3 Mos. 7,18, 24 f. 11,2 f. 19,7. Jes. 65,4. Apg. 10,14.
15. Då sade han till mig: "Välan, jag vill låta dig taga kospillning
i stället för människoträck; vid sådan må du baka ditt bröd."
16. Och han sade åter till mig: "Du människobarn, se, hag vill
fördärva livsuppehället för Jerusalem, så att de skola äta bröd
efter vikt, och det med oro, och dricka vatten eF- ter mått, och
det med förfäran;
>3 Mos. 26,26. Hes. 14,13.
17. ja, så att de lida brist på bröd och vatten och gripas av
förfäran, den ene med den andre, och försmäkta genom sin
missgärning.
Hesekiel, 5 Kapitlet
Förebildlig framställning av den
undergång som skall drabba profetens
folk.
1. Och du, människobarn, tag dig ett skarpt svärd och bruka det
såsom rakkniv, och för det över ditt huvud och din haka; tag dig
så en vågskål och dela det avrakade håret.
>Jes. 7,20.
2. En tredjedel skall du bränna upp i eld mitt i staden, när
belägringsdagarna hava gått till ända; en tredjedel skall du
taga ut ooh slå den med svärdet där runt omkring; och en
tredjedel skall du strö ut för vinden, och mitt svärd skall jag
draga ut efter dem.
3. Men några få strån skall du taga undan därifrån, och dem skall
du knyta in i flikarna av din mantel.
>Hes. 14,22.
4. Och av dessa strån skall du återigen taga några och kasta dem i
elden och bränna upp dem i eld. Härifrån skall en eld gå ut
över hela Israels hus.
5. Så säger Herren, HERREN: Detta år Jerusalem, som jag har satt
mitt ibland hednafolken, med länder runt däromkring.
6. Men det var gensträvigt mot mina rätter på ett ännu ogudaktigare
sätt än hednafolken, och var ännu mer gensträvigt mot mina
stadgar än länderna runt däromkring; ty de förkastade mina
rätter oah vandrade icke efter mina stadgar.
>Jer. 6,16. 44,16 f.
7. Därför säger Herren, HERREN så: Eftersom I haven rasat värre än
hednafolken runt omkring eder, och icke haven vandrat efter mina
stadgar ooh icke gjort efter mina rätter, ja, icke ens gjort
efter de hednafolks rätter, som bo runt omkring eder,
>Hes. 16,47 f. Rom. 2,14 f.
8. därför säger Herren, HERREN så: Se, fördenskull skall jag också
komma över dig och skipa rätt mitt ibland dig inför hednafolkens
ögon;
9. jag skall göra med dig vad jag aldrig förr har gjort, och sådant
som jag aldrig mer vill göra, för alla dina styggelsers
skull.
>Matt. 24,21,
10. Därför skola i dig föräldrar äta sina barn, och barn sina
föräldrar; och jag skall skipa rätt i dig och strö ut för alla
vindar allt som bliver kvar av dig.
>3 Mos. 26,29. 5 Mos. 28,53. Jer. 19,9, Klag. 2,20, 4,10.
11. Ja, så sant jag lever, säger Herren, HERREN: sannerligen, därför
att du har orenat min helgedom med alla dina skändligheter och
alla dina styggelser, skall jag också utan skonsamhet vända bort
mitt öga och icke hava någon misskund.
>Jer. 21,7, Hes. 7,4. 8,18.
12. En tredjedel av dig skall dö av pest och förgås av hunger i dig,
en tredjedel skall falla för svärd runt omkring dig; och en
tredjedel skall jag strö ut för alla vindar, och mitt svärd
skall jag draga ut efter dem.
>Jer. 15,2,
13. Ja, min vrede skall få uttömma sig, och jag skall släcka min
förtörnelse på dem och hämnas på dem; och när jag så uttömmer
min förtörnelse på dem, skola de förnimma att jag, HERREN, har
talat i min nitälskan.
>Jes. 1,24. Hes. 16,42. 24,13.
14. Och jag skall låta dig bliva en ödemark och en smälek bland
folken runt omkring dig, inför var mans ögon, som går där fram.
>Jer. 18,16.
15. Ja, det skall bliva till smälek och hån, till varnagel och
skräck för folken runt omkring dig, när jag så skipar rätt i dig
med vrede och förtörnelse och förtörnelses tuktan. Jag, HERREN,
har talat.
16. När jag sänder bland dem hungerns onda pilar, som bliva till
fördärv, ja, när jag sänder dessa till att fördärva eder och så
låter eder hunger bliva allt värre, då skall jag förstöra för
eder edert livsuppehälle.
>Hes. 4,16, 14,13.
17. Jag skall sända över eder hungersnöd och vilddjur, som skola
döda edra barn; och pest och blodsutgjutelse skall gå över dig,
och svärd skall jag låta komma över dig. Jag, HERREN, har talat.
>3 Mos. 26,22. 5 Mos. 32,24. Hes. 28,23.
Hesekiel, 6 Kapitlet
Domsord över Israels berg för den
avgudadyrkan som där bedrives.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Israels berg och
profetera mot dem
>Hes. 36,1.
3. och säg: I Israels berg, hören Herrens, HERRENS ord: Så säger
Herren, HERREN till bergen och höjderna, till bäckarna och
dalarna: Se, jag skall låta svärd komma över eder och förstöra
edra offerhöjder.
4. Och edra altaren skola varda förödda och edra solstoder
sönderkrossade, och dem av eder, som bliva slagna, skall jag
låta bliva kastade inför edra eländiga avgudar.
>3 Mos. 26,30 f. 2 Kon. 23,11 f.
5. Och jag skall låta Israels barns döda kroppar ligga där inför
deras eländiga avgudar, och jag skall förströ edra ben runt
omkring edra altaren.
6. Var I än ären bosatta skola städerna bliva öde och offerhöjderna
ödelagda, så att edra altaren stå öde och förödda, och edra
eländiga avgudar bliva sönderslagna och få en ände, och edra
solstoder bliva nedhuggna, och edra verk utplånade.
7. Dödsslagna män skola då falla bland ederD; och I skolen förnimma
att jag är HERREN.
8. Och om jag låter några leva kvar, så att somliga av eder, när I
bliven förströdda i länderna, räddas undan svärdet ute bland
folken,
9. så skola dessa edra räddade ute bland folken, där de äro i
fångenskap, tänka på mig, när jag har krossat deras trolösa
hjärtan, som veko av ifrån mig, och deras ögon, som i trolös
avfällighet skådade efter deras eländiga avgudar; och de skola
känna leda vid sig sjäka för det onda som de hava gjort med alla
sina styggelser.
>3 Mos. 26,40 f. 4 Mos. 15,39.
10. Och de skola förnimma att jag är HERREN. Det är icke ett tomt
ord att jag skall låta denna olycka komma över dem.
11. Så säger Herren, HERREN: Slå dina händer tillsammans, och stampa
med dina fötter, och ropa ack och ve över alla de onda
styggelserna i Israels hus, ty genom svärd, hunger och pest
måste de falla.
12. Den som är långt borta skall dö av pest, och den som är nära
skall falla för svärd, och den som bliver kvar och varder
bevarad skall dö av hunger; så skall jag uttömma min vrede på
dem.
13. Och I skolen förnimma att jag är HERREN, när deras slagna män
ligga där mitt ibland sina eländiga avgudar, runt omkring sina
altaren, på alla höga kullar, på alla bergstoppar, under alla
gröna träd och under alla lummiga terebinter, varhelst de hava
låtit en välbehaglig lukt uppstiga till alla sina oländiga
avgudar.
>2 Kon. 17,10. Jer. 2,20.
14. Och jag skall uträcka min hand mot dem och göra landet mer öde
och tomt än öknen vid Dibla, var de än äro bosatta; och de skola
förnimma att jag är HERREN.
>Jer 48,22.
Hesekiel, 7 Kapitlet
Änden kommer.
1. Och HERRENs ord kom tili mig; han sade:
2. Du människobarn, så säger Herren, HERREN till Israels land:
Änden! Ja, änden kommer över landets fyra hörn.
3. Nu kommer änden över dig, ty jag skall sända min vrede mot dig
och döma dig efter dina gärningar och låta alla dina styggelser
komma över dig.
4. Jag skall icke visa dig någon skonsamhet och icke hava någon
misskund; nej, jag skall låta dina gärningar komma över dig, och
dina styggelser skola vila på dig. Och I skolen förnimma att jag
är HERREN.
5. Så säger Herren, HERREN: Se, en olycka kommer, en olycka ensam i
sitt slag!
6. En ände kommer, ja, änden kommer, den vaknar upp och kommer över
dig.
7. Ja se, det kommer! Nu kommer ordningen till dig, du folk som bor
här i landet; din stund kommer, förvirringens dag är nära, då
intet skördeskri mer skall höras på bergen.
8. Nu skall jag snart utgjuta min förtörnelse över dig och uttömma
min vrede på dig, och döma dig efter dina gärningnr och låta
alla dina styggelser komma över dig.
9. Jag skall icke visa någon skonsamhet och icke hava någon
misskund, jag skall giva dig efter dina gärningar, och dina
styggelser skola vila på dig. Och I skolen förnimma att jag,
HERREN, är den som slår.
10. Se, dagen är inne; se, det kommer! Ordningen går sin gång, riset
blomstrar upp, övermodet grönskar;
>Jes. 10,5.
11. våldet reser sig till ett ris för ogudaktigheten. Då bliver
intet kvar av dem, intet av hela deras hop, intet av deras gods,
och till intet bliver deras härlighet.
12. Stunden kommer, dagen nalkas; köparen må icke glädja sig, och
säljaren må icke sörja, ty vredesglöd kommer över hela hopen
därinne.
13. Säljaren skall icke få tillbaka vad han har sålt, om han ens får
förbliva vid liv. Ty profetian om hela hopen därinne skall icke
ryggas och ingen som lever i missgärning skall kunna hålla
stånd.
14. Man stöter i basun och rustar allt i ordning, men ingen drager
ut till strid; ty min vredesglöd går fram över hela hopen
därinne.
15. Ute härjar svärdet och därinne pest och hungersnöd, den som är
ute på marken dör genom svärdet, och den som är i staden, honom
förtär hungersnöd och pest.
16. Och om några av dem bliva räd dade, så skola de söka sin
tillflykt i bergen och vara lika klvftornas duvor, som
allasammans klaga. Så skall det gå var och en genom hans
missgärning.
>Jes. 38,14.
17. Alla händer skola sjunka ned, och alla knän skola bliva såsom
vatten.
>Jes. 13,7. Jer. 6,24.
18. Människorna skola kläda sig i sorgdräkt, och förfäran skall
övertäcka dem, alla ansikten skola höljas av skam, och alla
huvuden skola bliva skalliga.
>Jes. 3,24.
19. Man skall kasta sitt silver ut på gatorna och akta sitt guld
såsom orenlighet. Deras silver ooh guld skall icke kunna rädda
dem på HERRENS vredes dag, de skola icke kunna mätta sig därmed
eller därmed fylla sin buk; ty det har varit för dem en
stötesten till missgärning.
>Ords. 11,4. Sef. 1,18.
20. Dess sköna glans brukade man till högfärd, ja, de gjorde därav
sina styggeliga bilder, sina skändliga avgudar. Därför skall jag
göra det till orenlighet för dem.
>Hos. 2,8. 8,4.
21. Jag skall giva det såsom byte i främlingars hand och såsom rov
åt de ogudaktigaste på jorden, för att de må ohelga det.
22. Och jag skall vända bort mitt ansikte ifrån dem, så att man får
ohelga min klenod; våldsmän skola få draga därin och ohelga den.
23. Gör kedjorna redo; ty landet är fullt av blodsdomar, och staden
är full av orätt.
24. Och jag skall låta de värsta hednafolk komma och taga deras hus
i besittning. Så skall jag göra slut på de fräckas övermod, och
deras helgedomar skola varda oskärade.
25. Förskräckelse skall komma, och när de söka räddning, skall ingen
vara att finna.
26. Den ena olyckan skall komma efter den andra, det ena sorgebudet
skall följa det andra. Man skall få tigga profeterna om syner,
prästerna skola komma till korta med sin undervisning och de
äldste med sina råd.
>Jer. 4,20. 18,18.
27. Konungen skall sörja, hövdingarna skola kläda sig i
förskräckelse, och folket i landet skall stå där med darrande
händer. Jag skall göra med den efter deras gärningar och skipa
rätt åt dem såsom rätt är åt dem; och de skola förnimma att jag
är HERREN.
Hesekiel, 8 Kapitlet
Avgudastyggelserna i Jerusalem.
1. Och i sjätte året, i sjätte månaden, på femte dagen i månaden,
när jag satt i mitt hus och de äldste i Juda sutto hos mig, kom
Herrens, HERRENS hand där över mig.
>Hes. 1,3 f.
2. Och jag fick se något som till utseendet liknade eld; allt, ända
ifrån det som såg ut att vara hans länder och sedan allt nedåt,
var eld. Men från hans länder och sedan allt uppåt syntes något
som liknade strålande ljus, och som var såsom glänsande malm.
>Hes. 1,27.
3. Och han räckte ut något som var bildat såsom en hand och fattade
mig vid en lock av mitt huvudhår; och en andekraft lylte mig upp
mellan himmel och jord och förde mig, i en syn från Gud, till
Jerusalem, dit där man går in till den inre förgården genom den
port som vetter åt norr, där varest avgudabelätet, det som hade
uppväckt Guds nitälskan, hade sin plats.
>2 Krön. 33,7, 15. Hes. 3,12.
4. Och se, där syntes Israels Guds härlighet, alldeles sådan som
jag hade sett den på slätten.
>Hes. 3,12.
5. Och han sade till mig: "Du människobarn, lyft upp dina ögon mot
norr." När jag nu lyfte upp mina ögon mot norr, fick jag se
avgudabelätet, det som hade uppväckt Guds nitälskan, stå där
norr om altarporten, vid själva ingången.
>2 Mos. 20,5. 5 Mos. 32,16.
6. Och han sade till mig: "Du människobarn, ser du vad de göra här?
Stora äro de styggelser som Israels hus här bedriver, så att jag
måste draga långt bort ifrån min helgedom; men du skall få se
ännu flera, större styggelser."
>Hes. 11,23.
7. Sedan förde han mig till förgårdens ingång, och jag fick där se
ett hål i väggen.
8. Och han sade till mig: "Du människobarn, bryt igenom väggen." Då
bröt jag igenom väggen och fick nu se en dörr.
9. Och han sade till mig: "Gå in och se vilka onda styggelser de
här bedriva."
10. När jag nu kom in, fick jag se allahanda bilder av
vedelstyggeliga kräldjur och fyrfotadjur, så ock Israels hus'
alla eländiga avgudar, inristade runt omkring på väggarna.
11. Och framför dem stodo sjuttio av: de äldste i Israels hus, och
Jaasanja, Safans son, stod mitt ibland dem, och var och en av
dem hade sitt rökelsekar i handen, och vällukt steg upp från
rökelsemolnet.
>2 Kon. 22,3.
12. Och han sade till mig: "Du människobarn, ser du vad de äldste i
Israels hus bedriva i mörkret, var och en i sin avgudakammare?
Ty de säga: 'HERREN ser oss icke, HERREN har övergivit landet.'"
>Hes. 9,9.
13. Därefter sade han till mig: "Du skall få se ännu flera, större
styggelser som dessa bedriva."
14. Och han förde mig fram mot ingången till norra porten på HERRENS
hus, och se, där sutto kvinnor som begräto Tammus.
15. Och han sade till mig: "Du människobarn, ser du detta? Men du
skall få se ännu flera styggelser, större än dessa."
16. Och han förde mig till den inre förgården till HERRENS hus, och
se, vid ingången till HERRENS tempel, mellan förhuset och
altaret, stodo vid pass tjugufem män, som vände ryggarna åt
HERRENS tempel och ansiktena åt öster, och som tillbådo solen i
öster.
>2 Kon. 23,5, 11.
17. Och han sade till mig: "Du människobarn, ser du detta? Är det
icke nog för Juda hus att bedriva de styggelser som de här hava
bedrivit, eftersom de nu ock hava uppfyllt landet med orätt och
åter hava förtörnat mig? Se nu huru de sätta vinträdskvisten för
näsan!
18. Därför skall också jag utföra mitt: verk i vrede; jag skall icke
visa någon skonsamhet och icke hava någon misskund. Och om de än
ropa med hög röst inför mig, skall jag dock icke höra dem."
>Ords. 1,28. Jer. 11,11. Hes. 5,11.
Hesekiel, 9 Kapitlet
Syn i vilken profeten ser Jerusalems
invånare, dem som icke äro tecknade,
drabbas av hemsökelse.
1. Och jag hörde honom ropa med hög röst och säga: "Kommen hit med
hemsökelser över staden, och var och en have sitt mordvapen i
handen."
2. Och se, då kommo sex män från övre porten, den som vetter åt
norr och var och en hade sin stridshammare i handen; och bland
dem fanns en man som var klädd i linnekläder och hade ett
skrivtyg vid sin länd. Och de kommo och ställde sig vid sidan
av kopparaltaret.
>Hes. 8,3, Upp. 15,1, 6.
3. Och Israels Guds härlighet hade lyft sig från keruben, som den
vilade på, och hade flyttat sig till tempelhusets tröskel, och
ropade nu till mannen som var klädd i linnekläderna och hade
skrivtyget vid sin länd;
>Hes. 1,5 f.
4. HERREN sade till honom: "Gå igenom Jerusalems stad, och teckna
med ett tecken på pannan de män som sucka och jämra sig över
alla styggelser som bedrivas därinne."
>2 Mos. 12,23. Jer. 5,1. Upp. 7,3.
5. Och till de andra hörde jag honom säga: "Dragen fram i staden
efter honom och slån ned folket; visen ingen skonsamhet och
haven ingen misskund.
6. Både åldringar och ynglingar och jungfrur, både barn och kvinnor
skolen I dräpa och förgöra, men I mån icke komma vid någon som
har tecknet på sig, och I skolen begynna vid min helgedom." Och
de begynte med de äldste, med de män som stodo framför
tempelhuset.
>Jer. 25,29. Hes. 8,16. 1 Petr. 4,17.
7. Han sade nämligen till dem: "Orenen tempelhuset, och fyllen upp
förgårdarna med slagna; dragen sedan ut." Och de drogo ut och
sloga ned folket i staden.
8. Då nu jag blev lämnad kvar, när de så slogo folket, föll jag ned
på mitt ansikte och ropade och sade: "Ack, Herre, HERRE, vill du
då förgöra hela kvarlevan av Israel, eftersom du så utgjuter din
vrede över Jerusalem?"
9. Han sade till mig: "Israels och Juda hus' missgärning är alltför
stor; landet är uppfyllt med orätt, och staden är full av
lagvrängning. Ty de säga: 'HERREN har övergivit landet, HERREN
ser det icke.'
>Hes. 7,23. 8,12. 11,6.
10. Därför skall icke heller jag visa någon skonsamhet eller hava
någon misskund, utan skall låta deras gärningar komma över deras
huvuden."
>Hes. 8,18.
11. Och mannen som var klädd i linnekläderna och hade skrivtyget vid
sin länd kom nu tillbaka och gav besked och sade: "Jag har gjort
såsom du bjöd mig."
Hesekiel, 10 Kapitlet
Herrens härlighet, med keruberna och
hjulen, visar sig för profeten i en syn
genom vilken Jerusalems uppbränning
påbjudes.
1. Och jag fick se att på fästet, som vilade på kerubernas huvuden,
fanns något som tycktes vara av safirsten, något som till
utseendet liknade en tron; detta syntes ovanpå dem.
>Hes. 1,22 f.
2. Och han sade till mannen som var klädd i linnekläderna, han
sade: "Gå in mellan rundlarna, in under keruben, och tag dina
händer fulla med eldsglöd från platsen mellan keruberna, och
strö ut dem över staden." Och jag såg honom gå.
>Hes. 1,13.
3. Och keruberna stodo till höger om huset, när mannen gick ditin,
och molnet uppfyllde den inre förgården.
>1 Kon. 8,10. Jes. 6,4.
4. Men HERRENS härlighet höjde sig upp från keruben och flyttade
sig till husets tröskel; och huset uppfylldes då av molnet, och
förgården blev full av glansen från HERRENS härlighet.
>Hes. 9,3.
5. Och dånct av kerubernas vingar hördes ända till den yttre
förgården, likt Gud den Allsmäktiges röst, då han talar.
>Hes. 1,24.
6. Och när han nu bjöd mannen som var klädd i linnekläderna och
sade: "Tag eld från platsen mellan rundlarna, inne mellan
keruberna", då gick denne ditin och ställde sig bredvid ett av
hjulen.
7. Då räckte keruben där ut sin hand, mellan de andra keruberna,
till elden som brann mellan keruberna, och tog därav och lade i
händerna på honom som var klädd i linnekläderna; och denne tog
det och gick så ut.
8. Och under vingarna på keruberna så syntes något som var bildat
såsom en människohand.
>Hes. 1,8.
9. Och jag fick se fyra hjul stå invid keruberna ett hjul invid var
kerub och det såg ut som om hjulen voro av något som liknade
krysolitsten.
>Hes. 1,15. f.
10. De sågo alla fyra likadana ut, och ett hjul tycktes vara insatt
i ett annat.
11. När de skulle gå, kunde de gå åt alla fyra sidorna, de behövde
icke vända sig, när de gingo. Ty åt det håll dit den främste
begav sig gingo de andra efter, utan att de behövde vända sig,
när de gingo.
12. Och hela deras kropp, deras rygg, deras händer och deras vingar,
så ock hjulen, voro fulla med ögon runt omkring; de fyra hade
nämigen var sitt hjul.
13. Och jag hörde att hjulen kallades rundlar".
14. Och var ooh en hade fyra ansikten; det första ansiktet var en
kerubs, det andra en människas, det tredje ett lejons, det
fjärde en örns.
>Hes. 1,5 f.
15. Och keruberna höjde sig upp; de var samma väsenden som jag hade
sett vid strömmen Kebar.
>Hes. 1,3.
16. Och när keruberna gingo, gingo ock hjulen invid dem; och när
keruberna lyfte sina vingar för att höja sig över jorden, skilde
sig hjulen icke ifrån dem.
>Hes. 1,19 f.
17. När de stodo stilla, stodo ock dessa stilla, och när de höjde
sig, höjde sig ock dessa med dem, ty väsendenas ande var i dem.
18. Och HERRENS härlighet flyttade I sig bort ifrån husets tröskel
och stannadc över keruberna.
19. Då såg jag huru keruberna lyfte sina vingar och höjde sig från
iorden, när de begåvo sig bort, och hjulen jämte dem; och de
stannade vid ingången till östra porten på HERRENS hus, och
Israels Guds härlighet vilade ovanpå dem.
20. Det var samma väsendcn som jag: hade sett under Israels Gud vid
strömmen Kebar, och jag märkte att det var keruber.
21. Var och en hade fyra ansikten och fyra vingar, och under deras
vingar var något som liknade människohänder.
22. Och deras ansikten voro likadana som de ansikten jag hade sett
vid strömmen Kebar, så sågo de ut, och sådana voro de. Och de
gingo alla rakt fram.
>Hes. 1,9,12.
Hesekiel, 11 Kapitlet
Ytterligare domsord, åtföljda av löften
om en kommande återupprättelse för
Israels folk. Herrens härlighet viker
bort ur staden.
1. Och en andekraft lyfte upp mig och förde mig till östra porten
på HERRENS hus, den som vetter åt öster. Där fick jag se
tjugufem män stå vid ingången till porten; och jag såg bland dem
Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son, som voro furstar
i folket.
>Hes. 8,3.
2. Och han sade till mig: "Du människobarn, det är dessa män som
tänka ut vad fördärvligt är och råda till vad ont är, här i
staden;
3. det är de som säga: 'Hus byggas icke upp så snart. Här är
grytan, och vi äro köttet.
>Hes. 12,22, 27. 24,3 f.
4. Profetera därför mot dem, ja, profetera, du människobarn."
5. Då föll HERRENS Ande över mig, han sade till mig: "Säg: Så säger
HERREN: Sådant sägen I, I av Israels hus, och edra hjärtans
tankar känner jag väl.
6. Många ligga genom eder slagna här i staden; I haven uppfyllt
dess gator med slagna.
>Hes. 7,23.
7. Därför säger Herren, HERREN så: De slagna vilkas fall I haven
vållat i staden, de äro köttet, och den är grytan; men eder
själva skall man föra bort ur den.
8. I frukten för svärd, och svärd skall jag ock låta komma över
eder, säger Herren, HERREN.
9. Jag skall föra eder bort härifrån och giva eder i främlingars
hand; och jag skall hålla dom över eder.
10. För svärd skolen I falla; vid Israels gräns skall jag döma
eder. Och I skolen förnimma att jag är HERREN.
11. Staden skall icke vara en gryta för eder, och I skolen icke vara
köttet i den; nej, vid Israels gräns skall jag döma eder.
12. Då skolen I förnimma att jag är HERREN, I som icke haven vandrat
efter mina stadgar oah icke haven gjort efter mina rätter, utan
haven gjort efter de hednafolks rätter, som bo runt omkring
eder."
13. Medan jag så profeterade, hade Pelatja, Benajas son, uppgivit
andan. Då föll jag ned på mitt ansikte och ropade med hög röst
och sade: "Ack, Herre, HERRE, vill du då alldeles göra ände på
kvarlevan av Israel?"
>Jes. 10,20. Hes. 9,8.
14. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
15. "Du människobarn, dina bröder, ja, dina bröder dina nära fränder
och hela Israeis hus, alla de till vilka Jerusalems invånare
säga: 'Hållen eder borta från HERREN; det är åt oss aom landet
har blivit givet till besittning' --
16. om dem skall du alltså säga: Så säger Herren, HERREN: Ja, väl
har jag fört dem långt bort ibland folken och förstrött dem i
länderna, och med nöd har jag varit för dem en helgedom i de
länder dit de hava kommit;
>Jer. 24,5 f.
17. men därför skall du nu säga: Så säger Herren, HERREN: Jag skall
församla eder ifrån folkslagen och hämta eder tillhopa från de
länder dit I haven blivit förströdda, och skall giva eder
Israels land.
>Jer. 23,8.
18. Och när de hava kommit dit, skola de skaffa bort därifrån alla
de skändliga och styggeliga avgudar som nu finnas där.
19. Och jag skall giva dem alla ett och samma hjärta, och en ny ande
skall jag låta komma i deras bröst; jag skall taga bort
stenhjärtat ur deras kropp och giva dem ett hjärta av kött,
>Ps. 51,12. Jer. 32,39. Hes. 36,26 f. Sef 3,9. Apg. 4,32.
20. så att de vandra efter mina stadgar och hålla mina rätter och
göra efter dem, och de skola vara mitt folk, och jag skall vara
deras Gud.
>2 Mos. 6,7. 5 Mos. 30,9 f. Jer. 7,23. 24,7. 30,22. 31,1, 33. 32,38.
21. Men de vilkas hjärtan efterfölja de skändliga och styggeliga
avgudarnas hjärtan, deras gärningar skall jag låta komma över
deraa huvuden, säger Herren, HERREN."
>Hes. 9,10.
22. Och keruberna, följda av hjulen, lyfte sina vingar, och Israels
Guds härlighet vilade ovanpå dem.
23. Och HERRENS härlighet höjde sig och lämnade staden och stannade
på berget öster om staden.
>Hes. 10,19. Sak. 14,4.
24. Men mig hade en andekraft lyft upp och fört bort till de fångna
i Kaldeen, så hade skett i synen, genom Guds Ande. Sedan
försvann för mig den syn jag hade fått se.
25. Och jag talade till de fångna alla de ord som HERREN hade
uppenbarat för mig.
Hesekiel, 12 Kapitlet
Förebildlig framställning av folkets
landsflykt. Profetians uppfyllelse viss
och nära förestående.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade;
2. "Du människobarn, du bor mitt i det gensträviga släktet, bland
människor som hava ögon att se med, men dock icke se, och öron
att höra med, men dock icke höra, eftersom de äro ett så
gensträvigt släkte.
>5 Mos. 29,4. Jes. 6,9 f. 42,18 f. Jer. 5,21. Hes. 2,3 f.
>Matt. 13,14 f.
3. Så red nu till åt dig, du människobarn, vad man behöver, när man
skall gå i landsflykt. Och vandra i deras åsyn åstad på ljusa
dagen, ja, vandra i deras åsyn åstad från det ställe där du nu
bor bort till en annan ort -- om de till äventyrs ville akta
därpå, då de nu äro ett så gensträvigt släkte.
>Jer. 26,3 36,3.
4. För ut ditt bohag, på ljusa dagen och i deras åsyn, såsom skulle
du gå i landsflykt, och vandra så i deras åsyn själv åstad på
aftonen, såsom landsflyktiga pläga.
5. Gör dig i deras åsyn en öppning i väggen, och för bohaget ut
genom den.
6. Lyft det sedan i deras åsyn upp på axeln och för bort det, när
det har blivit alldeles mörkt; och betäck ditt ansikte, så att
du icke ser landet. Ty jag gör dig till ett tecken för Israels
hus."
>Jes. 8,18. 20,3. Hes. 24,24. Sak. 3,8.
7. Och jag gjorde såsom han bjöd mig; pa ljusa dagen förde jag ut
mitt bohag, såsom skulle jag gå i landsflykt. Sedan, om aftonen,
gjorde jag mig med handen en öppning i väggen, och när det hade
blivit alldeles mörkt, förde jag det ut genom den och bar det så
på axeln, i deras åsyn.
8. Och HERRENS ord kom till mig den följande morgonen; han sade:
9. Du människobarn, säkert har Israels hus, det gensträviga
släktet, frågat dig: "Vad är det du gör?"
10. Så svara dem nu: Så säger Herren, HERREN: Denna utsaga gäller
fursten i Jerusalem och alla dem av Israels hus, som äro
därinne.
11. Säg: Jag är ett tecken för eder; såsom jag har gjort, så skall
det gå dem: de skola vandra bort i landsflykt och fångenskap.
12. Och fursten som de hava ibland sig skall lyfta upp sin börda på
axeln, när det har blivit alldeles mörkt, och skall så draga
ut. Man skall göra en öppning i väggen, sa att han genom den kan
bära ut sin börda; och han skall betäcka sitt ansikte, sa att
han icke ser landet med sitt öga.
13. Oxh jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall bliva
fångad i min snara; och jag skall föra honom till Rabel i
kaldeernas land, som han dock icke skall se; och där skall han
dö.
>2 Kon. 25,4 f. Jer. 52,7 f. Hes. 17,20. 32,3.
14. Och alla som äro omkring honom, till hans hjälp, och alla hans
härskaror skall jag förströ åt alla väderstreck, och mitt svärd
skall jag draga ut efter dem.
>Hes. 5,12.
15. Och de skola förnimma att jag är HERREN, när jag förskingrar dem
bland folken och förströr dem i länderna.
16. Men några få av dem skall jag låta bliva kvar efter svärd,
hungersnöd och pest, för att de bland de folk till vilka de
komma skola kunna förtälja om alla sina styggelser; och de skola
förnimma att jag är HERREN.
17. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
18. Du människobarn, ät nu ditt bröd med bävan, och drick ditt
vatten darrande och med oro.
19. Och säg till folket i landet: Så säger Herren, HERREN om
Jerusalems invånare i Israels land: De skola äta sitt bröd med
oro och dricka sitt vatten med förfäran; så skall landet bliva
ödelagt och plundrat på allt vad däri är, för den orätts skull
som alla dess inbyggare hava övat.
>Hes 4,16.
20. Och de städer som nu äro bebodda skola komma att ligga öde, och
landet skall bliva en ödemark; och I skolen förnimma att jag är
HERREN.
21. Och HERRENs ord kom till mig; han sade:
22. Du människobarn, vad är det för ett ordspråk I haven i Israels
land, när I sägen: "Tiden går, och av alla profetsynerna bliver
intet"?
>2 Petr. 3,4 f.
23. Säg nu till dem: Så säger Herren, HERREN: Jag skall göra slut på
det ordspråket, så att man icke mer skall bruka det i
Israel. Tala i stället så till dem: "Tiden kommer snart, med
alla profetsynernas fullbordan."
>Hab. 2,3.
24. Ty inga falska profetsyner och inga lögnaktiga spådomar skola
mer finnas i Israels hus;
25. nej, jag, HERREN, skall tala det ord som jag vill tala, och det
skall fullbordas, utan att länge fördröjas. Ja, du gensträviga
släkte, i edra dagar skall jag tala ett ord och skall ock
fullborda det, säger Herren, HERREN.
>Jer. 1,12.
26. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
27. Du människobarn, se, Israels hus säger: "Den syn som han skådar
gäller dagar som icke komma så snart; han profeterar om tider
som ännu äro långt borta."
28. Säg därför till dem: Så säger Herren, HERREN: Intet av vad jag
har talat skall längre fördröjas; vad jag talar, det skall ske,
säger Herren, HERREN.
Hesekiel, 13 Kapitlet
Mot falska profeter och profetissor.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Du människobarn, profetera mot Israels profeterande profeter;
säg till dem som profetera efter sina egna hjärtans ingivelser:
Hören HERRENs ord.
>Jer. 23,1 f. Hes. 14,9. 34,2.
3. Så säger Herren, HERREN: Ve eder, I dåraktiga profeter, soin
följen eder egen ande och syner som I icke haven sett! --
>Jer. 14,14. 23,16, 21.
4. Lika rävar på öde platser äro dina profeter, Israel.
5. I haven icke trätt fram i gapet eller fört upp någon mur omkring
Israels hus, så att det har kunnat bestå i striden på HERRENS
dag.
>Ps. 106,23. Hes. 22,30.
6. Nej, deras syner voro falskhet och deras spådomar lögn, fastän
de sade "Sä har HERREN sagt." HERREN hade ju icke sänt dem, men
de hoppades att deras tal ändå skulle gå i fullbordan.
7. Ja, förvisso var det falska syner som I skådaden och lögnaktiga
spådomar som I uttaladen, fastän I saden: "Så har HERREN sagt."
Jag hade ju icke talat något sådant.
8. Därför säger Herren, HERREN så: Eftersom edert tal är falskhet
och edra syner äro lögn, se, därför skall jag komma över eder,
säger Herren, HERREN.
9. Och min hand skall drabba profeterna som skåda falska syner och
spå lögnaktiga spådomar. De skola icke få en plats i mitt folks
församling och skola icke bliva upptagna i förteckningen på
Israels hus, ej heller skola de få komma till Israels land; och
I skolen förnimma att jag är Herren, HERREN.
>Jes. 4,3.
10. Eftersom, ja, eftersom de förde mitt folk vilse, i det att de
sade: "Allt står väl till", och dock stod icke allt väl till,
och eftersom de, när folket bygger upp en mur, vitmena den,
>Jer. 6,14. 8,11. 23,17. Mik. 3,5.
11. därför må du säga till dessa vitmenare att den måste falla. Ett
slagregn skall komma -- ja, I skolen fara ned, I hagelstenar,
och du skall bryta ned den, du stormvind!
12. Oeh när så väggen faller, då skall man förvisso säga till eder:
"Var är nu vitmeningen som I ströken på?"
13. Därför säger Herren, HERREN så; Jag skall i min förtörnelse låta
en stormvind bryta lös, ett slagregn skall komma genom min
vrede, och hagelstenar genom min förtörnelse, så att det bliver
en ände därpå.
14. Och jag skall förstöra väggen som I beströken med vitmening, jag
skall slå den till jorden, så att dess grundval bliver
blottad. Och när den faller, skolen I förgås därinne; och I
skolen förnimma att jag är HERREN.
15. Och jag skall uttömma min förtörnelse på väggen och på dem som
hava bestrukit den med vitmening; och så skall jag säga till
eder: Det är ute med väggen, det är ute med dess vitmenare,
16. med Israels profeter, som profeterade om Jerusalem och skådade
syner, det till behag, om att allt stod väl till, och dock stod
icke allt väl till, säger Herren, HERREN.
17. Och du, människobarn, vänd ditt ansikte mot dina landsmäninnor
som profetera efter sina egna hjärtans ingivelser; profetera mot
dem
18. och säg: Så säger Herren, HERREN: Ve eder som syn bindlar till
alla handleder och gören slöjor till alla huvuden, både ungas
och gamlas, för att så fånga själar! Skullen I få fånga själar
bland mitt folk och döma somliga själar till liv, eder till
vinning,
19. I som för några nävar korn och några bitar bröd ohelgen mig hos
mitt folk, därmed att I dömen till döden själar som icke skola
dö, och dömen till liv själar som icke skola leva, i det att I
ljugen för mitt folk, som gärna hör lögn?
>Ords. 17,15.
20. Nej, och därför säger Herren, HERREN så: Se, jag skall väl nå
edra bindlar, i vilka I fången själarna såsom fåglar, och skall
slita dem från edra armar; och jag skall giva själarna fria, de
själar som I haven fångat såsom fåglar.
21. Och jag skall slita sönder edra slöjor och rädda mitt folk ur
eder hand, och de skola icke mer vara ett byte i eder hand; och
I skolen förnimma att jag är HERREN.
22. Eftersom I genom lögnaktigt tal haven gjort den rättfärdige
försagd i hjärtat, honom som jag ingalunda ville plåga, men
däremot haven styrkt den ogudaktiges mod, så att han icke vänder
om från sin onda väg och räddar sitt liv,
23. därför skolen I icke få fortsätta att skåda falska syner och att
öva spådom; utan jag skall rädda mitt folk ur eder hand, och I
skolen förnimma att jag är HERREN.
Hesekiel, 14 Kapitlet
Herrens svar på avgudatjänarnas frågor.
Straffdomens allmännelighet.
1. Och några av de äldste i Israel kommo till mig och satte sig ned
hos mig.
>Hes. 20,1 f.
2. Då kom HERRENS ord till mig; han sade:
3. Du människobarn, dessa män hava låtit sina eländiga avgudar få
insteg i sina hjärtan och hava ställt upp framför sig vad som är
dem en stötesten till missgärning. Skulle jag väl låta fråga mig
av sådana?
>Jes. 58,2. Hes. 11,5.
4. Nej; tala därför med dem och säg till dem: Så säger Herren,
HERREN: Var och en av Israels hus, som låter sina eländiga
avgudar få insteg i sitt hjärta och ställer upp framför sig vad
som är honom en stötesten till missgärning, och så kommer till
profeten, honom skall jag, HERREN, giva svar såsom han har
förtjänat genom sina många eländiga avgudar.
5. Så skall jag gripa Israels barn i hjärtat, därför att de
allasammans hava vikit bort ifrån mig genom sina eländiga
avgudar.
6. Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Vänden om,
ja, vanden eder bort ifrån edra eländiga avgudar, vänden edra
ansikten bort ifrån alla edra styggelser.
7. Ty om någon av Israels hus, eller av främlingarna som bo i
Israel, viker bort ifrån mig, och låter sina eländiga avgudar få
insteg i sitt hjärta och ställer upp framför sig vad som är
honom en stötesten till missgärning, och så kommer till
profeten, för att denne skall fråga mig för honom, så vill jag,
HERREN, själv giva honom svar:
>3 Mos. 17,8 f.
8. jag skall vända mitt ansikte mot den mannen och göra honom till
ett tecken och till ett ordspråk, och utrota honom ur mitt folk;
och I skolen förnimma att jag är HERREN.
>5 Mos. 28,37. Hes. 5,15.
9. Men om profeten låter förföra sig och talar något ord, så har
jag, HERREN, låtit den profeten bliva förförd; och jag skall
uträcka min hand mot honom och förgöra honom ur mitt folk
Israel.
>1 Kon. 22,20 f. Hes. 13,2 f. 2 Tess. 2,11.
10. Och de skola båda bära på sin missgärning: profetens missgärning
skall räknas lika med den frågandes missgärning --
11. på det att Israels barn icke mer må gå bort ifrån mig och fara
vilse, ej heller mer orena sig med alla sina överträdelser, utan
vara mitt folk, såsom jag skall vara deras Gud, säger Herren,
HERREN.
12. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
13. Du människobarn, om ett land syndade mot mig och beginge
otrohet, så att jag måste uträcka min hand mot det och fördärva
dess livsuppehälle och sända hungersnöd över det och utrota
därur både människor och djur,
>Jes. 3,1. Hes. 4,16. 5,16.
14. och om då därinne funnes dessa tre män: Noa, Daniel och Job, så
skulle de genom sin rättfärdighet rädda allenast sina egna liv,
säger Herren, HERREN.
>1 Mos. 6,8 f. Dan. 2,18 f. Job. 42,8 f.
15. Om jag läte vilddjur draga fram genom landet och göra det
folktomt, så att det bleve så öde att ingen vågade draga där
fram för djuren skull,
>3 Mos. 26,22. 2 Kon. 17,25. Hes. 5,17.
16. då skulle, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, dessa tre
män, om de vore därinne, icke kunna rädda vare sig söner eller
döttrar; allenast de själva skulle räddas, men landet måste
bliva öde.
17. Eller om jag läte svärd komma över det landet, i det att jag
sade: "Svärdet fare fram genom landet!", och jag så utrotade
därur både människor och djur,
18. och om då dessa tre män vore därinne, så skulle de, så sant jag
lever, säger Herren, HERREN, icke kunna rädda söner eller
döttrar; allenast de själva skulle räddas.
19. Eller om jag sände pest i det landet och utgöte min vrede
däröver i blod, för att utrota därur både människor och djur,
>1 Krön. 21,14.
20. och om då Noa, Daniel och Job vore därinne, så skulle de, så
sant jag lever, säger Herren, HERREN, icke kunna rädda vare sig
son eller dotter; de skulle genom sin rättfärdighet rädda
allenast sina egna liv.
21. Och så säger Herren, HERREN: Men huru mycket värre bliver det
icke, när jag på en gång sänder mina fyra svåra straffdomar:
svärd, hungersnöd, vilddjur och pest, över Jerusalem, för att
utrota därur både människor och djur!
>2 Sam. 24,18. Jer. 15,3. Upp. 6,5.
22. Likväl skola några räddade bliva kvar där, några söner och
döttrar, som skola föras bort. Och se, dessa skola draga bort
till eder; och när I fån se deras vandel och deras gärningar, då
skolen I trösta eder för den olycka som jag har låtit komma över
Jerusalem, ja, för allt som jag har låtit komma över
det.
>Hes. 12,16.
23. De skola vara eder till tröst, när I sen deras vandel och deras
gärningar; I skolen då förstå att jag icke utan sak har gjort
allt vad jag har gjort mot det, sager Herren, HERREN.
Hesekiel, 15 Kapitlet
Det torra vinträdet Israel är icke
förmer än andra träd.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
>Ps. 80,9 f. Hes. 17,6 f. 19,10 f.
2. Du människobarn, varutinnan är vinstockens trä förmer än annat
trä, vinstockens, vars rankor växa upp bland skogens andra träd?
3. Tager man väl virke därav till att förfärdiga något nyttigt? Gör
man ens därav en plugg för att på den hänga upp någonting?
4. Och om det nu därtill har varit livet till mat åt elden, så att
dess båda ändar hava blivit förtärda av eld, och vad däremellan
finnes är svett, duger det då till något nyttigt?
5. Icke ens medan det ännu var oskadat, kunde man förfärdiga något
nyttigt därav; huru mycket mindre kan man förfärdiga något
nyttigt därav, sedan det endels har blivit förtärt av elden och
endels är svett!
6. Därför säger Herren, HERREN så: Såsom det händer med vinstockens
trä bland annat trä från skogen, att Jag lämnar det till mat åt
elden, så ikall jag ock göra med Jerusalems invånare.
7. Jag skall vända mitt ansikte mot dem; ur elden hava de kommit
undan, men eld skall dock fortära dem. Och I skolen förnimma
att jag är HERREN, när jag vänder mitt ansikte mot dem.
>Hes. 14,8.
8. Och jag skall göra landet till en ödemark, därför att de hava
varit otrogna, säger Herren, HERREN.
Hesekiel, 16 Kapitlet
Jerusalems trohetsbrott, dess straff och
dess benådning.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Du människobarn, förehåll Jerusalem dess styggelser
3. och säg: Så säger Herren, HERREN till Jerusalem: Från Kanaans
land stammar du, och där är du född; din fader var en amore och
din moder en hetitisk kvinna.
4. Och vid din födelse gick det så till. När du föddes, skar ingen
av din navelsträng, och du blev icke rentvagen med vatten, ej
heller ingniden med salt och lindad.
5. Ingen såg på dig med så mycken ömkan, att han villa göra något
sådant med dig eller visa dig någon misskund, utan man kastade
ut dig på öppna fältet den dag du föddes; så ringa aktade man
ditt liv.
6. Då gick jag förbi där du låg och fick se dig sprattla i ditt
blod, ooh jag sade till dig: "Du skall få bliva vid liv, du som
ligger där i ditt blod." Ja, jag sade till dig: "Du skall få
bliva vid liv, du som ligger där i ditt blod;
7. ja, jag skall föröka dig till många tusen, såsom växterna äro på
marken." Och du sköt upp och blev stor och mycket fager; dina
bröst hade höjt sig, och ditt hår hade växt, men du var ännu
naken och blottad.
8. Då gick jag åter förbi där du var och fick se att din tid var
inne, din älskogstid; och jag bredde min mantel över dig och
betäckte din blygd. Och så gav jag dig min ed och ingick
förbund med dig, säger Herren, HERREN, och du blev min.
>1 Mos. 22,16. 24,7. Rut 3,9. Jer. 2,2 f. Hos. 2,2 f. 9,10.
9. Och jag tvådde dig med vatten och sköljde blodet av dig, ooh
smorde dig med olja,
>2 Mos. 19,5 f. Jos. 5,2 f.
10. och klädde på dig brokigt vävda kläder och satte på dig skor av
tahasskinn och en huvudbindel av fint linne och en slöja av
silke.
11. Ooh jag prydde dig med smycken: jag satte armband på dina armar
och en kedja om din hals,
12. jag satte en ring i din näsa och örhängen i dina öron och en
härlig krona på ditt huvud.
13. Så blev du prydd med guld och silver, och dina kläder voro av
fint linne, av siden och av tyg i brokig vävnad. Fint mjöl,
honung och olja fick du äta. Du blev övermåttan skön, och så
vart du omsider en drottning.
14. Och ryktet om dig gick ut bland folken för din skönhets skull,
ty den var fullkomlig genom de härliga prydnader som jag hade
satt på dig, säger Herren, HERREN.
15. Men du förlitade dig på din skönhet och bedrev otukt, sedan du
nu hade fått sådant rykte; du slösade din otukt på var och en
som gick där fram: det vore ju något för honom.
>Jer. 2,20.
16. Och du tog dina kläder och gjorde dig med dem brokiga
offerhöjder och bedrev på dessa otukt, sådana gärningar som
eljest aldrig någonsin hava förekommit, ej heller mer skola
göras.
17. Och du tog dina härliga smycken, det guld och silver som jag
hade givit dig, och gjorde dig så mansbilder, med vilka du
bedrev otukt.
>Hes. 7,20. Hos. 2,8.
18. Och du tog dina brokigt vävda kläder och höljde dem i dessa; och
min olja och min rökelse satte du fram för dem.
19. Och det bröd som jag hade givit dig -- ty fint mjöl, olja och
honung hade jag ju låtit dig få att äta -- detta satte du fram
för dem till en välbehaglig lukt; ja, därhän kom det, säger
Herren, HERREN.
>Hes. 6,13.
20. Och du tog dina söner och döttrar, dem som du hade fött åt mig,
och offrade dessa åt dem till spis. Var det då icke nog att du
bedrev otukt?
>2 Kon. 16,3. Jer. 7,31. 32,35.
21. Skulle du också slakta mina söner och giva dem till pris såsom
offer åt dessa?
>Jes. 57,5.
22. Och vid alla dina styggelser och din otukt tänkte du icke på din
ungdoms dagar, då du var naken och blottad och låg där
sprattlande i ditt blod.
23. Och sedan du hade bedrivit all denna ondska -- ve, ve dig! säger
Herren, HERREN --
24. byggde du dig kummel och gjorde dig höjdaltaren på alla öppna
platser.
25. I alla gathörn byggde du dig höjd altaren och lät din skönhet
skända och spärrade ut benen åt alla som gingo där fram; ja, du
bedrev mycken otukt.
26. Du bedrev otukt med egyptierna, dina grannar med det stora
köttet, ja, mycken otukt till att förtörna mig.
>2 Mos. 32,1 f. Hes. 20,7 f. 23,3 f.
27. Men se, då uträckte jag min hand mot dig och minskade ditt
underhåll och gav dig till pris åt dina fiender, filisteernas
döttrar, som blygdes över ditt skändliga väsende.
>Dom. 13,1 f. 1 Sam. 4,1 f.
28. Men sedan bedrev du otukt med assyrierna, ty du hade ännu icke
blivit mätt; ja, du bedrev otukt med dem och blev ändå icke
mätt.
>2 Krön. 28,16. Hes. 23,5 f.
29. Du gick med din otukt ända bort till krämarlandet, kaldeernas
land; men icke ens så blev du mätt.
>Jes. 39,1 f. Hes. 17,4. 23,14 f.
30. Huru älskogskrankt var icke ditt hjärta, säger Herren, HERREN,
eftersom du gjorde allt detta, sådana gärningar som allenast den
fräckaste sköka kan göra.
31. Med dina döttrar uppförde du åt dig kummel i alla gathörn och
höjdaltaren på alla öppna platser. Men däri var du olik andra
skökor, att du försmådde skökolön,
32. du äktenskapsbryterska, som i stället för den man du hade tog
andra män till dig.
33. Åt alla andra skökor måste man giva skänker, men här var det du
som gav skänker åt alla dina älskare och mutade dem, för att de
skulle komma till dig från alla håll och bedriva otukt med dig.
34. Så gjorde du vid din otukt tvärt emot vad andra kvinnor göra;
efter dig lopp ingen för att bedriva otukt, men du gav skökolön,
utan att själv få någon skökolön; du gjorde tvärt emot andra.
35. Hör därför HERRENS ord, du sköka.
36. Så säger Herren, HERREN: Eftersom du har varit så frikostig med
din skam och blottat din blygd i otukt med din älskare, därför,
och för alla dina vederstyggliga eländiga avgudars skull och för
dina söners blods skull, dina söners, som du gav åt dessa,
37. se, därför skall jag församla alla dina älskare, dem som du har
varit till behag, ja, alla dem som du har älskat mer eller
mindre; dem skall jag församla mot dig från alla håll och blotta
din blygd inför dem, så att de få se all din blygd.
>Jer. 13,22,26. Klag. 1,8. Hes. 23,9 f. Hos. 2,5, 10.
38. Och jag skall döma dig efter den lag som gäller för
äktenskapsbryterskor och blodsutgjuterskor, och skall låta dig
bliva ett blodigt offer för min vrede och nitälskan.
>1 Mos. 9,6. 3 Mos. 20,10. 4 Mos. 35,31 f. Joh. 8,5.
39. Och jag skall giva dig i deras hand, och de skola slå ned dina
kummel och bryta ned dina höjdaltaren, och slita av dig kläderna
och taga ifrån dig dina härliga smycken och låta dig ligga naken
och blottad.
40. Och de skola sammankalla en församling mot dig, och man skall
stena dig och hugga sönder dig med svärd;
>Hes. 23,46 f.
41. och dina hus skall man bränna upp i eld. Så skall man hålla dom
över dig inför många kvinnors ögon. Och så skall jag göra slut
på din otukt, och du skall icke mer kunna giva någon skökolön.
>2 Kon. 25,9. 2 KrÖn. 36,19. Jer. 39,8. 52,13.
42. Och jag skall släcka min vrede på dig, så att min nitälskan kan
vika ifrån dig, och så att jag får ro och slipper att mer
förtörnas.
>Hes. 5,13. 24,13.
43. Eftersom du icke tänkte på din ungdoms dagar, utan var avog mot
mig i allt detta, se, därför skall också jag låta dina gärningar
komma över ditt huvud, säger Herren, HERREN, på det att du icke
mer må lägga sådan skändlighet till alla dina andra
styggelser.
>Hes. 9,10.
44. Se, alla som bruka ordspråk skola på dig tillämpa det
ordspråket: "Sådan moder, sådan dotter."
45. Ja, du är din moders dotter, hennes som övergav sin man och sina
barn; du är dina systrars syster deras som övergåvo sina män och
sina barn; eder moder var en hetitisk kvinna och eder fader en
amore.
46. Din större syster var Samaria med sina döttrar, hon som bodde
norrut från dig; och din mindre syster, som bodde söderut från
dig, var Sodom med sina döttrar.
47. Men du nöjde dig icke med att vandra på deras vägar och att göra
efter deras styggelser; inom kort bedrev du värre ting än de, på
alla dina vägar.
>Hes. 5,7.
48. Så sant jag lever, säger Herren, HERREN: din syster Sodom och
hennes döttrar hava icke gjort vad du och dina döttrar haven
gjort.
>Matt. 11,23.
49. Se, detta var din syster Sodoms missgärning: fastän höghet,
överflöd och tryggad ro hade blivit henne och hennes döttrar
beskärd, understödde hon likväl icke den arme och fattige.
>1 Mos. 13,13.
50. Tvärtom blevo de högfärdiga och bedrevo vad styggeligt var inför
mig; därför försköt jag dem, när jag såg detta.
>1 Mos. 18,20 f. 19,13, 24.
51. Ej heller Samaria har syndat hälften så mycket som du. Du har
gjort så många flera styggelser än dessa, att du genom alla de
styggelser du har bedrivit har kommit dina systrar att synas
rättfärdiga.
>Jer. 3,11. Matt. 12,4l f. Luk. 11,31 f.
52. Så må också du nu bara din skam, du som nu kan lånda dina
systrar till ursäkt; ty därigenom att du har bedrivit ännu
vederstyggligare synder än de, stå nu såsom rättfärdiga i
jämförelse med dig. Ja, blygs och bär din skam över att du så
har kommit dina systrar att synas rättfärdiga.
53. Därför skall jag ock åter upp rätta dem, Sodom med hennes
döttrar och Samaria med hennes döttrar. Dig skall jag ock åter
upprätta mitt ibland dem,
54. för att du må bära din skam och skämmas för allt vad du har
gjort, och därmed bliva dem till tröst.
55. Och med dina systrar skall så ske: Sodom och hennes döttrar
skola åter bliva vad de fordom voro, och Samaria och hennes
döttrar skola åter bliva vad de fordom voro Också du själv och
dina döttrar skolen åter bliva vad I fordom voren.
56. Men om du förr icke ens hördes nämna din syster Sodom, under din
höghetstid,
57. innan ännu din egen ondska hade blivit uppenbarad -- såsom den
blev på den tid då du vart till smälek för Arams döttrar och för
alla de kringboende filisteernas döttrar, som hånade dig på alla
sidor --
>2 Kon. 15,37. 2 Krön. 28,18.
58. Så måste du nu själv bära på din skändlighet och dina
styggelser, säger HERREN.
59. Ty så säger Herren, HERREN: Jag har handlat med dig efter dina
gärningar, ty du hade ju förakat eden och brutit
förbundet.
>Jer. 2,20.
60. Men jag vill nu tänka på det förbund som jag slöt med dig i din
ungdoms dagar, och upprätta med dig ett evigt förbund.
>Jer. 2,2. 31,31 f. Rom. 11,25 f.
61. Då skall du tänka tillbaka på dina vägar och skämmas, när du får
taga till dig dina systrar, de större jämte de mindre; ty jag
skall giva dem åt dig till döttrar, dock icke för din trohet i
förbundet.
62. Men jag skall upprätta mitt förbund med dig, och du skall
förimma att jag är HERREN;
63. och så skall du tänka därpå och blygas, så att du av skam icke
mer kan upplåta din mun, då när jag förlåter dig allt vad du har
gjort, säger Herren, HERREN.
Hesekiel, 17 Kapitlet
Konung Sidkias förbundsbrott framställt
i en liknelse. Den nya telningen på
Israels berg.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Du människobarn, förelägg Israels hus en gåta, och tala till det
en liknelse
3. säg: Så säger Herren, HERREN: Den stora örnen med de stora
vingarna och de långa pennorna, han som är så full med brokiga
fjädrar, han kom till Libanon och tog bort toppen på cedern.
>Jer. 48,40. 49,22.
4. Han bröt av dess översta kvist och förde den till krämarlandet
och satte den i en köpmansstad.
5. Sedan tog han en telning som växte i landet och planterade den i
fruktbar jordmån; han tog den och satte den bland piltrad, på
ett ställe där mycket vatten fanns.
6. Och den fick växa upp och bliva ett utgrenat vinträd, dock med
låg stam, för att dess rankor skulle vända sig till honom och
dess rötter vara under honom. Den blev alltså ett vinträd som
bar grenar och sköt skott.
7. Men där var ock en annan stor örn med stora vingar och fjädrar i
mängd; och se, till denne böjde nu vinträdet längtansfullt sina
grenar, och från platsen där det var planterat sträckte det sina
rankor mot honom, för att han skulle vattna det.
8. Och dock var det planterat i god jordmån, på ett ställe där
mycket vatten fanns, så att det kunde få grenar och bära frukt
och bliva ett härligt vinträd.
9. Säg vidare: Så säger Herren, HERREN: Kan det nu gå det väl?
Skall man icke rycka upp dess rötter och riva av dess frukt, så
att det förtorkar, och så att alla blad som hava vuxit ut därpå
förtorka? Och sedan skall varken stor kraft eller mycket folk
behövas för att flytta det bort ifrån dess rötter.
10. Visst står det fast planterat, men kan det gå det väl? Skall det
icke alldeles förtorka, när östanvinden når det, ja, förtorka på
den plats där det har vuxit upp?
11. Och HERRENS ord kom till mig, han sade:
12. Säg till det gensträviga släktet Förstån I icke vad detta
betyder? Så säg då: Se, konungen i Babel kom till Jerusalem och
tog dess konung och dess furstar och hämtade dem till sig i
Babel.
>2 Kon. 24,10 f.
13. Och han tog en ättling av konungahuset och slöt förbund med
honom och lät honom anlägga ed. Men de mäktige i landet hade
han fört bort med sig,
>2 Kon. 24,17 f. 2 Krön. 36,10 f.
14. för att landet skulle bliva ett oansenligt rike, som icke kunde
uppresa sig, och som skulle nödgas hålla förbundet med honom, om
det ville bestå.
15. Men han avföll från honom och skickade sina sändebud till
Egypten, för att man där skulle giva honom hästar och mycket
folk. Kan det gå den väl, som så gör? Kan han undkomma? Kan
den som bryter förbund undkomma?
>Jer. 37,5.
16. Så sant jag lever, säger Herren, HERREN: där den konung bor, som
gjorde honom till konung, den vilkens ed han likväl föraktade,
och vilkens förbund han bröt, där, hos honom i Babel, skall han
sannerligen dö.
17. Och Farao skall icke med stor härsmakt och mycket folk bistå
honom i kriget, när en vall kastas upp och en belägringsmur
bygges, till undergång för många människor.
>2 Kon. 25,1 Hes. 4,2.
18. Eftersom han föraktade eden och bröt förbundet och gjorde allt
detta fastän han hade givit sitt löfte, därför skall han icke
undkomma.
19. Ja, därför säger Herren, HERREN så: Så sant jag lever, jag skall
förvisso låta min ed, som han har föraktat, och mitt förbund,
som han har brutit, komma över hans huvud.
20. Och jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall bliva
fångad i min snara; och jag skall föra honom till Babel och där
hålla dom över honom, för den otrohets skull som han har begått
mot mig.
>Hes. 12,13. 32,3.
21. Och alla flyktingar ur alla hans härskaror skola falla för
svärd, och om några bliva räddade, så skola de varda förströdda
åt alla väderstreck. Och I skolen förnimma att jag, HERREN, har
talat.
22. Så säger Herren, HERREN: Jag vill ock själv taga en kvist av
toppen på den höga cedern och sätta den; av dess översta skott
skall jag avbryta en späd kvist och själv plantera den på ett
högt och brant berg.
>Jes. 11,1. Jer. 23,6. 33,15 f.
23. På Israels stolta berg skall jag plantera den, och den skall
bära grenar och få frukt och bliva en härlig ceder. Och allt vad
fåglar heter av alla slag skall bo under den; de skola bo i
skuggan av dess grenar.
>Jes. 2,2. Matt. 13,31 f.
24. Och alla träd på marken skola förnimma att det är jag, HERREN,
som förödmjukar höga träd och upphöjer låga träd, som låter
friska träd förtorka och gör torra träd grönskande. Jag, HERREN,
har talat det, och jag fullbordar det också.
Hesekiel, 18 Kapitlet
Den gudomliga vedergällningens ordning.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Vad orsak haven I till att bruka detta ordspråk i Israels land:
"Fäderna äta sura druvor, och barnens tänder bliva ömma därav"?
>Jer. 31,29 f.
3. Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, I skolen ingen orsak
mer hava att bruka detta ordspråk i Israel.
4. Se, alla själar äro mina, faderns själ såväl som sonens är min;
den som syndar, han skall dö.
>1 Mos. 18,25.
5. Om nu en man är rättfärdig och övar rätt och rättfärdighet,
6. om han icke håller offermåltid på bergen, ej heller upplyfter
sina ögon till Israels hus' eländiga avgudar, om han icke
skändar sin nästas hustru, ej heller kommer vid en kvinna under
hennes orenhets tid,
>3 Mos. 18,19. 20,10.
7. om han icke förtrycker någon, utan giver tillbaka den pant han
har fått för skuld, om han icke tager rov, utan giver sitt bröd
åt den hungrige och kläder den nakne,
>Mos 22,26 f. 5 Mos. 24,10 f. Jes. 58,6 f. Matt. 25,35.
8. om han icke ockrar eller tager ränta, om han håller sin hand
tillbaka från vad orätt är och fäller rätta domar människor
emellan --
>2 Mos. 22,26. 5 Mos. 23,10. Ps. 15,5.
9. ja, om han så vandrar efter mina stadgar och håller mina rätter,
i det att han gör vad redligt är, då är han rättfärdig och skall
förvisso få leva, säger Herren, HERREN.
10. Men om han så föder en son som bliver en våldsverkare, vilken
utgjuter blod eller gör allenast något av allt detta
11. som han själv icke gjorde, en som håller offermåltid på bergen,
skändar sin nästas hustru,
12. förtrycker den arme och fattige, tager rov, icke giver pant
tillbaka, upplyfter sina ögon till de eländiga avgudarna,
bedriver vad styggeligt är,
>Am. 2,8.
13. ockrar och tager ränta -- skulle då denne få leva? Nej, han
skall icke få leva, utan eftersom han bedriver sådana
styggelser, skall han straffas med döden; hans blod skall komma
över honom.
>3 Mos. 20,9 f.
14. Och om sedan denne föder en son, vilken ser alla de synder som
hans fader begår, och vid åsynen av dem själv tager sig till
vara för att göra sådant,
15. en som icke håller offermåltid på bergen, icke upplyfter sina
ögon till Israels hus' eländiga avgudar, icke skändar sin nästas
hustru,
16. en som icke förtrycker någon, icke fordrar pant eller tager rov,
utan giver sitt bröd åt den hungrige och kläder den nakne,
17. en som icke förgriper sig på den arme, ej heller ockrar eller
tager ränta, utan gör efter mina rätter och vandrar efter mina
stadgar, då skall denne icke dö genom sin faders missgärning,
utan skall förvisso få leva.
18. Hans fader däremot, som begick våldsgärningar och rövade från
sin broder och gjorde bland sina fränder det som icke var gott,
se, han måste dö genom sin missgärning.
19. Huru kunnen I nu fråga: "Varför skulle icke sonen bära på sin
faders missgärning?" Jo, sonen övade ju rätt och rättfärdighet
och höll alla mina stadgar och gjorde efter dem; därför skall
han förvisso få leva.
20. Den som syndar, han skall dö; en son skall icke bära på sin
faders missgärning, och en fader skall icke bära på sin sons
missgärning. Över den rättfärdige skall hans rättfärdighet
komma, och över den ogudaktige skall hans ogudaktighet komma.
>5 Mos. 24,16. 2 Kon. 14,6. 2 Krön. 25,4.
21. Men om den ogudaktige omvänder sig från alla de synder som han
har begått, och håller alla mina stadgar och övar rätt och
rättfärdighet, då skall han förvisso leva och icke dö.
22. Ingen av de överträdelser han har begått skall du tillräknas
honom; genom den rättfärdighet han har övat skall han få leva.
23. Menar du att jag har lust till den ogudaktiges död, säger
Herren, HERREN, och icke fastmer därtill att han vänder om från
sin väg och får leva?
>Hes. 33,11. 2 Petr. 3,9.
24. Men om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör
vad orätt är, alla sådana styggelser som den ogudaktige gör --
skulle han då få leva, om han gör så? Nej, intet av all den
rättfärdighet han har övat skall då ihågkommas, utan genom den
otrohet han har begått och den synd han har övat skall han dö.
>Hes. 3,20. 33,12 f.
25. Men nu sägen I: "Herrens väg är icke alltid densamma." Hören då,
I av Israels hus: Skulle verkligen min väg icke alltid vara
densamma? Är det icke fastmer eder väg som icke alltid är
densamma?
>Hes. 33,17 f.
26. Om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör vad
orätt är, så måste han dö till straff därför; genom det orätta
som han gör måste han dö.
27. Men om den ogudaktige vänder om från den ogudaktighet som han
har övat, och i stället övar rätt och rättfärdighet, då får han
behålla sin själ vid liv.
28. Ja, eftersom han kom till insikt och vände om från alla de
överträdelser han hade begått, skall han förvisso leva och icke
dö.
29. Och ändå säga de av Israels hus: "Herrens väg är icke alltid
densamma"! Skulle verkligen mina vägar icke alltid vara desamma,
I av Israels hus? Är det icke fastmer eder väg som icke alltid
är densamma?
30. Alltså: jag skall döma var och en av eder efter hans vägar, I av
Israels hus, säger Herren, HERREN. Vänden om, ja, vänden eder
bort ifrån alla edra överträdelser, för att eder missgärning
icke må bliva eder till en stötesten.
31. Kasten bort ifrån eder alla de överträdelser som I haven begått,
och skaffen eder ett nytt hjärta och en ny ande; ty icke viljen
I väl dö, I av Israels hus?
>Ps. 51,12. Hes. 11,19.
32. Jag har ju ingen lust till någons död, säger Herren
HERREN. Omvänden eder därför, så fån I leva.
Hesekiel, 19 Kapitlet
Klagosång över Juda konungahus.
1. Men du, stäm upp en klagosång
över Israels furstar;
2. säg:
Huru var icke din moder en lejoninna!
Bland lejon låg hon;
hon födde upp sina ungar
bland kraftiga lejon.
>1 Mos.49,9 f.
3. Så födde hon upp en av sina ungar,
så att han blev ett kraftigt lejon;
han lärde sig att taga rov,
människor åt han upp.
>2 Kon. 23,31 f. Jer. 22,10 f.
4. Men folken fingo höra om honom
och han blev fångad i deras grop;
och man förde honom med krok i nosen
till Egyptens land.
5. När hon nu såg att hon fick vänta förgäves,
och att hennes hopp blev om intet,
då tog hon en annan av sina ungar
och gjorde denne till ett kraftigt lejon.
>2 Kon. 24,18 f.
6. Stolt gick han omkring bland lejonen,
ja, han blev ett kraftigt lejon;
han lärde sig att taga rov,
människor åt han upp.
7. Han våldförde deras änkor,
deras städer förödde han.
Och landet med vad däri var blev förfärat
vid dånet av hans rytande.
8. Då bådade man upp folk mot honom
runt omkring från länderna;
och de bredde ut sitt nät för honom,
och han blev fångad i deras grop
9. Sedan satte de honom i en bur, med krok i nosen,
och förde honom till konungen Babel
Där satte man honom in i fasta borgar,
för att hans röst ej mer skulle höras
bort till Israels berg.
>2 Kon. 25,6.
10. Medan de levde i ro, var din moder såsom ett vinträd,
planterat vid vatten.
Och det blev ett fruktsamt träd, rikt på skott,
genom det myckna vattnet.
11. Det fick starka grenar,
tjänliga till härskarspiror,
och dess stam växte hög,
omgiven av lövverk,
så att det syntes vida, ty det var högt
och rikt på rankor.
12. Då ryckte man upp det i vrede,
och det blev kastat på jorden,
och stormen från öster
förtorkade dess frukt.
Dess starka grenar
brötos av och torkade bort,
elden fick förtära dem.
>Hes. 17,10. Hos. 13,15.
13. Nu är det utplanterat i öknen,
i ett torrt och törstande land.
14. Och eld har gått ut från dess yppersta gren
och har förtärt dess frukt.
Så finnes där nu ingen stark gren kvar,
ingen härskarspira!
>2 Krön. 36,11, 19 f.
En klagosång är detta, och den har fått tjäna såsom klagosång.
Hesekiel, 20 Kapitlet
Israels gensträvighet, förkastelse och
slutliga återupprättelse. Elden i skogen
söderut.
1. I sjunde året, på tionde dagen i femte månaden, kommo några av
de äldste i Israel för att fråga HERREN; och de satte sig ned
hos mig.
>Hes. 14,1.
2. Då kom HERRENS ord till mig han sade:
3. Du människobarn, tala med de äldste i Israel och säg till dem:
Så säger Herren, HERREN: Haven I kommit för att fråga mig? Så
sant jag lever, jag låter icke fråga mig av eder, säger Herren,
HERREN.
4. Men vill du döma dem, ja, vill du döma, du människobarn, så
förehåll dem deras fäders styggelser
5. och säg till dem: Så säger Herren, HERREN: På den dag då jag
utvalde Israel, då upplyfte jag min hand till ed inför Jakobs
hus' barn och gjorde mig känd för dem i Egyptens land; jag
upplyfte min hand till ed inför dem och sade: "Jag är HERREN,
eder Gud.
>2 Mos. 6,8. 5 Mos. 7,6.
6. På den dagen lovade jag dem med upplyft hand att föra dem ut ur
Egyptens land, till det land som jag hade utsett åt dem, ett
land som skulle flyta av mjölk och honung, och som vore
härligast bland alla länder.
>2 Mos 3,8. Jer. 3,19.
7. Och jag sade till dem: "Var och en av eder kaste bort sina ögons
styggelser, och ingen orene sig på Egyptens eländiga avgudar;
jag är HERREN, eder Gud."
>3 Mos. 18,3. Jos. 24,14. Hes. 23,3.
8. Men de voro gensträviga mot mig och ville icke höra på mig; de
kastade icke bort var och en sina ögons styggelser, och de
övergåvo icke Egyptens eländiga avgudar. Då tänkte jag på att
utgjuta min förtörnelse över dem och att uttömma min vrede på
dem mitt i Egyptens land.
>5 Mos. 9,7, 24.
9. Men vad jag gjorde, det gjorde jag för mitt namns skull, för att
detta icke skulle bliva vanärat i de folks ögon, bland vilka de
levde, och i vilkas åsyn jag gjorde mig känd för dem, i det jag
förde dem ut ur Egyptens land.
10. Så förde jag dem då ut ur Egyptens land och lät dem komma in i
öknen.
11. Och jag gav dem mina stadgar och kungjorde för dem mina rätter;
den människa som gör efter dem får leva genom dem.
>2 Mos. 15,26. 20,1 f. 3 Mos. 18,5. 5 Mos. 5,1 f. 30,6.
>Rom. 10,5. Gal. 3,12.
12. Jag gav dem ock mina sabbater, till att vara ett tecken mellan
mig och dem, för att man skulle veta att jag är HERREN, som
helgar dem.
>2 Mos. 16,23 f. 20,8. 31,13, 17. Jes. 58,13.
13. Men Israels hus var gensträvigt mot mig i öknen; de vandrade
icke efter mina stadgar, utan föraktade mina rätter, fastän den
människa som gör efter dem får leva genom dem; de ohelgade ock
svårt mina sabbater. Då tänkte jag på att utgjuta min
förtörnelse över dem i öknen och så förgöra dem.
>4 Mos. 14,2. 15,32.
14. Men vad jag gjorde, det gjorde jag för mitt namns skull, för att
detta icke skulle bliva vanärat i de folks ögon, i vilkas åsyn
jag hade fört dem ut.
>1 Mos. 14,13 f. 5 Mos. 9,28.
15. Likväl upplyfte jag min hand inför dem i öknen och svor att jag
icke skulle låta dem komma in i det land som jag hade givit dem,
ett land som skulle flyta av mjölk och honung, och som vore
härligast bland alla länder --
>4 Mos. 14,21 f. 5 Mos. 1,34 f.
16. detta därför att de föraktade mina rätter och icke vandrade
efter mina stadgar, utan ohelgade mina sabbater, i det att deras
hjärtan följde efter deras eländiga avgudar.
17. Men jag visade dem skonsamhet och fördärvade dem icke; jag
gjorde icke alldeles ände på dem i öknen.
18. Och jag sade till deras barn i öknen: "I skolen icke vandra
efter edra fäders stadgar och icke hålla deras rätter, ej heller
orena eder på deras eländiga avgudar.
19. Jag är HERREN, eder Gud; vandren efter mina stadgar och håller
mina rätter och gören efter dem.
>5 Mos. 4,1.
20. Och helgen mina sabbater, och må de vara ett tecken mellan mig
och eder, för att man må veta att jag är HERREN, eder Gud.
21. Men deras barn voro gensträviga mot mig; de vandrade icke efter
mina stadgar och höllo icke mina rätter, så att de gjorde efter
dem fastän den människa som gör efter dem får leva genom dem; de
ohelgade ock mina sabbater. Då tänkte jag på att utgjuta min
förtörnelse över dem och att uttömma min vrede på dem i öknen.
22. Men jag drog min hand tillbaka, och vad jag gjorde, det gjorde
jag för mitt namns skull, för att detta icke skulle bliva
vanärat i de folks ögon, i vilkas åsyn jag hade fört dem ut.
23. Likväl upplyfte jag min hand inför dem i öknen och svor att
förskingra dem bland folken och förströ dem i länderna,
>3 Mos. 26,39 f. 5 Mos. 28,64 f.
24. eftersom de icke gjorde efter mina rätter, utan föraktade mina
stadgar och ohelgade mina sabbater, och eftersom deras ögon
hängde vid deras fäders eländiga avgudar.
25. Därför gav jag dem ock stadgar som icke voro till deras båtnad,
och rätter genom vilka de icke kunde bliva vid liv.
>Jer.8,8 Apg. 7,42 f. Rom. 1,24 f. 2 Tess. 2,10 f.
26. Och jag lät dem orena sig med sina offerskänker, med att låta
allt som öppnade moderlivet gå genom eld, ty jag ville slå dem
med förfäran, på det att de skulle förstå att jag är HERREN.
>Krön. 33,6. Hes. 16,20 f.
27. Tala därför till Israels hus, du människobarn, och säg till dem:
Så säger Herren, HERREN: Också därmed hava edra fäder hädat mig,
att de hava begått otrohet mot mig.
28. När jag hade låtit dem komma in i det land som jag med upplyft
hand hade lovat att giva dem, och när de så där fingo se någon
hög kulle eller något lummigt träd, då offrade de där sina
slaktoffer och framburo där sina offergåvor, mig till
förtörnelse, och läto där sina offers välbehagliga lukt uppstiga
och utgöto där sina drickoffer.
>Jes. 57,5 f.
29. Då sade jag till dem: "Vad är detta för en offerhöjd[1], denna
som I kommen[2] till?" Därav fick en sådan plats namnet
"offerhöjd", såsom man säger ännu i dag.
30. Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Skolen då
I orena eder på samma sätt som edra fäder gjorde, och i trolös
avfällighet löpa efter deras styggelser?
31. I orenen eder ännu i dag på alla edra eländiga avgudar, i det
att I frambären åt dem edra offerskänker och låten edra barn gå
genom eld. Skulle jag då låta fråga mig av eder, I av Israels
hus? Nej, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, ja låter icke
fråga mig av eder.
32. Och förvisso skall icke det få ske som har kommit eder i sinnet,
då I tänken: "Vi vilja bliva såsom hedningarna, såsom folken i
andra länder: vi vilja tjäna trä och sten.
>5 Mos. 4,28.
33. Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, med stark hand och
uträckt arm och utgjuten förtörnelse skall jag sannerligen
regera över eder.
34. Och med stark hand och uträckt arm och utgjuten förtörnelse
skall jag föra eder ut ifrån folken och församla eder från de
länder i vilka I ären förströdda.
>Hes. 11,17.
35. Och jag skall föra eder in i Folkens öken, och där skall jag gå
till rätta med eder, ansikte mot ansikte.
>Hos. 2,14.
36. Likasom jag gick till rätta med edra fäder i öknen vid Egyptens
land, så skall jag ock gå till rätta med eder, säger Herren,
HERREN.
37. Och jag skall låta eder draga fram under staven och tvinga eder
in i förbundets band.
38. Och jag skall rensa bort ifrån eder dem som sätta sig upp emot
mig och avfalla från mig, jag skall skaffa bort dem ur det land
där de nu bo, men in i Israels land skola de icke få komma; och
I skolen förnimma att jag är HERREN.
39. Men hören nu, I av Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Välan,
gån åstad och tjänen edra eländiga avgudar, var och en dem han
har. Sedan skolen I förvisso komma att höra på mig, och I
skolen då icke mer ohelga mitt heliga namn med edra offerskänker
och edra eländiga avgudar.
40. Ty på mitt heliga berg, på Israels höga berg, säger Herren,
HERREN där skall hela Israels hus tjäna mig, så många därav som
finnas i landet; där skall jag finna behag i dem, där skall jag
hava lust till edra offergärder och till förstlingen av edra
gåvor, vadhelst I viljen helga.
41. Vid den välbehagliga lukten skall jag finna behag i eder, när
tiden kommer, att jag för eder ut ifrån folken och församlar
eder från de lander i vilka I ären förströdda. Och jag skall
bevisa mig helig på eder inför folkens ögon.
42. Ja, I skolen förnimma att jag är HERREN, när jag låter eder
komma in i Israels land, det land som jag med upplyft hand
lovade att giva åt edra fäder.
43. Och där skolen I tänka tillbaka på edra vägar och på alla de
gärningar som I orenaden eder med; och I skolen känna leda vid
eder själva för allt det onda som I haven gjort.
>Hes. 6,9. 16,61 f. 36,31.
44. Och I skolen förnirnma att jag är HERREN, när jag så handlar med
eder, för mitt namns skull och icke efter edra onda vägar och
edra skändliga gärningar, I av Israels hus, säger Herren,
HERREN.
45. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
46. Du människobarn, vänd ditt ansikte söderut och predika mot
söder; ja, profetera mot skogslandet söderut;
47. säg till skogen söderut: Hör HERRENS ord: Så säger Herren,
HERREN: Se, jag skall tända upp en eld i dig, och den skall
förtära alla träd i dig, både de friska och de torra; den
flammande lågan skall icke kunna släckas, och av den skola allas
ansikten förbrännas, allas mellan söder och norr.
>Jes. 10,17 f.
48. Och allt kött skall se att jag, HERREN, har upptänt den; den
skall icke kunna släckas.
49. Och jag sade: "Ack, Herre, HERRE! Dessa säga om mig: 'Denne
talar ju gåtor.'"
[1] Hebr. habbamá.
[2] Hebr. habbaím.
Hesekiel, 21 Kapitlet
Herrens svärd. Straffet över Juda med
dess konung och över Ammons barn.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Jerusalem och predika mot
helgedomarna, ja, profetera mot Israels land.
3. Och säg till Israels land: Så säger HERREN: Se, jag skall vända
mig mot dig och draga ut mitt svärd ur skidan och utrota ur dig
både rättfärdiga oah ogudaktiga.
4. Ja, eftersom jag skall utrota ur dig både rättfärdiga och
ogudaktiga, därför skall mitt svärd fara ut ur skidan och vända
sig mot allt kött mellan söder och norr;
5. och allt kött skall förnimma att jag, HERREN, har dragit ut mitt
svärd ur skidan; det skall icke mer stickas in igen.
6. Men du, människobarn, må sucka, ja, du må sucka inför deras
ögon, som om dina länder skulle brista sönder i din bittra
smärta.
7. Och när de fråga dig: "Varför suckar du?", då skall du svara:
"För ett olycksbud, som när det kommer, skall göra att alla
hjärtan förfäras och alla händer sjunka ned och alla sinnen
omtöcknas och alla knän bliva såsom vatten. Se, det kommer, ja,
det fullbordas! säger Herren, HERREN."
>Hes. 7,17
8. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
9. Du människobarn, profetera och säg: Så säger HERREN: Säg: Ett
svärd, ja, ett svärd har blivit vässt och har blivit fejat.
10. Det har blivit vässt, för att det skall anställa ett slaktande;
det har blivit fejat, för att det skall blixtra. Eller skola vi
få fröjd därav? Fröjd av det som bliver ett tuktoris för min
son, ett för vilket intet trä kan bestå!
11. Nej, han har lämnat det till att fejas, för att det skall fattas
i handen; svärdet har blivit vässt och fejat för att sättas i en
dråpares hand.
12. Ropa och jämra dig, du människobarn, ty det drabbar mitt folk,
det drabbar alla Israels hövdingar. De äro med mitt folk
hemfallna åt svärdet; därför må du slå dig på länden.
>Jer. 31,19.
13. Ty rannsakning har redan skett; huru skulle det då vara möjligt
att riset icke drabbade, det ris för vilket intet kan bestå?
säger Herren, HERREN.
14. Men du, människobarn, profetera och slå händerna tillsammans; må
svärdet fördubblas, ja, bliva såsom tre, må det bliva ett
mordsvärd, ett mordsvärd jämväl för den störste, svärdet som
drabbar dem från alla håll.
>Hes. 6,11.
15. Ja, för att deras hjärtan må försmälta av ångest, och för att
många må falla, skall jag sända det blänkande svärdet mot alla
deras portar. Ack, det är gjort likt en blixt, det är draget för
att slakta!
16. Hugg lös med all makt åt höger, måtta åt vänster, varthelst din
egg kan bliva riktad.
17. Också jag skall slå mina händer tillsammans och släcka min
vrede. Jag, HERREN, har talat.
>Hes. 5,13.
18. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
19. Du människobarn, märk ut åt dig två vägar på vilka den
babyloniske konungens svärd kan gå fram; låt båda gå ut från ett
och samma land. Skär så ut en vägvisare, skär ut den för den
plats där stadsvägarna skilja sig.
20. Märk ut såsom det håll dit svärdet kan gå dels Rabba i Ammons
barns land, dels Juda med det befästa Jerusalem.
21. Ty konungen i Babel står redan vid vägskälet där de båda vägarna
begynna; han vill låta spå åt sig, han skakar pilarna, han
rådfrågar sina husgudar, han ser på levern.
22. I sin högra hand får han då ut lotten "Jerusalem", för att han
där skall sätta upp murbräckor, öppna sin mun till krigsrop,
upphäva sin röst till härskri, för att han där skall sätta upp
murbräckor mot portarna, kasta upp en vall och bygga en
belägringsmur. --
23. Detta synes dem vara en falsk spådom: de hava ju heliga eder.
Men han uppväcker minnet av deras missgärning, och så ryckas de
bort.
24. Därför säger Herren, HERREN så: Eftersom I haven uppväckt minnet
av eder missgärning i det att edra överträdelser hava biivit
uppenbara, så att eder syndfullhet visar sig i allt vad I gören,
ja, eftersom minnet av eder har blivit uppväckt, därför skolen I
komma att med makt ryckas bort.
25. Och du, dödsdömde, ogudaktige furste över Israel, du vilkens dag
kommer, när din missgärning har nått sin gräns,
26. så säger Herren, HERREN: Tag av dig huvudbindeln, lyft av dig
kronan. Det som nu är skall icke förbliva vad det är; vad lågt
är skall upphöjas, och vad högt är skall förödmjukas.
27. Omstörtas, omstörtas, omstörtas skall delta av mig; också detta
skall vara utan bestånd, till dess han kommer, som har rätt
därtill, den som jag har givit det åt.
>Hes. 17,22 f.
28. Och du, människobarn, profetera Och såg: Så säger Herren, HERREN
om Ammons barn och om deras smädelser: Säg: Ett svärd, ja, ett
svärd är draget, det är fejat för att slakta för att varda
mättat och för att blixtra,
>Hes. 25,1 f.
29. mitt under det att man skådar åt dig falska profetsyner och spår
åt dig lögnaktiga spådomar om att du skall sättas på de
dödsdömda ogudaktigas hals, vilkas dag kommer, när missgärningen
har nått sin gräns.
30. Må det stickas i skidan igen. I den trakt där du är skapad, i
det land varifrån du stammar, där skall jag döma dig.
31. Jag skall Utgjuta min vrede över dig, jag skall mot dig blåsa
upp min förgrymmelses eld; och jag skall giva dig till pris åt
vilda människor, åt män som äro mästare i att fördärva.
32. Du skall bliva till mat åt elden, ditt blod skall flyta i
landet; ingen skall mer tänka på dig. Ty jag, HERREN, har talat.
Hesekiel, 22 Kapitlet
Jerusalems syndalista. Dess straff.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Du människobarn, vill du döma ja, vill du döma blodstaden?
Förehåll henne då alla hennes styggelser
>Hes. 9,9. 20,4. 23,36. 24,6, 9.
3. och säg: Så säger Herren, HERREN: Du stad som utgjuter dina
invånares blod, så att din stund måste komma, du som gör
eländiga avgudar åt dig och så bliver orenad!
>2 Kon. 21,16.
4. Genom det blod som du har utgjutit har du ådragit dig skuld, och
genom de eländiga avgudar som du har gjort har du orenat dig; så
har du påskyndat dina dagars slut och nu hunnit gränsen för dina
år. Därför skall jag låta dig bliva till smälek för folken och
till spott för alla länder.
>5 Mos. 28,37.
5. Ja, både nära och fjärran skall man bespotta dig, du vilkens
namn är skändat, du förvirringens stad.
6. Se, hos dig trotsa Israels hövdingar var och en på sin arm, om
det gäller att utgjuta blod.
7. Över fader och moder uttalar man förbannelser hos dig; mot
främlingen övar man våld hos dig; den faderlöse och änkan
förtrycker man hos dig.
>Jer. 7,6.
8. Mina heliga ting föraktar du, och mina sabbater ohelgar du.
>Hes. 20,12 f.
9. Förtalare finnas hos dig, om det gäller att utgjuta blod. Man
håller hos dig offermåltider på bergen; man bedriver hos dig vad
skändligt är.
>Jer. 6,28. Hes. 18,6.
10. Man blottar sin faders blygd hos dig; man kränker hos dig
kvinnan, när hon har sin orenhets tid.
>3 Mos. 18,19. 20,14 ,18.
11. Man bedriver styggelse, var och en med sin nästas hustru; ja,
man orenar i skändlighet sin sons hustru; man kränker hos dig
sin syster, sin faders dotter.
>Jer. 5,8.
12. Man tager hos dig mutor för att utgjuta blod; ja, du ockrar och
tager ränta och skinnar din nästa med våld, och mig förgäter du,
säger Herren, HERREN.
13. Men se, jag slår mina händer tillsammans i harm över det
skinneri du övar, och i harm över det blod som du utgjuter hos
dig.
>Hes. 21,14.
14. Menar du att ditt mod skall bestå, eller att dina händer skola
vara starka nog, när tiden kommer, att jag utför mitt verk på
dig? Jag HERREN, har talat, oah jag fullbordar det också.
15. Jag skall förskingra dig bland folken ooh förströ dig i
länderna; så skall jag taga bort ifrån dig all din orenhet.
16. Du skall bliva vanärad inför folkens ögon, genom din egen skuld;
och du skall förnimma att jag är HERREN.
17. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
18. Du människobarn, Israels hus har för mig blivit slagg; de äro
allasammans blott koppar, tenn, järn och bly i ugnen; de äro ett
silver som kan räknas för slagg.
>Jes. 1,22. Jer. 6,28.
19. Därför säger Herren, HERREN så: Eftersom I allasammans haven
blivit slagg, se, därför skall jag hopsamla eder i Jerusalem.
20. Likasom man hopsamlar silver, koppar, järn, bly ooh tenn i ugnen
och där blåser upp eld under det och smälter det, så skall jag i
min vrede och förtörnelse hopsamla eder och kasta eder i ugnen
och smälta eder.
21. Ja, jag skall samla eder tillhopa; och blåsa upp min
förgrymmelses eld under eder, för att I man smältas däri.
22. Likasom silver smältes i ugnen, så skolen I smältas däri; och I
skolen förnimma att det är jag, HERREN, som utgjuter min
förtörnelse över eder.
23. Och HERRENS ord kom till mig; han sade: Du människobarn, säg
till dem:
24. Du är ett land som icke bliver renat, icke varder sköljt av regn
på vredens dag.
25. De profeter som där finnas hava sammansvurit sig och blivit
såsom rytande, rovgiriga lejon; de äta upp själar, de riva till
sig gods och dyrbarheter och göra många till änkor därinne.
>Mik. 3,11. Mark. 12,40.
26. Prästerna där våldföra min lag och ohelga mina heliga ting; de
göra ingen åtskillnad mellan heligt och oheligt och undervisa
icke om skillnaden mellan rent och orent. De tillsluta sina
ögon för mina sabbater, och så bliver jag ohelgad mitt ibland
dem.
>3 Mos. 10,10 f. Jer. 2,8. Hes. 44,23. Sef. 3,4.
27. Furstarna därinne äro såsom rovgiriga vargar; de utgjuta blod
och förgöra själar för att skaffa sig vinning.
28. De profeter som de hava tjäna dem såsom vitmenare; de skåda åt
dem falska profetsyner och spå åt dem lögnaktiga spådomar; de
säga: "Så säger Herren, HERREN", och det fastän HERREN icke har
talat.
>Hes. 13,10.
29. Folket i landet begår våldsgärningar och tager rov; den arme och
fattige förtrycka de, och mot främlingen öva de våld, utan lag
och rätt.
30. Jag söker bland dem efter någon som skulle kunna uppföra en mur
och träda fram i gapet inför mig till försvar för landet, på det
att jag icke må fördärva det; men jag finner ingen.
>Ps. 106,23. Jer. 5,1. Hes. 13,5.
31. Därför utgjuter jag min vrede över dem och gör ände på dem med
min förgrymmelses eld. Deras gärningar skall jag låta komma över
deras huvuden, säger Herren, HERREN.
Hesekiel, 23 Kapitlet
De båda systrarna Ohola (Samaria) och
Oholiba (Jerusalem).
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Du människobarn, det var en gång två kvinnor, döttrar till en
och samma moder.
3. Dessa bedrevo otukt i Egypten; de gjorde det redan i sin ungdom.
Där kramades deras bröst, och där smekte man deras jungfruliga
barm.
>Hes. 16,26.
4. Den äldre hette Ohola, och hennes syster Oholiba. Därefter blevo
de mina, och födde söner och döttrar. Och om deras namn är att
veta att Ohola är Samaria, och Oholiba Jerusalem.
>Hes. 16,8.
5. Men Ohola bedrev otukt i stället för att hålla sig till mig; hon
upptändes av lusta till sina älskare hennes grannar assyrierna,
>2 Kon. 15,19. 17,3 f. Hes. 16,28.
6. där de kommo klädda i mörkblå purpur och voro ståthållare och
landshövdingar, vackra unga män allasammans, ryttare som redo på
hästar.
7. Hon gav åt dem sin trolösa älskog, åt Assurs alla yppersta
söner; och varhelst hon upptändes av lusta, där orenade hon sig
på alla deras eländiga avgudar
8. Men ändå uppgav hon icke sin otukt med egyptierna, som hade fått
ligga hos henne i hennes ungdom, och som hade smekt hennes
jungfruliga barm och slösat på henne sin otukt.
9. Därför gav jag henne till pris åt hennes älskare, åt Assurs
söner, till vilka hon var upptänd av lusta.
>Hes. 16,36 f.
10. Och sedan dessa bade blottat hennes blygd, förde de bort hennes
söner och döttrar och dräpte henne själv med svärd; så blev hon
en varnagel för andra kvinnor, då nu dom blev hållen över henne.
11. Men fastän hennes syster Oholiba såg detta, upptändes hon av
lusta ännu värre och drev sin otukt ännu längre än systern.
>Jer. 3,7 f. Hes. 16,47 f.
12. Hon upptändes av lusta till Assurs söner; de voro ju ståthållare
och landshövdingar och voro hennes grannar, de kommo klädda i
präktig dräkt, ryttare som redo på hästar, vackra unga män
allasammans.
>2 Kon. 16,7 f.
13. Och jag såg att också hon orenade sig; båda gingo de samma väg.
14. Men denna drev sin otukt ännu längre. Ty när hon fick se
mansbilder inristade i väggen, beläten av kaldeer, som man hade
inristat och målat röda med dyrbar färg,
>Hes. 8,10.
15. framställda med gördlar kring sina länder och med ståtliga
huvudbonader, allasammans lika kämpar, ja, när hon fick se dessa
bilder av Babels söner, av de män som hade sitt fädernesland i
Kaldeen;
16. då upptändes hon av lusta till dem, strax när hon såg dem för
sina ögon. Och hon sände bud till dem i Kaldeen;
17. och Babels söner kommo till henne och lågo hos henne i älskog
och orenade henne genom sin otukt. Först sedan hon hade blivit
orenad av dem, vände sig hennes själ ifrån dem.
18. Men när hon så öppet bedrev sin otukt och blottade sin blygd, då
vände sig min själ ifrån henne, likasom den hade vänt sig ifrån
hennes syster.
19. Dock drev hon sin otukt ännu längre: hon mindes sin ungdoms
dagar, då hon bedrev otukt i Egyptens land;
>2 Kon. 18,21.
20. och så upptändes hon åter av lusta till bolarna där, som hade
kött såsom åsnor och flöde såsom hästar.
>Jer. 5,8.
21. Ja, din håg stod åter till din ungdoms skändlighet, när
egyptierna smekte din barm, därför att du hade så ungdomliga
bröst.
>Hes. 17,15.
22. Därför, du Oholiba, säger Herren, HERREN så: Se, jag skall
uppväcka mot dig dina älskare, dem som din själ har vänt sig
ifrån, och jag skall låta dem komma över dig från alla sidor,
23. Babels söner och alla kalaeer, pekodeer, soeer och koeer och
alla Assurs söner med dem, vackra unga män, ståthållare och
landshövdingar allasammans, kämpar och berömliga män, som rida
på hästar allasammans.
24. De skola komma över dig med vagnar och hjuldon i mängd och med
skaror av folk; rustade med skärmar och sköldar och klädda
hjälmar skola de anfalla dig från alla sidor. Och jag skall
överlämna domen åt dem, och de skola döma dig efter sina rätter.
25. Jag skall låta min nitälskan gå över dig, så att de fara grymt
fram mot dig; de skola skära av dig näsa och öron, och de som
bliva kvar av dig skola falla för svärd. Man skall föra bort
dina söner och döttrar, och vad som bliver kvar av dig skall
förtäras av eld.
26. Man skall slita av dig dina kläder och taga ifrån dig dina
härliga smycken.
27. Så skall jag göra slut på din skändlighet och på den otukt som
du begynte öva i Egyptens land; och du skall icke mer lyfta upp
dina ögon till dem och icke mer tänka på Egypten.
28. Ty så säger Herren, HERREN: Se, jag vill giva dig till pris åt
dem som du nu hatar, åt dem som din själ har vant sig bort
ifrån.
29. Och de skola fara fram mot dig såsom fiender, och skola taga
ifrån dig allt vad du har förvärvat och lämna dig naken och
blottad; ja, din otuktiga blygd skall varda blottad, med din
skändlighet och din otukt.
30. Detta skall man göra dig, därför att du i otukt lopp efter
hedningarna och orenade dig på deras eländiga avgudar.
31. Du vandrade på din systers väg; därför skall jag sätta i din
hand samma kalk som gavs åt henne.
>Ps. 75,9. Jes. 51,17. Jer. 25,15.
32. Ja, så säger Herren, HERREN: Du skall nödgas dricka din systers
kalk, så djup och så vid som den är, och den skall bringa dig
åtlöje och smälek i fullt mått.
33. Du skall bliva drucken och bliva full av bedrövelse, ty en
ödeläggelsens och förödelsens kalk är din syster Samarias kalk.
34. Du skall nödgas dricka ut den till sista droppen, ja ock slicka
dess skärvor, och du skall sarga ditt bröst. Ty jag har talat,
säger Herren, HERREN.
35. Därför säger Herren, HERREN så: Eftersom du har förgätit mig och
kastat mig bakom din rygg, därför måste du ock bära på din
skändlighet och din otukt.
>1 Kon. 14,9. Jer. 2,32. 3,21. 13,25. 18,15.
36. Och HERREN sade till mig: Du människobarn, vill du döma Ohola
och Oholiba? Förehåll dem då deras styggelser.
>Hes. 22,2.
37. Ty de hava begått äktenskapsbrott, och blod låder vid deras
händer. Ja, med sina eländiga avgudar hava de begått
äktenskapsbrott; och till mat åt dem hava de offrat sina barn,
dem som de hade fött åt mig.
38. Därtill gjorde de mig detta: samma dag som de orenade min
helgedom ohelgade de ock mina sabbater.
39. Ty samma dag som de slaktade sina barn åt de eländiga avgudarna
gingo de in i min helgedom och ohelgade den. Se, sådant hava de
gjort i mitt hus.
>Jer. 7,9 f.
40. Än mer, de sände bud efter män som skulle komma fjärran ifrån;
budbärare skickades till dem, och se, de kommo, de män för vilka
du hade tvått dig och sminkat dina ögon och prytt dig med
smycken.
41. Och du satt på en härlig vilobädd, med ett dukat bord framför,
och du hade där ställt fram min rökelse och min olja.
42. Sorglöst larm hördes därinne, och till de män ur hopen, som voro
där, hämtade man ytterligare in dryckesbröder från öknen. Och
dessa satte armband på kvinnornas armar och härliga kronor på
deras huvuden.
43. Då sade jag: "Skall hon, den utlevade, få hålla i med att begå
äktenskapsbrott? Skall man alltjämt få bedriva otukt med henne,
då hon är en sådan?"
44. Ty man gick in till henne, såsom man går in till en sköka; ja,
så gick man in till Ohola och till Oholiba, de skändliga
kvinnorna.
45. Men rättfärdiga man skola döma dem efter den lag som gäller för
äktenskapsbryterskor och blodsutgjuterskor; ty
äktenskapsbryterskor äro de, och blod låder vid deras händer.
>1 Mos. 9,6. 3 Mos. 20,10. 4 Mos. 35,31 f. Hes. 16,38.
46. Ja, så säger Herren, HERREN: Må man sammankalla en församling
mot dem och prisgiva dem åt misshandling och plundring.
>Hes. 16,40 f.
47. Och församlingen skall stena dem och hugga dem i stycken med
svärd, och dräpa deras söner och döttrar, och bränna upp deras
hus i eld.
48. Så skall jag göra slut på skändligheten i landet, och alla
kvinnor må låta varna sig, så att de icke bedriva sådan
skändlighet som I.
49. Och man skall låta eder skändlighet komma över eder, och I
skolen få bära på de synder I haven begått med edra eländiga
avgudar; och I skolen förnimma att jag är Herren, HERREN.
Hesekiel, 24 Kapitlet
Jerusalem under bilden av en rostig
gryta. Profetens förebildliga
uppträdande efter hans hustrus död.
1. Och HERRENS ord kom till mig i nionde året, på tionde dagen i
tionde månaden; han sade:
2. Du människobarn, skriv upp åt dig namnet på denna dag, just
denna dag; ty konungen i Babel har på just denna dag ryckt fram
mot Jerusalem.
>2 Kon. 25,1. Jer. 52,4.
3. Och tala till det gensträviga slaktet i en liknelse; säg till
dem: Så säger Herren, HERREN: Sätt på grytan, och när du har
satt på den, så gjut vatten däri.
>Jer. 1,13. Hes. 11,3 f.
4. Lägg sedan köttstyckena tillhopa däri, allahanda goda stycken,
av låret och bogen; och fyll den så med de bästa märgbenen.
5. Tag härtill det bästa av hjorden; och lägg bränsle under den för
att koka benen. Låt den koka starkt, så att ock benen bliva
kokta i den.
6. Så säger nu Herren, HERREN: Ve över blodstaden, den rostiga
grytan, varifrån rosten icke har kunnat tagas bort! Det ena
köttstycket efter det andra har man redan tagit ut därur, utan
att kasta lott om ordningen.
>Hes. 22,2.
7. Ty det blod hon har utgjutit är ännu kvar därinne; på kala
klippan lät hon det rinna ned; hon utgöt det icke på sådan mark
att mullen har kunnat skyla det.
>Job 16,18
8. För att vreden skulle hava sin gång, och för att jag skulle
utkräva hämnd, lät jag det blod hon utgöt komma på kala klippan,
där det icke kunde skylas.
>3 Mos. 17,13. 5 Mos. 12,16, 24.
9. Därför säger Herren, HERREN så: Ve över blodstaden! Jag skall nu
ytterligare öka på bränslet därunder.
>Hes. 21,32. Nah. 3,1. Hab. 2,12.
10. Ja, lägg på mer ved, tänd upp eld, låt köttet bliva förstört ooh
spadet koka in och benen bliva förbrända.
11. Och låt den sedan stå tom på eldsglöden, till dess att den
bliver så upphettad att dess koppar glödgas och orenligheten
smältes bort därur och rosten försvinner.
12. Tung möda har den kostat, och ändå har dess myckna rost icke
gått bort. Så må nu dess röst komma i elden!
13. Därför att din orenhet är så skändlig, och därför att du icke
blev ren. huru jag än sökte rena dig, därför skall du nu icke
mer bliva fri ifrån din orenhet, förrän jag har släckt min vrede
på dig.
>Hes. 5,13. 16,42.
14. Jag, HERREN, har talat. Det kommer! Jag skall fullborda det!
Jag skall icke släppa efter och icke skona och icke ångra mig.
Efter dina vägar och dina gärningar skall man döma dig, säger
Herren, HERREN.
15. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
16. Du människobarn, se, genom en plötslig död skall jag taga ifrån
dig den som är dina ögons lust, men du må icke hålla dödsklagan
eller gråta eller fälla tårar.
17. Tyst må du jämra dig; men du skall icke hålla sorgefest såsom
efter en död. Nej, sätt på dig din huvudbindel och tag skor på
dina fötter; skyl icke ditt skägg, och ät icke det särskilda
bröd som eljest är övligt.
>3 Mos. 10,6. 13,45. 2 Sam. 15,30. Jer. 16,7. Mik. 3,7.
18. Sedan talade jag nästa morgon till folket, men på aftonen dog
min hustru; och följande morgon gjorde jag såsom mig var
befallt.
19. Då sade folket till mig: "Vill du icke omtala för oss vad det
betyder att du så gör?"
20. Jag svarade dem: HERRENS ord kom till mig; han sade:
21. Säg till Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Se, jag vill
ohelga min helgedom, eder stolta härlighet, edra ögons lust och
eder själs längtan. Och edra söner och döttrar, som I haven måst
övergiva, skola falla för svärd.
>Jer. 7,4.
22. Då skolen I komma att göra såsom jag har gjort: I skolen icke
skyla skägget och icke äta det övliga brödet.
23. Och I skolen behålla huvudbindlarna på edra huvuden och skorna
på edra fötter; I skolen icke hålla dödsklagan eller gråta, utan
skolen sitta där försmäktande genom edra missgärningar och sucka
med varandra.
>Jer. 16,6. Hes. 4,17.
24. Hesekiel skall vara ett tecken för eder; alldeles såsom han gör
skolen I komma att göra. När detta händer, skolen I förnimma att
jag är Herren, HERREN.
>Hes. 12,6.
25. Men du, människobarn, må veta att på den tid då jag tager ifrån
dem deras värn, deras härliga fröjd, deras ögons lust ooh deras
själs begär, deras söner och döttrar,
26. på den tiden skall en räddad flykting komma till dig och
förkunna detta.
>Hes. 33,21 f.
27. Och då när flyktingen är där, skall din mun upplåtas, och du
skall tala och icke mer vara stum; och du skall vara ett tecken
för dem, och de skola förnimma att jag är HERREN.
>Hes. 3,26
Hesekiel, 25 Kapitlet
Profetia om Ammons barn, Moab, Edom och
filistéerna.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Du människobarn, vänd ditt an- sikte mot Ammons barn och
profetera mot dem.
>Jer. 49,1 f. Hes. 21,28 f. Am. 1,13 f.
3. Och säg till Ammons barn: Hören Herrens, HERRENS ord: Så säger
Herren, HERREN: Eftersom du ropar: "Rätt så!" över min helgedom,
som har blivit oskärad, och över Israels land, som har blivit
ödelagt, och över Juda folk, som har måst vandra bort i
fångenskap,
4. se, därför vill jag giva dig till besittning åt
österlänningarna, så att de få slå upp sina tältläger i dig och
sätta upp sina boningar i dig; de skola få äta din frukt, och de
skola dricka din mjölk.
5. Och jag skall göra Rabba till en betesmark för kameler och
Ammons barns land till en lägerplats för får; och I skolen
förnimma att Jag är HERREN.
6. Ty så säger Herren, HERREN: Eftersom du klappar i händerna och
stampar med fötterna och i ditt sinnes hela övermod gläder dig
vid Israels lands ofärd,
7. se, därför skall jag uträcka min hand mot dig och giva dig till
byte åt hedningarna och utrota dig ifrån folken och utplåna dig
ur länderna; jag skall förgöra dig, och du skall förnimma att
jag är HERREN.
8. Så säger Herren, HERREN: Eftersom Moab och Seir säga: "Se, nu är
det med Juda hus likasom med alla andra folk",
>Jes. 15,1 f. 16,1 f. Jer. 48,1 f. Am. 2,1 f.
9. se, därför skall jag lägga Moabs bergsluttning öppen och
förstöra dess städer, Ja, dess städer så många de äro, vad
härligast är i landet, Bet-Hajesimot, Baal-Meon och Kirjatama.
10. Åt österlänningarna skall jag giva det till besittning, likasom
jag skall göra med Ammons barns land, så att man icke mer tänker
på Ammons barn ibland folken.
11. Ja, över Moab skall jag hålla dom, och de skola förnimma att jag
är HERREN.
12. Så säger Herren, HERREN: Eftersom Edom har handlat så
hämndgirigt mot Juda hus och ådragit sig svår skuld genom sin
hämnd på dem,
>Jer. 49,7 f. Hes. 35,1 f. 36,5. Am. 1,11 f. Ob. v.1 f.
13. därför säger Herren, HERREN så: Jag skall uträcka min hand mot
Edom och utrota därur både människor och djur. Och jag skall
göra det till en ödemark ända från Teman, och ända borta i Dedan
skola de falla för svärd.
14. Och jag skall utföra min hämnd på Edom genom mitt folk Israel,
och dessa skola göra med Edom efter min vrede och förtörnelse;
och det skall så få känna min hämnd, säger Herren, HERREN.
>1 Mack. 5,3. 2 Mack. 10,16 f.
15. Så säger Herren, HERREN: Eftersom filisteerna hava handlat så
hämndgirigt, ja, eftersom de i sitt sinnes övermod hava velat
utkräva hämnd och i sin eviga fiendskap hava velat bereda
fördärv,
>2 Krön. 28,18. Jes. 14,29 f. Jer. 47,1 f. Am. 1,6 f. Sak. 9,5 f.
16. därför säger Herren, HERREN så: Se, jag vill uträcka min hand
mot filisteerna och utrota kereteerna och förgöra vad som är
kvar av Kustlandet vid havet.
17. Och jag skall taga stor hämnd på dem och tukta dem i
förtörnelse. Och när jag låter min hämnd drabba dem, då skola
de förnimma att jag är HERREN.
Hesekiel, 26 Kapitlet
Profetia mot Tyrus.
1. Och i elfte året, på första dagen i månaden, kom HERRENS ord
till mig; han sade:
2. Du människobarn, eftersom Tyrus sade om Jerusalem:
"Rätt så, uppbruten är nu
folkens port,
den är öppnad för mig;
jag bliver rik, nu då hon är förödd",
3. därför säger Herren, HERREN så:
Se, jag skall komma
över dig, Tyrus,
och jag skall upphäva
många folk mot dig,
likasom havet
upphäver sina böljor.
>Jes. 23,1 f. Jer. 47,4. Am. 1,9 f.
4. De skola förstöra Tyrus' murar
och riva ned dess torn.
Så skall jag sopa bort själva dess grus
och förvandla staden
till en kal klippa.
5. En torkplats för fisknät
skall den vara ute i havet;
ty jag har talat,
säger Herren, HERREN.
Ja, den skall bliva
ett byte för folken;
6. och dess döttrar på fastlandet
skola dräpas med svärd.
De skola förnimma
att jag är HERREN.
7. Ty så säger Herren, HERREN: Se, jag vill låta Nebukadressar,
konungen i Babel, konungarnas konung, komma norrifrån över
Tyrus, med hästar och vagnar och ryttare och med en stor hop
folk.
>Dan. 2,37.
8. Dina döttrar på fastlandet
skall han dräpa med svärd;
han skall bygga en belägringsmur mot dig
och kasta upp mot dig en vall
och resa ett sköldtak mot dig.
9. Sin murbräckas stötar
skall han rikta mot dina murar
och skall med sina krigsredskap
bryta ned dina torn.
10. Hans hästar äro så många
att dammet skall överhölja dig.
Vid dånet av hans ryttare
och av hans hjuldon och vagnar
skola dina murar darra,
när han drager in genom dina portar,
såsom man drager in
i en erövrad stad.
11. Med sina hästars hovar
skall han trampa sönder alla dina gator;
ditt folk skall han dräpa med svärd,
och dina stolta stoder
skola störta till jorden.
>Jes. 5,28. Jer. 47,3.
12. Man skall röva dina skatter
och plundra dina handelsvaror;
man skall riva dina murar
och bryta ned dina sköna hus;
och stenarna, trävirket och gruset
skall man kasta i havet.
13. Jag skall göra slut på dina sångers buller,
och man skall icke mer höra
klangen av dina harpor.
>Jes. 24,8. Jer. 7,34. 16,9. Am. 5,23.
14. Ja, jag skall göra dig till en kal klippa
en torkplats för fisknät skall du bliva;
aldrig mer skall du varda uppbyggd.
Ty jag, HERREN, har talat,
säger Herren, HERREN.
15. Så säger Herren, HERREN till Tyrus:
Sannerligen, vid dånet av ditt fall,
när de slagna jämra sig,
vid det att man dräper och mördar i dig,
skola havslanderna bäva.
16. Och alla hövdingar vid havet
skola stiga ned från sina troner,
de skola lägga bort sina mantlar
och taga av sig sina brokigt vävda kläder;
förskräckelse bliver deras klädnad,
och nere på jorden skola de sitta;
deras förskräckelse varder ständigt ny,
och de häpna över ditt öde.
>Upp. 18,9.
17. De stämma upp en klago sång över dig
och säga om dig:
Huru har du icke blivit förstörd, du havsfolkens tillhåll,
du högtprisade stad,
du som var så mäktig på havet,
där du låg med dina invånare,
vilka fyllde människorna med skräck
för alla som bodde i dig!
18. Nu förskräckas havsländerna
på ditt falls dag,
och öarna i havet
förfäras vid din undergång.
19. Ty så säger Herren, HERREN:
När jag gör dig till en ödelagd stad,
lik någon stad som ingen bebor,
ja, när jag låter djupet upphäva sig mot dig
och de stora vattnen betäcka dig,
20. då störtar jag dig ned till dem som hava farit ned i graven,
till folk som levde för länge sedan;
och lik en längesedan ödelagd plats
får du ligga där i jordens djup,
hos dem som hava farit ned i graven.
Så skall du förbliva obebodd,
medan jag gör härliga ting i de levandes land.
21. Jag skall låta dig taga en ande med förskräckelse,
så att man aldrig i evighet skall finna dig,
huru man än söker efter dig,
säger Herren, HERREN.
>Hes. 27,36. 28,19.
Hesekiel, 27 Kapitlet
Tyrus såsom ett förlist skepp.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Du människobarn, stäm upp en klagosång över Tyrus;
>Jes. 23,1 f. Am. 1,9 f.
3. säg till Tyrus:
Du som bor vid havets portar
och driver köpenskap med folken,
hän till många havsländer,
så säger Herren, HERREN:
O Tyrus, du säger själv: "Jag är skönhetens fullhet."
>Ps. 50,2. Klag. 2,15.
4. Ja, dig som har ditt rike ute i havet,
dig gjorde dina byggningsmän fullkomlig i skönhet.
5. Av cypress från Senir timrade de
allt plankverk på dig;
de hämtade en ceder från Libanon
för att göra din mast.
>5 Mos. 3,9.
6. Av ekar från Basan
tillverkade de dina åror.
Ditt däck prydde de med elfenben i ädelt trä
från kitteernas öländer.
7. Ditt segel var av fint linne,
med brokig vävnad från Egypten,
och det stod såsom ditt baner.
Mörkblått och purpurrött tyg
från Elisas ölander
hade du till soltält.
8. Sidons och Arvads invånare
voro roddare åt dig;
de förfarna män du själv hade, o Tyrus,
dem tog du till skeppare.
>1 Mos. 10,18.
9. Gebals aldste och dess förfarnast män
tjänade dig
med att bota dina läckor.
Alla havets skepp med sina sjömän
tjänade dig
vid ditt varubyte.
>1 Kon. 5,18. Ps. 83,8.
10. Perser, ludeer och puteer
funnos i din här
och voro ditt krigsfolk.
Sköldar och hjälmar hängde de upp i dig;
dessa gåvo dig glans.
>Jes. 66.19. Jer. 46,9. Nah. 3,9.
11. Arvads söner stodo med din här
runt om på dina murar,
gamadeer hade sin plats i dina torn.
Sina stora sköldar hängde de upp
runt om på dina murar;
de gjorde din skönhet fullkomlig.
12. Tarsis var din handelsvan,
ty du var rik på allt slags gods
silver, järn, tenn ooh bly
gavs dig såsom betalning.
13. Javan, Tubal och Mesek,
de drevo köpenskap med dig;
trälar och kopparkärl
gåvo de dig i utbyte.
>1 Mos. 10,2 f.
14. Vagnshästar, ridhästar och mulåsnor
gåvos åt dig såsom betalning
från Togarmas land.
15. Dedans söner drevo köpenskap med dig
ja, många havsländer
drevo handel i din tjänst;
elfenben och ebenholts
tillförde de dig såsom hyllningsgåvor.
16. Aram var din handelsvän,
ty du var rik på konstarbeten;
karbunkelstenar, purpurrött tyg,
brokiga vävnader och fint linne.
koraller och rubiner
gåvo de dig såsom betalning.
17. Juda och Israels land
drevo köpenskap med dig;
vete från Minnit,
bakverk och honung,
olja och balsam
gåvo de dig i utbyte.
>Dom. 11,33.
18. Damaskus var din handelsvän,
ty du var rik på konstarbeten,
ja, på allt slags gods;
de kommo med vin från Helbon
och med ull från Sahar.
19. Vedan och Javan
gåvo dig spånad såsom betalning;
konstsmitt järn och kassia och kalmus
fick du i utbyte.
20. Dedan drev köpenskap hos dig
med sadeltäcken att rida på.
21. Araberna och Kedars alla furstar,
de drevo hsndel i din tjänst;
med lamm och vädurar och bockar
drevo de handel hos dig.
>1 Mos. 25,13. Ps. 120,5.
22. Sabas och Raemas köpmän
drevo köpenskap med dig;
kryddor av allra yppersta slag
och alla slags ädla stenar och guld
gåvo de dig fihsom betalning.
23. Haran, Kanne och Eden,
Sabas köpmän,
Assur och Kilmad
drevo köpenskap med dig.
24. De drevo köpenskap hos dig med sköna kläder,
med mörkblå, brokigt vävda mantlar,
med mångfärgade täcken,
med välspunna, starka tåg,
på din marknad.
25. Tarsis-skepp foro åstad
med dina bytesvaror.
Så fylldes du med gods och blev tungt lastad,
där du låg i havet.
26. Och dina roddare förde dig åstad,
ut på de vida vattnen.
Då kom östanvinden och krossade dig.
där du låg i havet.
>Hes. 17,10.
27. Ditt gods, dina handels- och bytevaror,
dina sjömän och skeppare,
dina läckors botare och dina bytesmäklare,
allt krigsfolk på dig,
allt manskap som fanns ombord på dig,
de sjunka nu ned i havet,
på ditt falls dag.
28. Vid dina skeppares klagorop
bäva markerna,
29. och alla som ro med åror
övergiva sina skepp;
sjömän och alla skeppare på havet
begiva sig i land.
30. De ropa högt över ditt öde
och klaga bittert;
de strö stoft på sina huvuden
och vältra sig i aska.
31. De raka sig skalliga för din skull
och hölja sig i sorgdräkt;
de gråta över dig i bitter sorg,
under bitter klagan.
>Jer. 48,37.
32. Med jämmer stämma de upp en klagosång om dig,
en klagosång över ditt öde:
"Vem var såsom Tyrus, hon som nu ligger i det tysta
ute i havet?"
33. Där dina handelsvaror sattes i land från havet
mättade du många folk;
med ditt myckna gods och dina många bytesvaror
riktade du jordens konungar.
34. Men nu, då du har förlist och försvunnit ifrån havet,
ned i vattnens djup,
nu hava dina bytesvaror och allt ditt manskap
sjunkit med dig.
35. Havsländernas alla inbyggare
häpna över ditt öde,
deras konungar stå rysande,
med förfäran i sina ansikten.
36. Köpmännen ute bland folken
vissla åt dig;
du har tagit en ände med förskräckelse
till evig tid.
>Hes. 26,21. 28,19.
Hesekiel, 28 Kapitlet
Tyrus och Sidon.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Du människobarn, säg till fursten i Tyrus: Så säger Herren,
HERREN:
Eftersom ditt hjärta är så högmodigt
och du säger: "Jag är en gud,
ja, på ett gudasäte tronar jag
mitt ute i havet",
du som dock är en människa och icke en gud,
huru mycket du än i ditt hjärta tycker dig vara en gud --
>Jes. 31,3. Hes. 27,4. Dan. 5,20. Apg. 12,22.
3. och sant är att du är visare än Daniel;
ingen hemlighet är förborgad för dig;
>Dan. 1,17, 20.
4. genom din vishet ooh ditt förstånd
har du skaffat dig rikedom,
guld och silver har du skaffat dig
i dina förrådshus;
5. och genom den stora vishet varmed du drev din köpenskap
har du ökat din rikedom,
och så har ditt hjärta blivit högmodigt
för din rikedoms skull --
6. därför säger Herren, HERREN så:
Eftersom du i ditt hjärta
tycker dig vara en gud,
7. se, därför skall jag låta främlingar komma över dig,
de grymmaste folk;
och de skola draga ut sina svärd
mot din visdoms skönhet
och skola oskära din glans.
>Hes. 26,7. 30,11.
8. De skola störta dig ned i graven, och du skall dö
såsom en dödsslagen man,
mitt ute i havet.
>Jes. 14,15.
9. Månne du då skall säga till din dråpare:
"Jag är en gud",
du som ej är en gud, utan en människa,
i dens våld, som slår dig till döds?
10. Såsom de oomskurna dö, så skall du dö,
för främlingars hand.
Ty jag har talat,
säger Herren, HERREN.
>Hes. 32,24.
11. Och HERRENS ord kom till mig han sade:
12. Du människobarn, stäm upp en klagosång över konungen i Tyrus och
säg till honom: Så säger Herren, HERREN:
Du var ypperst bland härliga skapelser,
full med vishet och fullkomlig i skönhet.
>Hes. 27,2, 4.
13. I Eden, Guds lustgård, bodde du,
höljd i alla slags ädla stenar:
karneol, topas och kalcedon,
krysolit, onyx och jaspis,
safir, karbunkel och smaragd, jämte guld;
du var prydd med smycken och klenoder,
beredda den dag då du skapades.
14. Du var en kerub, som skuggade vida,
och jag hade satt dig att vara på det heliga gudaberget,
du fick där gå omkring bland gnistrande stenar.
>2 Mos. 25,20. Jes. 14,13.
15. Lyckosam var du på dina vägar
från den dag då du skapades,
till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig.
16. Men under din myckna köpenskap
blev ditt inre fyllt med orätt, och du föll i synd.
Då förvisade jag dig från gudaberget
och förgjorde dig, du vittskuggande kerub;
du fick ej stanna bland de gnistrande stenarna.
17. Eftersom ditt hjärta högmodades över din skönhet
och du förspillde din vishet för ditt pråls skull,
därför slog jag dig ned till jorden
och gav dig till pris åt konungarna,
så att de fingo se sin lust på dig.
18. Genom dina många missgärningar vid din orättrådiga köpenskap
ohelgade du dina helgedomar.
Därför lät jag eld gå ut ifrån dig,
och av den blev du förtärd.
Jag lät dig ligga såsom aska på jorden
inför alla som besökte dig.
>Dom. 9,20. Hes. 19,14.
19. Alla som kände dig bland folken
häpnade över ditt öde.
Du tog en ände med förskräckelse
för evig tid.
>Hes. 26,16. 27,36.
20. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
21. Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Sidon och profetera mot
det
>Jes. 23,2, 4.
22. och säg: Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall komma över dig,
Sidon, och förhärliga mig i dig. Ja, att jag är HERREN, det
skall man förnimma, när jag håller dom över henne och bevisar
mig helig på henne.
23. Och jag skall sända över henne pest och blod på hennes gator,
och dödsslagna män skola falla därinne för ett svärd som skall
drabba henne från alla sidor; och man skall förnimma att jag är
HERREN.
24. Sedan skall för Israels hus icke mer finnas någon stingande tagg
eller något sårande törne bland alla de grannfolk som nu håna
dem; och man skall förnimma att jag är Herren, HERREN.
25. Ja, så säger Herren, HERREN: När jag församlar Israels barn från
de folk bland vilka de äro förströdda, då skall jag bevisa mig
helig på dem inför folkens ögon, och de skola sedan få bo i sitt
land, det som jag har givit åt min tjänare Jakob.
26. De skola bo där i trygghet och bygga hus och plantera vingårdar
ja, de skola bo i trygghet, när jag håller dom över alla som
håna dem på alla sidor; och de skola förnimma att jag är HERREN,
deras Gud.
Hesekiel, 29 Kapitlet
Profetia mot Egypten.
1. I tionde året, på tolfte dagen i
tionde månaden, kom HERRENS
ord till mig; han sade:
2. Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Farao, konungen i
Egypten, och profetera mot honom och mot hela Egypten.
>Jes. 19,1 f. Jer. 43,8 t. 44,30. 46,2 f.
3. Tala och säg: Så säger Herren, HERREN:
Se, jag skall komma över dig, Farao,
du Egyptens konung,
du stora drake, som ligger där
i dina strömmar
och säger: "Min Nilflod är min;
själv har jag gjort mig."
>Jes. 51,9. Hes. 32,2.
4. Jag skall sätta krokar i dina käftar
och låta fiskarna i dina strömmar
fastna vid dina fjäll,
och så skall jag draga dig upp ur dina strömmar
med alla de fiskar i dina strömmar,
som hänga fast vid dina fjäll.
5. Och jag skall kasta dig ut i öknen
med alla fiskarna ifrån dina strömmar;
du skall falla på marken
och ej tagas bort därifrån eller upphämtas,
ty åt markens djur och himmelens fåglar
vill jag giva dig till mat;
6. och alla Egyptens inbyggare skola förnimma
att jag är HERREN.
Ty de äro en rörstav
för Israels barn;
>2 Kon. 18,21. Jes. 36,6.
7. ja, när dessa fatta i dig med handen, går du sönder
och sårar envar av dem i sidan;
och när de stödja sig på dig, brytes du av
och lämnar dem alla med vacklande länder.
8. Därför säger Herren, HERREN så: Se, jag vill låta svärd komma
över dig, och jag skall utrota ur dig både människor och djur.
9. Och Egyptens land skall bliva förött och ödelagt, och man skall
förnimma att jag är HERREN. Detta därför att han sade:
"Nilfloden är min; själv har jag gjort den.
>Joel 3,19.
10. Ja, darför skall jag komma över dig och dina strömmar, och göra
Egyptens land till en ödemark, ett ödelagt land, från Migdol
till Sevene, fram till Etiopiens gräns.
>Hes. 30,6.
11. Ingen människofot skall gå där fram, och ingen fot av något
boskapsdjur skall gå där fram; och det skall ligga obebott i
fyrtio år.
12. Och jag skall göra Egyptens land till en ödemark bland ödelagda
länder, och dess städer skola ligga öde bland förhärjade städer
i fyrtio år; och jag skall förskingra egyptierna bland folken
och förströ dem i länderna.
13. Ty så säger Herren, HERREN: När fyrtio år äro förlidna, skall
jag församla egyptierna från de folk bland vilka de äro
förskingrade.
14. Och jag skall åter upprätta Egypten och låta egyptierna komma
tillbaka till Patros' land, varifrån de stamma. Där skola de
bliva ett oansenligt rike,
>Jes. 11,11.
15. ja, ett rike oansenligare än andra riken, så att det icke mer
skall kunna upphäva sig över folken; jag skall låta dem bliva så
få att de icke kunna råda över folken.
16. Och Israels barn skola icke mer sätta sitt hopp till dem som
allenast uppväcka minnet av deras missgärning, när de vända sig
till dem; och de skola förnimma att jag är Herren, HERREN.
17. I tjugusjunde året, på första dagen i första månaden, kom
HERRENS ord till mig; han sade:
18. Du människobarn, Nebukadressar konungen i Babel, har låtit sin
här förrätta ett svårt arbete mot Tyrus; alla huvuden hava
blivit skalliga och alla skuldror sönderskavda. Men han och hans
här hava icke fått någon lön från Tyrus för det arbete som han
har förrättat mot det.
19. Därför säger Herren, HERREN så: Se, jag vill giva Egyptens land
åt Nebukadressar, konungen i Babel; och han skall föra bort dess
rikedomar och taga rov därifrån och göra byte där, och detta
skall hans här få till lön.
20. Såsom en vedergällning för hans arbete giver jag honom Egyptens
land; ty för min räkning hava de utfört sitt verk, säger Herren,
HERREN.
21. På den tiden skall jag låta ett horn växa upp åt Israels hus,
och du skall få upplåta din mun mitt ibland dem; och de skola
förnimma att jag är HERREN.
>Hes. 33,22.
Hesekiel, 30 Kapitlet
Profetia mot Egypten.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Du människobarn, profetera och säg: Så säger Herren, HERREN:
Jämren eder: "Ack ve, vilken dag!"
3. Ty dagen är nära, HERRENS dag är nära; en molnhöljd dag är det,
hednafolkens stund är inne.
>Joel 2,1 f. Sef. 1,14.
4. Ett svärd kommer över Egypten, och Etiopien fattas av ångest,
när de slagna falla i Egypten och dess rikedomar föras bort och
dess grundvalar upprivas.
>Jes. 20,3 f.
5. Etiopier, puteer och ludeer, och hela hopen av främmande folk,
och kubeer och förbundslandets söner skola med dem falla för
svärd.
6. Så säger HERREN: Ja, Egyptens försvarare skola falla, och dess
stolta makt skall störtas ned; från Migdol till Sevene skola de
som bo där falla för svärd, säger Herren, HERREN.
>Hes. 29,10 f.
7. Och deras land skall ligga öde bland ödelagda länder, och
städerna där skola vara bland förhärjade städer.
>Hes. 29,12.
8. Och man skall förnimma att jag är HERREN, när jag tänder eld på
Egypten och låter alla dess hjälpare varda krossade.
9. På den dagen skola sändebud draga ut från mig på skepp, för att
injaga skräck hos Etiopien mitt i dess trygghet; och man skall
där fattas av ångest på Egyptens dag; ty se, det kommer!
10. Så säger Herren, HERREN: Ja, jag skall göra slut på Egyptens
rikedomar genom Nebukadressar, konungen i Babel.
11. Han och hans folk med honom, de grymmaste hedningar, skola
hämtas dit till att fördärva landet; de skola draga sina svärd
mot Egypten och uppfylla landet med slagna.
>Hes. 28,7.
12. Och jag skall göra strömmarna till torr mark och sälja landet i
onda mäns hand. Jag skall ödelägga landet med allt vad däri är,
genom främmande män. Jag, HERREN, har talat.
>Jes. 19,5 f.
13. Så säger Herren, HERREN: Jag skall ock förstöra de eländiga
avgudarna och göra slut på avgudarna i Nof, och ur Egyptens land
skall ingen furste mer uppstå; och jag skall låta fruktan komma
över Egyptens land.
>Jes. 19,16 f.
14. Jag skall ödelägga Patros och tända eld på Soan och hålla dom
över No.
15. Och jag skall utgjuta min vrede över Sin, Egyptens värn, och
utrota den larmande hopen i No.
16. Ja, jag skall tända eld på Egypten, Sin skall gripas av ångest,
No skall bliva intaget och Nof överfallas på ljusa dagen.
17. Avens och Pi-Besets unga män skola falla för svärd, och själva
skola de vandra bort i fångenskap.
18. I Tehafnehes bliver dagen mörk, när jag där bryter sönder
Egyptens ok och dess stolta makt där får en ände; ja, ett moln
skall övertäcka det, och dess döttrar skola vandra bort i
fångenskap.
19. Jag skall hålla dom över Egypten, och man skall förnimma att jag
är HERREN.
20. I elfta året, på sjunde dagen i första månaden, kom HERRENS ord
till mig; han sade:
21. Du människobarn, jag har brutit sönder Faraos, den egyptiske
konungens, arm; och se, den har icke blivit förbunden, man har
icke brukat läkemedel, icke lindat den, icke lagt på den
förband, för att åter göra den stark nog till att föra svärdet.
22. Därför säger Herren, HERREN så: Se, jag skall komma över Farao,
konungen i Egypten, och bryta sönder hans armar, både den som
ännu är stark och den som redan är sönderbruten, och skall låta
svärdet falla ur hans hand.
23. Och jag skall förskingra egyptierna bland folken och förströ dem
i länderna.
24. Den babyloniske konungens armar skall jag stärka, och jag skall
sätta milt svärd i hans hand; men Faraos armar skall jag bryta
sönder, så att han upphäver jämmerrop inför honom, såsom en
dödsslagen kämpe gör.
25. Ja, jag skall stärka den babyloniske konungens armar, men Faraos
armar skola sjunka ned; och man skall förnimma att jag är
HERREN, när jag sätter mitt svärd i den babyloniske konungens
hand, för att han skall svänga det mot Egyptens land.
26. Och jag skall förskingra egyptierna bland folken och förströ dem
i länderna; och de skola förnimma att jag är HERREN.
Hesekiel, 31 Kapitlet
Egypten lik en härlig ceder, som dock
skall fällas.
1. I elfte året, på första dagen i tredje månaden, kom HERRENS ord
till mig; han sade:
2. Du människobarn, säg till Farao, konungen i Egypten, och till
hans larmande hop:
Vem kan förliknas
med dig i din storhet?
3. Se, du är ett ädelt träd,
en ceder på Libanon,
med sköna grenar
och skuggrik krona
och hög stam,
en som med sin topp
räcker upp bland molnen.
4. Vatten gåvo den växt,
djupets källor gjorde den hög.
Ty med sins strömmar omflöto de
platsen där den var planterad;
först sedan sände de sina flöden
till alla andra träd på marken.
5. Så fick den högre stam
än alla träd på marken,
den fick talrika kvistar
och långa grenar,
genom det myckna vatten den hade,
när den sköt skott.
6. Alla himmelens fåglar
byggde sig nästen bland dess kvistar,
under dess grenar födde
alla markens djur sina ungar,
och i dess skugga bodde
allahanda stora folk.
>Dan. 4,9.
7. Och den blev skön genom sin storhet
och genom sina grenars längd,
där den stod med sin rot
invid stora vatten.
8. Ingen ceder i Guds lustgård
gick upp emot denna,
ingen cypress hade kvistar
som kunde förliknas med dennas,
ingen lönn bar grenar,
jämförliga med dennas;
nej, intet träd i Guds lustgård
liknade den i skönhet
9. Så skön hade jag låtit den bliva,
i dess rikedom på grenar,
att alla Edens träd i Guds lustgård
måste avundas den.
10. Därför säger Herren, HERREN så Eftersom du växte så hög, ja,
eftersom ditt träd sträckte sin topp upp bland molnen och
förhävde sig i sitt hjärta över att det var så högt,
11. därför skall jag prisgiva det åt en som är väldig bland
folken. Han skall förvisso utföra sitt verk därpå, ty för dess
ogudaktighets skull har jag förkastat det.
12. Ja, främlingar hava fått hugga ned det, de grymmaste folk, och
hava låtit det ligga. Dess kvistar hava nu fallit på bergen och
i alla dalar; dess grenar hava blivit avbrutna och kastade i
alla landets bäckar, och alla folk på jorden hava måst draga
bort därifrån och försaka dess skugga och låta det ligga.
>Hes. 28,7. 30,11.
13. På dess kullfallna stam bo alla himmelens fåglar, och på dess
grenar lägra sig alla markens djur.
14. Så sker, för att ett träd som växer vid vatten aldrig skall yvas
över sin höjd och sträcka sin topp upp bland molnen; ja, för att
icke ens de väldigaste av dem skola stå och yvas, intet träd som
har haft vatten att dricka. Ty de äro allasammans hemfallna åt
döden och måste ned i jordens djup, till att vara där bland
människors barn, hos dem som hava farit ned i graven.
15. Så säger Herren, HERREN: På den dag då det for ned till
dödsriket lät jag djupet för dess skull hölja sig i sorgdräkt;
jag hämmade strömmarna där, och de stora vattnen höllos
tillbaka. Jag lät Libanon för dess skull kläda sig i svart, och
alla träd på marken förtvinade i sorg över det.
16. Genom dånet av dess fall kom jag folken att bäva, när jag
störtade det ned i dödsriket, till dem som hade farit ned i
graven. Men då tröstade sig i jordens djup alla Edens träd, de
yppersta och bästa på Libanon, alla de som hade haft vatten att
dricka.
>Jes. 14,9 f. Hes. 32,18, 31.
17. Också de hade, såsom det trädet, måst fara ned till dödsriket,
till dem som voro slagna med svärd; dit foro ock de som hade
varit dess stöd och hade bott i dess skugga bland folken.
18. Kan nu något bland Edens träd förliknas med dig i härlighet och
storhet? Och dock skall du, såsom Edens träd, störtas ned i
jordens djup och ligga där bland oomskurna, hos dem som äro
slagna med svärd. Så skall det gå Farao och hela hans larmande
hop, säger Herren, HERREN.
>Hes. 28,10. 32,19.
Hesekiel, 32 Kapitlet
Klagosånger över Farao och Egypten.
1. I tolfte året, på första dagen i tolfte månaden, kom HERRENS ord
till mig; han sade:
2. Du människobarn, stäm upp en klagosång över Farao, konungen i
Egypten, och säg till honom:
Det är förbi med dig, du lejon bland folken!
Och du var dock lik draken i havet,
där du for fram i dina strömmar
och rörde upp vattnet med dina fötter
och grumlade dess strömmar.
>Hes. 29,3 f.
3. Så säger nu Herren, HERREN:
Jag skall breda ut mitt nät över dig
genom skaror av många folk,
och de skola draga upp dig i mitt garn.
>Hes. 12,13. 17,20.
4. Jag skall kasta dig upp på jorden,
jag skall slunga dig bort på marken
och låta alla himmelens fåglar
slå ned på dig
och låta de vilda djuren på hela jorden
mätta sig med dig.
>Hes. 29,5. 31,13.
5. Jag skall kasta ditt kött på bergen
och fylla dalarna med ditt stora skrov.
6. Och landet som du har nedsolat
skall jag vattna med ditt blod
ända upp till bergen,
och bäckarna skola bliva fulla av dig.
7. Och när jag utsläcker dig, skall jag övertäcka himmelen
och förmörka dess stjärnor;
jag skall övertäcka solen med moln,
och månens ljus skall icke lysa mer.
>Jes. 13,10 14,12. Hes. 31,15 f. Joel 2,10, 31. 3,15.
>Matt. 24,29. Luk. 21,25.
8. Alla ljus på himmelen
skall jag förmörka för din skull
och låta mörker komma över ditt land,
säger Herren, HERREN.
9. Och många folks hjärtan
skall jag slå med skräck,
när jag gör din undergång bekant bland folkslagen,
ja, i länder som du icke känner.
>Hes. 26,15 f.
10. Jag skall komma många folk
att häpna för din skull,
och deras konungar skola för din skull
gripas av bävan,
när jag i deras åsyn svänger mitt svärd;
vart ögonblick skola de frukta,
envar för sitt liv,
på ditt falls dag.
11. Ty så säger Herren, HERREN:
Den babyloniske konungens svärd
skall komma över dig.
12. Jag skall låta din larmande hop
falla för hjältars svärd,
grymmast bland hedningar äro de alla.
De skola föröda Egyptens härlighet,
och hela dess larmande hop skall förgöras;
>Hes. 28,7.
13. jag skall utrota all dess boskap,
den som betar vid det myckna vattnet.
Av människofot skall det icke mer röras upp,
ej heller röras upp av boskapsklövar.
>Hes. 29,11.
14. Sedan skall jag låta deras vatten sjunka undan
och deras strömmar flyta bort såsom olja,
säger Herren, HERREN,
15. i det jag gör Egyptens land
till en ödslig ödemark
och berövar landet allt vad däri är,
när jag nu slår alla dess inbyggare,
så att man förnimmer stt jag är HERREN.
16. Detta är en klagosång som man skall sjunga,
ja, folkens döttrar skola sjunga den;
de skola sjunga den över Egypten
med hela dess larmande hop,
säger Herren, HERREN.
17. I tolfte året, på femtonde dagen i månaden, kom HERRENS ord
till mig; han sade:
18. Du människobarn, sjung sorgesång över Egyptens larmande
hop. Bjud henne att såsom döttrarna av de väldigaste folk fara
ned i jordens djup, till dem som redan hava farit ned i graven.
>Jes. 14,3 f.
19. Finnes någon så ringa att du är förmer än hon? Nej, far du ned
och låt dig bäddas bland de oomskurna.
>Hes. 28,10.
20. Bland män som äro slagna med svärd skola ock dina falla. Svärdet
är redo; släpen bort henne med hela hennes larmande hop.
21. Mäktiga hjältar skola tala till Farao ur dödsriket, till honom
och till hans hjälpare: "Ja, de hava måst fara hitned, och nu
ligga de där, de oomskurna, slagna med svärd."
>Jes. 14,9 f.
22. Där ligger redan Assur med hela sin skara; runt omkring honom
har denna sin gravplats. Allasammans ligga de där slagna, fallna
för svärd.
23. Sin grav har han fått längst ned i underjorden, och runt omkring
honom ligger hans skara begraven. Allasammans ligga de slagna,
fallna för svärd, de man som en gång utbredde skräck i de
levandes land.
24. Där ligger Elam med hela sin larmande hop, vilande runt omkring
hans grav. Allasammans ligga de slagna, männen som föllo för
svärd, och som oomskurna måste fara, ned i jordens djup, desamma
som en gång utbredde skräck omkring sig i de levandes land; nu
måste de bära sin skam bland de andra som hava farit ned i
graven.
25. Ja, bland slagna har han fått sitt läger med hela sin larmande
hop; runt omkring honom har denna sin gravplats. Allasammans
ligga de där oomskurna, slagna med svärd; en gång utbredde sig
ju skräck omkring dem i de levandes land, men de måste nu bära
sin skam bland dem som hava farit ned i graven. Ja, bland
slagna har han fått sin plats.
26. Där ligger Mesek-Tubal med hela sin larmande hop; runt omkring
honom har denna sin gravplats. Allasammans ligga de där
oomskurna, slagna med svärd; en gång utbredde de ju skräck
omkring sig i de levandes land.
>Hes. 27,13.
27. Men dessa fallna män ur de oomskurnas hop, de få icke vila bland
hjältarna, bland dem som hava farit ned till dödsriket i sin
krigiska rustning och fått sina svärd lagda under sina
huvuden. Nej, deras missgärningar hava kommit över deras ben. De
utbredde ju skräck i de levandes land, såsom hjältar göra.
28. Ja, också du skall bliva krossad bland de oomskurna och få ligga
bland dem som äro slagna med svärd.
29. Där ligger Edom med sina konungar och alla sina hövdingar; huru
mäktiga de än voro, hava de nu fått sin plats bland dem som äro
slagna med svärd; de måste ligga bland de oomskurna, bland dem
som hava farit ned i graven.
30. Där ligga Nordlandets furstar allasammans, med alla sidonier, ty
de hava måst fara ned till de slagna, de hava kommit på skam,
trots den skräck de utbredde genom sina väldiga gärningar. Och
de ligga där oomskurna bland dem som hava blivit slagna med
svärd; de måste bära sin skam bland dem som hava farit ned i
graven.
31. Dem skall nu Farao få se, och han skall så trösta sig över hela
sin larmande hop. Ja, Farao och hela hans har äro slagna med
svärd, säger Herren, HERREN.
>Hes. 31,16.
32. Ty väl utbredde jag skräck för honom i de levandes land, men nu
måste han, Farao, med hela sin larmande hop, låta sig bäddas
bland de oomskurna, hos dem som äro slagna med svärd, säger
Herren, HERREN.
Hesekiel, 33 Kapitlet
En lärares ansvar för sina åhörare. Den
gudomliga vedergällningens ordning.
Profetia vid underrättelsen om
Jerusalems fall. Folkets lättfärdighet.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Du människobarn, tala till dina landsmän och säg till dem: Om
jag vill låta svärdet komma över ett land, och folket i landet
har utsett bland sig en man som det har gjort till sin väktare,
>Hes. 31,7 f.
3. och denne ser svärdet komma över landet och stöter i basunen och
varnar folket,
4. men den som får höra basunljudet ända icke låter varna sig, och
svärdet sedan kommer och tager honom bort, då kommer hans blod
över hans eget huvud.
5. Ty han hörde ju basunljudet, men lät icke varna sig; därför
kommer hans blod över honom själv. Om han hade låtit varna sig,
så hade han räddat sitt liv. --
6. Men om väktaren ser svärdet komma och icke stöter i basunen och
folket så icke bliver varnat, och svärdet sedan kommer och tager
bort någon bland dem, då bliver visserligen denne borttagen
genom sin egen missgärning, men hans blod skall jag utkräva av
väktarens hand.
7. Dig, du människobarn, har jag satt till en väktare för Israels
hus, för att du å mina vägnar skall varna dem, när du hör ett
ord från min mun.
8. Om jag säger till den ogudaktige: "Du ogudaklige, du måste dö",
och du då icke säger något till att varna den ogudaktige för
hans väg, så skall väl den ogudaktige dö genom sin missgärning,
men hans blod skall jag utkräva av din hand.
9. Men om du varnar den ogudaktige för hans väg, på det att han må
vända om ifrån den, och han likväl icke vänder om ifrån sin väg,
då skall visserligen han dö genom sin missgärning, men du själv
har räddat din själ.
10. Och du, människobarn, säg till Israels hus: I sägen så: "Våra
överträdelser och synder tynga på oss och vi försmäkta genom
dem. Huru kunna vi då bliva vid liv?"
>3 Mos. 26,39. Hes. 24,23.
11. Men svara dem: Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, jag har
ingen lust till den ogudaktiges död, utan fastmer därtill att
den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Så vänden då
om, ja, vänden om från edra onda vägar; ty icke viljen I väl dö,
I av Israels hus?
>Hes. 18,23 f.
12. Men du, människobarn, säg till dina landsmän: Den rättfärdiges
rättfärdighet skall icke rädda honom, när han begår
överträdelser; och den ogudaktige skall icke komma på fall genom
sin ogudaktighet, när han vänder om från sin ogudaktighet, lika
litet som den rättfärdige skall kunna leva genom sin
rättfärdighet, när han syndar.
>Hes. 3,20.
13. Om jag säger till den rättfärdige att han skall få leva, och han
sedan i förlitande på sin rättfärdighet gör vad orätt är, så
skall intet ihågkommas av all hans rättfärdighet, utan genom det
orätta som han gör skall han dö.
14. Och om jag säger till den ogudaktige: "Du måste dö", och han
sedan vänder om från sin synd och övar rätt och rättfärdighet,
>Hes. 18,21 f.
15. så att han, den ogudaktige, give tillbaka den pant han har fått
och ersätter vad han har rövat och vandrar efter livets stadgar,
sa att han icke gör vad orätt är, då skall han förvisso leva och
icke dö.
>2 Mos. 22,26. 5 Mos. 24,13. Hes. 18,7 f.
16. Ingen av de synder han har begått skall då tillräknas honom; han
har övat rätt och rättfärdighet, därför skall han förvisso få
leva. --
17. Men nu säga dina landsmän: "Herrens väg är icke alltid
densamma", då det fastmer är deras egen väg som icke alltid är
densamma.
>Hes. 18,25 f.
18. Om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör vad
orätt är, så måste han just därför dö.
19. Men om den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och övar
rätt och rättfärdighet, då skall han just därför få leva.
20. Och ändå sägen I: "Herrens väg är icke alltid densamma." Jo, jag
skall döma var och en av eder efter hans vägar, I av Israels
hus.
21. I det tolfte året sedan vi hade blivit bortförda i fångenskap,
på femte dagen i tionde månaden, kom en flykting ifrån Jerusalem
till mig med budskapet: "Staden är intagen."
22. Nu hade på aftonen före flyktingens ankomst HERRENS hand kommit
över mig; men på morgonen öppnade han åter min mun, just före
mannens ankomst, så att jag, då nu min mun blev öppnad, upphörde
att vara stum.
>Hes. 24,26 f.
23. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
24. Du människobarn, de som bo ibland ruinerna där borta i Israels
land säga "Abraham var en ensam man, och han fick dock landet
till besittning. Vi äro många, oss måste väl landet då vara
givet till besittning!"
25. Säg därför till dem: Så säger Herren, HERREN: I äten kött med
blodet i, I upplyften edra ögon till edra eländiga avgudar, och
I utgjuten blod; och likväl skullen I få hava landet till
besittning!
>1 Mos. 9,4. 3 Mos. 19,23. Hes. 18,6.
26. I trotsen på edra svärd, I bedriven vad styggeligt är, I skänden
varandras hustrur; och likväl skullen I få hava landet till
besittning!
27. Nej; så skall du säga till dem: Så säger Herren, HERREN: Så sant
jag lever, de som bo där bland ruinerna skola falla för svärd;
och dem som bo på landsbygden skall jag giva till mat åt de
vilda djuren, och de som bo i bergfästen eller i grottor skola
dö genom pest.
28. Jag skall göra landet öde och tomt, och dess stolta makt skall
få en ände; och Israels berg skola ödeläggas, så att ingen går
där fram.
29. Och de skola förnimma att jag är HERREN, när jag gör landet öde
och tomt, för alla de styggelsers skull som de hava bedrivit.
30. Men du, människobarn, dina landsmän, som orda om dig invid
väggarna och i ingångarna till husen, de tala sinsemellan, den
ene med den andre, och säga: "Kom, låt oss höra vad det är för
ett ord som nu utgår från HERREN."
31. Och de komma till dig, såsom gällde det en folkförsamling, och
sätta sig hos dig såsom mitt folk; och de höra dina ord, men
göra icke efter dem. Ty väl hopgöra de med munnen ljuvliga ord,
men deras hjärtan stå blott efter egen vinning.
>Jes. 42,20. 53,1.
32. Och se, du är för dem, såsom när någon som har vacker röst och
spelar väl sjunger en kärleksvisa; de höra väl dina ord, men
göra icke efter dem.
33. Men när det kommer -- ty se det kommer! -- då skola de förnimma
att en profet har varit ibland dem.
Hesekiel, 34 Kapitlet
Profetia mot Israels herdar och löfte om
en rätt herde.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Du människobarn, profetera mot Israels herdar, profetera och säg
till dem, till herdarna: Så säger Herren, HERREN: Ve eder, I
Israels herdar, som haven sörjt allenast för eder själva! Var
det då icke för hjorden som herdarna borde sörja?
>Jer. 23,1 f.
3. I stället åten I upp det feta, med ullen klädden I eder, det
gödda slaktaden I; men om hjorden vårdaden I eder icke.
>Sak. 11,16.
4. De svaga stärkten I icke, det sjuka heladen I icke, det sargade
förbunden I icke, det fördrivna förden I icke tillbaka, det
förlorade uppsökten I icke, utan med förtryck och hårdhet fören
I fram mot dem.
5. Så blevo de förrkingrade, därför att de icke hade någon herde,
de blevo till mat åt alla markens djur, ja, de blevo
förskingrade.
>Jes. 53,6. Jer. 10,21. Matt. 9,36.
6. Mina får gå nu vilse på alla berg och alla höga kullar; över
hela jorden äro mina får förskingrade, utan att någon frågar
efter dem eller uppsöker dem.
7. Hören därför HERRENS ord, I herdar:
8. Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, sannerligen, eftersom
mina får hava lämnats till rov, ja, eftersom mina får hava
blivit till mat åt alla markens djur, då de nu icke hava någon
herde, och eftersom mina herdar icke fråga efter mina får ja,
eftersom herdarna sörja för sig själva och icke sörja för mina
får,
9. därför, I herdar: Hören HERRENS ord:
10. Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall komma över herdarna och
utkräva mina får ur deras hand och göra slut på deras
herdetjänst; och herdarna skola då icke mer kunna sörja för sig
själva, ty jag skall rädda mina får ur deras gap, så att de icke
bliva till mat åt dem.
11. Ty så säger Herren, HERREN: Se, jag skall själv taga mig an mina
får och leta dem tillsammans.
12. Likasom en herde letar tillsammans sin hjord, när hans får äro
förströdda omkring honom, så skall ock jag leta tillsammans mina
får och rädda dem från alla de orter till vilka de förskingrades
på en dag av moln och töcken.
>Jer. 31,10. Joel 2,2. Luk. 15,4 f.
13. Och jag skall föra dem ut ifrån folken och församla dem ur
länderna, och skall låta dem komma till sitt eget land och föra
dem i bet på Israels berg, vid bäckarna och var man eljest kan
bo i landet.
14. På goda betesplatser skall jag föra dem i bet, på Israels höga
berg skola de få sina betesmarker; där skola de lägra sig på
goda betesmarker, och fett bete skola de hava på Israels berg.
>Ps. 23,1 f.
15. Jag skall själv föra mina får i bet och själv utse lägerplatser
åt dem, säger Herren, HERREN.
16. Det förlorade skall jag uppsöka, det fördrivna skall jag föra
tillbaka, det sargade skall jag förbinda, och det svaga skall
jag stärka. Men det feta och det starka skall jag förgöra; ja,
jag skall sköta det såsom rätt är.
>Sef. 3,19.
17. Men I, mina får, så säger Herren, HERREN: Se, jag vill döma
mellan får och får, mellan vädurar och bockar.
>Matt. 25,32 f.
18. Är det eder icke nog att I fån beta på den bästa betesplatsen,
eftersom I med edra fötter trampen ned vad som är kvar på eder
betesplats? Och är det eder icke nog att I fån dricka det
klaraste vattnet, eftersom I med edra fötter grumlen vad som har
lämnats kvar?
19. Skola mina får beta av det som edra fötter hava trampat ned, och
dricka vad edra fötter hava grumlat?
20. Nej; därför säger Herren, HERREN så till dem: Se, jag skall
själv döma mellan de feta fåren och de magra fåren.
21. Eftersom I med sida och bog stöten undan alla de svaga och med
edra horn stången dem, till dess att I haven drivit dem ut och
förskingrat dem,
22. därför skall jag frälsa mina får, så att de icke mer bliva till
rov, och skall döma mellan får och får.
23. Och jag skall låta en herde uppstå, gemensam för dem alla, och
han skall föra dem i bet, nämligen min tjänare David; ja, han
skall föra dem i bet, han skall vara deras herde.
>Jes. 11,1 f. 40,11. Jes. 23,5. 30,9. Hes. 37,24 f. Hos. 3,5.
>Joh. 10,11. Hebr. 13,20. 1 Petr. 2,25.
24. Jag, HERREN, skall vara deras Gud, men min tjänare David skall
vara hövding bland dem. Jag, HERREN, har talat.
25. Och jag skall med dem sluta ett fridsförbund; jag skall göra
ände på vilddjuren i landet, så att man i trygghet kan bo mitt i
öknen och sova i skogarna.
>Jes.11,6 f. Hes. 37,26. Hos. 2,18 f.
26. Och jag skall låta dem själva och landet runt omkring min höjd
bliva till välsignelse. Jag skall låta regn falla i rätt tid;
regnskurar till välsignelse skall det bliva.
>Ps. 68,10. Jes. 44,8.
27. Träden på marken skola bära sin frukt, och jorden skall giva sin
gröda, och själva skola de bo i sitt land i trygghet; och de
skola förnimma att jag är HERREN, när jag bryter sönder deras ok
och räddar dem från de människors hand, som hava hållit dem i
träldom.
28. De skola sedan icke mer bliva ett byte för folken, och markens
djur skola ej ata upp dem, utan de skola bo i trygghet, och
ingen skall förskräcka dem.
>Jer. 30,10. 46,27.
29. Och jag skall åt dem låta en plantering växa upp, som skall
bliva dem till berömmelse; och de som bo i landet skola icke mer
ryckas bort av hunger, ej heller skola de mer lida smälek av
folken.
30. Och de skola förnimma att jag, HERREN, deras Gud, är med dem,
och att de, Israels hus, äro mitt folk, säger Herren, HERREN.
31. Ja, I ären mina får, I ären får i min hjord, människor som I
ären, och jag är eder Gud, säger Herren, HERREN.
Hesekiel, 35 Kapitlet
Profetia mot Edom.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Seirs berg och profetera
mot det;
>Jer. 49,7 f. Hes. 25,8 f., 12 f. Am. 1,11 f. Ob. v.1 f.
3. säg till det: Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall komma över
dig, du Seirs berg, och uträcka min hand mot dig och göra dig
öde och tomt.
4. Jag skall göra dina städer till ruiner, och självt skall du
bliva öde; och du skall förnimma att jag är HERREN.
5. Eftersom du har hyst en evig fiendskap mot Israels barn och
givit dem till pris åt svärdet under deras ofärds tid, den tid
då missgärningen hade nått sin gräns,
>Ps. 137,7.
6. därför, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, skall jag
förvandla dig till blod, och blod skall förfölja dig; eftersom
du icke har hatat blod, skall blod förfölja dig.
7. Ja, jag skall göra Seirs berg tomt och öde och utrota därifrån
envar som färdas där, fram eller tillbaka.
8. Och jag skall uppfylla dess berg med dess slagna män; ja, på
dina höjder, i dina dalar och vid alla dina bäckar skola
svärdsslagna män falla.
9. Jag skall göra dig till en ödemark för evärdlig tid, och dina
städer skola icke mer bliva bebodda; och I skolen förnimma att
jag är HERREN.
10. Eftersom du sade: "De båda folken och de båda länderna skola
bliva mina, vi skola taga dem i besittning" -- detta fastän
HERREN bodde där --
>Ps. 83,13.
11. därför, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, skall jag
utföra mitt verk med samma vrede och nitälskan varmed du i din
hätskhet har utfört ditt verk mot dem; och jag skall göra mig
känd bland dem, när jag dömer dig.
12. Och du skall förnimma att jag är HERREN. Jag har hört alla de
smädelser som du har talat mot Israels berg, i det du har sagt:
"Det är en ödemark; de äro givna åt oss till mat."
13. Ja, I spärraden upp munnen mot mig och togen den full av ord mot
mig; jag har väl hört det.
14. Så säger Herren, HERREN: Till hela jordens glädje skall jag göra
dig till en ödemark.
15. Därför att du gladde dig åt att Israels hus' arvedel blev
ödelagd, därför skall jag göra likaså med dig. Du skall bliva en
ödemark, du Seirs berg, du hela Edom, så långt du sträcker dig;
och man skall förnimma att jag är HERREN.
Hesekiel, 36 Kapitlet
Israels återupprättelse.
1. Och du, människobarn, profetera om Israels berg och säg: I
Israels berg, hören HERRENS ord.
>Hes. 6,3.
2. Så säger Herren, HERREN: Eftersom fienden säger om eder: "Rätt
så, de urgamla offerhöjderna hava nu blivit vår besittning",
>Hes. 25,3. 26,2.
3. därför må du profetera och säga: Så säger Herren, HERREN:
Eftersom, ja, eftersom man har förött eder och fikar efter eder
från alla sidor, för att I måtten tillfalla de övriga folken
såsom deras besittning och eftersom I ären så utsatta för onda
tungors hån och folks förtal,
4. därför, I Israels berg, mån I nu höra Herrens, HERRENS ord: Så
säger Herren, HERREN lill bergen och höjderna, till bäckarna och
dalarna, till de förödda ruinerna och de övergivna städerna, som
hava lämnats till rov och spott åt de övriga folken runt
omkring,
5. ja, därför säger Herren, HERREN så: Sannerligen, i brinnande
nitälskan talar jag mot de övriga folken och mot Edom, så långt
det sträcker sig, ja, mot dessa som med hela sitt hjärtas glädje
och i sitt sinnes övermod hava tillägnat sig mitt land såsom
besittning, för att driva ut dess inbyggare och göra det till
sitt byte.
6. Profetera alltså om Israels land och säg till bergen och
höjderna, till bäckarna och dalarna: Så säger Herren, HERREN:
Se, i nitälskan och vrede är det som jag talar, eftersom I liden
sådan smälek av folken.
7. Därför säger Herren, HERREN så Jag upplyfter min hand och
betygar: Sannerligen, folken runt omkring eder skola själva få
lida smälek.
8. Men I, Israels berg, I skolen åter grönska och bära frukt åt
mitt folk Israel, ty snart skola de komma åter.
9. Ty se, jag skall komma till eder, jag skall vända mig till eder,
och I skolen bliva brukade och besådda.
10. Och jag skall församla på eder människor i myckenhet, alla
Israels barn, så många de äro; och städerna skola ånyo bliva
bebodda och ruinerna åter byggas upp.
11. Ja, jag skall församla på eder människor och boskap i myckenhet,
och de skola föröka sig och bliva fruktsamma. Jag skall låta
eder bliva bebodda, alldeles såsom I fordom voren; ja, jag skall
göra eder ännu mer gott, än I förut fingen röna; och I skolen
förnimma att jag är HERREN.
12. Jag skall låta människor åter vandra fram över eder, nämligen
mitt folk Israel; de skola hava dig till besittning, och du
skall vara deras arvedel; och du skall icke vidare döda deras
barn.
13. Så säger Herren, HERREN: Eftersom man säger till dig: "Du är en
människoäterska, du har dödat ditt eget folks barn",
14. därför skall du nu icke mer få äta upp människor och icke mer få
döda ditt folks barn, säger Herren, HERREN.
15. Jag skall icke mer låta dig höra smälek av folken, och du skall
icke mer nödgas bära folkslagens förakt; ej heller skall du mer
bringa ditt folk på fall, säger Herren, HERREN.
16. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
17. Du människobarn när Israels barn ännu bodde i sitt land, då
orenade de det genom sitt väsende och sina gärningar; såsom en
kvinnas orenhet var deras väsende för mig.
>Jes. 64,6.
18. Då utgöt jag min vrede över dem, för det blods skull som de hade
utgjutit över landet, och därför att de hade orenat det med sina
eländiga avgudar.
19. Jag förskingrade dem bland folken, och de blevo förströdda i
länderna; efter deras väsende och deras gärningar dömde jag dem.
20. Men till vilka folk de än kommo vanärade de mitt heliga namn, i
det att man sade om dem: "Detta är HERRENS folk, och de hava
likväl måst draga ut ur sitt land.
>Jes. 52,5. Rom. 2,24.
21. Då ville jag skona mitt heliga namn, som Israels barn vanärade
bland de folk till vilka de kommo.
22. Säg därför till Israels barn: Så säger Herren, HERREN: Icke för
eder skull gör jag detta, I Israels barn, utan för mitt heliga
namns skull, som I haven vanärat bland de folk till vilka I
haven kommit.
>Jes. 43,22 f. Hes. 28,25.
23. Jag vill nu helga mitt stora namn, som har blivit vanärat bland
folken, i det att I haven vanärat det bland dem; och folken
skola förnimma att jag är HERREN, säger Herren, HERREN, när jag
bevisar mig helig på eder inför deras ögon.
24. Ty jag skall hämta eder ifrån folken och församla eder ifrån
alla länder och föra eder till edert land.
25. Och jag skall stänka rent vatten på eder, så att I bliven rena;
jag skall rena eder från all eder orenhet och från alla edra
eländiga avgudar.
>Ps. 51,4, 9. Jes. 44,3. Sak. 13,1.
26. Och jag skall giva eder ett nytt hjärta och låta en ny ande
komma i edert bröst; jag skall taga bort stenhjärtat ur eder
kropp och giva eder ett hjärta av kött.
>Jer. 31,33 f. 32,39 f. Hes. 11,19 f. 18,31. Hebr. 10,16.
27. Jag skall låta min Ande komma i edert bröst och så göra, att I
vandren efter mina stadgar och hållen mina rätter och gören
efter dem.
28. Så skolen I få bo i det land som jag gav åt edra fäder, och I
skolen vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud.
29. Och jag skall frälsa eder från all eder orenhet. Och jag skall
kalla fram säden och låta den bliva ymnig och skall icke mer
låta någon hungersnöd komma över eder.
>Hos. 2,21 f. Joel 2,21 f.
30. Ja, ymnig skall jag låta trädens frukt och markens gröda bliva,
för att I icke mer skolen lida hungersnödens smälek bland
folken.
>Hes. 34,29.
31. Då skolen I tänka på edra onda vägar och på edra gärningar, som
icke voro goda; och I skolen känna leda vid eder själva för edra
missgärningars och styggelsers skull.
>Hes. 6,9. 16,61. 20,43.
32. Men icke för eder skull gör jag detta, säger Herren, HERREN; det
vare eder kunnigt. I mån skämmas och blygas för edra vägar, I
Israels barn.
33. Så säger Herren, HERREN: När jag har renat eder från alla edra
missgärningar, då skall jag låta städerna ånyo bliva bebodda,
och då skola ruinerna åter byggas upp,
34. och det förödda landet skall åter bliva brukat, i stället för
att det har legat såsom en ödemark inför var man som har gått
där fram.
35. Och då skall man säga: "Det landet som var så förött har nu
blivit såsom Edens lustgård, och städerna som voro så ödelagda,
förödda och förstörda, de äro nu bebodda och befästa."
36. Då skola de folk som äro kvar runt omkring eder förnimma att
jag, HERREN, nu åter har byggt upp det som var förstört och ånyo
planterat det som var förött. Jag, HERREN, har talat det, och
jag fullbordar det också.
>Hes. 17,24.
37. Så säger Herren, HERREN; Också på detta sätt vill jag bönhöra
Israels barn, så vill jag handla med dem: jag skall där föröka
människorna, så att de bliva såsom fårhjordar.
>Hes. 34,31.
38. Såsom hjordar af offerdjur, såsom fårhjordar i Jerusalem vid
dess högtider, så skola de hjordar av människor vara, som skola
uppfylla de ödelagda städerna. Och man skall förnimma att jag är
HERREN.
Hesekiel, 37 Kapitlet
De förtorkade ebnen som få liv. De två
stavarna som fogas tillhopa.
1. HERRENS hand kom över mig, och genom HERRENS Ande fördes jag
åstad och sattes ned mitt på slätten, som nu låg full med ben.
>Hes. 3,12, 22. 11,24.
2. Och han förde mig fram runt omkring dem, och jag såg att de lågo
där i stor myckenhet utöver dalen och jag såg att de voro
alldeles förtorkade.
3. Och han sade till mig: "Du människobarn, kunna väl dessa ben
åter bliva levande?" Jag svarade: "Herre, HERRE, du vet det."
4. Då sade han till mig: "Profetera över dessa ben och säg till
dem: I förtorkade ben, hören HERRENS ord;
5. Så säger Herren, HERREN till dessa ben: Se, jag skall låta ande
komma in i eder, så att I åter bliven levande.
>1 Mos. 2,7. Ps. 104,30.
6. Jag skall fästa senor vid eder och låta kött växa på eder och
övertäcka eder med hud och giva eder ande, så att I åter bliven
levande; och I skolen förnimma att jag är HERREN."
7. Och jag profeterade, såsom det hade blivit mig bjudet. Och när
jag nu proFeterade, hördes ett rassel, och där blev ett gny, och
benen kommo åter tillhopa, så att det ena benet fogades till det
andra.
8. Och jag såg huru senor och kött växte på dem, och huru de
övertäcktes med hud därovanpå; men ingen ande var ännu i dem.
9. Då sade han till mig: "Profetera och tala till anden, ja,
profetera, du människobarn, och säg till anden: Så säger Herren,
HERREN: Kom, du ande, från de fyra väderstrecken[1] och blås på
dessa dräpta, så att de åter bliva levande."
10. Och jag profeterade, såsom han hade bjudit mig. Då kom anden in
i dem, och de blevo åter levande och reste sig upp på sina
fötter, en övermåttan stor skara.
11. Och han sade till mig: "Du människobarn, dessa ben, de äro alla
Israels barn. Se, de säga: 'Våra ben äro förtorkade, vårt hopp
har blivit om intet, det är ute med oss.'
>Hes. 33,10.
12. Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren, HERREN: Se,
jag vill öppna edra gravar och hämta eder, mitt folk, upp ur
edra gravar och låta eder komma till Israels land.
>Jes. 26,19.
13. Och I skolen förnimma att jag är HERREN, när jag öppnar edra
gravar och hämtar eder, mitt folk, upp ur edra gravar.
14. Och jag skall låta min ande komma in i eder, så att I åter
bliven levande, och jag skall låta eder få bo i edert land; och
I skolen förnimma att jag, HERREN, har tala det, och att jag
också har fullborda det, säger HERREN."
>Hes. 36,26, 36.
15. Och HERRENS ord kom till mig han sade:
16. Du människobarn, tag dig en trästav och skriv på den: "För Juda
och hans fränder bland Israels barn." Tag sedan en annan trästav
och skriv på den: "En stav för Josef, Efraim, och för hans
fränder av hela Israels hus."
17. Foga dem sedan tillhopa med varandra till en enda stav, så att
de bliva förenade till ett i din hand.
18. När då dina landsmän säga till dig: "Förklara för oss vad du
menar härmed",
>Hes. 24,19.
19. så svara dem: "Så säger Herren, HERREN: Se, jag vill taga Josefs
stav, den som är i Efraims hand, vilken stav ock gäller för de
stammar av Israel, som äro hans fränder, och intill denna vill
jag lägga Judas stav, båda tillhopa, och så göra dem till en
enda stav, så att de bliva ett i min hand."
20. Och stavarna som du har skrivit på skall du hålla i din hand
inför deras ögon.
21. Och du skall tala till dem: Så säger Herren, HERREN: Se, jag
skall hämta Israels barn ut ifrån de folk till vilka de hava
måst vandra bort; jag skall samla dem tillhopa från alla håll
och föra dem in i deras land.
>Hes. 36,24 f.
22. Och jag skall göra dem till ett enda folk i landet, på Israels
berg; en och samma konung skola de alla hava; de skola icke mer
vara två folk och icke mer vara delade i två riken.
>Hos. 1,11. Joh. 10,16.
23. Sedan skola de icke mer orena sig med sina eländiga avgudar och
styggelser och med alla slags överträdelser. Och jag skall
frälsa dem och hämta dem från alla orter där de hava syndat, och
skall rena dem, så att de bliva mitt folk, och jag skall vara
deras Gud.
24. Och min tjänare David skall vara konung över dem, och de skola
så alla hava en och samma herde; och de skola vandra efter mina
rätter och hålla mina stadgar och göra efter dem.
>Jes. 40,11. Jer. 23,5 f. 30,9. Hes. 34,23 f. Joh. 10,11.
25. Så skola de få bo i det land som jag gav åt min tjänare Jakob,
det vari edra fäder bodde. De skola själva få bo där, så ock
deras barn och deras barnbarn till evig tid; och min tjänare
David skall vara deras hövding evinnerligen.
>Joh. 12,34.
26. Och jag skall med dem sluta ett fridsförbund; ett evigt förbund
med dem skall det vara. Jag skall insätta dem och föröka dem och
låta min helgedom stå bland dem evinnerligen.
>2 Krön. 6,16. Ps. 89,4. Jer. 31,31 f. Hes. 34,25.
27. Ja, min boning skall vara hos dem, och jag skall vara deras Gud,
och de skola vara mitt folk.
>3 Mos. 26,11 f. Hes. 11,20. 2 Kor. 6,16. Upp. 21,3.
28. Så skola folken förnimma att jag är HERREN, som helgar Israel,
då nu min helgedom förbliver ibland dem evinnerligen.
[1] Hebreiskans uttryck för ande betyder ock vind.
Hesekiel, 38 Kapitlet
Gogs härnadståg.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Gog i Magogs land, mot
hövdingen över Ros, Mesek och Tubal, och profetera mot honom
>1 Mos. 10,2 f. Hes. 27,13 f. Upp. 20,8 f.
3. och säg: Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall komma över dig,
Gog, du hövding över Ros, Mesek och Tubal.
>Hes. 39,1 f.
4. Jag skall locka dig åstad, jag skall sätta krokar i dina käftar
och föra dig ut med hela din här, hästar och ryttare,
allasammans i präktig rustning, en stor skara, väpnad med
skärmar och sköldar, och allasammans med svärd i hand.
>2 Kon. 19,28. Hes. 29,4.
5. Perser, etiopier och puteer är, med dem, allasammans med sköld
och hjälm,
6. Gomer och alla dess härskaror, Togarmas folk ifrån den yttersta
norden och alla dess härskaror; ja, många folk har du med dig.
7. Rusta dig och gör dig redo med alla de skaror som hava församlat
sig till dig; och bliv du deras hövitsman.
8. När lång tid har gått, skall du bliva uppbådad; i kommande år
skall du få tåga in i ett land som då har fått ro efter svärdet,
och vart folk då har blivit hopsamlat från många andra folk, ja,
upp till Israels berg, som så länge lågo öde, men vilkas folk då
har blivit hämtat fram ifrån de andra folken, så att alla nu bo
där i trygghet.
9. Dit skall du draga upp, du skall komma såsom ett oväder och vara
såsom ett moln som övertäcker landet, du med alla dina härskaror
och med många folk som följa dig.
10. Så säger Herren, HERREN: På den tiden skola planer uppstå i ditt
hjärta, och du skall tänka ut onda anslag.
11. Du skall säga: "Jag vill draga upp mot det obefästa landet, jag
vill komma över dessa säkra, som bo där i trygghet, ja, som
allasammans bo där utan murar och varken hava bommar eller
portar."
12. Ty du vill taga rov och göra byte och vända din hand mot
ödemarker som nu åter äro bebyggda, och mot ett folk som har
blivit hopsamlat från hedningarna, och som nu förvärvar sig
boskap och gods, där det bor på jordens mittelhöjd.
13. Saba och Dedan och Tarsis' köpmän och alla dess unga lejon skola
då utfråga dig: "Har du kommit för att taga rov, har du
församlat dina skaror till att göra byte till att föra bort
silver och guld, till att taga boskap och gods, ja, till att
taga stort rov?"
14. Profetera därför, du människobarn och säg till Gog: Så säger
Herren HERREN: Se, på den tiden, när mit folk Israel åter bor i
trygghet, då skall du förnimma det.
15. Du skall då komma från ditt land längst uppe i norr, du själv
och många folk med dig, allasammans ridande på hästar, en stor
skara, en talrik här.
16. Du skall draga upp mot mitt folk Israel och komma såsom ett moln
för att övertäcka landet. I kommande dagar skall detta ske; jag
skall då låta dig komma över mitt land, för att folken skola
lära känna mig, när jag inför deras ögon bevisar mig helig på
dig, du Gog.
17. Så säger Herren, HERREN: Du är ju den om vilken jag i forna
tider talade genom mina tjänare, Israels profeter, som i de
tiderna, år efter år, profeterade om att jag skulle låta dig
komma över dem.
>Joel 3,1 f Mik. 4,11 f. Sef. 3,8. Sak. 12,2 f. 14,1 f.
18. Men på den dagen, den dag då Gog kommer över Israels land, säger
Herren, HERREN, då skall jag giva luft åt min vrede.
19. Ja, i min nitälskan och min vredes eld betygar jag det: på den
dagen skall det förvisso bliva en stor jordbävning i Israels
land.
>Hes. 39,6 f. Matt. 24,7. Luk. 21,11.
20. Då skola de bäva för mig, både fiskarna i havet och fåglarna
under himmelen och djuren på marken och alla kräldjur som röra
sig på jorden och alla människor på jordens yta. Och bergen
skola slås ned och klipporna störta omkull och alla murar falla
till jorden.
21. Och jag skall båda upp svärd mot honom på alla mina berg, säger
Herren, HERREN; den enes svärd skall vara vänt mot den andres.
22. Och jag skall gå till rätta med honom medelst pest och blod; och
slagregn och hagelstenar, eld och svavel skall jag låta regna
över honom och hans härskaror och över de många folk som följa
honom.
>Ps. 11,6.
23. Så skall jag bevisa mig stor och helig och göra mig känd inför
många folks ögon; och de skola förnimma att jag är HERREN.
Hesekiel, 39 Kapitlet
Gogs undergång.
1. Och du, människobarn, profetera mot Gog och säg: Så säger
Herren, HERREN: Se, jag skall komma över dig, Gog, du hövding
över Ros, Mesek och Tubal.
>Hes. 38,2 f. Upp. 20,8 f.
2. Jag skall locka dig åstad och leda dig fram och föra dig från
landet längst uppe i norr och låta dig komma till Israels berg.
3. Där skall jag slå bågen ur din vänstra hand och låta pilarna
falla ur din högra hand.
4. På Israels berg skall du falla, med alla dina härskaror och med
de folk som följa dig; jag skall giva dig till mat åt rovfåglar
av alla slag och åt markens djur.
>Hes. 33,27.
5. Ute på marken skall du falla. Ty jag har talat, säger Herren,
HERREN.
6. Och jag skall sända eld över Magog och över dem som bo trygga i
havsländerna; och de skola förnimma att jag är HERREN.
7. Ooh jag skall göra mitt heliga namn kunnigt bland mitt folk
Israel, jag skall icke mer låta mitt heliga namn bliva ohelgat;
och folken skola förnimma att jag är HERREN, helig i Israel.
>Jes. 64,2. Hes. 36,20 f.
8. Se, det kommer, ja, det fullbordas! säger Herren, HERREN. Detta
är den dag om vilken jag har talat.
>Hes. 38,17.
9. Sedan skola invånarna i Israels städer gå ditut och taga
rustningar, sköldar och skärmar, bågar och pilar, handpåkar och
spjut såsom bränsle till att elda med, och de skola elda därmed
i sju år.
>Ps. 46,10. Jes. 9,4 f.
10. De skola icke behöva hämta trä från marken eller hugga ved i
skogarna, ty de skola elda med rustningarna. Så skola de taga
rov av sina rövare och plundra sina plundrare, säger Herren,
HERREN.
11. På den tiden skall jag där i Israel giva åt Gog en plats till
grav, nämligen "De framtågandes dal" öster om havet, och den
skall stänga vägen för andra som vilja tåga där fram. Där skall
man begrava Gog och hela hans larmande hop, och man skall kalla
den "Gogs larmande hops dal".
12. Och i sju månader skola Israels barn hålla på med att begrava
dem, för att rena landet.
>5 Mos. 21,23.
13. Allt folket i landet skall hålla på med begravandet, och detta
skall lända dem till berömmelse. Så skall ske på den tid då jag
förhärligar mig, säger Herren, HERREN.
14. Och man skall avskilja män som beständigt skola genomvandra
landet och begrava dem som tågade där fram, och som ännu ligga
kvar ovan jord, och de skola så rena landet; efter sju månaders
förlopp skola dessa begynna sitt letande.
15. När så någon av dessa män, som genomvandra landet, på sin färd
får se människoben, då skall han sätta upp en vård därbredvid,
till dess att dödgrävarna hinna begrava dem i "Gogs larmande
hops[1] dal".
16. Där skall ock finnas en stad med namnet Hamona. På detta sätt
skola de rena landet.
17. Du människobarn, så säger Herren, HERREN: Säg till alla slags
fåglar och till alla markens djur: Församlen eder och kommen
hitsamlen eder tillhopa från alla håll till mitt slaktoffer,
till ett stort slaktoffer som jag vill anställa åt eder på
Israels berg; I skolen få äta kött och dricka blod.
>Jes. 34,6. Upp. 19,17 f.
18. I skolen få äta kött av hjältar och dricka blod av jordens
hövdingar: av vädurar och lamm och bockar och tjurar,
allasammans gödda i Basan.
19. I skolen få äta eder mätta av fett och dricka eder druckna av
blod från det slaktoffer som jag anställer åt eder.
20. Ja, mätten eder vid mitt bord av ridhästar och vagnshästar, av
hjältar och allt slags krigsfolk, säger Herren, HERREN.
21. Och jag skall uppenbara min härlighet bland folken, så att alla
folk skola se den dom som jag har utfört, och se huru jag har
låtit min hand drabba dem.
22. Och Israels barn skola förnimma att jag, HERREN, är deras Gud,
från den dagen och allt framgent.
23. Och folken skola förnimma att Israels barn blevo bortförda i
fångenskap för sin missgärnings skull, eftersom de voro trolösa
mot mig, så att jag måste fördölja mitt ansikte för dem; och jag
gav dem då i deras ovänners hand, så att de allasammans föllo
för svärd.
>Hes. 36,17 f.
24. Efter deras orenhet och deras överträdelser handlade jag med dem
och fördolde mitt ansikte för dem.
25. Därför säger Herren, HERREN så: Nu skall jag åter upprätta Jakob
och förbarma mig över hela Israels hus och nitälska för mitt
heliga namn.
26. Och de skola förgäta sin skam och all den otrohet som de hava
begått mot mig, då de nu få bo i trygghet i sitt land, utan att
någon förskräcker dem.
27. Ja, när jag låter dem vända tillbaka ifrån folkslagen och
församlar dem från deras fienders länder, då skall jag bevisa
mig helig på dem inför många folks ögon.
28. Och de skola förnimma att jag är HERREN, deras Gud, ty om jag än
drev dem bort i fångenskap bland folken, så samlade jag dem
sedan tillhopa till deras land och lät ingen enda av dem bliva
kvar därute;
29. och jag skall därefter icke mer fördölja mitt ansikte för dem,
ty jag skall utgjuta min Ande över Israels hus, säger Herren,
HERREN'.
>Hes. 36,27. Joel 2,28. Apg. 2,17.
[1] Hebr. hamón.
Hesekiel, 40 Kapitlet
Det nya templet. Dess yttre portar och
förgårdar.
1. I det tjugufemte året sedan vi hade blivit bortförda i
fångenskap, vid årets begynnelse, på tionde dagen i månaden, i
det fjortonde året sedan staden hade blivit intagen, på just den
dagen kom HERRENS hand över mig, och han förde mig ditbort.
>2 Kon. 25,4. Hes. 33,21.
2. I en syn från Gud förde han mig till Israels land och satte mig
ned på ett mycket högt berg, och på detta var likasom en stad
byggd söderut.
>Jes. 2,2.
3. Och dit förde han mig, och se, där stod en man vilkens utseende
var såsom koppar; han hade ett linnesnöre i sin hand, så ock en
mätstång; och han stod vid porten.
>Sak. 2,1. Upp. 21,15.
4. Och mannen talade till mig: "Du människobarn, se med dina ögon
och hör med dina öron, och akta på allt som jag kommer att visa
dig, ty du har blivit förd hit, för att jag skall visa dig det;
förkunna för Israels hus allt vad du får se."
5. Och jag såg att en mur gick utomkring huset, runt omkring det.
Och mätstången som mannen hade i sin hand var sex alnar lång,
var aln en handsbredd längre än en vanlig aln. Och han mätte
murbyggnadens bredd: den var en stång, och dess höjd: den var en
stång.
>Hes. 43,13. 2 Krön. 3,3.
6. Därefter gick han till en port som låg mot öster och steg uppför
dess trappsteg; och han mätte portens ena tröskel: den var en
stång bred och sedan den andra tröskeln: den var en stång bred.
7. Och var vaktkammare var en stång lång och en stång bred, och
avståndet mellan vaktkamrarna var fem alnar; och porttröskeln
invid portens förhus på inre sidan mätte en stång.
>Hes. 44,11.
8. Och han mätte upp portens förhus på inre sidan: det mätte en
stång.
9. Han mätte upp portens förhus det höll åtta alnar, och dess
murpelare: de höllo två alnar. Och portens förbus låg på inre
sidan.
10. Och vaktkamrarna i porten mot öster voro tre på var sida, alla
tre lika stora; och murpelarna på båda sidorna voro lika stora.
11. Och han mätte portöppningens bredd: den var tio alnar, och
portens längd: den var tretton alnar.
12. Och framför vaktkamrarna var en avskrankning, som höll en aln;
en aln höll ock avskrankningen på motsatta sidan; och var
vaktkammare, på vardera sidan, höll sex alnar.
13. Och han mätte porten från den ena vaktkammarens tak till den
andras: den var tjugufem alnar bred; och dörr låg mot dörr.
14. Och han tog upp murpelarna till sextio alnar; och intill
förgårdens murpelare sträckte sig porten runt omkring.
15. Och avståndet mellan ingångsportens framsida och förhusets
framsida vid den inre portöppningen var femtio alnar.
16. Och slutna fönster funnos till vaktkamrarna och till deras
murpelare invändigt i porten runt omkring, och likaledes i
förhusen; fönstren sutto runt omkring invändigt, och murpelarna
voro prydda med palmer.
17. Och han förde mig till den yttre förgården, och jag såg att där
voro tempelkamrar och ett stengolv, anlagt runt omkring
förgården; trettio tempelkamrar voro uppbyggda på stengolvet.
18. Och stengolvet gick utefter portarnas sidoväggar, så att det
motsvarade portarnas längd; detta var det nedre stengolvet.
19. Och han mätte avståndet från den nedre portens framsida till den
inre förgårdens yttre framsida: det var hundra alnar, både på
östra sidan och på norra.
20. Sedan mätte han ock längden och bredden på den port som låg mot
norr på den yttre förgården.
21. Också den hade tre vaktkamrar på var sida och likaledes
murpelare och förhus, lika stora som den förra portens; den var
femtio alnar lång och tjugufem alnar bred.
22. Och fönstren, förhuset och palmerna däri voro lika stora som i
den port som låg mot öster; och man steg upp till den på sju
trappsteg, och dess förhus låg framför dessa.
23. Och en port till den inre förgården fanns mitt emot denna port,
det var i norr såsom i öster; och han mätte avståndet från den
ena porten till den andra: det var hundra alnar.
24. Därefter lät han mig gå till södra sidan, och jag såg att också
på södra sidan fanns en port. Och han mätte dess murpelare och
förhus; de voro lika stora som de andra.
25. Och fönster funnos på den och på dess förhus runt omkring,
likadana som de andra fönstren. Den var femtio alnar lång och
tjugufem alnar bred.
26. Och trappan ditupp utgjordes av sju trappsteg, och dess förhus
låg framför dessa; och den var prydd med palmer på sina
murpelare, på båda sidor.
27. Och en port till den inre förgården fanns ock på södra sidan;
och han mätte avståndet från den ena porten till den andra på
södra sidan: det var hundra alnar.
28. Därefter förde han mig till den inre förgården genom södra
porten. Och han mätte den södra porten den var lika stor som de
andra
29. Och dess vaktkamrar, murpelare och förhus voro lika stora som de
andra, och fönster funnos på den och på dess förhus runt
omkring. Den var femtio alnar lång och tjugu fem alnar bred.
30. Och förhus funnos runt omkring tjugufem alnar långa och fem
alnar breda.
31. Och dess förhus låg utåt den yttre förgården, och dess murpelare
voro prydda med palmer; och uppgången därtill utgjordes av åtta
trappsteg.
32. Sedan förde han mig till den inre förgårdens östra sida och
mätte porten där; den var lika stor som de andra.
33. Och dess vaktkamrar, murpelare och förhus voro lika stora som de
andra, och fönster funnos på den och på dess förhus runt
omkring. Den var femtio alnar lång och tjugufem alnar bred.
34. Och dess förhus låg mot den yttre förgården, och dess murpelare
voro prydda med palmer på båda sidor; och uppgången därtill
utgjordes av åtta trappsteg.
35. Därefter förde han mig till den norra portan och mätte den; den
var lika stor som de andra.
36. Så ock dess vaktkamrar, murpelare och förhus, och fönster funnos
på den runt omkring. Den var femtio alnar lång och tjugufem
alnar bred.
37. Och dess murpelare stodo vid den yttre förgården, och dess
murpelare voro prydda med palmer på båda sidor; och uppgången
därtill utgjordes av åtta trappsteg.
38. Och en tempelkammare med sin ingång fanns vid murpelarna, i
portarna; där skulle man skölja brännoffren.
39. Och i portens förhus stodo två bord på var sida, och på dem
skulle man slakta brännoffers-, syndoffers- och
skuldoffersdjuren.
40. Och vid den yttre sidovägg som låg norrut, när man steg upp till
portens ingång, stodo två bord; och vid den andra sidoväggen på
porten förhus stodo ock två bord.
41. Alltså stodo vid portens sidoväggar fyra bord på var sida, eller
tillsammans åtta bord, på vilka man skulle slakta.
42. Och för brännoffret stodo där fyra bord av huggna stenar, en och
en halv aln långa, en och en halv aln breda och en aln höga; på
dessa skulle man lägga de redskap som man slaktade brännoffers-
och slaktoffersdjuren med.
43. Och dubbelkrokar, en handsbredd långa, voro fästa innantill runt
om kring; och på borden skulle offerköttet läggas.
44. Och utanför den inre porten funnos för sångarna, på den inre
gården, tempelkamrar, som lågo vid den norra portens sidovägg,
med sin framsida åt söder; och en annan låg vid den östra
portens sidovägg med sin flamsida åt norr.
45. Och han talade till mig: "Denna tempelkammare, vars framsida
ligger mot söder, är för de präster som förrätta tjänsten inne i
huset.
46. Och den tempelkammare vars framsida ligger mot norr är för de
präster som förrätta tjänsten vid altaret, alltså för Sadoks
söner, vilka äro de av Levi barn, som få träda fram till HERREN
för att göra tjänst inför honom."
>1 Sam. 2,35. 1 Kon. 2,35. Hes. 48,11.
47. Och han mätte förgården; den var hundra alnar lång och hundra
alnar bred, en liksidig fyrkant; och altaret stod framför huset.
Hesekiel, 41 Kapitlet
Tempelhuset.
48. Sedan förde han mig till huset förhus. Och han mätte för
husets murpelare: de höllo fem alnar var på sin sida, så ock
porten bredd: den var på var sida tre alnar.
49. Förhuset var tjugu alnar lång och elva alnar brett, nämligen vid
trappstegen på vilka man steg ditupp. Och vid murpelarna stodo
pelare, en på var sida.
1. Därefter förde han mig till tempel salen. Och han mätte
murpelarna de voro sex alnar breda, var på sin sida --
tabernaklets bredd.
2. Och ingången var tio alnar bred och sidoväggarna vid ingången
voro på var sida fem alnar. Sedan mätte han salens langd: den
var fyrtio alnar, och dess bredd: den var tjugu alnar.
>1 Kon. 6,2,17.
3. Därefter gick han in i det innersta rummet. Och han mätte
murpelarna vid ingången: de höllo två alnar, och ingången: den
höll sex alnar, och ingångens bredd: den var sju alnar.
4. Och han mätte dess längd: den var tjugu alnar, och dess bredd:
den var tjugu alnar, framför tempelsalen. Och han sade till mig:
"Detta är det allra heligaste."
>1 Kon. 6,20.
5. Därefter mätte han husets mur: den höll sex alnar, och
sidokamrarnas bredd: den var fyra alnar, runt omkring hela
huset.
>1 Kon. 6,5 f.
6. Och sidokamrarna lågo den ena ovanför den andra, i trettiotre
omgångar; och på den mur som sträckte sig innanför sidokamrarna
runt omkring funnos avsatser, på vilka de skulle hava sitt
fäste; ty i själva husväggen skulle de icke vara infästa.
7. Härigenom blevo sidokamrarna, där de lågo kring huset, bredare
alltefter som de lågo högre upp. Ty husets kringbyggnad
sträckte sig med övervåning ovanpå övervåning runt omkring
huset. Därför växte bredden inåt, alltefter som våningen låg
högre upp. Och från den nedersta våningen steg man så upp i den
översta genom den mellersta.
8. Och jag såg att huset låg på en upphöjd fot, som sträckte sig
runt däromkring; sidokamrarnas grundvalar voro nämligen en hel
stång höga, sex alnar till kanten.
9. Sidokamrarnas yttermur var fem alnar tjock; och den plats som
blev fri tillhörde husets sidokamrar.
10. Och mellanrummet bort till tempelkamrarna var tjugu alnar brett
runt omkring hela huset.
11. Och ingångarna till sidokamrarna lågo utåt den fria platsen, en
ingång mot norr och en ingång åt söder; den fria platsen var fem
alnar bred, runt omkring.
12. Och den byggnad som låg invid den avsöndrade platsen på västra
sidan var sjuttio alnar bred, och byggnadens mur var fem alnar
tjock runt omkring och nittio alnar lång.
13. Och han mätte huset: det var hundra alnar långt. Och den
avsöndrade platsen jämte byggnaden med dess murar utgjorde en
längd av hundra alnar.
14. Och bredden på husets framsida jämte den avsöndrade platsen åt
öster utgjorde en längd av hundra alnar.
15. Och han mätte längden på den byggnad som låg invid den
avsöndrade platsen, på dennas baksida, och mätte avsatserna på
dess framvägg åt båda sidor -- de höllo hundra alnar -- vidare
det inre tempelrummet och förgårdsförhusen,
16. trösklarna och de slutna fönstren, avsatserna på framväggen
runtomkring, i deras tre våningar, platsen invid tröskeln -- som
var av polerat trä -- runt omkring,
17. så ock avståndet från marken upp till fönstren. Och fönstren
voro täckta. Men ovanför dörren, både in emot det inre rummet
och utåt, och eljest utefter hela väggen runt omkring, innantill
och utantill, funnos avmätta fält,
18. på vilka framställdes keruber och almer, var palm mellan två
keruber. Och var kerub hade två ansikten:
19. ett människoansikte åt palmen på ena sidan, och ett lejonansikte
åt palmen på andra sidan; så var gjort på hela huset runt
omkring.
20. Från marken ända upp över ingången funnos keruber och palmer
framställda, så ock på tempelsalens väggar.
21. Tempelsalens dörröppning var fyrkantig, och framsidan av det
heligaste hade sitt givna utseende.
>1 Kon. 6,31.
22. Altaret var av trä, tre alnar högt och två alnar långt, och det
hade hörn; och dess långsidor och väggar voro av trä. Och han
talade till mig: "Detta är det bord som skall stå inför HERRENS
ansikte."
23. Och både tempelsalen och det heligaste hade dubbeldörrar.
24. Och var dörr hade två dörrskivor, två vridbara dörrskivor: den
ena dörren hade två dörrskivor, och likaledes den andra två.
25. Och på dem, på dörrarna till tempelsalen, funnos framställda
keruber och palmer, likasom på väggarna; och på förhusets
framsida, utantill, var ett trapphus av trä.
>1 Kon. 7,6. Hes. 40,26.
26. Ooh slutna fönster och palmer funnos på förhusets sidoväggar, på
båda sidor, så ock i husets sidokamrar och i
trapphusen.
>Hes. 40,16.
Hesekiel, 42 Kapitlet
Templets omgivningar.
1. Och han lät mig gå ut på den yttre förgården den väg som gick åt
norr, och förde mig därefter till den byggnad med tempelkamrar,
som låg invid den avsöndrade platsen och tillika invid
murbyggnaden norrut,
2. till långsidan, som mätte hundra alnar, med sin ingång i norr;
men bredden var femtio alnar.
3. Ut emot den tjugu alnar breda platsen på den inre förgården och
ut emot stengolvet på den yttre förgården lågo avsatserna på det
ena husets framvägg mitt emot avsatserna på det andra husets
framvägg, i tre våningar.
4. Och framför tempelkamrarna gick en tio alnar bred gång till den
inre förgården, en alnsbred väg; och ingångarna lågo mot norr.
5. Men de översta tempelkamrarna voro mindre än de andra, ty
avsatserna på framväggen togo bort mer rum från dem än från de
nedersta och mellersta kamrarna i byggnaden.
6. Ty kamrarna lågo i tre våningar och hade inga pelare, såsom
förgårdarna hade; därför blevo de översta våningens kamrar mer
indragna än den nedersta och den mellersta våningens.
7. Och en yttre skiljemur gick utmed tempelkamrarna åt den yttre
förgården till, framför tempelkamrarna, och den var femtio alnar
lång.
8. Ty längden på tempelkammarbyggnaden utåt den yttre förgården var
femtio alnar, men åt templet till hundra alnar.
9. Och nedanför dessa tempelkamrar var ingången från öster, när man
ville komma till dem från den yttre förgården.
10. Där förgårdens skiljemur var som tjockast, lågo ock på östra
sidan tempelkamrar invid den avsöndrade platsen och tillika
invid murbyggnaden.
11. Och en väg gick framför dem, likadan som vägen framför
tempelkamrarna på norra sidan; och de hade samma längd och
bredd. Och alla utgångar här voro såsom där, både i fråga om
övriga anordninga och i fråga om själva dörröppningarna.
12. Och såsom det var med dörröppningarna på tempelkamrarna vid
södra sidan, så fanns också har en dörröppning, vid vilken en
väg begynte, en väg som gick utefter den behöriga skiljemuren,
och som låg österut, när man gick in i tempelkamrarna.
13. Och han sade till mig: "De norra och södra tempelkamrarna invid
den avsöndrade platsen skola vara de heliga tempelkamrar i vilka
prästerna, som få träda fram inför HERREN, skola äta det
högheliga; där skola de förvara det högheliga, såväl spisoffer
som syndoffer och skuldoffer ty det är en helig plats.
>3 Mos. 2,3, 10.
14. När prästerna -- som från helgedomen icke strax få begiva sig
till den yttre förgården -- hava kommit ditin, skola de där
lämna kvar de kläder i vilka de hava gjort tjänst, ty dessa äro
heliga; först när de hava iklätt sig andra kläder, få de träda
ut på den plats som är för folket."
15. När han nu hade slutat uppmätningen av det inre huset, lät han
mig gå ut till den port som låg mot öster. Och han mätte platsen
runt omkring.
16. Han mätte med sin mätstång åt östra sidan: den höll efter
mätstången fem hundra stänger runt omkring.
17. Han mätte åt norra sidan: den höll efter mätstången fem hundra
stänger runt omkring.
18. Han mätte ock åt södra sidan: den höll efter matstången fem
hundra stänger.
19. Han vände sig mot västra sidan och mätte med mätstången fem
hundra stänger.
20. Åt alla fyra sidorna mätte han platsen. Den var omgiven av en
mur, som utefter platsens längd höll fem hundra stänger och
utefter dess bredd fem hundra stänger. Och den skulle skilja det
heliga från det som icke var heligt.
Hesekiel, 43 Kapitlet
Herrens härlighet drager in i det nya
templet. Altaret och dess invigning.
1. Och han lät mig gå åstad till porten, den port som vette åt
öster.
2. Då såg jag Israels Guds härlighet komma österifrån, och dånet
därvid var såsom dånet av stora vatten, och jorden lyste av hans
härlighet.
3. Och den syn som jag då såg var likadan som den jag såg, när jag
kom för att fördärva staden; det var en syn likadan som den jag
såg vid strömmen Kebar. Och jag föll ned på mitt ansikte.
>Hes. 1,4 f. 10,18 f. 11,22 f.
4. Och HERRENS härlighet kom in i huset genom den port som låg mot
öster.
5. Och en andekraft lyfte upp mig och förde mig in på den inre
förgården, och jag såg att HERRENS härlighet uppfyllde huset.
>2 Mos. 40,34. 1 Kon. 8,10.
6. Då hörde jag en röst tala till mig från huset, under det att en
man stod bredvid mig.
7. Den sade till mig: Du människobarn, detta är den plats där min
tron är, den plats där mina fötter skola stå, där jag vill bo
ibland Israels barn evinnerligen. Och Israels hus skall icke mer
orena mitt eviga namn, varken de själva eller deras konungar,
med sin trolösa avfällighet, med sina konungars döda kroppar och
med sina offerhöjder:
>2 Kon. 21,18, 26.
8. de som satte sin tröskel invid min tröskel, och sin dörrpost vid
sidan av min dorrpost, så att allenast muren var mellan mig och
dem, och som så orenade mitt heliga namn med de styggelser de
bedrevo, varför jag ock förgjorde dem i min vrede.
9. Men nu skola de skaffa sin trolösa avfällighet och sina
konungars döda kroppar långt bort ifrån mig, så att jag kan bo
ibland dem evinerligen.
10. Men du, människobarn, förkunna nu för Israels barn om detta hus,
på det att de må blygas för sina missgärningar. Må de mäta det
härliga byggnadsverket.
>Hes. 16,61 f.
11. Om de då blygas för allt vad de hava gjort, så kungör för dem
och teckna för deras ögon upp husets form och inredning, dess
utgångar och ingångar, alla dess former och alla stadgar därom,
alla dess former och alla lagar därom, så att de akta på hela
dess form och alla stadgar därom och göra efter dem.
12. Detta är lagen om huset: på toppen av berget skall hela dess
område runt omkring vara högheligt. Ja, detta är lagen om
huset.
13. Men dessa voro måtten på altaret i alnar, var aln en handsbredd
längre an en vanlig aln: Dess bottenram var en aln hög och en
aln bred, och kanten på ramen, runt omkring utmed randen, var
ett kvarter hög; detta var altarets underlag.
>Hes. 40,5.
14. Avståndet från bottenramen vid marken upp till den nedre
avsatsen var två alnar, och bredden var en aln. Avståndet från
den mindre avsatsen upp till den större var fyra alnar, och
bredden var en aln.
15. Altarhärden höll fyra alnar; och från altarhärden stodo de fyra
hornen uppåt.
16. Och altarharden var tolv alnar lång och tolv alnar bred, så att
dess fyra sidor bildade en liksidig fyrkant.
17. Och avsatsen var fjorton alnar lång och fjorton alnar bred,
utefter sina fyra sidor. Kanten runt omkring den höll en halv
aln, och dess bottenram sträckte sig en aln runt omkring. Och
altarets trappsteg vette åt öster.
18. Och han sade till mig: "Du människobarn, så säger Herren,
HERREN: Dessa äro stadgarna om altaret för den dag då det bliver
färdigt, så att man kan offra brännoffer och stänka blod därpå.
19. Då skall du åt de levitiska prästerna giva en ungtjur till
syndoffer, åt dem som äro av Sadoks säd, och som få träda fram
till mig, säger Herren, HERREN, för att göra tjänst inför mig.
20. Och du skall taga något av dess blod och stryka på altarets fyra
hörn och på avsatsens fyra hörn och på kanten runt omkring; så
skall du rena det och bringa försoning för det.
>2 Mos. 29,16, 36.
21. Sedan skall du taga syndofferstjuren, och utanför helgedomen
skall den brännas upp på en därtill bestämd plats, som hör till
huset.
>3 Mos. 4,12. 16,27.
22. Och nästa dag skall du föra fram en felfri bock till syndoffer;
och man skall rena altaret med den, på samma sätt som man renade
det med tjuren.
23. När du så har fullbordat reningen, skall du föra fram en felfri
ungtjur och en felfri vädur av småboskapen.
24. Dem skall du föra fram inför HERREN, och prästerna skola strö
salt på dem och offra dem såsom brännoffer åt HERREN.
>3 Mos. 2,13.
25. Under sju dagar skall du dagligen offra en syndoffersbock; och
en ungtjur och en vädur av småboskapen, båda felfria, skall man
likaledes offra.
>2 Mos. 29,35.
26. Under sju dagar skall man sålunda bringa försoning för altaret
och rena det och inviga det.
27. Men sedan dessa dagar hava gått till ända, skola prästerna på
åttonde dagen och allt framgent offra på altaret edra brännoffer
och tackoffer; och jag skall då hava behag till eder, säger
Herren, HERREN".
>3 Mos. 8,33.
Hesekiel, 44 Kapitlet
Det nya templets tjänare. Deras
skyldigheter och rättigheter.
1. Därefter förde han mig tillbaka mot helgedomens yttre port, den
kom vette åt öster; den var nu stängd.
2. Och HERREN sade till mig: "Denna port skall förbliva stängd och
icke mer öppnas, och ingen skall gå in genom den, ty HERREN,
Israels Gud, har gått in genom den; därför skall den varai
stängd.
>Hes. 43,4.
3. Dock skall fursten, eftersom han är furste, få sitta där och
hålla måltid inför HERRENS ansikte; han skall då gå in genom
portens förhus, och samma väg skall han gå ut igen."
4. Därefter förde han mig genom norra porten till platsen framför
huset; och jag fick se huru HERRENS härlighet uppfyllde HERRENS
hus. Då föll jag ned på mitt ansikte.
5. och HERREN sade till mig: Du människobarn, akta på och se med
dina ögon, och hör med dina öron allt vad jag nu talar med dig
om alla stadgar angående HERRENS hus och om alla lagar som röra
det; och giv akt på huru man går in i huset genom alla
helgedomens utgångar.
6. Och säg till Israels hus, det gensträviga: Så säger Herren,
HERREN: Nu må det vara nog med alla de styggelser I haven
bedrivit, I av Israels hus,
>4 Mos. 16,3, 7.
7. I som haven låtit främlingar med oomskuret hjärta och oomskuret
kött komma in i min helgedom och vara där, så att mitt hus har
blivit ohelgat, under det att I framburen min spis, fett och
blod. Så har mitt förbund blivit brutet, för att icke nämna alla
edra andra styggelser.
>4 Mos. 18,4. Jos. 9,27. Esr. 8,20.
8. I haven icke själva förrättat tjänsten vid mina heliga föremål,
utan haven satt andra till att åt eder förrätta tjänsten i min
helgedom.
9. Så säger Herren, HERREN: Ingen främling med oomskuret hjärta och
oomskuret kött får komma in i min helgedom, ingen av de
främlingar som finnas bland Israels barn.
10. Utan de leviter som gingo bort ifrån mig, när Israel for vilse
de som då själva foro vilse och gingo bort ifrån mig och följde
sina eländiga avgudar, de skola bära på sin missgärning
11. och skola i min helgedom bestrida vakttjänstgöringen vid husets
portar och annan tjänstgöring i huset; de skola slakta
brännoffer och slaktoffer åt folket, och skola stå inför dem
till att betjäna dem.
12. Eftersom de betjänade dem inför deras eländiga avgudar och så
blevo för Israels hus en stötesten till missgärning, därför
betygar jag om dem med upplyft hand, säger Herren, HERREN, att
de skola få bära på sin missgärning.
13. De skola icke få nalkas mig, till att förrätta prästerlig tjänst
inför mig, eller till att nalkas något av mina heliga föremål,
nämligen de högheliga, utan de skola bära på sin skam och på de
styggeliga synder som de hava bedrivit.
>4 Mos. 4,19. Hos. 4,6.
14. Och jag skall sätta dem till att förrätta tjänsten i huset vid
allt tjänararbete där, allt som där skall utföras.
15. Men de levitiska präster, nämligen Sadoks söner, som förrättade
tjänsten vid min helgedom, när de övriga israeliterna foro vilse
och gingo bort ifrån mig, de skola få träda fram till mig för
att göra tjänst inför mig; de skola stå inför mitt ansikte för
att offra åt mig fett och blod, säger Herren, HERREN.
>Hes. 40,46.
16. De skola gå in i min helgedom, och de skola träda fram till mitt
bord för att göra tjänst inför mig och förrätta vad som är att
förrätta åt mig.
>Hes. 41,22
17. Och när de komma in i den inre förgårdens portar, skola de
ikläda sig linnekläder; de få icke hava på sig något av ylle,
när de göra tjänst i den inre förgårdens portar och inne i
huset.
>2 Mos. 28,39 f.
18. De skola hava huvudbonader av linne på sina huvuden, och
benkläder av linne omkring sina länder; de skola icke omgjorda
sig med något som framkallar svett.
19. Och när de sedan gå ut på den yttre förgården, till folket på
den yttre förgården, skola de taga av sig de kläder i vilka de
hava gjort tjänst, och skola lämna dem kvar i helgedomens
tempelkamrar och ikläda sig andra kläder, för att de icke må
göra folket heligt med sina kläder.
>Hes. 42,14.
20. De skola icke raka huvudet, men skola icke heller låta håret
växa fritt, utan skola klippa sitt huvudhår kort.
>3 Mos. 21,5. 4 Mos. 6,5.
21. Och vin får ingen präst dricka, när han har kommit in på den
inre förgården.
>3 Mos. 10,9.
22. En änka eller en frånskild kvinna får han icke taga till hustru
åt sig, utan allenast en jungfru av Israels barns släkt; dock
får han taga en änka, om hon är änka efter en präst.
>3 Mos. 21,7, 13 f.
23. Och de skola lära mitt folk att skilja mellan heligt och oheligt
och undervisa dem om skillnaden mellan orent och rent.
>3 Mos. 10,10. Hes. 22,26.
24. Och i rättssaker skola de uppträda såsom domare och skola avdöma
dem efter mina rätter. Och mina lagar och stadgar skola de
iakttaga vid alla mina högtider, och mina sabbater skola de
hålla heliga.
>5 Mos. 17,8 f. 2 Krön. 19,10. Mal. 2,7.
25. Ingen av dem får orena sig genom att gå in till någon död
människa; allenast genom fader eller moder eller son eller
dotter eller broder, eller genom en syster som icke har tillhört
någon man må han ådraga sig orenhet.
>3 Mos. 21,1 f.
26. Men när han därefter har blivit ren, skall man räkna för honom
ytterligare sju dagar;
>4 Mos. 19,11 f.
27. och på den dag då han går in i- helgedomen, på den inre
förgården, för att göra tjänst i helgedomen, då skall han bära
fram ett syndoffer för sig, säger Herren, HERREN.
28. Och deras arvedel skall bestå däri att jag själv skall vara
deras arvedel. Och I skolen icke giva dem någon besittning i
Israel, ty jag själv är deras besittning.
>4 Mos. 18,20. 5 Mos. 10,9. 18,2. Jos. 13,14.
29. Spisoffret och syndoffret och skuldoffret få de äta, och allt
tillspillogivet i Israel skall höra dem till.
>3 Mos. 27,21.
30. Och det första av alla förstlingsfrukter av alla slag, och alla
offergärder av alla slag, vadhelst I frambären såsom offergärd,
detta skall höra prästerna till; och förstlingen av edert mjöl
skolen I giva åt prästen, för att du må bringa välsignelse över
ditt hus.
>2 Mos. 23,19. 4 Mos. 15,20 f. 18,12 f., 19. Neh. 10,37.
31. Intet självdött eller ihjälrivet djur, vare sig fågel eller
boskapsdjur, få prästerna äta.
>2 Mos. 22,31. 3 Mos. 22,8. Hes. 4,14.
Hesekiel, 45 Kapitlet
Avskiljande av land för helgedomen,
staden och fursten. Furstens
förpliktelser. Offergärder.
Högtidsoffer.
1. Och när I genom lottkastning fördelen landet till arvedel, då
skolen I åt HERREN giva en offergärd, en helig del av landet, i
längd tjugufem tusen alnar och i bredd tio tusen; detta stycke
skall vara heligt till hela sitt omfång runt omkring.
>Jos. 14,1 f. Hes. 47,18 f., 21. 48,8 f.
2. Härav skall tagas till helgedomen en liksidig fyrkant, fem
hundra alnar i längd och fem hundra i bredd, runt omkring, och
till utmark där runt omkring femtio alnar.
>Hes. 42,20.
3. Av det tillmätta stycket skall du alltså avmäta ett område,
tjugufem tusen alnar i längd och tio tusen i bredd; där skall
helgedomen, det högheliga, ligga.
4. Detta skall vara en helig del av landet, och det skall tillhöra
prästerna, som göra tjänst i helgedomen, dem som få träda fram
till att göra tjänst inför HERREN; detta skall vara en plats åt
dem för deras hus, så ock en helig plats för helgedomen.
5. Och ett stycke, tjugufem tusen alnar i Iängd och tio tusen i
bredd, skall tillhöra leviterna, som göra tjänst i huset, såsom
deras besittning, med tjugu tempelkamrar.
6. Och åt staden skolen I giva till besittning ett område, fem
tusen alnar i bredd och tjugufem tusen i längd, motsvarande det
heliga offergärdsområdet; det skall höra hela Israels hus till.
>Hes. 48,15 f.
7. Och fursten skall på båda sidor om det heliga offergärdsområdet
och stadens besittning få ett område, beläget invid det heliga
offergärdsområdet och stadens besittning, dels på västra fiidan,
västerut, dels ock på östra sidan, österut, och I längd
motsvarande en stamlotts utsträckning från västra gränsen till
östra.
>Hes. 48,21.
8. Detta skall han hava till sitt land, till besittning i
Israel. Och mina furstar skola då icke mer förtrycka mitt folk,
utan skola låta Israels hus få behålla sitt land efter sina
stammar.
9. Så säger Herren, HERREN: Nu må det vara nog, I Israels furstar.
Skaffen bort våld och förtryck, och öven rätt och rättfärdighet;
hören upp att driva mitt folk ifrån hus och hem, säger Herren,
HERREN.
>3 Mos 19,35 f. Hes. 44,6.
10. Riktig våg, riktig efa, riktigt bat-mått skolen I hava.
11. Efan och bat-måttet skola hålla samma mått, så att bat-måttet
rymmer tiondedelen av en homer, och likaledes efan tiondedelen
av en homer; ty efter homern skall man bestämma måtten.
12. Sikeln skall innehålla tjugu gera; tjugu siklar, tjugufem
siklar, femton siklar skall minan innehålla hos eder.
>2 Mos. 30,13. 3 Mos. 27,25. 4 Mos. 3,47.
13. Detta är den offergärd I skolen giva: en sjättedels efa av var
homer vete och en sjättedels efa av var homer korn;
14. vidare den stadgade gärden av olja, räknat efter bat av olja: en
tiondedels bat av var kor (som är ett mått på tio bat och lika
med en homer, ty tio bat utgöra en homer);
15. vidare av småboskapen från Israels betesmarker ett djur på vart
tvåhundratal, till spisoffer, brännoffer och tackoffer, för att
bringa försoning för folket, säger Herren, HERREN.
16. Allt folket i landet skall vara förpliktat till denna offergärd
åt fursten i Israel.
17. Men fursten skall det åligga att frambära brännoffer, spisoffer
och drickoffer på festerna, nymånaderna och sabbaterna, vid alla
Israels hus' högtider. Han skall anskaffa syndoffer, spisoffer,
brännoffer och tackoffer till att bringa försoning för Israels
hus.
18. Så säger Herren, HERREN: På första dagen i forsta månaden skall
du taga en felfri ungtjur och rena helgedomen.
>3 Mos. 16,16, 29 f.
19. Och prästen skall taga något av syndoffrets blod och stryka på
husets dörrpost och på altaravsatsens fyra hörn och på
dörrposten till den inre förgårdens port.
20. Så skall du ock göra på sjunde dagen i månaden, om så är, att
någon har syndat ouppsåtligen och av fåkunnighet; på detta sätt
skolen I bringa försoning för huset.
>3 Mos. 4,2 f.
21. På fjortonde dagen i första månaden skolen I fira påskhögtid; i
sju dagar skolen I hålla högtid, och man skall då äta osyrat
bröd.
>2 Mos. 12,18 f. 4 Mos. 28,16 f.
22. På den dagen skall fursten för sig själv och för allt folket i
landet offra en tjur till syndoffer.
>Hes. 46,12.
23. Men sedan, under högtidens sju dagar, skall han dagligen under
de sju dagarna offra såsom brännoffer åt HERREN sju tjurar och
sju vädurar, alla felfria, och såsom syndoffer en bock dagligen.
24. Och såsom spisoffer skall han offra en efa till var tjur och en
efa till var vädur, jämte en hin olja till var efa.
25. På femtonde dagen i sjunde månaden skall han vid högtiden
frambära likadana offer under de dagarns, likadana syndoffer,
brännoffer och spisoffer och lika mycket olja.
>4 Mos. 29,12 f.
Hesekiel, 46 Kapitlet
Furstens offer. Det dagliga brännoffret.
Furstens arvsbesittning. Offerköken.
1. Så säger Herren, HERREN: Den inre förgårdens port, den som
vetter åt öster, skall vara stängd under de sex arbetsdagarna,
men på sabbatsdagen skall den öppnas; likaledes skall den öppnas
på nymånadsdagen.
2. Och då skall fursten utifrån gå in genom portens förhus och
ställa sig vid portens dörrpost; och när prästerna offra hans
brännoffer och hans tackoffer, skall han tillbedja på portens
tröskel och därefter gå ut. Men porten skall icke stängas förren
om aftonen.
>Hes. 45,17, 22.
3. Och folket i landet skall på sabbater och nymånader tillbedja
inför HERREN vid ingången till samma port.
4. Och brännoffret som fursten skall frambära åt HERREN skall på
sabbatsdagen utgöras av sex felfria lamm och en felfri vädur.
5. Och såsom spisoffer skall han frambära en efa till väduren, men
till lammen såsom spisoffer så mycket han vill giva, jämte en
hin olja till var efa.
6. Men på nymånadsdagen skall han frambära en felfri ungtjur, sex
lamm och en vädur, allasammans felfria.
>4 Mos. 28,11 f.
7. Och såsom spisoffer skall han offra en efa till tjuren och en
efa till väduren, och till lammen så mycket han vill anskaffa,
jämte en hin olja till var efa.
8. Och när fursten vill gå in, skall han gå in genom portens
förhus, och samma väg skall han gå ut igen.
>Hes. 44,3.
9. Men när folket i landet kommer inför HERRENS ansikte vid
högtiderna, då skall den som har gått in genom norra porten för
att tillbedja gå ut genom södra porten, och den som har gått in
genom södra porten skall gå ut genom norra porten; ingen skall
gå tillbaka genom samma port som han har kommit in igenom, utan
man skall gå ut genom den motsatta.
10. Och fursten skall gå in tillsammans med de andra, när de gå in;
och när de gå ut, skola de gå ut tillsammans.
11. Men vid fester och högtider skall spisoffret utgöras av en efa
till var tjur och en efa till var vädur, och till lammen av så
mycket han vill giva, jämte en hin olja till var efa.
>Hes. 45,24.
12. Och när fursten vill offra ett frivilligt offer, vare sig ett
brännoffer eller ett tackoffer såsom frivilligt offer åt HERREN,
då skall man öppna åt honom den port som vetter åt öster, och
han skall offra sitt brännoffer och sitt tackoffer alldeles så,
som han plägar offra på sabbatsdagen; och därefter skall han gå
ut och sedan han har gått ut, skall man stänga porten.
13. Du skall dagligen offra såsom brännoffer åt HERREN ett felfritt
årsgammalt lamm; var morgon skall du offra ett sådant.
>2 Mos. 29,38 f. 4 Mos. 28,3 f.
14. Och såsom spisoffer skall du därtill offra var morgon en
sjättedel efa, så ock en tredjedels hin olja för att fukta
mjölet -- detta såsom spisoffer åt HERREN, såsom evärdlig rätt
för beständigt.
15. I skolen offra lammet och spisoffret och oljan var morgon såsom
dagligt brännoffer.
16. Så säger Herren, HERREN: Om fursten giver någon av sina söner en
gåva, så bliver det dennes arvedel, det skall höra hans söner
till; de skola besitta det såsom arv.
17. Men om han av sin arvedel giver något såsom gåva åt någon av
sina tjänare, så skall detta tillhöra denne intill friåret; då
skall det återgå till fursten. Hans arvedel är det ju, och hans
söner skall det tillfalla.
>3 Mos. 25,10. 27,4.
18. Fursten må icke taga något av folkets arvedel och så kränka den
i deras besittningsrätt; allenast av sin egen besittning må han
giva arvedelar åt sina söner, för att ingen av mitt folk skall
bliva undanträngd från sin särskilda besittning.
>Hes. 45,8.
19. Och han förde mig genom den ingång som låg vid sidan av porten
till de heliga tempelkamrar som voro bestämda för prästerna, och
som vette åt norr; och jag såg att där var en plats längst uppe
i väster.
20. Och han sade till mig: "Detta är den plats där prästerna skola
koka skuldoffret och syndoffret, och där de skola baka
spisoffret, för att icke behöva bära ut det på den yttre
förgården och så göra folket heligt."
21. Därefter lät han mig gå ut på den yttre förgården och förde mig
omkring till förgårdens fyra hörn; och jag såg då att i cart och
ett av förgårdens hörn fanns en gård.
22. I förgårdens fyra hörn funnos kringstängda gårdar, fyrtio alnar
långa och trettio alnar breda; dessa fyra hörngårdar voro lika
stora.
23. Och runt omkring inuti dem gick en mur, runt omkring i alla
fyra; och nedtill vid muren runt omkring hade man inrättat
eldstäder till kokning.
24. Och han sade till mig: "Detta är de kök i vilka husets tjänare
skola koka folkets slaktoffer."
Hesekiel, 47 Kapitlet
Tempelkällan. Det heliga landets
gränser.
1. Därefter förde han mig tillbaka till husets ingång, och där fick
jag se vatten rinna fram under husets tröskel på östra sidan, ty
husets framsida låg mot öster; och vattnet flöt ned under husets
södra sidovägg, söder om altaret.
>Joel 3,18. Sak. 13,1. 14,8. Upp. 22,1 f.
2. Sedan lät han mig gå ut genom norra porten och förde mig omkring
på en yttre väg till den yttre porten, den som vette åt
öster. Där fick jag se vatten välla fram på södra sidan.
3. Sedan gick mannen, med ett mätsnöre i handen, ett stycke mot
öster och mätte därvid upp tusen alnar och lät mig så gå över
vattnet, och vattnet räckte mig där till fotknölarna.
4. Åter mätte han upp tusen alnar och lät mig så gå över vattnet,
och vattnet räckte mig där till knäna. Åter mätte han upp tusen
alnar och lät mig så gå över vattnet, som där räckte mig upp
till länderna.
5. Ännu en gång mätte han upp tusen alnar, och nu var det en ström
som jag icke kunde gå över. Ty vattnet gick så högt att man
måste simma; det var en ström som man icke kunde gå över.
6. Och han sade till mig: "Nu har du ju sett det, du människobarn?"
Sedan förde han mig tillbaka upp på strömmens strand.
7. Och när han hade fört mig dit tillbaka, fick jag se träd i stor
myckenhet stå på strömmens strand, på båda sidor.
8. Och han sade till mig: "Detta vatten rinner fram mot Östra
kretsen och flyter ned på Hedmarken och faller därefter ut i
havet. Vattnet som fick bryta fram går alltså till havet, och så
bliver vattnet där sunt.
9. Och överallt dit den dubbla strömmen kommer, där upplivas alla
levande varelser som röra sig i stim, och fiskarna bliva där
mycket talrika; ty när detta vatten kommer dit, bliver
havsvattnet sunt, och allt får liv, där strömmen kommer.
10. Och fiskare skola stå utmed den från En-Gedi ända till
En-Eglaim, och såsom ett enda fiskeläge skall den sträckan
vara. Där skola finnas fiskar av olika slag i stor myckenhet,
alldeles såsom i Stora havet.
11. Men gölar och dammar där skola icke bliva sunda, utan skola
tjäna till saltberedning.
12. Och vid strömmen, på dess båda stränder, skola allahanda
fruktträd växa upp, vilkas löv icke skola vissna, och vilkas
frukt icke skall taga slut, utan var månad skola träden bara ny
frukt, ty deras vatten kommer från helgedomen. Och deras frukter
skola tjäna till föda och deras löv till läkedom."
>Upp. 22,2.
13. Så säger Herren, HERREN: Dessa äro de gränser efter hvilka I
skolen utskifta landet såsom arvedel åt Israels tolv stammar
(varvid Josef får mer än en lott).
>1 Mos. 48,5. 4 Mos. 34,2 f. Jos. 17,17 f.
14. I skolen få det till arvedel, den ene såväl som den andre,
därför att jag med upplyft hand har lovat att giva det åt edra
fader; så skall nu detta land tillfalla eder såsom arvsegendom.
>1 Mos. 12,7. 17,8. 26,3. 28,13.
15. Detta skall vara landets gräns på norra sidan: från Stora havet
längs Hetlonsvägen, dit fram där vägen går till Sedad,
>Hes. 48,1.
16. Hamat, Berota, Sibraim, som ligger mellan Damaskus' och Hamat
områden, det mellersta Haser, som ligger invid Haurans område.
17. Så skall gränsen gå från havet till Hasar-Enon vid Damaskus'
område och vidare allt längre norrut och upp mot Hamats
område. Detta är norra sidan.
18. Och på östra sidan skall gränsen begynna mellan Hauran och
Damaskus och gå mellan Gilead och Israels land och utgöras av
Jordan; från nordgränsen nedåt, utmed Östra havet, skolen I mäta
ut den. Detta är östra sidan.
19. Och på sydsidan, söderut, skall grännen gå från Tamar till
Meribots vatten vid Kades, till bäcken, fram till Stora
havet. Detta är sydsidan, söderut.
>4 Mos. 20,13. 27,14. Hes. 48,28.
20. Och på västra sidan skall gränsen utgöras av Stora havet och gå
från sydgränsen till en punkt mitt emot det ställe där vägen går
till Hamat. Detta är västra sidan.
21. Och I skolen utskifta detta land åt eder efter Israels stammar.
22. I skolen utdela det genom lottkastning till arvedel åt eder
själva och åt främlingarna som bo ibland eder och hava fött barn
ibland eder. Ty de skola av eder hållas lika med infödda
israeliter; de skola tillfalla eder såsom en arvedel bland
Israels stammar.
>3 Mos. 19,34.
23. I den stam där främlingen bor, där skolen I giva honom hans
arvedel, säger Herren, HERREN.
Hesekiel, 48 Kapitlet
De tolv stammarnas områden samt
offergärdsområdet med stadens och
furstens besittningar. Stadens omfång
och dess portars namn.
1. Och dessa äro namnen på stammarna. Vid norra gränsen längs efter
Hetlonsvägen, dit fram där vägen går till Hamat, vidare bort mot
Hasar-Enan -- med Damaskus' område jämte Hamat i norr -- där
skall Dan hava en lott, så att hela sträckan från östrs sidan
till västra tillhör honom.
>Hes. 47,15 f.
2. Och närmast Dans område skall Aser hava en lott, från östra
sidan till västra.
3. Och närmast Asers område skall Naftali hava en lott, från östra
sidan till västra.
4. Och närmast Naftalis område skall Manasse hava en lott, från
östra sidan till västra.
5. Och närmast Manasses område skall Efraim hava en lott, från
östra sidan till västra.
6. Och närmast Efraims område skall Ruben hava en lott, från östra
sidan till västra.
7. Och närmast Rubens område skall Juda hava en lott, från östra
sidan till västra.
8. Och närmast Juda område skall från östra sidan till västra
sträcka sig det offergärdsområde som I skolen giva såsom gärd,
tjugufem tusen alnar i bredd, och i längd lika med en stamlotts
längd från östra sidan till västra; och helgedomen skall ligga
där i mitten.
>Hes. 45,1 f.
9. Det offergärdsområde som I skolen giva såsom gärd åt HERREN
skall vara i längd tjugufem tusen alnar och i bredd tio tusen.
10. Och av detta heliga offergärdsområde skall ett stycke tillhöra
prästerna, i norr tjugufem tusen alnar, i väster tio tusen i
bredd, i öster likaledes tio tusen i bredd och i söder tjugufem
tusen i längd; och HERRENS helgedom skall ligga där i mitten.
11. Det skall tillhöra prästerna, dem som hava blivit helgade bland
Sadoks soner, dem som hava förrättat tjänsten åt mig, och som
icke, såsom leviterna gjorde, foro vilse, när de övriga
israeliterna foro vilse.
>Hes. 44,15 f.
12. Därför skall en särskild offergärdsdel av den från landet
avtagna offergärden tillhöra dem såsom ett högheligt område
invid leviternas.
13. Men leviterna skola få ett område motsvarande prästernas, i
längd tjugufem tusen alnar och i bredd tiotusen -- längden
överallt tjugufem tusen och bredden tio tusen.
14. Och de få icke sälja något därav; det bästa landet må man icke
byta bort eller eljest överlåta åt någon annan, ty det är helgat
åt HERREN.
15. Men de fem tusen alnar som bliva över på bredden invid de
tjugufem tusen skola utgöra ett icke heligt område för staden,
dels till att bo på, dels såsom utmark; och staden skall ligga
där i mitten.
>Jer. 31,38 f.
16. Och detta är måttet på den: norra sidan fyra tusen fem hundra
alnar, södra sidan fyra tusen fem hundra, på östra sidan fyra
tusen fem hundra, och västra sidan fyra tusen fem hundra.
17. Och staden skall hava en utmark, som norrut är två hundra femtio
alnar, söderut två hundra femtio, österut två hundra femtio och
västerut två hundra femtio.
18. Och vad som bliver över på långsidan utmed det heliga
offergärdsområdet, nämligen tio tusen alnar österut och tio
tusen västerut -- ty det skall sträcka sig utmed det heliga
offergärdsområdet -- av detta skall avkastningen tjäna till föda
åt stadens bebyggare.
19. Alla stadens bebyggare från alla Israels stammar skola bruka
det.
20. Hela offergardsområdet skall alltså vara tjugufem tusen alnar i
längd och tjugufem tusen i bredd; det heliga offergårdsområde
som I given såsom gärd skall bilda en fyrkant, stadens
besittning inberäknad.
21. Och fursten skall få vad som bliver över på båda sidor om det
heliga offergärdsområdet och stadens besittning, nämligen landet
invid det tjugufem tusen alnar breda offergärdsområdet, ända
till östra gränsen, och likaledes västerut landet utefter det
tjugufem tusen alnar breda området, ända till västra
gränsen. Dessa områden, motsvarande stamlotterna, skola tillhöra
fursten. och det heliga offergardsområdet med det heliga huset
skall ligga mitt emellan dem.
22. Med sin gräns å ena sidan mot leviternas besittning, å andra
sidan mot stadens, skall detta område ligga mitt emellan
furstens besittningar. Och furstens besittningar skola ligga
mellan Juda område och Benjamins område.
23. Därefter skola de återstående stammarna komma. Först skall
Benjamin hava en lott från östra sidan till västra.
24. Och närmast Benjamins område skall Simeon hava en lott, från
östra sidan till västra.
25. Och närmast Simeons område skall Isaskar hava en lott, från
östra sidan till västra.
26. Och närmast Isaskars område skall Sebulon hava en lott, från
östra sidan till västra.
27. Och närmast Sebulons område skall Gad hava en lott, från östra
sida till västra.
28. Och närmast Gads område, på dess sydsida, söderut, skall gränser
gå från Tamar över Meribas vatten vid Kades till bäcken, fram
emot Stora havet.
>Hes. 47,19.
29. Detta är det land som I genom lottkastning skolen utdela åt
Israels stammar till arvedel; och detta skall vara deras
stamlotter, säger Herren, HERREN.
30. Och följande utgångar skall staden hava: På norra sidan skall
den hålla ett mått av fyra tusen fem hundra alnar,
31. och av stadens portar, uppkallade efter Israels stammars namn,
skola tre ligga i norr: den första Rubens port, den andra Juda
port, den tredje Levi port.
>Upp. 21,12 f.
32. Och på östra sidan skall den ock. hålla fyra tusen fem hundra
alnar och hava tre portar: den första Josefs port, den andra
Benjamins port, den tredje Dans port.
33. Sammalunda skall ock södra sidan hålla ett mått av fyra tusen
fem hundra alnar och hava tre portar: den första Simeons port,
den andra Isaskars port, den tredje Sebulons port.
34. Västra sidan skall hålla fyra tusen fem hundra alnar och hava
tre portar: den första Gads port, den andra Asers port, den
tredje Naftali port.
35. Runt omkring skall den hålla aderton tusen alnar. Och stadens
namn skall allt framgent vara: Här är HERREN.
>Ps. 68,17. Jes. 60,14.
|