Jeremia, 1 Kapitlet
Profetens kallelse.
1. Detta är vad som talades av Jeremia, Hilkias son, en av
prästerna i Anatot i Benjamins land.
>Jos. 21,18. 1 Kon. 2,26.
2. Till honom kom HERRENS ord i Josias, Amons sons, Juda konungs,
tid, i hans trettonde regeringsår,
>2 Kon. 21,24.
3. Och sedan i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, tid, intill
slutet av Sidkias, Josias sons, Juda konungs, elfte regeringsår,
då Jerusalems invånare i femte månaden fördes bort i fångenskap.
>Kon. 23,34. 24,17. 25,8,11. 2 Krön. 36,10.
4. HERRENS ord kom till mig; han sade:
5. "Förrän jag danade dig i moderlivet, utvalde jag dig, och förrän
du utgick ur modersskötet, helgade jag dig; jag satte dig till
en profet för folken."
>Jes. 49,1. Syr. 49,7. Gal. 1,15.
6. Men jag svarade: "Ack Herre HERRE! Se, jag förstår icke att
tala, ty jag är för ung.
>2 Mos. 4,10. 6,12.
7. Då sade HERREN till mig: "Säg icke: 'Jag är för ung', utan gå
åstad vart jag än sänder dig, och tala vad jag än bjuder dig.
8. Frukta icke för dem; ty jag är med dig och vill hjälpa dig,
säger HERREN."
>5 Mos. 31,6. Jos. 1,5 f.
9. Och HERREN räckte ut sin hand och rörde vid min mun; och HERREN
sade till mig: "Se, jag lägger mina ord i din mun.
>Jes. 6,7.
10. Ja, jag sätter dig i dag över folk och riken, för att du skall
upprycka och nedbryta, förgöra och fördärva, uppbygga och
plantera."
>Jer. 5,14. 18,7, 9. 31,28. 2 Kor. 10,4 f.
11. Och HERRENS ord kom till mig; han sade: "Vad ser du, Jeremia?"
Tag svarade: "Jag ser en gren av ett mandelträd[1]."
12. Och HERREN sade till mig: "Du har sett rätt, ty jag skall
vaka[2] över mitt ord och låta det gå i fullbordan."
13. Och HERRENS ord kom till mig för andra gången; han sade: "Vad
ser du?" Jag svarade: "Jag ser en sjudande gryta; den synes åt
norr till."
>Hes. 11,7, 11.
14. Och HERREN sade till mig: "Ja, från norr skall olyckan bryta in
över alla landets inbyggare.
>Jer. 4,6. 5,16. 6,1, 22.
15. Ty se, jag skall kalla på alla folkstammar i rikena norrut,
säger HERREN; och de skola komma och resa upp var och en sitt
säte vid ingången till Jerusalems portar och mot alla dess
murar, runt omkring, och mot alla Juda städer.
>Jer. 25,9. 52,4.
16. Och jag skall gå till rätta med dem för all deras ondska, därför
att de hava övergivit mig och tänt offereld åt andra gudar och
tillbett sina händers verk.
17. Så omgjorda nu du dina länder, och stå upp och tala till dem
allt vad Jag bjuder dig. Var icke förfärad för dem, på det att
jag icke må låta vad förfärligt är komma över dig inför dem.
>Luk. 12,35. Ef. 6,14. 1 Petr. 1,13.
18. Ty se, jag själv gör dig i dag till en fast stad och till en
järnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Juda konungar,
mot dess furstar, mot dess präster och mot det meniga folket,
>Jer. 15,20. Hes. 3,8 f.
19. så att de icke skola bliva dig övermäktiga, om de vilja strida
mot dig; ty jag är med dig, säger HERREN, och jag vill hjälpa
dig."
[1] Hebr. scakéd.
[2] Hebr. schokéd.
Jeremia, 2 Kapitlet
Israels otacksamhet och trolöshet mot
sin Gud.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Gå åstad och predika för Jerusalem och säg: Så säger HERREN:
Jag kommer ihåg, dig till godo, din ungdoms kärlek,
huru du älskade mig under din brudtid,
huru du följde mig i öknen,
i landet där man intet sår.
>Hes. 16,8.
3. Ja, en HERRENS heliga egendom är Israel,
förstlingen av hans skörd;
alla som vilja äta därav ådraga sig skuld,
olycka kommer över dem,
säger HERREN.
>Jak. 1,18.
4. Hören HERRENS ord, I av Jakobs hus,
I alla släkter av Israels hus.
5. Så säger HERREN:
Vad orätt funno edra fäder hos mig,
eftersom de gingo bort ifrån mig
och följde efter fåfängliga avgudar
och bedrevo fåfängligbet?
>2 Kon. 17,15. Mik. 6,3 f. Rom. 1,21.
6. De frågade icke: "Var är HERREN,
han som förde oss upp ur Egyptens land,
han som ledde oss i öknen,
det öde och oländiga landet,
torrhetens och dössskuggans land,
det land där ingen vägfarande färdades,
och där ingen människa bodde?"
>5 Mos. 8,15.
7. Och jag förde eder in i det bördiga landet,
och I fingen äta av dess frukt och dess goda.
Men när I haden kommit ditin, orenaden I mitt land
och gjorden min arvedel till en styggelse.
>Jer. 16,18.
8. Prästerna frågade icke: "Var är HERREN?"
De som hade lagen om händer ville icke veta av mig,
och herdarna avföllo från mig;
profeterna profeterade i Baals namn
och följde efter sådana som icke kunde hjälpa.
>1 Sam. 2,12. 12,21.
9. Därför skall jag än vidare gå till rätta med eder, säger HERREN,
ja, ännu med edra barnbarn skall jag gå till rätta.
10. Dragen bort till kitteernas öländer
och sen efter,
sänden bud till Kedar
och forsken noga efter;
sen till, om något sådant där har skett.
11. Har väl något hednafolk bytt bort sina gudar?
Och dock äro dessa inga gudar.
Men mitt folk har bytt bort sin ära
mot en avgud som icke kan hjälpa.
>Ps. 106,20.
12. Häpnen häröver, I himlar;
förskräckens och bäven storligen, säger HERREN.
>5 Mos. 32,1. Jes. 1,2.
13. Ty mitt folk har begått
en dubbel synd:
mig hava de övergivit,
en källa med friskt vatten,
och de hava gjort sig brunnar,
usla brunnar,
som icke hålla vatten.
>Ps. 36,10. Jer. 17,13. Joh. 4,13 f.
14. Är väl Israel en träl
eller en hemfödd slav,
eftersom han så har lämnats till plundring?
15. Lejon ryta mot honom,
de låta höra sitt skri.
De göra hans land till en ödemark,
hans städer brännas upp,
så att ingen kan bo i dem.
>Jes. 5,29. Jer. 4,7.
16. Till ooh med Nofs oeh Tapanhes' barn
avbeta dina berg.
>Jes. 19,13
17. Men är det ej du själv som vållar dig detta,
därmed att du övergiver HERREN din Gud,
när han vill leda dig på den rätta vägen?
>Jer. 4,18.
18. Varför vill du nu gå till Egypten
och dricka av Sihors vatten?
Och varför vill du gå till Assyrien
och dricka av flodens vatten?
>Jes. 31,1.
19. Det är din ondska som bereder dig tuktan,
det är din avfällighet som ådrager dig straff.
Märk därför och besinna
vilken olycka och sorg det har med sig
att du övergiver HERREN, din Gud,
och icke vill frukta mig,
säger Herren, HERREN Sebaot.
>Jes. 3,9. Hos. 5,5.
20. Ty för länge sedan
bröt du sönder ditt ok
och slet av dina band
och sade: "Jag vill ej tjäna."
Och på alla höga kullar
och under alla gröna träd
lade du dig ned för att öva otukt.
>Jes. 57,5 f. Jer. 3,6.
21. Jag hade ju planterat dig såsom ett ädelt vinträd
av alltigenom äkta art;
huru har du då kunnat förvandlas för mig
till vilda rankor av ett främmande vinträd?
>2 Mos. 15,l7. Ps. 44,3. 80,9. Jes. 5,1 f. Matt. 21,33. Mark. 12,1.
> Luk. 20,9.
22. Ja, om du ock tvår dig med lutsalt
och tager än så mycken såpa,
så förbliver dock din missgärning oren inför mig,
säger Herren, HERREN.
23. Huru kan du säga: "Jag har ej orenat mig,
jag har icke följt efter Baalerna"?
Besinna vad du har bedrivit i dalen,
ja, betänk vad du har gjort.
Du är lik ett ystert kamelsto, som löper hit och dit.
24. Du är lik en vildåsna,
fostrad i öknen,
en som flåsar i sin brunst,
och vars brånad ingen kan stävja;
om någon vill till henne,
behöver han ej löpa sig trött;
när hennes månad kommer,
träffar man henne.
25. Akta din fot, så att den icke tappar skon,
och din strupe, så att den ej bliver torr av törst.
Men du svarar: "Du mödar dig förgäves.
Nej, jag älskar de främmande,
och efter dem vill jag följa."
>Jer. 18,11 f.
26. Såsom tjuven står där med skam, när han ertappas,
så skall Israels hus komma på skam,
med sina konungar, och furstar,
med sina präster och profeter,
27. dessa som säga till trästycket:
"Du är min fader",
och säga till stenen:
"Du har fött mig."
Ty de vända ryggen till mig
och icke ansiktet;
men när olycka är på färde, ropa de:
"Upp och fräls oss!"
>Jer. 32,33.
28. Var äro då dina gudar,
de som du gjorde åt dig?
Må de stå upp. Kunna de frälsa dig
i din olyckas tid?
Ty så många som dina städer äro,
så många hava dina gudar blivit, du Juda.
>5 Mos. 32,37 f. Dom. 10,14. Jer. 11,13.
29. Huru kunnen I gå till rätta med mig?
I haven ju alla avfallit från mig, säger HERREN.
30. Förgäves har jag slagit edra barn;
de hava icke velat taga emot tuktan.
Edert svärd har förtärt edra profeter,
såsom vore det ett förhärjande lejon.
>1 Kon. 19,10. Jes. 1,5. Jer. 5,8. 17,23. Matt. 23,34.
31. Du onda släkte, giv akt på HERRENS ord.
Har jag då för Israel varit en öken
eller ett mörkrets land,
eftersom mitt folk säger: "Vi hava gjort oss fria,
vi vilja ej mer komma till dig"?
32. Icke förgäter en jungfru sina smycken
eller en brud sin gördel?
Men mitt folk har förgätit mig
sedan urminnes tid.
>Jer. 3,21.
33. Huru skickligt går du icke till väga,
när du söker älskog!
Därför har du ock blivit förfaren
på det ondas vägar.
34. Ja, på dina mantelflikar finner man blod
av arma och oskyldiga, som du har dödat,
icke därför att de ertappades vid inbrott,
nej, därför att din håg står till allt sådant.
35. Och dock säger du: "Jag går fri ifrån straff;
hans vrede mot mig har förvisso upphört."
Nej, jag vill gå till rätta med dig,
om du än säger: "Jag har icke syndat."
36. Varför har du nu så brått
att vandra åstad på en annan väg?
Också med Egypten skall du komma på skam,
likasom du kom på skam med Assyrien.
>2 Krön. 28,20. Jes. 30,3 f.
37. Också därifrån skall du få gå din väg,
med händerna på huvudet.
Ty HERREN förkastar dem som du förlitar dig på,
och du skall icke bliva lyckosam med dem.
>2 Sam. 13,19.
Jeremia, 3 Kapitlet
Judas och Israels obotfärdighet. Maning
till omvändelse.
1. Det är sagt: Om en man skiljer sig från sin hustru, och hon så
går bort ifrån honom och bliver en annan mans hustru, icke får
han då åter komma tillbaka till henne? Bleve icke då det landet
ohelgat? Och du, som har bedrivit otukt med så många älskare,
du vill ändå få komma tillbaka till mig! säger HERREN.
>5 Mos. 24,4 f.
2. Lyft upp dina ögon till höjderna och se:
var lät du icke skända dig?
Vid vagarna satt du och spejade efter dem,
såsom en arab i öknen,
och ohelgade landet genom din otukt
och genom din ondska.
>1 Mos. 38,14 f.
3. Väl blevo regnskurarna förhållna,
och intet vårregn föll;
en du hade en äktenskapsbryterskas panna,
du ville icke blygas.
>5 Mos. 11,16 f. Hes. 3,7.
4. Och ändå har du nyss ropat till mig: "Min fader!",
Min ungdoms vän är du!"
5. "Skulle han kunna behålla vrede evinnerligen,
skulle han framhärda så för alltid?"
Så talar du och gör dock vad ont är,
ja, fullbordar det ock.
>Ps. 103,9.
6. Och HERREN sade till mig i konung Josias tid: Har du sett vad
Israel, den avfälliga kvinnan, har gjort? Hon gick upp på alla
höga berg och bort under alla gröna träd och bedrev där otukt.
>2 Kon. 17 10. Jer. 2,20.
7. Och jag tänkte att sedan hon hade gjort allt detta, skulle hon
vända tillbaka till mig. Men hon vände icke tillbaka. Och hennes
syster Juda, den trolösa kvinnan, såg det.
>Hes. 16,46. 23,2 f.
8. Och jag såg, att fastän jag hade skilt mig från Israel, den
avfälliga, och givit henne skiljebrev just för hennes
äktenskapsbrotts skull, så skrämdes dock hennes syster Juda den
trolösa, icke därav, utan gick likaledes åstad och bedrev otukt
>5 Mos. 24,1. 2 Kon. 17,18 f.
9. och ohelgade så landet genom sin lättfärdiga otukt, i det hon
begick äktenskapsbrott med sten och trä.
10. Ja, oaktat allt detta vände hennes syster Juda, den trolösa,
icke tillbaka till mig av fullt hjärta, utan allenast med
skrymteri, säger HERREN.
11. Och HERREN sade till mig: Israel, den avfälliga, har bevisat sig
rättfärdigare än Juda, den trolösa.
>Hes. 16,51 f. 23,11 f.
12. Gå bort och predika så norrut och säg: Vänd om, Israel, du
avfälliga, säger HERREN, så vill jag icke längre med ogunst se
på eder; ty jag är nådig, säger HERREN, jag behåller icke vrede
evinnerligen.
>Ps. 86,15. 145,8.
13. Allenast må du besinna din missgärning, att du har varit
avfällig från HERREN, din Gud, och lupit hit och dit till
främmande gudar under alla gröna träd; ja, I haven icke velat
höra min röst, säger HERREN.
>PS. 32,5. Ords. 28,13.
14. Vänden om, I avfälliga barn, säger HERREN, ty jag är eder rätte
herre; så vill jag hämta eder, en från var stad och två från var
släkt, och föra eder till Sion.
15. Och jag vill giva eder herdar efter mitt hjärta, och de skola
föra eder i bet med förstånd och insikt.
>Jer. 23,4. Hes. 34,23.
16. Och det skall ske, att när I på den tiden föröken eder och
bliven fruktsamma i landet, säger HERREN, då skall man icke mer
tala om HERRENS förbundsark eller tänka på den; man skall icke
komma ihåg den eller sakna den, och man skall icke göra någon ny
sådan.
>Jer. 31,33.
17. Utan på den tiden skall man kalla Jerusalem "HERRENS tron"; och
dit skola församla sig alla hednafolk, till HERRENS namn i
Jerusalem. Och de skola icke mer vandra efter sina onda
hjärtans hårdhet.
>Jes. 2,2 f. Mik. 4,1 f.
18. På den tiden skall Juda hus gå till Israels hus, och tillsammans
skola de komma fran nordlandet in i det land som jag gav edra
fäder till arvedel.
19. Jag tänkte: "Vilken plats
skall jag ej förläna dig bland barnen,
och vilket ljuvligt land
skall jag icke giva dig,
den allra härligaste arvedel bland folken!"
Och jag tänkte: "Då skolen I kalla mig fader
och icke mer vika bort ifrån mig."
20. Men såsom när en hustru är trolös mot sin make,
så haven I av Israels hus varit trolösa mot mig, säger HERREN.
21. Därför höras rop på höjderna,
gråt och böner av Israels barn;
ty de hava gått på förvända vägar
och förgätit HERREN, sin Gud.
>Jer. 2,32.
22. Så vänden nu om, I avfälliga barn,
så vill jag hela eder från edert avfall.
Ja se, vi komma till dig,
ty du är HERREN, vår Gud.
23. Sannerligen, bedrägligt var vårt hopp till höjderna,
blott tomt larm gåvo oss bergen.
Sannerligen, det är hos HERREN, vår Gud,
som frälsning finnes för Israel.
>Ps. 3,9. 68,2O f. 121,1 f.
24. Men skändlighetsguden har förtärt
frukten av våra fäders arbete,
allt ifrån vår ungdom,
deras får och fäkreatur,
deras söner och döttrar.
25. Så vilja vi nu ligga här i vår skam,
och blygd må hölja oss.
Ty mot HERREN, vår Gud, hava vi syndat,
vi och våra fäder,
ifrån vår ungdom ända till denna dag;
vi hava icke velat höra HERRENS, vår Guds, röst.
>Dan. 9,7 f.
Jeremia, 4 Kapitlet
Förnyad maning till omvändelse. Den
kommande domen. Profetens klagan.
1. om du omvänder dig, Israel, säger HERREN,
skall du få vända tillbaka till mig;
och om du skaffar bort dina styggelser från min åsyn,
skall du slippa vandra flyktig omkring.
2. Då skall du svärja i sanning, rätt och rättfärdighet:
"Så sant HERREN lever",
och hednafolken skola välsigna sig i honom
och berömma sig av honom.
>1 Mos. 22,18. 5 Mos. 6,13. Jes. 45,25. 48,1. 65,16. 2 Kor. 10,17.
3. Ja, så säger HERREN
till Juda män och till Jerusalem:
Bryten eder ny mark,
och sån ej bland törnen.
>Hes. 18,31. Hos. 10,12. Matt. 13,7, 22.
4. Omskåren eder åt HEREN; skaffen bort
edert hjärtas förhud,
I Juda män och I Jerusalems invånare.
Eljest skall min vrede bryta fram såsom en eld
och brinna så, att ingen kan utsläcka den,
för edert onda väsendes skull.
>5 Mos. 10,16. 30,6. Jes. 65,5. Jer. 21,12. Rom. 2,28 f. Kol. 2,11.
5. Förkunnen i Juda,
kungören i Jerusalem och påbjuden,
ja, stöten i basun i landet,
ropen ut med hög röst och sägen:
"Församlen eder och låt oss fly
in i de befästa städerna."
>Jer. 8,14.
6. Resen upp ett baner som visar åt Sion,
bärgen edert gods och dröjen icke
ty jag skall låta olycka komma från norr,
med stor förstöring.
>Jer. 1,14 f. 6,1.
7. Ett lejon drager fram ur sitt snår
och en folkfördärvare bryter upp,
han går ut ur sin boning,
för att göra ditt land till en ödemark;
då bliva dina städer förstörda,
så att ingen kan bo i dem.
>Jes. 5,29. Jer. 2,15. 5,6.
8. Så höljen eder nu i sorgdräkt,
klagen och jämren eder,
ty HERRENS vredes glöd
upphör icke över oss.
>Jer. 6,26.
9. På den tiden, säger HERREN, skall det vara förbi med konungens
och furstarnas mod, och prästerna skola bliva förfärade och
profeterna stå häpna.
10. Men jag sade: "Ack Herre, HERRE, svårt bedrog du sannerligen
detta folk och Jerusalem, då du sade: "Det skall gå eder väl."
Svärdet är ju nära att taga vårt liv.
>2 Kon. 22,18 f. Jer. 6,14. 14,13 f.
11. På den tiden skall det sägas om detta folk och om Jerusalem: En
brännande vind från höjderna i öknen kommer emot dottern mitt
folk, icke en sådan vind som passar, när man kastar säd eller
rensar korn;
12. nej, en våldsammare vind än som så låter jag komma. Ja, nu vill
jag gå till rätta med dem!
13. Se, såsom ett moln kommer han upp
och såsom en stormvind äro hans vagnar;
hans hästar äro snabbare än örnar,
ve oss, vi äro förlorade!
>Jes. 5,28. Hab. 1,8.
14. Så två nu ditt hjärta rent från ondska, Jerusalem, för att du må
bliva frälst. Huru länge skola fördärvets tankar bo i ditt
bröst?
>Jes. 1,16.
15. Från Dan höres ju en budbärare ropa, och från Efraims bergsbygd
en som bådar fördärv.
>Jer. 8,16.
16. Förkunnen för folken, ja, kungören över Jerusalem att en
belägringshär kommer ifrån fjärran land och häver upp sitt rop
mot Juda städer.
17. Såsom väktare kring ett åkerfält samla de sig runt omkring
henne, därför att hon har varit gensträvig mot mig, säger
HERREN.
>Luk. 19,43.
18. Ja, ditt eget leverne och dina egna varningar vålla dig detta;
det är din ondskas frukt att det bliver dig så bittert, och att
plågan träffar dig ända in i hjärtat.
>Ps. 107,17. Jes. 50,1. Jer. 2,17, 19. Hos. 13,9.
19. I mitt innersta våndas jag,
i mitt hjärtas djup.
Mitt hjärta klagar i mig,
jag kan icke tiga,
ty basunljud hör du, min själ,
och krigiskt härskri.
>Jes. 22,4. Jer. 9,1.
20. Olycka efter olycka ropas ut,
ja, hela landet bliver förött;
plötsligt bliva mina hyddor förödda,
i ett ögonblick mina tält.
21. Huru länge skall jag se stridsbaneret
och höra basunljud?
22. Ja, mitt folk är oförnuftigt,
de vilja ej veta av mig.
De äro dåraktiga barn
och hava intet förstånd.
Visa äro de till att göra vad ont är,
men att göra vad gott är förstå de ej.
>Rom. 16,19.
23. Jag såg på jorden,
och se, den var öde och tom,
och upp mot himmelen,
och där lyste intet ljus.
>Jes. 5,30. 50,3.
24. Jag såg på bergen,
och se, de bävade,
och alla höjder vacklade.
25. Jag såg mig om,
och då fanns där ingen människa,
och alla himmelens fåglar
hade flytt bort.
>Jer. 9,10. Sef. 1,2 f.
26. Jag såg mig om,
och då var det bördiga landet en öken,
och alla dess städer voro nedbrutna,
för HERRENS ansikte,
för hans vredes glöd,
27. Ty så säger HERREN:
Hela landet skall bliva en ödemark,
om jag än ej alldeles vill göra ände därpå.
>Jer. 5,18. 30,11. 46,28.
28. Därför sörjer jorden,
och himmelen därovan kläder sig i sorgdräkt,
därför att jag så har talat och beslutit
och ej kan ångra det eller taga det tillbaka.
29. För larmet av ryttare och bågskyttar
tager hela staden till flykten.
Man giver sig in i skogssnåren
och upp bland klipporna.
Alla städer äro övergivna,
ingen människa bor mer i dem.
30. Vad vill du göra i din förödelse?
Om du än kläder dig i scharlakan,
om du än pryder dig med gyllene smycken
om du än söker förstöra dina ögon genom smink,
så gör du dig dock skön förgäves.
Dina älskare förakta dig,
ja, de stå efter ditt liv.
31. Ty jag hör rop såsom av en barnaföderska,
nödrop såsom av en förstföderska.
Det är dottern Sion som ropar;
hon flämtar, hon räcker ut sina händer:
"Ack, ve mig! I mördares våld
försmäktar min själ."
Jeremia, 5 Kapitlet
Domens orsaker: folkets otrohet,
förblindelse och orättfärdighet.
1. Gån omkring på gatorna i Jerusalem,
och sen till och given akt;
söken på dess torg
om I finnen någon,
om där är någon som gör rätt
och beflitar sig om sanning;
då vill jag förlåta staden.
>1 Mos. 18,23 f.
2. Men säga de än: "Så sant HERREN lever",
så svärja de dock falskt.
3. HERRE, är det ej sanning dina ögon söka?
Du slog dem,
men de kände ingen sveda.
Du förgjorde dem,
men de ville ej taga emot tuktan.
De gjorde sina pannor hårdare än sten,
de ville icke omvända sig.
>Jes. 1,5. 9,13. Jer. 2,30. 17,23.
4. Då tänkte jag:
"Detta är allenast de ringa i folket;
de äro dåraktiga,
ty de känna icke HERRENS väg,
sin Guds rätt.
5. Jag vill nu gå till de stora
och tala med dem;
de måste ju känna HERRENS väg,
sin Guds rätt."
Men ock dessa hade alla brutit sönder oket
och slitit av banden.
>Ps. 2,8.
6. Därför bliva de slagna av lejonet från skogen
och fördärvade av vargen från hedmarken;
pantern lurar vid deras städer,
och envar som vågar sig ut därifrån bliver ihjälriven.
Ty många äro deras överträdelser
och talrika deras avfällighetssynder.
>Jer. 4,7. Hos. 13,7.
7. Huru skulle jag då kunna förlåta dig? Dina barn hava ju
övergivit mig och svurit vid gudar som icke äro gudar. Jag gav
dem allt till fyllest, men de blevo mig otrogna och samlade sig
i skaror till skökhuset.
8. De likna välfödda, ystra hästar de vrenskas var och en efter sin
nästas hustru.
>Hes. 22,10.
9. Skulle jag icke för sådant hemsöka dem? säger HERREN. Och skulle
icke min själ hämnas på ett sådant folk som detta är?
>Jer. 9,9.
10. Stormen då hennes murar och för stören dem, dock utan att
alldeles göra ände på henne. Riven bort hennes vinrankor, de äro
ju icke HERRENS.
>Jer. 2,21.
11. Ty både Israels hus och Juda hus hava varit mycket trolösa mot
mig, säger HERREN.
12. De hava förnekat HERREN och sagt: "Han betyder intet. Olycka
skall icke komma över oss, svärd och hunger skola vi icke se.
>5 Mos. 29,19. Jes. 28,15.
13. Men profeterna skola försvinna såsom en vind, och han som säges
tala är icke i dem; dem själva skall det så gå."
14. Därför säger HERREN, härskarornas Gud: Eftersom I fören ett
sådant tal, se, därför skall jag göra mina ord i din mun till en
eld, och detta folk till ved, och elden skall förtära dem.
15. Se, jag skall låta komma över eder, I av Israels hus, ett folk
ifrån fjärran land, säger HERREN, ett starkt folk, ett urgammalt
folk, ett folk vars tungomål du icke känner, och vars tal du
icke förstår.
>5 Mos. 28,49 f. Jes. 5,26 f. Jer. 1,15. 6,1, 22.
16. Deras koger är en öppen grav; de äro allasammans hjältar.
17. De skola förtära din skörd och ditt bröd, de skola förtära dina
söner och döttrar, de skola förtära dina får och fäkreatur, de
skola förtära dina vinträd och fikonträd. Dina befästa städer,
som du förlitar dig på, dem skola de förstöra med svärd.
>3 Mos. 26,16. 5 Mos. 28,31 f.
18. Dock vill jag på den tiden, säger HERREN, icke alldeles göra
ände på eder.
>Jer. 4,27.
19. Och om I då frågen: "Varför har HERREN, vår Gud, gjort oss allt
detta?", så skall du svara dem: "Såsom I haven övergivit mig och
tjänat främmande gudar i edert eget land, så skolen I nu få
tjäna främlingar i ett land som icke är edert."
>5 Mos. 29,24 f. Jer. 16,10 f.
20. Förkunnen detta i Jakobs hus, kungören det i Juda och sägen:
21. Hör detta, du dåraktiga och oförståndiga folk, I som haven ögon,
men icke sen, I som haven öron, men icke hören.
>Jes. 6,9 f. 42,18 f.
22. Skullen I icke frukta mig, säger HERREN, skullen I icke bäva för
mig, for mig som har satt stranden till en damm for havet, till
en evärdlig gräns, som det icke kan överskrida, så att dess
böljor, huru de än svalla, ändå intet formå, och huru de än
brusa, likväl icke kunna överskrida den?
>Job 26,10. 38,8 f. Ps. 104,9.
23. Men detta folk har ett gensträvigt och upproriskt hjärta; de
hava avfallit och gått sin väg.
24. De sade icke i sina hjärtan: "Låtom oss frukta HERREN, vår Gud,
honom som giver regn i rätt tid, både höst och vår, och som
ständigt beskär oss de bestämda skördeveckorna."
>5 Mos. 11,14. Apg. 14,17.
25. Edra missgärningar hava nu fört dessa i olag, ooh edra synder
hava förhållit för eder detta goda.
26. Ty bland mitt folk finnas ogudaktiga människor: de ligga i
försåt, likasom fågelfängaren ligger på lur, de sätta ut giller
till att fånga människor.
27. Såsom när en bur är full av fåglar, så äro deras hus fulla av
svek. Därigenom hava de blivit så stora och rika; de hava
blivit feta och skinande.
28. För sina ogärningar veta de icke av någon gräns, de hålla icke
rätten vid makt, icke den faderlöses rätt, till att främja den;
och i den fattiges sak fälla de icke rätt dom.
>Jes. 1,23. Sak. 7,10.
29. Skulle jag icke för sådant hemsöka dem? säger HERREN. Skulle
icke min själ hämnas på ett sådant folk som detta är?
30. Förfärliga och gruvliga ting ske i landet.
31. Profeterna profetera lögn, och prästerna styra efter deras råd;
och mitt folk vill så hava det. Men vad skolen I göra, när änden
på detta kommer?
>Jes. 10,3. Jer. 23,25 f. Hes. 13,6. Matt. 23,1 f.
Jeremia, 6 Kapitlet
Fienden inför Jerusalem. Folkets
obotfärdighet. Fruktlösheten av
profetens verksamhet.
1. Bärgen edert gods ut ur Jerusalem,
I Benjamins barn,
stöten i basun i Tekoa,
och resen upp ett högt baner
ovanför Bet-Hackerem;
ty en olycka hotar från norr,
med stor förstöring.
>Jer. 1,14. 4,6.
2. Hon som är så fager och förklemad, dottern Sion,
henne skall jag förgöra.
3. Herdar skola komma över henne
med sina hjordar;
de skola slå upp sina tält runt omkring henne,
avbeta var och en sitt stycke.
>Jer. 4,17.
4. Ja, invigen eder tili strid mot henne.
"Upp, låt oss draga åstad, medan middagsljuset varar!
Ack att dagen redan lider till ända!
Ack att aftonens skuggor förlängas!
5. Välan, så låt oss draga ditupp om natten
och förstöra hennes palatser."
6. Ty så säger HERREN Sebaot:
Fällen träd och kasten upp vallar
emot Jerusalem.
Hon är staden som skall hemsökas,
hon som i sig har idel förtryck
7. Likasom en brunn låter vatten välla fram,
så låter hon ondska framvälla.
Våld och förödelse hör man där,
sår och slag
äro beständigt inför min åsyn.
8. Låt varna dig, Jerusalem, så att min själ
ej vänder sig ifrån dig,
så att jag icke gör dig till en ödemark,
till ett obebott land.
9. Så säger HERREN Sebaot:
En efterskörd, likasom på ett vinträd,
skall man hålla på kvarlevan av Israel.
Räck ut din hand åter och åter,
såsom när man plockar av druvor från rankorna.
10. Men inför vem skall jag tala
och betyga för att bliva hörd?
Se, deras öron äro oomskurna,
så att de icke kunna höra.
Ja, HERRENS ord har blivit till smälek bland dem;
de hava intet behag därtill.
>Apg. 7,61.
11. Därför är jag uppfylld av HERRENS vrede,
jag förmår icke hålla den inne.
Utgjut den over barnen på gatan
och över alla de unga männens samkväm;
ja, både man och kvinna skola drabbas därav,
jämval den gamle och den som har fyllt sina dagars mått.
>Jer. 15,17.
12. Och deras hus skola gå över i främmandes ägo
så ock deras åkrar och deras hustrur,
ty jag vill uträcka min hand
mot landets inbyggare, säger HERREN.
>5 Mos. 28,30. Jer. 8,10 f. Klag. 5,2.
13. Ty alla, både små och stora,
söka där orätt vinning,
och både profeter och präster
fara allasammans med lögn,
>Jes. 56,11.
14. de taga det lätt med helandet
av mitt folks skada;
de säga: "Allt står väl till, allt står väl till",
och dock står icke allt väl till.
>Hes. 13,10. Am. 6,6. Mik. 3,6. 1 Tess. 5,3.
15. De skola komma på skam, ty de övade styggelse.
Likväl känna de alls icke någon skam
och veta icke av någon blygsel.
Därför skola de falla bland de andra;
när min hemsökelse träffar dem,
skola de komma på fall, säger HERREN,
16. Så sade HERREN: "Ställen eder vid vägarna och sen till, och
frågen efter forntidens stigar, frågen vilken väg som är den
goda vägen, och vandren på den, så skolen I finna ro för edra
själar." Men de svarade: "Vi vilja icke vandra på den."
>Jes. 28,12. Matt. 11,29. 23,37.
17. Och när jag då satte väktare över eder och sade: "Akten på
basunens ljud", svarade de: "Vi vilja icke akta därpå."
>Jes. 21,6, 11. Hes. 3,17. 33,7.
18. Hören därför, I hednafolk, och märk, du menighet, vad som sker
bland dem.
19. Ja hör, du jord: Se, jag skall låta olycka komma över detta
folk, såsom en frukt av deras anslag, eftersom de icke akta på
mina ord, utan förkasta min lag.
20. Vad frågar jag efter rökelse, komme den ock från Saba, eller
efter bästa kalmus ifrån fjärran land? Edra brännoffer täckas
mig icke, och edra slaktoffer behaga mig icke.
>Jes. 1,11. Jer. 7,22. 14,12. Am. 5,21 f. Mik. 6,6.
21. Därför säger HERREN så: Se, jag skall lägga stötestenar för
detta folk; och genom dem skola både fader och söner komma på
fall, den ene borgaren skall förgås med den andre.
22. Så säger HERREN:
Se, ett folk kommer
från nordlandet,
ett stort folk reser sig
vid jordens yttersta ända.
>5 Mos. 28,49 f. Jes. 5,26. Jer. 5,15. 10,22. 50,41 f.
23. De föra båge och lans,
de äro grymma och utan förbarmande.
Dånet av dem är såsom havets brus,
och på sina hästar rida de fram,
rustade såsom kampar till strid,
mot dig, du dotter Sion.
24. När vi höra ryktet om dem,
sjunka våra händer ned,
ängslan griper oss,
ångest lik en barnaföderskas.
>Jer. 4,31. 49,24.
25. Gå icke ut på marken,
och vandra ej på vägen,
ty fienden bär svärd;
skräck från alla sidor!
26. Du dotter mitt folk, höll dig i sorgdräkt,
vältra dig i aska,
höj sorgelåt likasom efter ende sonen,
och håll bitter dödsklagan;
ty plötsligt kommer förhÄrjaren över oss.
>Jer. 4,8.
27. Jag har satt dig till en proberare i mitt folk -- saväl som till
ett fäste -- på det att du må lära känna och pröva deras väg.
>Jer. 1,18. 15,20.
28. De åro allasammans avfälliga och gensträviga, de gå med förtal,
de äro koppar och järn, allasammans äro de fördärvliga
människor.
>Hes. 22,18.
29. Blåsbälgen pustar, men ur elden kommer allenast bly fram; allt
luttrande är förgäves, slagget biiver ändå icke frånskilt.
30. "Ett silver som må kastas bort", så kan man kalla dem, ty HERREN
har förkastat dem.
Jeremia, 7 Kapitlet
Dom över skrymtaktig gudstjänst.
1. Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han sade:
2. Ställ dig i porten till HERRENS hus, ooh predika där detta ord
och säg: Hören HERRENS ord, I alla av Juda, som gån in genom
dessa portar för att tillbedja HERREN.
>Jer. 26,2.
3. Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Bättren edert leverne och
edert väsende, så vill jag låta eder bo kvar på denna plats.
>Jer. 18,11. 26,13.
4. Förliten eder icke på lögnaktigt tal, när man säger: "Här är
HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel!"
>Mik. 3,11.
5. Nej, om I bättren edert leverne och edert väsende, om I dömen
rätt mellan man och man,
6. om I upphören att förtrycka främlingen, den faderlöse och änkan,
att utgjuta oskyldigt blod på denna plats och att följa efter
andra gudar, eder själva till olycka,
>2 Mos. 22,21 f. Jer. 22,3.
7. då vill jag för evärdliga tider låta eder bo på denna plats, i
det land som jag har givit åt edra fäder.
8. Men se, I förliten eder på lögnaktigt tal, som icke kan hjälpa.
9. Huru är det? I stjälen, mörden och begån äktenskapsbrott, I
svären falskt, I tänden offereld åt Baal och följen efter andra
gudar, som I icke kännen;
>Hos. 4,2.
10. sedan kommen I hit och träden fram inför mitt ansikte i detta
hus, som är uppkallat efter mitt namn, och sägen: "Med oss är
ingen nöd" -- för att därefter fortfara med alla dessa
styggelser.
11. Hållen I det då för en rövarkula, detta hus, som är uppkallat
efter mitt namn? Ja, sannerligen, också jag anser det så, säger
HERREN.
>Jes. 56,7. Matt. 21,13. Mark. 11,17. Luk. 19,46.
12. Gån bort till den plats i Silo, där jag först lät mitt namn bo,
och sen huru jag har gjort med den, för mitt folk Israels
ondskas skull.
>Jos. 18,1. 1 Sam. 4,8 f., 11. Ps. 78,60.
13. Och eftersom I haven gjort alla dessa gärningar, säger HERREN,
OCh icke haven velat höra, fastän jag titt och ofta har talat
till eder, och icke haven velat svara, fastän jag har ropat på
eder,
>2 Kon. 17,13 f. Ords. 1,24 f. Jes. 65,12. 66,4. Jer. 25,4 f.
14. därför vill jag nu med detta hus, som är uppkallat efter mitt
namn, och som I förliten eder på, och med denna plats, som jag
har givit åt eder och edra fäder, göra såsom jag gjorde med
Silo.
>2 Krön. 7,16. Ps. 132,13. Jer. 26,6, 9.
15. Och jag skall kasta eder bort ifrån mitt ansikte, såsom jag har
bortkastat alla edra bröder all Efraims släkt.
>2 Kon. 17,23. 21,18 f. 24,20.
16. Så må du nu icke bedja för detta folk eller frambära någon
klagan och förbön för dem eller lägga dig ut för dem hos mig, ty
jag vill icke höra dig.
>Jer. 11,14. 14,11.
17. Ser du icke vad de göra i Juda städer och på Jerusalems gator?
18. Barnen samla tillhopa ved, fäderna tända upp eld och kvinnorna
knåda deg, allt för att baka offerkakor åt himmelens drottning;
och drickoffer utgjuta de åt andra gudar, mig till sorg.
>Jer. 44,17 f.
19. Men är det då mig som de bereda sorg därmed, säger HERREN, och
icke fastmer sig själva, så att de komma på skam?
20. Därför säger Herren, HERREN så: Se, min vrede och förtörnelse
skall utgjuta sig över denna plats, över både människor och
djur, över både träden på marken och frukten på jorden; och den
skall brinna och icke bliva utsläckt.
21. Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Läggen edra brännoffer
tillhopa med edra slaktoffer och äten så kött.
22. Ty på den tid då jag förde edra fäder ut ur Egyptens lånd gav
jag dem icke någon befallning eller något bud angående
brännoffer och slaktoffer;
>1 Sam. 15,22 f. Jes 1,11. Jer. 6,20. Am. 5,21 f. Mik. 6,7 f.
23. utan detta var det bud jag gav dem: "Hören min röst, så vill jag
vara eder Gud, och I skolen vara mitt folk; och vandren i allt
på den väg som jag bjuder eder, på det att det må gå eder väl."
>2 Mos. 19,5. 3 Mos. 26,12. 5 Mos. 6,3. 10,12 f.
24. Men de ville icke höra eller böja sitt öra till mig, utan
vandrade efter sina egna rådslag, i sina onda hjärtans hårdhet,
och veko tillbaka i stället för att gå framåt.
>Jer. 11,8. 16,12. 17,23.
25. Allt ifrån den dag då edra fäder drogo ut ur Egyptens land ända
till nu har jag dag efter dag, titt och ofta, sänt till eder
alla mina tjänare profeterna.
>2 Krön. 36,15 f.
26. Men man ville icke höra mig eller böja sitt öra till mig; de
voro hårdnackade och gjorde ännu mer ont än deras fäder.
27. Och om du än säger dem allt detta, så skola de dock icke höra
dig; och om du än ropar till dem, så skola de dock icke svara
dig.
28. Säg därför till dem: "Detta är det folk som icke vill höra
HERRENS, sin Guds, röst eller taga emot tuktan. Sanningen är
försvunnen och utrotad ur deras mun."
29. Skär av dig ditt huvudhår och kasta det bort, och stäm upp en
klagosång på höjderna. Ty HERREN har förkastat och förskjutit
detta släkte, som har uppväckt hans vrede.
30. Juda barn hava ju gjort vad ont är i mina ögon, säger HERREN; de
hava satt upp sina styggelser i det hus som är uppkallat efter
mitt namn, och de hava så orenat det.
31. Och Tofethöjderna i Hinnoms sons dal hava de byggt upp, för att
där uppbränna sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig
har bjudit eller ens tänkt mig något sådant.
>3 Mos. 18,21. 5 Mos. 18,10. 2 Kon. 23,10. 2 Krön. 33,6. Jer. 19,5 f.
32. Se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då man icke mer
skall säga "Tofet" eller "Hinnoms sons dal", utan "Dråpdalen",
och då man skall begrava i Tofet, därför att ingen annan plats
finnes.
>Jer. 19,11.
33. Ja, detta folks döda kroppar skola bliva mat åt himmelsns fåglar
och markens djur, och ingen skall skrämma bort dem.
>Jer. 34,20.
34. Och i Juda städer och på Jerusalems gator skall jag göra slut på
fröjderop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud, ty
landet skall bliva ödelagt.
>Jes. 24,7. Jer. 16,9. 25,10. 33,11. Hes. 26,13. Hos. 2,11. Bar. 2,23.
Jeremia, 8 Kapitlet
Dom över obotfärdigheten.
1. på den tiden, säger HERREN, skall man kasta Juda konungars och
furstars ben, och prästernas och profeternas ben, och Jerusalems
invånares ben ut ur deras gravar
>Bar. 2,24.
2. och kringströ dem inför solen och månen och himmelens hela
härskara, som de hava älskat, tjänat och efterföljt, sökt och
tillbett; man skall icke sedan samla dem tillhopa eller begrava
dem, utan de skola bliva gödsel på marken.
>5 Mos. 4,19. 17,3. 2 Kon. 21,3.
3. Och alla kvarblivna, de som lämnas kvar av detta onda släkte,
skola hellre vilja dö än leva, vilka än de orter må vara, dit
dessa kvarlämnade bliva fördrivna av mig, säger HERREN Sebaot.
4. Du skall ock säga till dem: Så säger HERREN:
Om någon faller, står han ju upp igen;
om någon går bort, vänder han ju tillbaka.
5. Varför går det då bort
i beständig avfällighet,
detta folk i Jerusalem?
Varför hålla de fast vid sitt svek
och vilja icke vända tillbaka?
6. Jag har givit akt och hört
huru de tala vad orätt är;
ingen enda finnes,
som ångrar sin ondska,
ingen säger: "Vad har jag gjort!"
Alla löpa de bort, lika hästar
som rusa åstad i striden.
7. Till och med hägern under himmelen
känner ju sin bestämida tid,
och turturduvan, svalan och tranan
taga i akt tiden för sin återkomst;
mitt folk däremot
känner ej HERRENS rätter.
>Jes. 1,3.
8. Huru kunnen I då säga: "Vi äro visa
och hava HERRENS lag ibland oss"?
Icke så, de skriftlärdes lögnpenna
har förvandlat den i lägn.
9. Sådana visa skola komma på skam,
komma till korta och bliva snärjda.
De hava ju förkastat HERRENS ord,
vari äro de då visa?
>5 Mos. 4,6. Job 5,16. 1 Kor. 3,19.
10. Så skall jag nu giva deras hustrur åt andra
och deras åkrar åt erövrare
Ty alla, både små och stora,
söka orätt vinning;
både profeter och präster
fara allasammans med lögn,
>Jes. 56,11. Jer. 6,12 f.
11. de taga det lätt med helandet
av dottern mitt folks skada;
de säga: "Allt står väl till, allt står väl till",
och dock står icke allt väl
>Hes. 13,10.
12. De skola komma på skam, övade styggelse.
Likväl känna de alls icke skam
och veta icke av att blygas.
Därför skola de falla bland de andra;
när hemsökelsen träffar dem,
skola de komma på fall, säger HERREN.
13. Jag skall bortrycka och förgöra dem, säger HERREN.
Inga druvor vaxa på vinträden,
och inga fikon på fikonträden,
utan till och med löven äro vissnade:
De bud jag gav dem överträda de.
>Jes. 5,5 f. Matt. 21,19. Luk. 13,6 f.
14. Varför sitta vi här stilla?
Församlen eder och låt oss fly
in i de befästa städerna
och förgås där;
ty HERREN, vår Gud, vill förgöra oss,
han giver oss gift att dricka
därför att vi syndade mot HERREN.
>Jer. 4,5. 9,15. 23,15,
15. V bida efter frid,
men intet gott kommer,
efter en tid då vi skulle bliva helade,
men se, förskräckelse kommer.
>Jer. 14,19.
16. Från Dan hör Inan
frustandet av hans hästar;
för hans hingstar gnäggande
bävar hela landet.
De komma och förtära
landet med allt vad dari är,
staden med dem som bo däri.
>Jer. 4,15.
17. Ty se, jag sänder emot eder
ormar, basilisker,
mot vilka ingen besvärjelse hjälper,
och de skola stinga eder,
säger HERREN.
18. Var skall jag finna vederkvickelse i min sorg?
Mitt hjärta är sjukt i mig.
19. Hör, dottern mitt folk ropar
i fjärran land:
"Finnes då icke HERREN i Sion?
Är dennes konung icke mer där?"
Ja, varför hava de förtörnat mig med sina beläten,
med sina främmande avgudar?
>Mik. 4,9.
20. Skördetiden är förbi,
sommaren är till ända,
och ingen frälsning har kommit oss till del.
21. Jag är förkrossad,
därför att dottern mitt folk så krossas,
jag går sörjande,
häpnad har gripit mig.
22. Finnes då ingen balsam i Gilead,
finnes ingen läkare där?
Eller varför bliver dottern mitt folk
icke helad från sina sår?
>Jer. 46,11.
Jeremia, 9 Kapitlet
Dom över folkets allmänna trolöshet.
Rätt berömmelse. Hemsökelsen över de
oomskurna.
1. Ack att mitt huvud vore en vattenbrunn
och mina ögon en tårekalla,
så att jag kunde gråta dag och natt
över de slagna hos dottern mitt folk!
>Jes. 22,4. Jer. 4,19. 14,17. Klag. 1,16. 2,18.
2. Ack att jag hade
ett härbärge i öknen,
så att jag kunde övergiva mitt folk
och draga bort ifrån dem!
Ty de äro allasammans äktenskapsbrytare,
en församling av trolösa.
>Ps. 55,7 f.
3. Sin tungas båge spänna de
till att avskjuta lögner,
och till sanning bruka de icke
sin makt i landet.
Nej, de gå från ogärning till ogärning,
men mig vilja de ej veta av, säger HERREN.
4. Var och en tage sig till vara för sin vän,
och ingen förlite sig på någon sin broder;
ty den ene brodern gör allt för att bedraga den andre,
och den ene vännen går omkring och förtalar den andre.
>Jer. 12,6. Mik. 7,5 f. Matt. 10,35 f.
5. Var och en handlar svikligt mot sin vän,
och ingen talar vad sant är;
de öva sina tungor i att tala lögn
de arbeta sig trötta med att göra illa.
>Pg. 52,4 f.
6. Du bor mitt ibland falskhet;
i sin falskhet vilja de ej veta av mig, säger HERREN.
7. Därför säger HERREN Sebaot så.
Se, jag måste luttra och pröva dem;
ty vad annat kan jag göra,
då nu dottern mitt folk är sådan?
>Jes. 48,10.
8. Deras Lunga är en mördande pil;
vad den talar är svek.
Med munnen tala de vänligt till sin nästa,
men i hjärtat lägga de försåt för honom.
>Ps. 12,2 f. 28,3.
9. Skulle jag icke för sådant hemsöka dem? säger HERREN.
Skulle icke min själ hämnas
på ett sådant folk som detta är?
>Jer. 6,9, 29.
10. Över bergen vill jag gråta och sjunga sorgesång;
jag vill höja klagosång över betesmarkerna i öknen.
Ty de äro förbrända, så att ingen går där fram
och inga läten av boskap där höras;
både himmelens fåglar och fyrfotadjuren
hava flytt och äro borta.
>Jer. 4,25, 29. 12,4.
11. Jag skall göra Jerusalem till en stenhop,
till en boning för schakaler,
och Juda städer till en ödemark, där ingen bor.
>Ps. 79,1. Jes. 34,13 f. Jer. 10,22. 26,18. Mik. 3,12.
12. Vem är en vis man, så att han förstår detta? Och till vem har
HERRENS mun talat, så att han kan förklara detta: varför landet
har blivit så fördärvat, förbränt såsom en öken, där ingen går
fram?
>Ps. 107,43.
13. Och HERREN svarade: Jo, därför att de hava övergivit min lag,
den som jag förelade dem, oah icke hava hört min röst och
vandrat efter den
14. utan vandrat efter sina egna hjärtans hårdhet och efterföljt
Baalerna, såsom deras fader lärde dem.
15. Därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall giva
detta folk malört att äta och gift att dricka.
>Jer. 8,14. 23,15. 25,15.
16. Och jag skall förströ dem bland folk som varken de eller deras
fäder hava känt, och skall sända svärdet efter dem, till dess
att jag har gjort ände på dem.
>3 Mos. 26,33. 5 Mos. 28,64.
17. Så säger HERREN Sebaot:
Given akt; tillkallen gråterskor,
för att de må komma,
och sänden efter förfarna kvinnor,
och låten dem komma.
>2 Krön. 35,25. Am. 5,16.
18. Låten dem med hast stämma upp
sorgesång over ossr
så att våra ögon flyta i tårar
och vatten strömmar från våra ögonlock.
19. Ty sorgesång höres ljuda fran Sion:
Huru har ej förstörelse drabbat oss!
Vi hava kommit illa på skam, vi måste ju övergiva landet,
ty våra boningar hava de slagit ned.
20. Ja, hören, I kvinnor,
HERRENS ord,
och edert öra fatte
hans muns tal.
Lären edra döttrar sorgesäng;
ja, lären varandra klagosång.
21. Ty döden stiger in genom vara fönster,
han kommer in i våra palats;
han utrotar barnen från gatan
och ynglingarna från torgen.
22. Ja, tala: Så säger HERREN:
Och människornas döda kroppar ligga
såsom gödsel på marken
och såsom kärvar efter skördemannen,
vilka ingen samlar upp.
>Jer. 8,2. 16,4. 25,33.
23. Så säger HERREN:
Den vise berömme sig icke av sin vishet,
den starke berömme sig icke av sin styrka,
den rike berömme sig icke av sin rikedom.
24. Nej, den som vill berömma sig, han berömme sig därav
att han har förstånd till att känna mig:
att jag är HERREN, som gör nåd,
rätt och rättfärdighet på jorden.
Ty till sådana har jag behag, säger HERREN.
>1 Kor. 1,31. 2 Kor. 10,17.
25. Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall hemsöka alla
omskurna som dock äro oomskurna:
26. Egypten, Juda, Edom, Ammons barn, Moab och alla ökenbor med
kantklippt hår. Ty hednafolken äro alla oomskurna, och hela
Israels hus har ett oomskuret hjärta.
>3 Mos. 19,27. Jer. 4,4. 25,23. 49,32. Apg. 7,51. Rom. 2,28 f.
Jeremia, 10 Kapitlet
Avgudaväsendets fåfänglighet. Herrens
storhet. Judalandets förödelse. Bön om
lindring av straffet.
1. Hören det ord som HERREN talar till eder, I av Israels hus.
Så säger HERREN:
2. I skolen icke vänja eder vid hedningarnas sätt
och icke förfäras för himmelens tecken,
därför att hedningarna förfäras för dem.
>3 Mos. 18,3. Jes. 47,13.
3. Ty vad folken predika är fåfängliga avgudar.
Se, av ett stycke trä från skogen hugger man ut dem,
och konstnärens händer tillyxa dem;
>Jes. 40,19 f. 41,29. 44,9 f. Bar. 6,23 f.
4. med silver och guld pryder man dem
och fäster dem med spikar och hammare,
för att de icke skola falla omkull.
5. Lika fågelskrämmor på ett gurkfält
stå de där och kunna ej tala;
man måste bära dem,
ty de kunna ej gå.
Frukten då icke för dem,
ty de kunna ej göra något ont;
och att göra något gott,
det förmå de ej heller.
>Ps. 115,6 f. Jes. 46,1, 7. Bar. 6,69.
6. Men dig, HERRE,
är ingen lik;
du är stor,
ditt namn är stort i makt.
>Ps. 86,8. Jer. 32,19.
7. Vem skulle icke frukta dig,
du folkens konung?
Sådant tillkommer ju dig.
Ty bland folkens alla vise
och i alla deras riken
finnes ingen som är dig lik.
>Upp. 15,3 f.
8. Nej, allasammans äro de oförnuftiga och dårar.
Avgudadyrkan är att dyrka trä,
>Hab. 2,18. Sak. 10,2.
9. silverplåt, hämtad från Tarsis,
guld, fört ifrån Ufas,
arbetat av en konstnär, av en guldsmeds händer.
I blått och rött purpurtyg stå de klädda,
allasammans blott verk av konstförfarna män.
>1 Kon. 10,22. Bar. 6,10 f.
10. Men HERREN är en sann Gud,
han är en levande Gud
och en evig konung;
för hans förtörnelse bävar jorden,
och folken kunna icke uthärda hans vrede.
>Nah. 1,5.
11. Så skolen I säga till dem:
De gudar som icke hava gjort himmel och jord,
de skola utrotas från jorden och ej få finnas under himmelen.
12. Han har gjort jorden genom sin kraft,
han har berett jordens krets genom sin vishet,
och genom sitt förstånd har han utspänt himmelen.
>1 Mos 1,1. Jes. 45,12. Jer. 51,15 f.
13. När han vill låta höra sin röst,
då brusa himmelens vatten,
då låter han regnskyar stiga upp från jordens ända;
han låter ljungeldar komma med regn
och för vinden ut ur dess för varingsrum.
>Ps. 135,7.
14. Såsom dårar stå då alla människor där och begripa intet;
guldsmederna komma då alla på skam med sina beläten,
ty deras gjutna beläten äro lögn,
och ingen ande är i dem.
>Jes. 42,17 f. 45,16.
15. De äro fåfänglighet, en tillverkning att le åt;
när hemsökelsen kommer över dem, måste de förgås.
16. Men sådan är icke han som är Jakobs del;
nej, det är han som har skapat allt,
och Israel är hans arvedels stam.
HERREN Sebaot är hans namn.
>5 Mos. 4,10 f. 32,9.
17. Samlen edert gods och fören det bort ur landetri
I som sitten under belägring.
18. Ty så säger HERRBN:
Se, denna gång skall jag slunga bort
landets inbyggare;
jag skall bereda dem ångest,
så att de förnimma det.
19. Ve mig, jag är sönderkrossad!
Oläkligt är mitt sår.
Men jag säger: Ja, detta är min plåga,
jag måste bära den!
>Jer. 14,17. Mik. 7,8.
20. Mitt tält är förstört,
och mina tältstreck äro alla av slitna.
Mina barn äro borta,
de finnas icke mer;
ingen är kvar, som kan slå upp mitt tält
och sätta upp mina tältdukar.
21. Ty herdarna voro oförnuftiga,
de frågade icke efter HERREN;
därför hade de ingen framgång,
och hela deras hjord blev förskingrad.
>Jer. 23,1.
22. Lyssna, något höres!
Se, det nalkas!
Ett stort dån kommer
från nordlandet
för att göra Juda städer
till en ödemark,
till en boning för schakaler.
>Jer. 1,14. 9,11.
23. Jag vet det, HERRE:
människans väg beror ej av henne,
det står icke i vandrarens makt
att rätt styra sina steg.
>Ords. 16,9.
24. Så tukta mig, HERRE
likväl med måtta;
icke i din vrede,
på det att du ej må göra mig till intet.
>Ps. 6,2. 38,2. Jer. 30,11. Vish. 11,9.
25. Utgjut din förtörnelse över hedningarna,
som icke känna dig,
och över de släkter
som ej åkalla ditt namn.
ty de hava uppätit Jakob,
ja, uppätit och gjort ände på honom,
och hans boning hava de förött.
>Ps. 79,6 f. Jes. 64,10.
Jeremia, 11 Kapitlet
Juda förbundsbrott och den kommande
straffdomen. Mordanslag mot profeten av
Anatots män.
1. Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han sade:
2. "Hören detta förbunds ord, och talen till Juda män och till
Jerusalems invånare;
3. säg till dem: Så säger HERREN, Israels Gud: Förbannad vare den
man som icke hör detta förbunds ord,
>5 Mos. 27,26. Gal. 3,10.
4. det som jag bjöd edra fader på den tid då jag förde dem ut ur
Egyptens land, den smältugnen, i det jag sade: Hören min röst
och gören detta, alldeles såsom jag bjuder eder, så skolen I
vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud,
>2 Mos. 19,5. 5 Mos. 4,20. 29,13. 1 Kon. 8,51. Jer. 7,23.
5. på det att jag må hålla den ed som jag har svurit edra fäder:
att giva dem ett land som flyter av mjölk och honung, såsom ock
nu har skett." Och jag svarade och sade: "Ja, amen, HERRE."
>1 Mos. 12,7. 15,7 f. 26,3. 28,4. 2 Mos. 3,8.
6. Och HERREN sade till mig: Predika allt detta i Juda städer och
på gatorna i Jerusalem och säg: Hören detta förbunds ord och
gören efter dem.
7. Ty både på den dag då jag förde edra fäder ut ur Eyptens land
och sedan ända till denna dag har jag varnat dem, ja, titt och
ofta har jag varnat dem och sagt: "Hören min röst";
>2 Kon. 17,13 f. Jer. 7,13.
8. men de ville icke höra eller böja sitt öra därtill, utan
vandrade var och en i sitt onda hjärtas hårdhet. Därför lät jag
ock komma över dem allt vad jag hade sagt i det förbund som jag
bjöd dem hålla, men som de dock icke höllo.
>Jer. 7,24, 26.
9. Och HERREN sade till mig: Jag vet huru Juda män ooh Jerusalems
invånare hava sammansvurit sig.
10. De hava vänt tillbaka till sina förfäders missgärningar, deras
som icke ville höra mina ord. Själva hava de så följt efter
andra gudar och tjänat dem. Ja, Israels hus och Juda hus hava
brutit det förbund som jag slöt med deras fäder.
>Jer. 9,13.
11. Därför säger HERREN så: Se, jag skall låta en olycka komma över
dem, som de icke skola kunna undkomma; och när de då ropa till
mig, skall jag icke höra dem.
>Ps. 18,42. Ords. 1,28. Jes. 1,15. Jer. 14,12. Hes. 8,18. Mik. 3,4.
12. Och om så Juda städer och Jerusalems invånare gå bort och ropa
till de gudar åt vilka de pläga tända offereld, så skola dessa
alls icke kunna frälsa dem i deras olyckas tid.
>5 Mos. 32,38.
13. Ty så många som dina städer äro, så många hava dina gudar
blivit, du Juda; och så många som gatorna äro i Jerusalem, så
många altaren haven I satt upp åt skändlighetsguden: altaren
till att tända offereld åt Baal.
>2 Krön. 28,24. Jer. 2,28.
14. Så må du nu icke bedja för detta folk eller frambära någon
klagan och förbön för dem; ty jag vill icke höra, när de ropa
till mig för sin olyckas skull.
>Jer. 7,16. 14,11.
15. Vad har min älskade att göra i mitt hus, då hon, ja, hela hopen,
övar sådan skändlighet? Kan heligt kött komma såsom offer från
dig? När du får bedriva din ondska, då fröjdar du dig ju.
16. "Ett grönskande olivträd, prytt med sköna frukter", så kallade
HERREN dig; men nu har han med stort och väldigt dån tänt upp en
eld omkring det trädet, så att dess grenar fördärvas.
17. Ja, HERREN Sebaot, han som planterade dig, har beslutit olycka
över dig, för den ondskas skull som Israels och Juda hus hava
bedrivit till att förtörna mig, i det att de hava tänt offereld
åt Baal.
18. HERREN kungjorde det för mig, så att jag fick veta det;
ja, du lät mig se vad de förehade.
19. Själv var jag såsom ett menlöst lamm
som föres bort till att slaktas;
jag visste ej att de förehade anslag mot mig:
"Låt oss fördärva trädet med dess frukt,
låt oss utrota honom ur de levandes land,
så att man icke mer kommer ihåg hans namn."
20. Men HERREN Sebaot är en rättfärdig domare,
som prövar njurar ooh hjärta.
Så låt mig då få se din hämnd på dem,
ty för dig har jag lagt fram min sak.
>1 Sam. 16,7. Ps. 7,10. 17,3. Jer. 17,1O 20,12. Upp. 2,23.
21. Därför säger HERREN så om Anatots män, dem som stå efter ditt
liv och säga: "Profetera icke i HERRENS namn, om du icke vill dö
för vår hand"
22. ja, därför säger HERREN Sebaot så: Se, jag skall hemsöka dem;
deras unga män skola dö genom svärd, deras söner och döttrar
skola dö genom hunger.
23. Och intet skall bliva kvar av dem; ty jag skall låta olycka
drabba Anatots män, när deras hemsökelses år kommer.
Jeremia, 12 Kapitlet
Profetens undran över Herrens vägar.
Straffdom över Herrens arvedel. Israels
grannar.
1. HERRE, om jag vill gå till rätta med dig,
så behåller du dock rätten.
Likväl måste jag tala med dig om vad rätt är.
Varför går det de ogudaktiga så väl?
Varför hava alla trolösa så god lycka?
>Job 21,7. Ps. 73,3. Hab. 1,13. Mal. 3,15.
2. Du planterar dem, och de slå rot;
de växa och bära frukt.
Nära är du i deras mun,
men fjärran är du från deras innersta.
>Jes. 29,13.
3. Men du, HERRE, känner mig;
du ser mig och prövar
huru mitt hjärta är mot dig.
Ryck dem bort såsom får till att slaktas,
och invig dem till en dödens dag.
>Ps. 139,1 f.
4. Huru länge skall landet ligga sörjande
och gräset på marken allestädes förtorka,
så att både fyrfotadjur och fåglar förgås
för inbyggarnas ondskas skull,
under det att dessa säga:
"Han skall icke se vår undergång"
>Jes. 24,6. Jer. 4,25. 9,10.
5. Om du icke orkar löpa
i kapp med fotgängare,
huru vill du då taga upp
tävlan med hästar?
Och om du nu känner dig trygg
i ett fredligt land,
huru skall det gå dig
bland Jordanbygdens snår?
6. Se, till och med dina bröder
och din faders hus
äro ju trolösa mot dig;
till och med dessa ropa
med full hals
bakom din rygg.
Du må icke tro på dem,
om de ock tala vänligt till dig.
>Jer. 9,4.
7. Jag har övergivit mitt hus,
förskjutit min arvedel;
det som var kärast för min själ
lämnade jag i fiendehand.
8. Hon som är min arvedel blev mot mig
såsom ett lejon i skogen;
hon har höjt sin röst mot mig,
därför har jag fattat hat till henne.
9. Skall min arvedel vara mot mig såsom en brokig rovfågel --
då må ock rovfåglar komma emot henne från alla sidor.
Upp, samlen tillhopa alla markens djur,
och låten dem komma för att äta!
>Jes. 56,9.
10. Herdar i mängd fördärva min vingård
och förtrampa min åker;
de göra min sköna åker
till en öde öken.
Man gör den till en ödemark;
11. sörjande och öde ligger den framför mig.
Hela landet ödelägges,
ty ingen finnes, som vill akta på.
12. Över alla höjder i öknen
rycka förhärjare fram,
ja, HERRENS svärd förtär allt,
från den ena ändan av landet till den andra;
intet kött kan finna räddning.
13. De hava sått vete,
men skördat tistel;
de hava mödat sig fåfängt.
Ja, I skolen komma på skam med eder gröda
för HERRENS glödande vredes skull.
>3 Mos. 26,16. 5 Mos. 28,38. Mik. 6,16. Hagg. 1,6.
14. Så säger HERREN om alla de onda grannar som förgripa sig på den
arvedel jag har givit åt mitt folk Israel: Se, jag skall rycka
dem bort ur deras land, och Juda hus skall jag rycka undan ifrån
dem.
15. Men därefter, sedan jag har ryckt dem bort, skall jag åter
förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en
till sin arvedel ocb var och en till sitt land.
16. Om de då rätt lära sig mitt folks vägar, så att de svärja vid
mitt namn: "Så sant HERREN lever", likasom de förut lärde mitt
folk att svärja vid Baal, då skola de bliva upprättade mitt
ibland mitt folk.
>5 Mos. 6,13. 10,20. Jer. 4,2. Ef. 2,19 f.
17. Men om de icke vilja höra, så skall jag alldeles bortrycka och
förgöra det folket, säger HERREN.
Jeremia, 13 Kapitlet
Profetens gördel. Juda under bilden av
ett vinkärl. Fångenskapen såsom ett
straff för folkets ondska och otrohet.
1. Så sade HERREN till mig: "Gå bort och köp dig en linnegördel,
och sätt den omkring dina länder, men låt den icke komma i
vatten."
2. Och jag köpte en gördel, såsom HERREN hade befallt, och satte
den omkring mina länder.
3. Då kom HERRENS ord till mig för andra gången; han sade:
4. "Tag gördeln som du har köpt, och som du bär omkring dina
länder, och stå upp och gå bort till Frat, och göm den där i en
stenklyfta."
5. Och jag gick bort och gömde den vid Frat, såsom HERREN hade
bjudit mig.
6. Sedan, en lång tid därefter, sade HERREN till mig: "Stå upp och
gå bort till Frat, och hämta därifrån den gördel som jag bjöd
dig gömma där."
7. Och jag gick bort till Frat och grävde upp gördeln och hämtade
fram den från det ställe där jag hade gömt den. Och se, gördeln
var fördärvad, så att den icke mer dugde till något.
8. Då kom HERRENS ord till mig; han sade:
9. Så säger HERREN: På samma sätt skall jag sända fördärv över
Judas och Jerusalems stora högmod.
10. Detta onda folk, som icke vill höra mitt ord, utan vandrar i
sitt hjärtas hårdhet och följer efter andra gudar och tjänar och
tillbeder dem, det skall bliva såsom denna gördel vilken icke
duger till något.
11. Ty likasom en mans gördel sluter sig tätt omkring hans länder,
så lät jag hela Israels hus och hela Juda hus sluta sig till
mig, säger HERREN, på det att de skulle vara mitt folk och bliva
mig till berömmelse, lov och ära; men de ville icke höra.
>5 Mos. 26,19.
12. Säg därför till dem detta ord: Så säger HERREN, Israels Gud:
Alla vinkärl äro till för att fyllas med vin. Och när de då säga
till dig: "Skulle vi icke veta att alla vinkärl äro till för att
fyllas med vin?",
13. så svara dem: Så säger HERREN: Se, jag skall fylla detta lands
alla inbyggare, konungarna som sitta på Davids tron, och
prästerna och profeterna, ja, alla Jerusalems invånare, så att
de bliva druckna.
>Jer. 25,15 f. Hes. 23,33.
14. Och jag skail krossa dem, den ene mot den andre, både fäder ocb
barn, säger HERREN. Jag skall icke hava någon misskund, icke
skona och icke förbarma mig, så att jag avstår från att fördärva
dem.
>Jer. 6,21.
15. Hören och lyssnen härtill, varen icke övermodiga;
ty HERREN har talat.
16. Given HERREN, eder Gud, ära,
förrän han låter mörkret komma,
och förrän edra fötter snubbla på bergen,
när det skymmer;
ty det ljus I förbiden skall han byta i dödsskugga
och göra till töcken.
>Ps. 44,20. Jes. 8,22. 59,9.
17. Men om I icke hören härpå, så måste min sjal i lönndom sörja
över sådant övermod, och mitt öga måste bitterligen gråta och
flyta i tårar, därför att HERRENS hjord då bliver bortförd i
fångenskap.
>Jer. 9,1. 14,17. Klag. 1,2, 16. 2,18.
18. Säg till konungen och konungamodern:
Sätten eder lågt ned,
ty den härlighetens krona som prydde edert huvud
har fallit aY eder.
>Jer. 36,30. Klag. 5,16. Hes. 21,26.
19. Städerna i Sydlandet äro tillslutna,
och ingen finnes, som öppnar dem;
hela Juda är bortfört i fångenskap,
ja, bortfört helt och hållet.
20. Lyften upp edra ögon och sen
huru de komma norrifrån.
Var är nu hjorden som var dig given,
den hjord som var din ära?
21. Vad vill du säga, när han sätter
till herrar över dig män
som du själv har lärt att komma
till dig såsom älskare?
Skulle du då icke gripas av vånda
såsom en kvinna i barnsnöd?
>Jer. 6,24.
22. Men om du säger i ditt hjärta:
"Varför har det gått mig så?",
så vet: for din stora missgärnings skull blev ditt mantelsläp upplyft
och dina fötter nesligt blottade.
>Jes. 47,2 f. Jer. 5,19. 16,10 f. Nah. 3,5.
23. Kan väl en etiopier förvandla sin hud
eller en panter sina fläckar?
Då skullen också I kunna göra något gott,
I som ären så övade i ondska.
24. Välan, jag vill förskingra dem såsom strå
som far bort för öknens vind.
>Job 21,18. Ps. 1,4.
25. Detta skall vara din lott och din beskärda del från mig,
säger HERREN,
därför att du har förgätit mig
och förlitat dig på lögn.
26. Därför skall jag ock draga upp
ditt mantelslap över ditt ansikte,
så att man får se din skam.
27. Din otukt, ditt vrenskande,
ditt skändliga otuktsväsen --
på höjderna, på fältet
har jag sett dina styggelser.
Ve dig, Jerusalem!
Du kommer icke att bliva ren --
på huru lång tid ännu?
>Jer. 6,8. Hes. 22,9 f,
Jeremia, 14 Kapitlet
Den stora torkan och profetens förbön.
1. Detta är det HERRENS ord som kom till Jeremia angående torkan.
2. Juda ligger sörjande,
dess portar äro förfallna,
likasom i sorgdräkt
luta de mot jorden,
och ett klagorop stiger
upp från Jerusalem.
>Jes, 3,6. Jer. 12,4. Klag. 1,4. 2,8.
3. Stormännen dä
sända de små efter vatten,
men när de komma till dammarna,
finna de intet vatten;
de måste vända tillbaka
med tomma kärl.
De stå där med skam och blygd
och måste hölja över sina huvuden.
4. För markens skull, som ligger vanmäktig,
därför att intet regn faller på jorden,
stå åkermännen med skam
oCh måste hölja över sina huvuden.
>Joel 1,11.
5. Ja, också hinden på fältet
övergiver sin nyfödda kalv,
därför att intet grönt finnes
>Joel 1,18.
6. Och vildåsnorna stå på höjderna
och flämta såsom schakaler;
deras ögon försmäkta,
därför att gräset är borta.
7. Om än våra missgärningar
vittna emot oss,
så hjälp dock, HERRE,
för ditt namns skull.
Ty vår avfällighet är stor;
mot dig hava vi syndat.
8. Du Israels hopp
dess frälsare i nödens tid,
varför är du såsom en främling i landet,
lik en vägfarande som slår upp sitt tält
allenast för en natt?
9. Varför är du lik en rådlös man,
lik en hjälte som icke kan hjälpa?
Du bor ju dock mitt ibland oss, HERRE,
och vi äro uppkallade efter ditt namn;
så övergiv oss då icke.
10. Så säger HERREN om detta folk:
På detta sätt driva de gärna omkring,
de hålla icke sina fötter i styr.
Därför har HERREN intet behag till dem;
nej, han kommer nu ihåg deras missgärning
och hemsöker deras synder.
>Jer. 2,23, 31. Hos. 8,3. 9,9.
11. Och HERREN sade till mig: Du må icke bedja om något gott för
detta folk.
>Jer. 7,16. 11,14.
12. Ty om de än fasta, så vill jag dock icke höra deras rop, och om
de än offra brännoffer och spisoffer så har jag intet behag till
dem, utan vill förgöra dem med svärd, hungersnöd och
pest.
>Ords. 1,28. Jes. 1,15. Jer. 6,20. 11,11. Hes. 8,18. Am. 5,22.
>Mik. 3,4.
13. Då sade jag: "Ack Herre, HERRE! Profeterna säga ju till dem: I
skolen icke se något svärd, ej heller skall hungersnöd träffa
eder, nej, en varaktig frid skall jag giva eder på denna plats."
>Jer. 5,12.
14. Men HERREN sade till mig: Profeterna profetera lögn i mitt namn;
jag har icke sänt dem eller givit dem någon befallning eller
talat till dem. Lögnsyner och tomma spådomar och fåfängligt tal
och sina egna hjärtans svek är det de profetera för eder.
>Jer. 23,21. 27,14 f. 29,8 f.
15. Därför säger HERREN så om de profeter som profetera i mitt namn,
fastän jag icke har sänt dem, och som säga att svärd och
hungersnöd icke skola komma i detta land: Jo, genom svärd och
hunger skola dessa profeter förgås.
16. Och folket som de profetera för, både män och hustrur, både
söner och döttrar, skola komma att ligga på Jerusalems gator,
slagna av hunger och svärd, och ingen skall begrava dem; och jag
skall utgjuta deras ondska över dem.
17. Men du skall säga till dem detta ord:
Mina ögon flyta i tårar
natt och dag
och få ingen ror
ty jungfrun, dottern mitt folk
har drabbats av stor förstöring,
av ett svårt och oläkligt sår.
>Jer. 9,1. 10,19. 13,17. 30,12. Klag. 1,2, 18. 2,18. 3,48.
18. Om jag går ut på marken,
se, då ligga där svärdsslagna män;
och kommer jag in i staden,
så mötes jag där av hungerns plågor.
Ja, både profeter och präster
nödgas draga från ort till ort,
till ett land som de icke känna.
19. Har du då alldeles förkastat Juda?
Har din själ begynt försmå Sion?
Eller varför har du slagit oss så,
att ingen kan hela oss?
Vi bida efter frid,
men intet gott kommer,
efter en tid då vi skulle bliva helade,
men se, förskräckelse kommer.
>Jer. 8,15.
20. HERRE, vi känna vår ogudaktighet,
våra fäders missgärning,
ty vi hava syndat mot dig.
>Ps. 106,6. Jer. 3,25. Dan. 9,8.
21. För ditt namns skull,
förkasta oss icke,
låt din härlighets tron
ej bliva föraktad;
kom ihåg ditt förbund med oss,
och bryt det icke.
>Jer. 3,17.
22. Finnas väl bland hedningarnas
fåfängliga avgudar
sådana som kunna giva regn?
Eller kan himmelen av sig själv
låta regnskurar falla?
Är det icke dig,
HERRE, vår Gud,
som vi måste förbida?
Det är ju du
som har gjort allt detta.
>Job 5,10. Ps. 135,7. 147,8. Apg. 14,15 f.
Jeremia, 15 Kapitlet
Herrens samtal med profeten.
1. Men HERREN sade till mig; Om än Mose och Samuel trädde inför
mig, så skulle min själ dock icke vända sig till detta
folk. Driv dem bort ifrån mitt ansikte och låt dem gå.
>2 Mos. 32,11 f. 4 Mos 14,13 f. 1 Sam. 7,9 f. Ps. 99,6.
>Hes. 14,14, 16.
2. Och om de fråga dig: "Vart skola vi gå?", så skall du svara dem:
Så säger HERREN: I pestens våld den som hör pesten till, i
svärdets våld den som hör svärdet till, i hungerns våld den som
hör hungern till, i fångenskapens våld den som hör fångenskapen
till.
>Jer. 43,11. Sak. 11,9.
3. Fyra slags hemsökelser skall jag låta komma över dem, säger
HERREN: svärdet, som skall dräpa dem, hundarna, som skola släpa
bort dem, himmelens fåglar och vilddjuren på marken, som skola
äta upp och fördärva dem.
>3 Mos. 26,16. 5 Mos. 28,26.
4. Och jag skall göra dem till en varnagel för alla riken på
jorden, till straff för det som Manasse, Hiskias son, Juda
konung, har gjort i Jerusalem.
>5 Mos. 28,25. 2 Kon. 21,11. 23,26. 24,3. 2 Krön. 29,8. 33,19.
>Jer. 24,9.
5. Ty vem kan hava misskund med dig, Jerusalem,
och vem kan ömka dig,
och vem kan vilja komma för att fråga
om det står väl till med dig?
6. Du själv försköt mig, säger HERREN;
du gick din väg bort.
Därför uträckte jag mot dig min hand och fördärvade dig;
jag hade tröttnat att förbarma mig.
7. Ja, jag kastade dem med kastskovel
vid landets portar,
jag gjorde föräldrarna barnlösa, jag förgjorde mitt folk,
då de ej ville vända om från sina vägar.
8. Deras änkor blevo genom mig
talrikare än sanden i havet;
över mödrarna till deras unga
lät jag förhärjare komma
mitt på ljusa dagen;
plötsligt lät jag ångest och förskräckelse
falla över dem.
9. Om en moder än hade sju söner,
måste hon dock giva upp andan i sorg;
hennes sol gick ned, medan det ännu var dag,
hon måste bliva till skam och blygd.
Och vad som är kvar av dem skall
jag giva till pris
åt deras fienders svärd, säger HERREN
10. "Ve mig, min moder, att du har fött mig,
mig som är till kiv och träta för hela landet!
Jag har icke drivit ocker,
ej heller har någon behövt ockra på mig;
likväl förbanna de mig alla."
>Job 3,1 f. 10,18. Jer. 20,1 f., 14. 26,7 f. 38,6.
11. Men HERREN svarade: "Sannerligen, jag skall styrka dig och låta
det gå dig väl. Sannerligen, jag skall så göra, att dina fiender
komma och bönfalla inför dig i olyckans och nödens
tid.
>Jer. 21,1 f. 37,3. 42,1 f.
12. Kan man bryta sönder järn, järn från norden, eller koppar?" --
13. Ditt gods och dina skatter skall jag lämna till plundring, och
det utan betalning, till straff för allt vad du har syndat i
hela ditt land.
>Ps. 44,13. Jes. 52,3. Jer. 17,3 f.
14. Och jag skall låta dina fiender föra dig in i ett land som du
icke känner. Ty min vredes eld är upptänd; mot eder skall det
brinna.
>5 Mos. 32,22 f.
15. HERRE, du vet det.
Tänk på mig och låt dig vårda om mig,
och skaffa mig hämnd på mina förföljare;
tag mig icke bort, du som är långmodig.
Betänk huru jag bär smälek för din skull
16. När jag fick dina ord, blevo de min
spis
ja, dina ord blevo för mig
mitt hjartas fröjd och glädje;
ty jag är uppkallad efter ditt nanln,
HERRE, härskarornas Gud.
17. Jag har icke suttit i gyoklares samkväm
och förlustat mig där;
för din hands skull har jag måst sitta ensam,
ty du har uppfyllt mig med förgrymmelse.
>Jes. 8,11. Jer. 6,11. Hes. 3,14.
18. Varför skall jag då plågas så oavlåtligt,
och varför är mitt sår så ohelbart?
Det vill ju icke läkas.
Ja, du bliver för mig såsom en för sinande bäck,
så som ett vatten som ingen kan lita på.
19. Därför säger HERREN så:
Om du vänder åter, så vill jag låta dig komma åter
och bliva min tjänare.
Och om du frambär ädel metall utan slagg,
så skall du få tjäna mig såsom mun.
Dessa skola då vända åter till dig,
men du skall icke vända åter till dem.
20. Och jag skall göra dig inför detta folk
till en fast kopparmur,
så att de icke skola bliva dig övermäktiga,
om de vilja strida mot dig;
ty jag är med dig ooh vill frälsa dig
och vill hjälpa dig, säger HERREN.
>Jer. 1,18. 6,27. 20,11.
21. Jag skall hjälpa dig ut ur de ondas våld
och skall förlösa dig ur våldverkarnas hand.
Jeremia, 16 Kapitlet
Straffdomar och nådelöften.
1. Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2. Du skall icke taga dig någon hustru eller skaffa dig några söner
och döttrar på denna plats.
3. Ty så säger HERREN om de söner och döttrar som bliva I födda på
henna plats, och om mödrarna som hava fött dem, och om fäderna
som hava avlat dem i detta land:
4. Av svåra sjukdomar skola de dö; man skall icke hålla dödsklagan
efter dem eller begrava dem, utan de skola bliva gödsel på
marken. Och genom svärd och hunger skola de förgås, och deras
döda kroppar skola bliva mat åt himmelens fåglar och markens
djur. I
>Jer. 7,33. 8,2. 9,22. 25,33.
5. Ty så säger HERREN: Du skall icke gå in i något sorgehus och
icke begiva dig åstad för att hålla dödsklagan, ej heller ömka
dem; ty jag har tagit bort min frid ifrån detta folk, säger
HERREN, ja, min nåd och barmhärtighet.
6. Och både stora och små skola dö i detta land, utan att bliva
begravna; och man skall icke hålla dödsklagan efter dem, och
ingen skall för deras skull rista märken på sig eller raka sitt
huvud.
>5 Mos. 14,1. Jer. 41,5. Mik.1,16.
7. Man skall icke bryta bröd åt någon, för att trösta honom i
sorgen efter en död, och icke giva någon tröstebägaren att
dricka, när han har förlorat fader eller moder.
>Hes. 24,17, 22 f.
8. Och i gästabudshus skall du icke heller gå in för att sitta med
dem och äta och dricka.
9. Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, inför edra ögon, och
medan I ännu leven, skall jag på denna plats göra slut på
fröjderop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud. I
>Jer. 7,84. 25,10. 33,11. Hes. 26,18.
10. När du nu förkunnar alla dessa ord för detta folk och de då
fråga dig: "Varför har HERREN uttalat över oss all denna stora
olycka? Och vari består den missgärning och synd som vi hava
begått mot HERREN, vår Gud?",
>Jer. 5,19. 13,22.
11. då skall du svara dem: "Jo, edra fäder övergåvo mig, säger
HERREN, och följde efter andra gudar och tjänade och tillbådo
dem; ja, mig övergåvo de och höllo icke min lag.
12. Och I själva haven gjort ännu mer ont, än edra fäder gjorde; ty
se, I vandren var och en efter sitt onda hjärtas hårdhet, och I
viljen icke höra mig.
13. Därför skall jag ock slunga eder bort ur detta land, till ett
land son varken I eller edra fäder haven känt, och där Skolen I
få tjäna andra gudar både daG och natt; ty jag skall icke hava
någon misskund med eder."
>5 Mos. 4,27 f. 28,36, 64. Jer. 5,19.
14. Se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då man icke mer
skall säga: "Så sant HERREN lever, han som har fört Israels barn
upp ur Egyptens land",
>Jer. 23,7 f.
15. utan: "Så sant HERREN lever, han som har fört Israels barn upp
ur nordlandet, och ur alla andra länder till vilka han hade
drivit dem bort." Ty jag skall föra dem tillbaka till deras
land, det som jag gav åt deras fäder.
16. Se, jag skall sända bud efter många fiskare, säger HERREN, och
de skola fiska upp dem; och sedan skall jag sända bud efter
många jägare, och de skola jaga dem ned fran alla berg och alla
höjder och ut ur stenklyftorna.
>Hab. 1,14 f.
17. Ty mina ögon äro riktade på alla deras vägar; de kunna icke
gömma sig för mitt ansikte och deras missgärning är icke fördold
för mina ögon.
>Job 34,21 f. Ps. 90,8. Ords. 5,21. Jer. 23,24. 32,19. Hebr. 4,13.
18. Och först skall jag i dubbelt mått vedergälla dem för deras
missgärning och synd, för att de hava oskärat mitt land, i det
att de hava uppfyllt min arvedel med sina styggeliga och
skändliga avgudars döda kroppar.
>3 Mos. 26,30. Jes. 65,7. Jer. 2,7.
19. HERRE, du min starkhet och mitt värn,
du min tillflykt på nödens dag,
till dig skola hedningarna komma
från jordens ändar och skola säga:
"Allenast lögn hava våra fäder fått i arv.
fåfängliga avgudar, av vilka ingen kan hjälpa.
>Ps. 8,2 f. 46,2. Jes. 2,2 f. Jer. 3,17. Mik. 4,1 f. Sak. 8,20 f.
20. Kan väl en människa göra sig gudar?
Nej, de gudarna äro inga gudar.
>Jes. 40,19 f. 44,9 f. Jer. 2,11. 10,3.
21. Därför vill jag nu denna gång låta dem förnimma det,
jag vill låta dem känna min hand och min makt,
för att de må veta att mitt namn är HERREN.
Jeremia, 17 Kapitlet
Juda synd. Sabbatsbudet.
1. Juda synd är uppskriven med järnstift, med diamantgriffel; den
är inistad på deras hjärtas tavla och på edra altarens horn,
2. så visst som deras barn vid gröna träd och på höga kullar komma
ihåg sina altaren och Aseror.
3. Du mitt berg på fältet, ditt gods, ja, alla dina skatter skall
jag lämna till plundring, så ock dina offerhöjder, till straff
för vad du har syndat i hela ditt land.
>Jer. 15,13 f. 21,13.
4. Och du skall nödgas avstå -- och detta genom din egen förskyllan
-- från den arvedel som jag har givit dig; och jag skall låta
dig tjäna dina fiender i ett land som du icke känner. Ty I haven
upptänt min vredes eld, och den skall brinna till evig tid.
5. Så säger HERREN:
Förbannad är den man
som förtröstar på människor
och sätter kött sig till arm
och med sitt hjärta viker av ifrån HERREN.
>2 Krön. 32,8.
6. Han skall bliva såsom en torr buske på hedmarken
och skall icke få se något gott komma,
utan skall bo på förbrända platser i öknen,
i ett land med salthedar, där ingen bor.
>Jer. 48,6.
7. Men välsignad är den man
som förtröstar på HERREN,
den som har HERREN till sin förtröstan.
>PS. 2,12. 34,9. 40,5. 84,13. Ords. 16,20.
8. Han är lik ett träd som är planterat vid vatten,
och som sträcker ut sina rötter till bäcken;
ty om än hetta kommer, så förskräckes det icke,
utan bevarar sina löv grönskande;
och om ett torrt år kommer, så sörjer det icke
och upphör ej heller att bara frukt.
>Ps. 1,3.
9. Ett illfundigt och fördärvat ting
är hjärtat framför allt annat;
vem kan förstå det?
10. Dock, Jag, HERREN, utrannsakar hjärtat
och prövar njurarna,
och giver så åt var och en efter hans vägar,
efter hans gärningars frukt.
>1 Sam. 16,7. Ps. 7,10. Jer. 11,20. 20,12. Rom. 2,6. Upp. 2,23.
11. Lik en rapphöna som ruvar på ägg, vilka hon ej själv har lagt,
är den som samlar rikedom med orätt;
i sina halva dagar måste han lämna den
och vid sitt slut skall han stå såsom en dåre.
12. En härlighetens tron,
en urgammal höjd
är vår helgedoms plats.
13. HERREN är Israels hopp;
alla som övergiva dig komma på skam.
de som vika av ifrån mig likna en skrift i sanden;
ty de hava övergivit HERREN,
källan med det friska vattnet.
>Ps. 36,10. Jer. 2,13. Joh. 4,14.
14. Hela du mig, HERRE, så varde jag helad;
fräls mig du, så varder jag frälst.
Ty du är mitt lov.
>5 Mos. 10,21.
15. Se, dessa säga till mig:
"Vad bliver av HERREMS ord?
Må det fullbordas!"
>Jes. 5,19. Hes. 12,12. Petr. 3,4.
16. Det är ju så, att jag ej har undandragit mig
herdekallet i din efterföljd,
och fördärvets dag
har jag icke åstundat;
du vet det själv.
Vad mina läppar hava uttalat,
det har talats inför ditt ansikte.
17. Så bliv då icke
till skräck för mig;
du som är min tillflykt
på olyckans dag.
18. Låt dem som förfölja mig
komma på skam,
men låt icke mig
komma på skam;
låt dem bliva förfärade,
men låt ej mig bliva förfärad.
Låt en olycksdag komma över dem,
och krossa dem i dubbelt mått.
>Ps. 35,4. 40,15.
19. Så sade HERREN till mig: Gå åstad och ställ dig i
Menighetsporten, där Juda konungar gå in och gå ut, och sedan i
Jerusalems alla andra portar;
20. och säg till dem: Hören HERRENS ord, I Juda konungar med hela
Juda, och I alla Jerusalems invånare som gån in genom dessa
portar.
>Jer. 22,2.
21. Så säger HERREN: Tagen eder val till vara för att på
sabbatsdagen bära någon börda eller föra in någon sådan genom
Jerusalems portar.
>Neh 13,19.
22. Och fören icke på sabbatsdagen någon börda ut ur edra hus, och
gören ej heller något annat arbete, utan helgen sabbatsdagen,
såsom jag bjöd edra fäder,
>2 Mos. 20,8 f. 23,12, 31,13. 5 Mos. 5,12 f.
23. fastän de icke ville höra eller böja sitt öra därtill, utan voro
hårdnackade, så att de icke hörde eller togo emot tuktan.
>Jer 2,30. 5,3.
24. Men om I viljen höra mig, säger HERREN, så att I på sabbatsdagen
icke fören någon börda in genom denna stads portar, utan helgen
sabbatsdagen, så att I på den icke gören något arbete,
>Jes. 56,2. 58,13 f.
25. då skola konungar och furstar som komma att sitta på Davids tron
få draga in genom denna stads portar, på vagnar och hästar,
följda av sina furstar, av Juda man och Jerusalems invånare; och
denna stad skall då förbliva bebodd evinnerligen.
>Jer. 22,4.
26. Och från Juda stader, från Jerusalems omnejd och från Benjami
land, från Låglandet, Bergsbygden och Sydlandet skall man komma
oeh frambära brännoffer, slaktoffer, spisoffer och rökelse och
frambära lovoffer till HERRENS hus.
>Jer. 32,44. 33,13.
27. Men om I icke hören mitt bud att helga sabbaten och att icke
bära någon börda in genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då
skall jag tända eld på dess portar, och elden skall förtära
Jerusalems palatser och skall icke kunna utsläckas.
>Hes. 20,47. Hos. 8,14.
Jeremia, 18 Kapitlet
Lärdom hämtad från krukmakarens arbete.
Strafftal. Anslag mot profeten.
Profetens bön om motståndarnas
bestraffning.
1. Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han sade
2. "Stå upp och gå ned till krukmakarens hus; där vill jag låta dig
höra mina ord."
3. Då gick jag ned till krukmakarens hus och fann honom upptagen
med arbete på krukmakarskivan.
4. Och när kärlet som krukmakare höll på att göra av leret
misslyckades i hans hand, begynte han omigen, och gjorde därav
ett annat kärl så, som han ville hava det gjort.
5. Och HERRENS ord kom till mig han sade:
6. Skulle jag icke kunna göra med eder, I är Israels hus, såsom
denne krukmakare gör? säger HERREN Jo, såsom leret är i
krukmakarens hand, så ären ock I i min hand, I av Israels hus.
>Jes. 45,9. Vish. 15,7. Rom. 9,21,
7. Den ena gången hotar jag ett folk och ett rike att jag vill
upprycka, nedbryta och förgöra det;
>Jer. 1,10. 31,28.
8. men om då det folket omvänder sig från det onda väsende mot
vilket jag vände mitt hot, så ångrar jag det onda som jag hade
tänkt att göra dem.
>Hes. 18,21. 33,11. Jon. 3,10.
9. En annan gång lovar jag ett folk och ett rike att jag vill
uppbygga och plantera det;
10. men om det då gör vad ont är i mina ögon och icke hör min röst,
så ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra
dem.
11. Så säg du nu till Juda man och Jerusalems invånare: Så säger
HERREN: Se, jag bereder åt eder en olycka, och jag har i sinnet
ett anslag mot eder. Vänden därför om, var och en från sin onda
väg, och bättren edert leverne ooh edert väsende.
>2 Krön. 17,13. Jer. 7,3. 25,5. 35,15.
12. Men de skola svara: "Du mödar dig förgäves. Vi vilja följa vara
egna tankar och göra var och er efter sitt onda hjärtas hårdhet.
>Jes. 65,2. Jer. 2,25. 44,16 f
13. Därför säger HERREN så:
Frågen efter bland hednafolken
om någon har hört något sådant.
Alltför gruvliga ting
har jungfrun Israel bedrivit.
>Jer. 2,10. Hos. 6,10,
14. Övergiver då Libanons snö
sin upphöjda klippa,
eller sina de friska vatten ut,
som strömma ifrån fjärran,
eftersom mitt folk förgäter mig
och tander offereld åt avgudar?
15. Se, av dem skola de bringas på fall,
när de gå sin gamla stråt
och vandra på villostigar,
på obanade vägar.
>Jer. 2,32. 3,21.
16. Så göra de sitt land till ett föremål för häpnad,
för begabberi evinnerligen;
alla som gå där fram skola häpna
och skaka buvudet.
>Jer. 19,8.
17. Såsom en östanvind skall jag förskingra dem,
när fienden kommer;
jag skall visa dem ryggen och icke ansiktet,
på deras ofärds dag.
>Jes. 27,8.
18. Men de sade: "Kom, låt oss tänka ut något anslag mot Jeremia. Ty
prästerna skola icke komma till korta med undervisning, ej
heller de vise med råd, ej heller profeterna med
förkunnelse. Ja, kom, låt oss fälla honom med vara tungor, vi
behöva alls icke akta på vad han säger."
>Hes. 7,26. Mal. 2,7.
19. HERRE, akta du på mig,
och hör rad mina motståndare tala.
20. Skall man få vedergälla gott med ont,
eftersom dessa hava grävt en grop för mitt liv?
Tänk på huru jag har stått inför ditt ansikte
för att mana gott för dem,
till att avvända från dem din vrede.
>Ps. 35,12. Ords. 17,13. Rom. 12,17.
21. Därför må du överlämna deras barn åt hungersnöden
och giva dem själva till pris åt svärdet,
så att deras hustrur blira barnlösa och änkor,
deras män dräpta av pesten,
och deras ynglingar slagna med svärd striden.
>Ps. 109,10 f.
22. Må klagorop höras från deras hus,
i det att du plötsligt låter rövarskaror komma över dem.
Ty de hava grävt en grop för att fånga mig,
och snaror hava de lagt ut för mina fötter.
23. Men du, HERRE, känner
alla deras mordiska anslag mot mig;
så må du då icke förlåta dem deras missgärning
eller utplåna deras synd ur din åsyn.
Må de bringas på fall inför dig;
ja, utför ditt verk mot dem på din vredes tid.
Jeremia, 19 Kapitlet
Juda skall krossas såsom en lerkruka.
1. Så sade HERREN: Gå åstad och köp dig en lerkruka av krukmakaren;
och tag med dig några av de äldste i folket och av de äldste
bland prästerna,
2. och gå ut till Hinnoms sons dal, soln ligger framför
Lerskärvsporten, och predika där de ord som jag skall tala till
dig.
3. Du skall säga: "Hören HERRENS ord, I Juda konungar och I
Jerusalems invånare: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se,
jag skall låta en sådan olycka komma över denna plats, att det
skall genljuda i öronen på var och en som får höra det.
>1 Sam. 3,11. 2 Kon. 21,12.
4. Eftersom de hava övergivit mig och icke aktat denna plats, utan
där tänt offereld åt andra gudar, som varken de själva eller
deras fäder eller Juda konungar hava känt, och eftersom de hava
uppfyllt denna plats med oskyldigas blod,
5. och byggt sina Baalshöjder, för att där bränna upp sina barn i
eld, till brännoffer åt Baal, fastän jag aldrig har bjudit eller
talat om eller ens tänkt mig något sådant,
>Jer. 7,31 f. 32,35. Hes. 16,20. 23,37.
6. se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då man icke mer
skall kalla denna plats "Tofet" eller "Hinoms sons dal", utan
"Dråpdalen".
7. Och då skall jag på denna plats göra om intet Judas och
Jerusalems råd, och jag skall låta dem falla för deras fienders
svärd och för de mäns hand, som stå efter deras liv och jag
skall giva deras döda kroppar till mat åt himmelens fåglar och
markens djur.
>Jer. 16,4.
8. Och jag skall göra denna stad till ett föremål för häpnad och
begabberi; alla som gå där från skola häpna ooh vissla vid
tanken på alla dess plågor.
>Jer. 18,16.
9. Och jag skall låta dem äta sina egna söners och döttrars kött,
ja, den ene skall nödgas äta den andres kött. I sådan nöd och
sådant trångmål skola de komma genom sina fiender och genom dem
som stå efter deras liv."
>3 Mos.26.29. 5 Mos. 28,53 f. Klag. 2,20. 4,10. Luk. 19,43 f.
10. Och du skall slå sönder krukan inför de mäns ögon, som hava gått
med dig,
11. och du skall säga till dem: "Så säger HERREN Sebaot: Jag skall
sönderslå detta folk och denna stad, på samma sätt som man slår
sönder ett krukmakarkärl, så att det icke kan bliva helt igen;
och man skall begrava i Tofet, därför att ingen annan plats
finnes att begrava på.
>Jer. 7,32.
12. Så skall jag göra med denna plats, säger HERREN, och med dess
invånare; jag skall göra denna stad lik Tofet.
13. Och husen i Jerusalem och Juda konungars hus, de orena, skola
bliva såsom Tofetplatsen, ja, alla de hus på vilkas tak man har
tänt offereld åt himmelens hela härskara och utgjutit drickoffer
åt andra gudar."
>Jer. 32,29. 44,17 f. Sef. 1,5.
14. När sedan Jeremia kom igen från Tofet, dit HERREN hade sänt
honom för att profetera, ställde han sig i förgården till
HERBENS hus och sade till allt folket:
15. "Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, över denna stad med
alla dess lydstäder skall jag låta all den olycka komma, som jag
har beslutit över den -- detta därför att de hava varit
hårdnackade och icke velat höra mina ord."
>Jer. 7,26. 17,.
Jeremia, 20 Kapitlet
Jeremia och Pashur. Profetkallets
vedervärdigheter. Profeten förbannar sin
födelsedag.
1. Då nu Pashur, Immers son, prästen, som var överuppsyningsman i
HERRENS hus, hörde Jeremia profetera detta,
>Jer. 38,1.
2. lät han hudflänga profeten Jeremi och satte honom i stocken i
Övre Benjaminsporten till HERRENS hus.
>Jer. 29,26 . 37,15.
3. Men när Pashur dagen därefter släppte Jeremia lös ur stocken,
sade Jeremia till honom: "Pashur är icke det namn varmed HERREN
benämner dig, utan Magor-Missabib[1];
4. ty så säger HERREN: Se, jag skall göra dig till skräck såväl för
dig själv som för alla dina vänner; och de skola falla för sina
fienders svärd, i din egen åsyn. Och hela Juda skall jag giva i
den babyloniske konungens hand, och han skall föra dem bort till
Babel och dräpa dem med svärd.
5. Och jag skall giva denna stads alla rikedomar, allt dess gods
och alla dyrbarheter däri, ja, Juda konungars alla skatter skall
jag giva i deras fienders hand; och de skola göra det till sitt
byte och taga det och föra det till Babel.
>2 Kon. 20,17. Jes. 39,6. Jer. 15,13. 17,8.
6. Och du själv, Pashur, skall gå i fångenskap, med alla som bo i
ditt hus. Du skall komma till Babel; där skall du dÖ, och där
skall du begravas, Sjungen till HERRENS ära, jämte alla dina
vänner, för vilka du har profeterat lögn."
7. Du, HERRE, övertalade mig, och jag lät mig övertalas;
du grep mig och blev mig övermäktig.
Så har jag blivit ett ständigt åtlöje;
var man bespottar mig.
>Jer. 1,6 f.
8. Ty' så ofta jag talar, måste jag klaga;
jag måste ropa över våld och förtryck,
ty HERRENS ord har blivit mig
tilI smälek och hån beståndigt.
9. Men när jag sade: "Jag vill icke tänka på honom
eller vidare tala i hans namn",
då blev det i mitt hjärta såsom brunne där en eld,
instängd i mitt innersta;
jag mödade mig med att uthärda den,
men jag kunde det icke.
10. Ty jag hör mig förtalas av många;
skräck från alla sidor!
"Anklagen honom!" "Ja, vi vilja anklaga honom!"
Alla som hava varit mina vanner
vakta på att jag skall falla:
"Kanhända skall han låta locka sig,
så att vi bliva honom övermäktiga
och få taga hämnd på honom."
>Ps. 31,14.
11. Men HERREN är med mig
såsom en väldig hjälte;
därför skola mina förföljare komma på fall
och intet förmå.
Ja, de skola storligen komma på skam,
därför att de ej hade förstånd;
de skola drabbas av en evig blygd,
som icke skall varda förgäten
>Jer. 15,20. 17,18. 23,40.
12. Ty HERREN Sebnot prövar med rättfärdighet,
han ser njurar och hjärta.
Så skall jag då få se din hämnd på dem,
ty för dig har jag lagt fram min sak.
>1 Sam. 16,7. Ps. 7,10. Jer. 11,20. 17,10.
13. Sjungen till HERRENS ära,
loven HERREN;
ty han räddar den fattiges själv
ur de ondas hand.
14. Förbannad vare den dag
på vilken jag föddes;
utan välsignelse blive den dag
då min moder födde mig.
>Job 3,1 f. 10,18. Jer. 15,10.
15. Förbannad vare den man
som förkunnade för min fader: "Ett
gossebarn är dig fött",
och så gjorde honom stor glädje.
16. Gånge det den mannen såsom det gick de städer
som HERREN omstörtade utan förbarmande.
Må han få höra klagorop om morgonen
och härskri om middagen.
>1 Mos. 19,24 f. Jes. 13,19. Jer. 50,40. Hes. 16,49 f.
>Hos. 11,8. Am. 4,11. Luk. 17,29. Judas v. 7.
17. därför att han icke dräpte mig strax i moderlivet,
så att min moder fick bliva min grav
och hennes liv vara havande för evigt.
18. Varför kom jag ut ur moderlivet
och fick se olycka och bedrövelse,
så att mina dagar måste försvinna i skam?
[1] D. ä. skräck från alla sidor; jfr Jer. 6:25.
Jeremia, 21 Kapitlet
Konung Sidkias bud till Jeremia.
Jeremias svar.
1. Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN, när konung
Sidkia sände till honom Pashur, Malkias son, och prästen
Sefanja, Maasejas son, och lät säga:
2. "Fråga HERREN för oss, då nu Nebukadressar, konungen i Babel,
har angripit oss; kanhända vill HERREN handla med oss i enlighet
med alla sina förra under, så att denne lämnar oss i fred.
3. Jeremia svarade dem:
Så skolen I säga till Sidkia:
4. Så säger HERREN, Israels Gud Se, de vapen i eder hand, med nlk I
utanför muren striden mot konungen i Babel och kaldeerna, som
elägra eder, dem skall jag vända om och skall famla dem inne i
denna stad.
5. Och jag skall själv strida mot eder med uträckt hand ooh stark
arm, vrede och harm och stor förtörelse.
>5 Mos. 29.28
6. Och jag skall slå dem som bo i denna stad, både människor och
djur; i svår pest skola de dö.
7. Och därefter, säger HERREN, skall jag låta Sidkia, Juda konung,
oh hans tjänare och folket, dem som i denna stad äro kvar efter
pesten svärdet och hungersnöden, falla i Nebukadressars, den
babyloniske konungens, hand och i deras fienders hand, i de mäns
hand, som stå efter deras liv. Och han skall slå dem med
svärdsegg; han skall icke skona dem och icke hava någon misskund
eller något förbarmande.
>Jer. 32,3 f.
8. Och till detta folk skall du säga Så säger HERREN: Se, jag
förelägger eder vägen till livet och vägen till döden.
>5 Mos 11,26. 30,15, 19.
9. Den som stannar kvar i denna stad, han skall dö genom svärd
eller hunger eller pest, men den som går ut och giver sig åt
kaldeerna, som belägra eder, han skall få leva och vinna sitt
liv såsom ett byte.
>Jer. 38,2. 39,18. 45,5.
10. Ty jag har vänt mitt ansikte mot denna stad, till dess olycka
och icke till dess lycka, säger HERREN. Den skall bliva given i
den babyloniske konungens hand, och han skall bränna upp den i
eld.
11. Och till Juda konungs hus skall du säga: Hören HERRENS ord:
12. I av Davids hus, så säger HERREN: "Fällen var morgon rätt dom,
och rädden den plundrade ur förtryckarens hand, för att icke min
vrede må bryta fram såsom en eld och brinna så, att ingen kan
utsläcka den" -- detta för deras onda väsendes skull.
>Jer. 4,4. 22,3.
13. Se, jag skall vända mig mot dig, du som bor i dalen, du
bergfäste på slätten, säger HERREN, ja, mot eder som sägen: "Vem
kan falla över oss, och vem kan tränga in i våra boningar?"
>Jer. 17,3.
14. Jag skall hemsöka eder efter edra gärningars frukt, säger
HERREN. Ja, jag skall tända upp en eld i deras skog, och den
skall fortära allt där runt omkring.
>Ords. 1,31.
Jeremia, 22 Kapitlet
Profetior mot judakonungarna Sallum
(Joahas), Jojakim och Konja (Jekonja
eller Jojakin).
1. Så sade HERREN: Gå ned till Juda konungs hus och tala där
följande ord;
2. säg: Hör HERRENS ord, du Juda konung, som sitter på Davids tron,
hör det du med dina tjänare och ditt folk, I som gån in genom
dessa portar.
>Jer. 17,20.
3. Så säger HERREN: Öven rätt och rättfärdighet, och rädden den
plundrade ur förtryckarens hand; förorätten icke främlingen, den
faderlöse och änkan, gören icke övervåld mot dem, och utgjuten
icke oskyldigt blod på denna plats.
>Jer. 21,12.
4. Ty om I gören efter detta ord, så skola konungar som komma att
sitta på Dacids tron få draga in genom portarna till detta hus,
på vagnar och hästar, följda av sina tjänare och sitt folk.
>Jer. 17,25.
5. Men om I icke hören dessa ord, då har jag svurit vid mig själv,
säger HERREN, att detta hus skall bliva ödelagt.
6. Ty så säger HERREN om Juda konungs hus:
Väl är du för mig såsom ett Gilead,
såsom Libanons topp;
men jag skall sannerligen göra dig till en öken,
till obebodda städer.
7. Och jag skall inviga fördärvare till att komma över dig,
var och en med sina vapen,
och de skola hugga ned dina väldiga cedrar
och kasta dem i elden
8. Och många folk skola gå fram vid denna stad, och man skall fråga
varandra: "Varför har HERREN gjort så mot denna stora stad?"
>5 Mos, 29,24. 1 Kon. 9,8 f.
9. Och man skall då svara Därför att de övergåvo HERREN sin Guds,
forbund och tillbådo andra gudar och tjänade dem."
10. Gråten icke över en död man,
och ömken honom icke;
men gråten bitterligen över honom som har måst vandra bort,
ty han skall icke mer komma tillbaka
och återse sitt fadernesland.
11. Ty så säger HERREN om Sallum, Josias son, Juda konung, som blev
konung efter sin fader Josia, och som har dragit bort ifrån
denna plats: Han skall icke mer komma hit tillbaka,
>2 Kon. 23,30.
12. utan på den ort dit han har blivit bortförd i fångenskap, där
skall han dö; detta land skall han icke mer få återse.
13. Ve dig, du som bygger ditt hus med orättfärdighet
och dina salar med orätt,
du som låter din nästa arbeta för intet
och icke giver honom hans lön,
>3 Mos. 19,13. 5 Mos. 21,14 f. Hab. 2,9. Jak. 5,4.
14. du som säger: "Jag vill bygga mig ett stort hus
med rymliga salar",
och så gör åt dig vida fönster
och belägger huset med cederträ
och målar det rött med dyrbar färg!
15. Kallar du det att rara konung,
att du ävlas med att bygga cederhus?
Din fader åt ju och drack,
dock övade han rätt och rättfärdigbet;
och då gick det honom väl.
>2 Kon. 22,2.
16. Han skaffade den betryckte och fattige rätt;
och då gick det väl.
Är icke detta att känna mig?
säger HERREN.
17. Men dina ögon och ditt hjärta
stå allenast efter vinning
och efter att utgjuta den oskyldiges blod
och att öva förtryck oh våld.
18. Därför säger HERREN så om Jojakim, Josias son, Juda konung:
Man skall ej hålla dödsklagan efter honom och ropa:
"Ack ve, min broder! Ack ve, syster!"
Man skall ej hålla dödsklagan efter honom och ropa:
"Ack ve, herre! Ack ve, huru härlig han var!"
19. Såsom man begraver en åsna, så skall han begravas;
han skall släpas ut och kastas bort,
långt utanför Jerusalems portar.
>Jer. 36,30.
20. Stig upp på Libanon och ropa,
häv upp din röst i Basan,
och ropa från Abarim,
ty alla dina älskare äro krossade.
21. Jag talade till dig, när det gick dig väl,
men du sade: "Jag vill icke höra."
Sådan har din väg varit allt ifrån din ungdom,
att du icke har velat höra min röst.
22. Alla dina herdar skola nu få en stormvind till sin herde,
och dina älskare måste gå i fångenskap.
Ja, då skall du komma på skam och få blygas
för all din ondskas skull.
23. Du som bor på Libanon,
du som har ditt näste i cedrarna,
huru skall du icke jämra dig,
när vånda kommer över dig,
ångest lik en barnaföderskas!
24. Så sant jag lever, säger HERREN, om du, Konja, Jojakims son,
Juda konung, än vore en signetring på min högra hand, så skulle
jag dock rycka dig därifrån.
>Höga V. 8,6. Hagg. 2,24.
25. Och jag skall giva dig i de mäns hand, som stå efter ditt liv,
och i de mäns hans som du fruktar för, nämligen i
Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand och i kaldeernas
hand.
>Jer. 21,7.
26. Och dig ooh din moder, den som har fött dig, skall jag slungna
bort till ett annat land, där I icke ären födda; och där skolen
I dö.
>2 Kon. 24,15.
27. Till det land dit deras själ längtar att återvända, dit skola de
icke få vända åter.
28. Är då han, denne Konja, ett föraktligt, krossat beläte eller ett
värdelöst kärl? Eller varför hava de blivit bortslungade, han
och hans avkomlingar, och kastade bort till ett land som de icke
hava känt?
29. O land, land, land, hör HERRENS ord!
30. Så säger HERREN: Tecknen upp denne man såsom barnlös, såsom en
man som ingen lycka har haft i sina livsdagar. Ty ingen av hans
avkomlingar skall vara så lyckosam att han får sitta på Davids
tron och i framtiden råda över Juda.
Jeremia, 23 Kapitlet
Ve över otrogna herdar. Löfte om goda
herdar och om "en rättfärdig telning" av
Davids ätt. Falska profeters dom.
1. Ve över de herdar som fördärva och förskingra fåren i min hjord!
säger HERREN.
>Jer. 10,21. Hes. 34,2 f.
2. Därför säger HERREN, Israels Gud, så om de herdar som föra mitt
folk i bet: Det är I som haven förskingrat mina får och drivit
bort dem och underlåtit att söka deras bästa. Men se, nu skall
jag hemsöka eder för edert onda väsendes skull, säger HERREN.
3. Och jag skall själv församla kvarlevan av mina får ur alla de
länder till vilka jag har drivit dem bort, och skall föra dem
tillbaka till deras betesmarker, och de skola bliva fruktsamma
oh foröka sig.
>Hes. 11,17.
4. Och jag skall låta herdar uppstå åt dem, vilka skola föra dem i
bet; och de skola icke mer behöva frukta eller förskräckas och
skola icke mer drabbas av hemsökelse, säger HERREN.
>Jes. 40,11. Jer. 3,15. Hes. 34,11 f., 23.
5. Se, dagar skola komma, säger HERREN,
då jag skall låta en rättfärdig telning
uppstå åt David.
Han skall regera såsom konung och hava framgång,
och han skall skaffa rätt
och rättfärdighet på jorden.
>Jes. 11,1. 45,8. Jer. 33,15 f. Sak. 3,8. 6,12.
6. I hans dagar skall Juda varda frälst
och Israel bo i trygghet;
och detta skall vara det namn han skall få:
HERREN vår rättfärdighet.
>Sak. 14,11.
7. Se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då man icke mer
skall säga: "Så sant HERREN lever, han som har fört Israels barn
upp ur Egyptens land",
>Jer. 16,14 f.
8. utan: "Så sant HERREN lever, han som har fört upp Israels hus
släkt och hämtat dem ut ur nordlandet och ur alla andra länder
till vilka jag hade drivit dem bort." Och så skola de få bo i
sitt land.
9. Om profeterna.
Mitt hjärta vill brista i mitt bröst,
alla ben i min kropp äro vanmäktiga.
Jag är såsom en drucken man,
en man överväldigad av vin,
inför HERREN och inför hans heliga ord.
10. Ty landet är fullt av äktenskapsbrytare,
under förbannelse ligger landet sörjande,
ooh betesmarkerna i öknen äro förtorkade;
man hastar till vad ont är
och har sin styrka i orättrådighet.
>Jes. 24,6. Jer. 12,4.
11. Ty både profeter och präster äro gudlösa;
ända inne i mitt hur har jag mött deras ondska, säger HERREN.
12. Därför skall deras väg bliva för dem
såsom en slipprig stig i mörkret,
de skola på den stöta emot och falla.
Ty jag vill låta olycka drabba dem,
när deras hemsökelses är kommer, säger HERREN.
>Ps. 35,6.
13. Väl såg jag ock hos Samarias profeter
vad förvänt var;
de profeterade i Baals namn
och förde mitt folk Israel vilse.
14. Men hos Jerusalems profeter
har jag sett de gruvligaste ting:
de leva i äktenskapsbrott och fara med lögn;
de styrka modet hos dem som göra ont,
så att ingen vill omvända sig från sin ondska.
De äro alla för mig såsom Sodom, och stadens invånare såsom
Gomorras.
>1 Moa. 13,13. 5 Mos. 32,32. Jes 1,10. Hes. 13,22. 16,48.
15. Därför säger HERREN Sebaot så om profeterna:
Se, jag skall giva dem malört att äta
och gift att dricka,
ty från profeterna i Jerusalem
har gudlöshet gått ut över hela landet.
>Jer. 8,14 9,15.
16. Så säger HERREN Sebaot: Hören icke på de profeters ord, som
profetera för eder, ty de bedraga eder; sina egna hjärtans syner
tala de, icke vad som kommer från HERRENS mun.
>Jer. 14,14. Hes. 13,2 f. Matt. 7,15.
17. De säga alltjämt till dem som förakta mig: "HERREN har så talat:
Det skall gå ederväl." Och till var och en som vandrar i sitt
hjärtas hårdhet säga de: "Ingen olycka skall komna över eder."
>Jer. 6,14. 8,11. Hes. 13,10
18. Vilken av dem har då fått tillträde till HERRENS råd, så att han
kan förnimma och höra hans ord? Och vilken har aktat på hans
ord och lyssnat därtill?
>Job. 15,8. Jes. 40,13. Rom. 11,34. 1 Kor. 2,16.
19. Se, en stormvind från HERREN är här,
hans förtörnelse bryter fram,
en virvlande storm!
Över de ogudaktigas huvuden virvlar den ned.
>Ps. 11,6. Jer. 30,23 f.
20. Och HERRENS vrede skall icke upphöra,
förrän han har utfört och fullbordat sitt hjärtas tankar;
i kommande dagar skolen I förvisso förnimma det.
21. Jag sände icke dessa profeter, utan själva lupo de åstad; jag
talade icke till dem, utan själva profeterade de.
>>Jer. 14,14 f. 27,15. 29,9.
22. Om de verkligen hade tillträde till mitt råd, så borde de
förkunna mina ord för mitt folk och förmå dem att vända om från
sin onda väg och sitt onda väsende.
23. Ar jag väl en Gud allenast på nära håll, säger HERREN, och icke
en Gud också i fjärran?
>Apg. 17,27 f.
24. Eller skulle någon kunna gömma sig på ett så lönnligt ställe att
jag icke skulle se honom? säger HERREN. Är jag icke den som
uppfyller himmel och jord? säger HERREN.
>1 Kon. 8,27. Ps. 139,8. Jer. 16,17. Am. 9,2 f.
25. Jag har hört vad profeterna säga, de som profetera lögn i mitt
namn; de säga: "Jag har haft en dröm, jag har haft en dröm."
26. Huru länge skall detta vara? Hava de något i sinnet, dessa
profeter som profetera lögn, och som äro profeter genom sina
egna hjärtans svek,
27. dessa som tänka att de genom sina drömmar; dem som de förtälja
för varandra, skola komma mitt folk att förgäta mitt namn,
likasom deras fäder glömde mitt namn för Baal?
>Dom. 3,7. 8,33.
28. Den profet som har haft en dröm, han må förtälja sin dröm; men
den som bar undfått mitt ord, han må tala mitt ord i
sanning. Vad har halmen att skaffa med säden? säger HERREN.
29. Är icke mitt ord såsom en eld, säger HERREN, och likt en hammare
som krossar sönder klippor?
>Vish.18,15 f. Hebr. 4,12.
30. Se, därför skall jag komma över profeterna, säger HERREN, dessa
som stjäla mina ord, den ene från den andre;
>5 Mos. 18,20.
31. ja, jag skall komma över profeterna, säger HERREN, dessa som
frambära sin egen tungas ord, men säga: "Så säger HERREN."
32. Ja, jag skall komma över dem; som profetera lögndrömmar, säger
HERREN, och som, när de förtälja dem, föra mitt folk vilse med
sina lögner och sin stortalighet, fastän jag icke har sänt dem
eller givit dem något uppdrag, och fastän de alls icke kunna
hjälpa detta folk, säger HERREN.
>Sef. 3,4.
33. Om nu detta folk eller en profet eller en präst gör dig denna
fråga: "Vad förkunnar HERRENS tunga?", så skall du säga till dem
vad som är den verkliga "tungan"[1], och att jag därför skall
kasta eder bort, säger HERREN.
34. Och den profet eller den präst eller den av folket, som säger
"HERRENS tunga", den mannen och hans hus skall jag hemsöka.
35. Nej, så skolen I fråga varandra och säga eder emellan: "Vad har
HERREN svarat?", eller: "Vad har HERREN talat?"
36. Men Om HERRENS "tunga" mån I icke mer orda; ty en tunga skall då
vars och ens eget ord bliva för honom, eftersom I förvänden den
levande Gudens, HERRENS Sebaots, vår Guds, ord.
37. Så skall du säga till profeten: "Vad har HERREN svarat dig?",
eller: vad har HERREN talat?"
38. Men om I sägen "HERRENS tunga", då säger HERREN så: "Eftersom I
sägen detta ord 'HERRENS tunga', fastän jag har sänt bud till
eder och låtit säga: I skolen icke säga 'HERRENS tunga',
39. därför skall jag nu alldeles förgäta eder oeh kasta eder bort
ifrån mitt ansikte, med den stad som jag har givit åt eder och
edra fäder.
40. Och jag skall låta en evig smälek komma över eder, och en evig
blygd, som icke skall varda förgäten."
>Jer. 20,11.
[1] Hebr. massa, vilket ord har den dubbla betydelsen "profetisk
utsaga" och "tung börda".
Jeremia, 24 Kapitlet
De två fikonkorgarna.
1. HERREN lät mig se följande syn: Jag fick se två korgar med fi
kon uppställda framför HERRENS tempel; och det var efter det att
Nebukadressar, konungen i Babel, hade fört bort ifrån Jerusalem
Jekonja, Jojakims son, konungen i Juda, så ock Juda furstar,
jämt timmermännen och smederna, och låtit dem komma till Babel.
>2 Kon. 24,15 f. 2 Krön. 36,9 f.
2. I den ena korgen funnos mycket goda fikon, sådana som fikon
ifrån förstlingsskörden äro; och i de andra korgen funnos mycket
usla fikon, så usla att de icke kunde ätas.
3. Och HERREN sade till mig: "Vad ser du, Jeremia?" Jag svarade
"Fikon; och de goda fikonen är mycket goda, men de usla fikonen
äro mycket usla, så usla att de icke kunna ätas."
4. Och HERRENS ord kom till mig han sade:
5. Så säger HERREN, Israels Gud Såsom man med välbebag ser på de
goda fikonen, så vill jag med välbehag se till de bortförda av
Juda, dem som jag från denna plats har sänt bort till kaldeernas
land.
6. Jag skall med välbehag vända mitt öga till dem och låta dem
komma tillbaka till detta land. Jag skall uppbygga dem och icke
slå ned dem; jag skall plantera dem och icke upprycka dem.
>Jer. 31,28.
7. Och jag skall giva dem hiärtan till att känna att jag är HERREN;
ooh de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud. Ty de
skola omvända sig till mig av allt sitt hjärta.
>5 Mos. 30,6. Jer. 30,22. 31,33 f. 32,38 f. Hes. 11,19 f. 36,26
>Hebr. 8,10.
8. Men såsom man gör med usla fikon, som äro så usla att de icke
kunna ätas, likaså, säger HERREN, skall jag göra med Sidkia,
Juda konung, och med hans furstar och med kvarlevan i Jerusalem,
ja, både med dem som hava blivit kvar här i landet och med dem
som hava bosatt sig i Egyptens land.
>2 Kon. 25,2 f. Jer. 29,17. 43,5 f.
9. På alla orter dit jag fördriver dem skall jag göra dem till en
varnagel och en skräckbild för alla riken jorden, till en
smälek, till ett ordspråk och en visa, och till ett exempel som
man nämner, när man förbannar.
>5 Mos. 28,25, 87. 1 Kon. 9,7. 2 Krön. 7,20. Jer. 25,9, 18.
>42,17 f. 44,12. Hes. 5,15 . Bar. 2,4.
10. Och jag skall sända bland dem svärd, hungersnöd och pest, till
dess att de blica utrotade ur det land som jag har givit åt dem
ooh deras fäder.
>Jer. 29,18. Hes. 6,12. 14,21.
Jeremia, 25 Kapitlet
Profetia om en sjuttioårig fångenskap i
Babel. Herrens vredes kalk.
1. Detta är det ord som kom till Jeremia angående hela Juda folk, i
Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjärde regeringsår, vilket
var Nebukadressars, den babyloniske konungens, första
regeringsår.
>Jer. 1,2.
2. Och detta ord talade profeten Jeremia till hela Juda folk och
till alla Jerusalems invånare; han sade:
3. Allt ifrån Josias, Amons sons, Juda konungs, trettonde
regeringsår ända till denna dag, eller nu under tjugutre år, har
HERRENS ord kommit till mig; men fastän jag titt och ofta har
talat till eder, haven I icke velat höra.
4. Och fastän HERREN titt och ofta har sänt till eder alla sina
tjänare profeterna, haven I icke velat höra. I böjden icke edra
öron till att höra,
>2 Kon. 17,13 f. Jer. 7,13, 25 f. 26,5. 35,15. 44,4 f.
5. när de sade: "Vänden om, var och en från sin onda väg och sitt
onda väsende, så skolen I för evärdliga tider få bo kvar i det
land som HERREN har givit åt eder och edra fäder.
>Jer. 18,11. Sak. 1,4.
6. Och följen icke efter andra gudar, så att I tjänen och
tillbedjen dem; och förtörnen mig icke genom edra händers verk,
på det att jag icke må låta olycka komma över eder.
>Jes. 3,9.
7. I villen icke höra på mig, säger HERREN, och så förtörnaden I
mig genom edra händers verk, eder själva till olycka.
8. Därför säger HERREN Sebaot så: Eftersom I icke villen höra mina
ord,
9. därför skall jag sända åstad och hämta alla nordens folkstammar,
säger HERREN, och skall sända bud till min tjänare
Nebnkadressar, konungen i Babel; och jag skall låta dem komma
över detta land och dess inbyggare, så ock över alla folken här
runt omkring. Och dem skall jag giva till spillo, och skall göra
dem till ett föremål för häpnad och begabberi, och låta deras
land bliva ödemarker för evärdlig tid.
>Jer. 1,15. 27,6.
10. Och jag skall i dem göra slut på fröjderop och glädjerop, på rop
för brudgum och rop för brud, på buller av kvarn och ljus från
lampa.
>Jer. 7,34. 16,9. 33,11. Upp. 18,22 f.
11. Ja, hela detta land skall bliva ödelagt och förött, och dessa
folk skola vara Babels konung underdåniga i sjuttio år.
12. Men när sjuttio år äro till ända skall jag hemsöka konungen i
Babel och folket där för deras missgärning, säger HERREN, och
hemsöka kaldeernas land och göra det till en ödemark för
evärdlig tid.
>2 Krön. 36,21 f. Esr. 1,1. Jer.29,10. Dan. 9,2. Sak. 1,12.
13. Och jag skall på det landet låta alla de ord fullbordas, som jag
har talat mot det, allt vad som är skrivet i denna bok, och vad
Jeremia har profeterat mot alla dessa folk.
14. Ty också dem skola mäktiga folk och stora konungar göra sig
underdåniga, och jag skall vedergälla dem efter deras gärningar
och deras händers verk.
15. Ty så sade HERREN, Israels Gud, till mig: "Tag denna kalk med
vredesvin ur min hand, och giv alla de folk till vilka jag
sänder dig att dricka därur.
>Jer. 51,7. Upp. 14,10. 16,19.
16. Må de dricka, så att de ragla och mista sansen, när det svärd
kommer, som jag skall sända ibland dem."
17. Och jag tog kalken ur HERRENS hand och gav alla de folk att
dricka, till vilka HERREN sände mig,
18. nämligen Jerusalem med Juda stader och med dess konungar och
furstar, för att så göra dem till en ödemark, och till ett
föremål för häpnad och begabberi, och till ett exempel som man
nämner, när man förbannar, såsom ock nu har skett;
19. vidare Farao, konungen i Egypten, med hans tjänare, hans furstar
och allt hans folk,
>Jer. 46,2 f.
20. så ock allt Erebs folk med alla konungar i Us' land och alla
konungar i filisteernas land, både Askelonn och Gasa och Ekron
och kvarlevan i Asdod;
>Jer.47,1 f.
21. vidare Edom, Moab och Ammons barn;
>Jer. 48,1 f. 49,1 f., 7 f.
22. vidare alla konungar i Tyrus, alla konungar i Sidon ooh
konungarna i kustländerna på andra sidan havet;
>Jes. 23,1 f. Jer. 9,26.
23. vidare Dedan, Tema, Bus ooh alla dem som hava kantklippt hår;
24. vidare alla konungar i Arabien och alla konungar över Erebs
folk, som bo i öknen,
25. så ock alla konungar i Simri, alla konungar i Elam och alla
konungar i Medien,
26. slutligen alla konungar i nordlandet -- både dem som bo nära och
dem som bo fjärran, den ene såväl som den andre -- och alla
övriga riken i världen, utöver jordens yta. Och Sesaks[1] konung
skall dricka efter dem.
27. Och du skall säga till dem: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud:
Dricken, så att I bliven druckna, och spyn, oah falIen omkull
utan att kunna stå upp; ja, fallen, när det svärd kommer, som
jag skall sända bland eder. --
28. Men om de icke vilja taga emot kalken ur din hand och dricka, så
säg till dem: Så säger HERREN Sebaot: I måsten dricka.
29. Ty se, med den stad som är uppkallad efter mitt namn skall jag
begynna hemsökelsen. Skullen då I bliva ostraffade? Nej, I
skolen icke bliva ostraffade, utan jag skall båda upp ett svärd
mot jordens alla inbyggare, säger HERREN Sebaot.
>Jer. 49,12. Hes. 9,6. 1 Petr. 4,17.
30. Och du skall profetera för dem allt detta ooh säga till dem:
HERREN upphäver ett rytande från höjden
och från sin heliga boning låter han höra sin röst;
ja, han upphäver ett högt rytande över sin ängd
och höjer skördeskri, såsom en vintrampare,
över alIa jordens inbyggare.
>Jer. 51,14. Joel 3,16. Am. 1,2.
31. Dånet höres intill jordens ända,
ty HERREN har sak med folken,
han går till rätta med allt kött;
de ogudaktiga giver han till pris åt svärdet, säger HERREN.
32. Så säger HERREN Sebaot: Se, en olycka går fram ifrån det ena
folket till det andra, och ett stort oväder stiger upp från
jordens yttersta ända.
33. Och de som bliva slagna av HERREN på den tiden skola ligga
strödda från jordens ena ända till den andra; man skall icke
hålla dödsklagan efter dem eller samla dem tillhopa och begrava
dem, utan de skola bliva gödsel på marken.
>Jes. 66,16. Jer. 8,2. 9,22 16,4.
34. Jämren eder, I herdar, och klagen;
vältren eder på marken, I väldige i hjorden;
ty tiden är inne, att I skolen slaktas.
I skolen bliva förskingrade, I skolen komma på fall,
såsom det händer jämväl ett dyrbart kärl.
35. Då finnes icke mer någon undflykt för herdarna,
icke mer någon räddning för de väldige i hjorden.
36. Hör huru herdarna ropa,
huru de väldige i hjorden jämra sig!
Ty HERREN ödelägger deras betesmark,
37. och de fredliga ängderna förgöras
genom HERRENS vredes glöd.
38. Han drager ut såsom ett lejon ur sitt snår.
Ja, deras land bliver en ödemark
under förhärjelsens glöd,
under hans vredes glöd.
[1] Se Sesak i Ordförkl.
Jeremia, 26 Kapitlet
Domsprofetia över Juda. Anslag mot
Jeremias liv. Profeten Uria.
1. I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regering
kom detta ord från HERREN; han sade:
2. Så säger HERREN: Ställ dig i förgrården till HERRENS hus och
tala mot alla Juda städer, från vilka man kommer för att
tillbedja i HERRENS hus, tala alla de ord som jag har bjudit dig
tala till dem; tag intet därifrån.
>5 Mos. 4,2. Jer. 7,2.
3. Kanhända skola de då höra och vända om, var och en från sin onda
väg; då vill jag ångra det onda som jag har i sinnet att göra
med dem för deras onda väsendes skull.
>Jer. 18,8, 11. 36,3, 7. Jon. 3,10.
4. Du skall säga till dem: Så säger HERREN: Om I icke viljen höra
mig och vandra efter den lag som jag har förelagt eder,
5. och höra vad mina tjänare profeterna tala -- de som jag titt och
ofta sänder till eder, fastän I icke viljen höra --
>2 Kon. 17,13 f. Jer. 7,13 f. 25,4. 35,15.
6. då skall jag göra med detta hus såsom jag gjorde med Silo, och
skall låta denna stad för alla jordens folk bliva ett exempel
som man nämner, när man förbannar.
>1 Sam. 4,8, 11. Ps. 78,60. Jer. 7,12, 14. 24,9.
7. Och prästerna och profeterna och allt folket hörde Jeremia tala
dessa ord i HERRENS hus.
8. Och när Jeremia hade slutat att tala allt vad HERREN hade bjudit
honom tala till allt folket, grepo honom prästerna och
profeterna och allt folket och sade: "Du måste döden dö.
9. Huru djärves du profetera i HERRENS namn och säga: 'Det skall gå
detta hus likasom det gick Silo, och denna stad skall ödeläggas,
så att ingen mer bor däri'?" Och allt folket församlade sig mot
Jeremia i HERRENS hus.
10. Då nu Juda furstar hörde detta, gingo de från konungshuset upp
till HERRENS hus och satte sig vid ingången till HERRENS nya
port.
11. Då sade prästerna och profeterna till furstarna ocb till allt
folket sålunda: "Denne man förtjänar döden, ty han har
profeterat mot denna stad, såsom I haven hört med egna öron."
>Apg. 6,13.
12. Men Jeremia svarade alla furstarna och allt folket och sade:
"Det är HERREN som har sänt mig att profetera mot detta hus och
denna stad allt det som I haven hört.
13. Så bättren nu edert leverne och edert väsende, och hören
HERRENS, eder Guds, röst; då vill HERREN ångra det onda som han
har talat mot eder.
>Jer. 7,3. 18,8.
14. Och vad mig angår, så är jag i eder hand; gören med mig vad eder
gott och rätt synes.
15. Men det skolen I veta, att om I döden mig, så dragen I oskyldigt
blod över eder och över denna stad och dess invånare; ty det är
i sanning HERREN som har sänt mig till eder att tala allt detta
inför eder."
>Matt. 23,35.
16. Då sade furstarna och allt folket till prästerna och profeterna:
"Denne man förtjänar icke döden, ty i HERRENS, vår Guds, namn
har han talat till oss.
17. Och några av de äldste i landet stodo upp och sade till folkets
hela församling sålunda:
18. "Morastiten Mika profeterade i Hiskias, Juda konungs, tid och
sade till hela Juda folk:
'Så säger HERREN Sebaot:
Sion skall varda upplöjt till en åker,
och Jerusalem skali bliva en stenhop
och tempelberget en skogbevuxen höjd.'
>Jer. 9 11. Mik. 1,1. 3,12.
19. Men lät väl Hiskia, Juda konung, med hela Juda, döda honom?
Fruktade han icke i stället HERREN och bönföll inför honom, så
att HERREN ångrade det onda som han hade beslutit över dem,
medan tvärtom vi nu stå färdiga att draga över oss själva så
mycket ont?"
20. Där var ock en annan man, Uria, Semajas son, från
Kirjat-Hajearim, som profeterade i HERRENS namn; och han
profeterade mot denna stad och detta land alldeles såsom Jeremia
hade gjort.
21. När då konung Jojakim med alla sina hjältar och alla furstar
hörde vad han sade, ville han döda honom. Men när Uria fick höra
härom, blev han förskräckt och flydde och kom till Egypten.
22. Då sände konung Jojakim några män till Egypten, nämligen Elnatar
Akbors son, och några andra med honom, in i Egypten.
>Jer. 36,12, 25.
23. Och dessa hämtade Uria ut ur Egypten och förde honom till konung
Jojakim; och denne lät dräpa honom med svärd, och lät så kasta
hans döda kropp på den allmänna beravningsplatsen.
24. Men Ahikam, Safans son, höll sin hand över Jeremia, så att man
icke lämnade honom i folkets hand till att dödas.
>2 Kom 22,12, 14, 25,22. Jer. 39,14.
Jeremia, 27 Kapitlet
Profetia om Babels ok över Juda och över
andra folk.
1. I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regering
kom detta ord till Jeremia från HERREN;
>Jer. 28,1,
2. han sade: Så har HERREN sagt till mig: Gör dig band och ok och
sätt detta på din hals.
3. Sänd det sedan till konungen i Edom, konungen i Moab, konungen
över Ammons barn, konungen i Tyrus och konungen i Sidon, genom
de sändebud som hava kommit till Sidkia, Juda konung, i
Jerusalem.
4. Och bjud dem med dessa ord framföra sitt budskap till sina
herrar: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Så skolen I säga
till edra herrar:
5. Jag är den som genom min stora kraft och min uträckta arm har
gjort jorden, med de människor och djur som äro på jorden; och
jag giver den åt vem jag vill.
>Jer. 32,17. Dan. 4,29.
6. Så giver jag nu alla dessa länder i min tjänare Nebukadnessars,
den babyloniske konunges, han; ja ock markens djur giver jag
honom för att de må tjäna honom.
>Jer. 25,9. 28,14. Dan. 2,37 f.
7. Och alla folk skola vara honom och hans son och hans sonson
underdåniga, till dess att också för hans land tiden är inne,
att mäktiga folk och stora konungar skola göra honom sig
underdånig.
>Jer. 25,12, 14.
8. Och det folk ooh det rike som icke vill vara honom,
Nebukadnessar, konungen i Babel, underdånigt, och som icke vill
giva sin hals under den babyloniske konungens ok, det folket
skall jag hemsöka med svärd, hungersnöd och pest, säger HERREN,
till dess att jag har förgjort dem genom hans hand.
9. Därför mån I icke höra på edra profeter och spåman, på edra
drömmar, på edra teckentydare och trollkarlar, när dessa säga
till eder: "I skolen icke komma att tjäna konungen i Babel";
>Jer.29,8 f.
10. ty de profetera lögn för eder, och komma så åstad att I bliven
förda långt undan från edert land, i det jag måste driva eder
bort, så att I förgåns.
11. Men det folk som böjer sin hals under den babyloniske konungens
ok och tjänar Lonom, det skall jag låta få ro i sitt land, säger
HERREN, så att de kunna bruka det och bo däri.
>Bar. 2,21.
12. Till Sidkia, Juda konung, talade jag på alldeles samma sätt; jag
sade: Böjen eder hals under den babyloniske konungens ok, och
tjänen honom och hans folk, så skolen I få leva.
13. Icke viljen I dö, du och ditt folk, genom svärd, hunger och
pest, såsom HERREN har sagt att det skall ske med det folk som
icke vill tjäna konungen i Babel?
14. Hören alltså icke på de profeters ord, som säga till eder "I
skolen icke komma att tjäna konungen i Babel"; ty de profetera
lögn för eder.
15. Jag har icke sänt dem, säger HERREN; det är de själva som
profetera lögn i mitt namn, och de komma så åstad att jag måste
driva eder bort, så att I förgåns, jämte de profeter som
profetera för eder.
>Jer. 14,14. 23,21, 20, 29,9.
16. Och till prästerna och till hela detta folk talade jag ooh sade:
Så säger HERREN: Hören icke på edra profeters ord, när de
profetera för eder och säga: "Se, de kärl som höra till HERRENS
hus skola nu snart föras tillbaka från Babel"; ty de profetera
lögn för eder.
>Jer. 28,3.
17. Hören icke på dem, utan tjänen konungen i Babel, så skolen I få
leva. Icke viljen I att denna stad skall bliva ödelagd?
18. Om de verkligen äro profeter och hava HERRENS ord, så må de
lägga sig ut hos HERREN Sebaot, för att de kärl som ännu äro
kvar i HERRENS hus och i Juda konungs hus och i Jerusalem icke
också må föras bort till Babel
19. Ty så säger HERREN Sebaot om pelarna och havet och bäckenställen
och det övriga som ännu är kvar här i staden,
>1 Kon. 7,15, 23, 27. 2 Kon. 25,13 f.
20. darför att Nebukadnessar, konungen i Babel, icke tog det med
sig, när han förde bort Jekonja, Jojakims son, Juda konung, från
Jerusalem till Babel, jämte alla ädlingar i Juda och Jerusalem
--
>2 Kon. 24,12 f.
21. ja, så säger HERREN Sebaot, Israels Gud, om det som ännu är kvar
här i HERRENS hus och i Juda konungs hus och i Jerusalem:
22. Till Babel skall det föras, och där skall det förbliva ända till
den dag då jag ser därtill, säger HERREN, och för det upp till
denna plats igen.
>>2 Krön. 36,22. Esr. 1,1, 7. Jer. 29,10.
Jeremia, 28 Kapitlet
Jeremia och den falske profeten Hananja.
1. Men samma år, i begynnelsen av Sidkias, Juda konungs, regering,
i femte månaden av hans fjärde regeringsår, talade profeten
Hananja, Assurs son, från Gibeon, så till mig i HERRENS hus, i
prästernas och allt folkets närvaro; han sade:
2. "Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Jag skall sönderbryta den
babyloniske konungens ok.
3. Inom två års tid skall jag föra tillbaka till denna plats alla
de kärl i HERRENS hus, som Nebukadnessar, konungen i Babel, har
tagit bort ifrån denna plats och fört till Babel.
>Jer. 27,16.
4. Och Jekonja, Jojakims son, Juda konung, och alla fångar ifrån
Juda, som hava kommit till Babel, skall jag föra tillbaka till
denna plats, säger HERREN; ty jag skall sönderbryta den
babyloniske konungens ok."
>2 Kon. 24,12 f.
5. Men profeten Jeremia svarade profeten Hananja, i närvaro av
prästerna och allt det folk som stod i HERRENS hus;
6. profeten Jeremia sade: "Amen. Så göre HERREN. Det som du har
profeterat må HERREN uppfylla, i det att han för tillbaka från
Babel till denna piats de kärl som funnos i HERRENS hus, så ock
alla fångarna.
7. Men hör dock detta ord som jag vill tala inför dig och allt
folket.
8. Forna tiders profeter, de som hava varit före mig och dig, hava
mot mäktiga länder och stora riken profeterat om krig, olycka
och pest.
9. Därför, om nu en profet profeterar om lycka, så kan man först då
när den profetens ord går i fullbordan veta att han är en profet
som HERREN i sanning har sänt."
>5 Mos. 18,21 f.
10. Då tog profeten Hallanja oket från profeten Jeremias hals och
bröt sönder det.
>Jer. 27,2.
11. Och Hananja sade i allt folkets närvaro: "Så säger HERREN: Just
så skall jag inom två års tid bryta sönder den babyloniske
konungen Nebukadnessars ok och taga det från alla folkens hals."
Men profeten Jeremia gick sin väg.
12. Sedan, efter det att profeten Hananja hade brutit sönder oket
och tagit det från profeten Jeremias hals, kom HERRENS ord till
Jeremia; han sade:
13. "Gå åstad och säg till Hananja: Så säger HERREN: Ett ok av trä
har du brutit sönder, men i dess ställe har du skaffat ett ok av
järn.
14. Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ett ok av järn skall jag
sätta på alla dessa folks hals, för att de må tjäna
Nebukadnessar, konungen i Babel; ty honom skola de tjäna. Ja ock
markens djur har jag givit honom."
>Jer.27,6.
15. Och profeten Jeremia sade ytterligare till profeten Hananja:
"Hör, du Hananja: HERREN har icke sänt dig; du har förlett detta
folk att sätta sin lit till lögn.
16. Därför säger HERREN så: Se, jag skall taga dig bort ifrån
jorden. I detta år skall du dö, eftersom du har predikat avfall
från HERREN."
>Jer. 29,32.
17. Och samma år, i sjunde månaden, dog profeten Hananja.
Jeremia, 29 Kapitlet
Brev från Jeremia till de fångna judarna
i Babel. Två falska profeter. Straffdom
över Semaja.
1. Detta ar vad som stod i det brev som profeten Jeremia sände från
Jerusalem till de äldste som ännu levde kvar i fångenskapen, och
till prästerna och profeterna och allt folket, dem som
Nebukadnessar hade fört bort ifrån Jerusalem till Babel,
2. sedan konung Jekonja hade givit sig fången i Jerusalem, jämte
konungamodern och hovmännen, Judas och Jerusalems furstar, så
ock timmermännen och smederna.
>2 Kon. 24,12 f. Jer. 24,1.
3. Han sände brevet genom Eleasa, Safans son, och Gemarja, Hilkias
son, när Sidkia, Juda konung, sände dessa till Babel, till
Nebukadnessar, konungen i Babel; det lydde så:
4. Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud, till alla de fångar som jag
har låtit föra bort ifrån Jerusalem till Babel:
5. Byggen hus och bon i dem; planteren trädgårdar ooh äten deras
frukt.
6. Tagen hustrur, och föden söner och döttrar; och tagen hustrur åt
edra söner och given edra döttrar åt män, och må dessa föda
söner och döttrar; och föröken eder där, och förminskens icke.
7. Och söken den stads bästa, dit sag har fört eder bort i
fångenskap, och bedjen för den till HERREN; ty då det går den
väl, så går det ock eder val.
>Bar. 1,11.
8. Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Låten icke bedraga eder
av de profeter som äro bland eder, ej heller av edra spåman, och
akten icke på de drömmar som I drömmen.
>Jer. 27,9 f., 14 f.
9. Ty man profeterar lögn för eder i mitt namn; jag har icke sänt
dem, säger HERREN.
>Jer. 14,14. 23,21.
10. Ty så säger HERREN: Först när sjuttio år hava gått till ända i
Babel, skall jag se till eder och uppfylla på eder mitt
löftesord att föra eder tillbaka till denna plats.
>2 Krön. 36,21 f. Esr. 1,1. Jer. 25,12. 27,22. Dan. 9,2. Sak. 1,12.
11. Jag vet väl vilka tankar jag har för eder, säger HERREN,
nämligen fridens tankar och icke ofärdens, till att giva eder en
framtid och ett hopp.
>Ords. 23,18. 24,20.
12. Och I skolen åkalla mig och gå åstad och bedja till mig, och jag
vill höra på eder.
>Matt. 7,7.
13. I skolen söka mig, och I skolen ock finna mig, om I frågen efter
mig av allt edert hjärta.
>5 Mos. 4,29.
14. Ty jag vill låta mig finnas av eder, säger HERREN; och jag skall
åter upprätta eder och skall församla eder från alla de folk och
alla de arter till vilka jag har drivit eder bort, säger HERREN;
och jag skall låta eder komma tillbaka till denna plats,
varifrån jag har lålit föra eder bort i fångenskap.
>5 Mos. 30,1 f. Ps. 106,45. Jer. 30,3, 18. 33,7, 26. 2 Mack. 2,18.
15. Detta skriver jag, därför att I sägen: "HERREN har låtit
profeter uppstå åt oss i Babel."
16. Ty så säger HERREN om den konung som sitter på Davids tron, och
om allt det folk som bor i denna stad, edra bröder som icke hava
med eder gått bort i fångenskap,
17. ja, så säger HERREN Sebaot: Se, jag skall sända mot dem svärd,
hungersnöd och pest, och låta dem räknas lika med odugliga
fikon, som äro så usla att man icke kan äta dem.
>Jer. 24,8 f.
18. Ja, jag skall förfölja dem med svärd, hungersnöd och pest, och
göra dem till en varnagel för alla riken på jorden, till ett
exempel som man nämner, när man förbannar, till ett föremål för
häpnad, begabberi och smälek bland alla de folk tiil vilka jag
skall driva dem bort --
19. detta därför att de icke ville höra mina ord, säger HERREN, när
jag titt och ofta sände till dem mina tjällare profeterna. Ty I
villen ju icke höra, säger HERREN.
>Jer. 7,25 f. 25,4 f.
20. Men hören nu I HERRENS ord, alla I fångna som jag från Jerusalem
har sänt bort till Babel:
21. Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud, om Ahab, Kolajas son, och
om Sidkia, Maasejas son, som i mitt namn profetera lögn för
eder: Se, jag skall giva dem i Nebukadressars, den babyloniske
konungens, hand, och han skall låta dräpa dem inför edra ögon.
22. Och alla fångar ifrån Juda, som äro i Babel, skola från dem
hämta ett förbannelsens ord; de skola "HERREN göre med dig såsom
med Sidkia och Ahab, vilka Babels konung lät steka i eld."
23. De hava ju gjort vad som är ens galenskap i Israel, de hava
begått äktenskapsbrott med varaandras hustrur och hava fört
lögnaktigt tal i mitt namn, sådant som jag icke hade bjudit
dem. Jag är den som vet det och betygar det, säger HERREN.
>Jer. 23,14,
24. Och till nehelamiten Semaja skall du säga sålunda:
25. Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Du har i ditt namn sänt
brev till allt folket i Jerusalem oah till prästen Sefanja,
Maasejas son, och till alla de andra prästerna, så lydande:
26. "HERREN har satt dig till präst i prästen Jojadas ställe, för
att i HERRENS hus skall finnas tillsyningsmän över alla
vanvettingar som profetera, så att du kan sätta sådana i stock
och halsjärn.
27. Varför har du då icke näpst Jeremia från Anatot, som profeterar
för eder?
28. Därigenom att du har underlåtit detta har han kunnat sända bud
till oss i Babel och låta säga: 'Ännu är lång tid kvar, byggen
eder hus och bon i dem, och planteren trädgårdar och äten deras
frukt.'"
29. Och prästen Sefanja har läst upp detta brev för profeten
Jeremia.
30. Och nu har HERRENS ord kommit till Jeremia, han har sagt:
31. Sänd bud till alla de fångna och låt säga dem: Så säger HERREN
om nehelarniten Semaja: Eftersom Semaja, utan att vara sänd av
mig, har profeterat för eder oah förlett eder att sätta eder lit
till lögn,
32. därför säger HERREN så: Se, jag skall hemsöka nehelamiten Semaja
och hans avkomlingar. Ingen av dem skall få bo ibland detta
folk, och han skall icke få se det goda som jag vill göra med
mitt folk, säger HERREN. Ty han har predikat avfall från
HERREN.
>Jer. 28,16.
Jeremia, 30 Kapitlet
Förlossningen ifrån Babel.
1. Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han sade:
2. Så säger HERREN, Israels Gud: Teckna upp åt dig i en bok alla de
ord som jag har talat till dig.
3. Ty se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag åter skall
upprätta mitt folk, Israel och Juda, säger HERREN, och låta dem
komma tillbaka till det land som jag har givit åt deras fäder;
och de skola taga det i besittning.
>Jer. 29,14
4. Och detta är vad HERREN har talat om Israel och Juda.
5. Så säger HERREN:
Ett förfärans rop fingo vi höra;
förskräckelse utan någon räddning!
6. Frågen efter och sen till:
pläga då män föda barn?
Eller varför ser jag alla män
hålla sina händer på länderna såsom kvinnor i barnsnöd, och
varför hava alla ansikten blivit så dödsbleka?
>Jer. 13,8. Jer. 4,31.
7. Ve! Detta är en stor dag,
en sådan att ingen är den lik.
Ja, en tid av nöd är inne för Jakob;
dock skall han bliva frälst därur.
>Joel 2,11. Am. 5,18. Sef. 1,15.
8. Och det skall ske på den tiden,
Säger HERREN Sebaot,
att jag skall bryta sönder oket och taga det från din hals
och slita av dina band.
Ja, inga främmande skola längre
tvinga honom att tjäna sig,
9. utan han skall få tjäna HERREN, sin Gud,
och David, sin konung,
ty honom skall jag låta uppstå åt dem.
>Hes. 34,23. 37,24. Hos. 3,5.
10. Så frukta nu icke, du min tjänare Jakob, säger HERREN.
och var ej förfärad du Israel;
ty se, jag skall frälsa dig ur det avlägsna landet,
och dina barn ur deras fångenskaps land.
Och Jakob skall få komma tillbaka
och leva i ro och säkerhet,
och ingen skall förskräcka honom.
>Jer. 41,13 f. 43,5. 44,2. Jer. 46,27 f.
11. Ty jag är med dig, säger HERREN, till att frälsa dig.
Ja, jag skall göra ände på alla de folk;
bland vilka jag har förstrött dig;
men på dig vill jag icke alldeles göra ände,
jag vill blott tukta dig med måtta;
ty alldeles ostraffad kan jag ju ej låta dig bliva.
>Jer. 4,27. 5,18. 10,24.
12. Ty så säger HERREN:
Ohelbar är din skada,
oläkligt det sår du har fått.
>Jer. 14,17. 15,18. Klag. 2,13.
13. Ingen tager sig an din sak, så att han sköter ditt sår;
ingen helande läkedom finnes för dig.
>Jer. 46,11.
14. Alla dina älskare hava förgätit dig;
de fråga icke efter dig.
Ty såsom man slår en fiende, så har jag slagit dig,
med grym tuktan,
därför att din missgärning var så stor
och dina synder så många.
15. Huru kan du klaga över din skada,
över att bot ej finnes för din plåga?
Därför att din missgärning var så stor
och dina synder så många,
har jag gjort dig detta.
16. Så skola då alla dina uppätare
nu bliva uppätna,
och alla dina ovänner skola allasammans gå i fångenskap;
dina skövlare skola varda skövlade,
och alla dina plundrare skall jag lämna till plundring.
>Jes. 33,1.
17. Ty jag vill hela dina sår
och läka dig från de slag du har fått, säger HERREN,
då man nu kallar dig "den fördrivna",
"det Sion som ingen frågar efter".
>Jer. 33,6.
18. Så säger HERREN:
Se, jag skall åter upprätta Jakobs hyddor
och förbarma mig över hans boningar;
staden skall åter bliva uppbyggd på sin höjd,
och palatset skall stå på sin rätta plats.
19. Ifrån folket skall ljuda tacksägelse
och rop av glada människor.
Jag skall föröka dem, och de skola icke förminskas;
jag skall låta dem komma till ära, och de skola ej aktas ringa.
>Jes. 51,3.
20. Hans söner skola varda såsom fordom,
hans menighet skall bestå inför mig,
jag skall hemsöka alla hans förtryckare.
21. Hans väldige skall stamma från honom själv,
och hans herre skall utgå från honom själv,
och honom skall jag låta komma mig nära och nalkas mig;
ty vilken annan vill våga sitt liv
med att nalkas mig? säger HERREN.
22. Och I skolen vara mitt folk
och jag skall vara eder Gud.
>Jer. 24,7. 31,1, 33.
23. Se, en stormvind från HERREN är här,
hans förtörnelse bryter fram,
en härjande storm!
Över de ogudaktigas huvuden virvlar den ned.
>Jer. 23,19 f.
24. HERRENS vredes glöd skall icke upphöra,
förrän han har utfört och fullbordat sitt hjärtas tankar;
i kommande dagar skolen I förnimma det.
31:1. [1]
[1] Jer 30:1 hör egentligen hit, men återfinns nedan. --Red
för den elektroniska utgåvan.
1. På den tiden, säger HERREN, skall jag vara alla Israels
släkters Gud, och de skola vara mitt folk.
Jeremia, 31 Kapitlet
Israels frälsning i kommande dagar.
2. Så säger HERREN:
Det folk som undslipper svärdet
finner nåd i öknen;
Israel får draga åstad dit där det får ro.
3. Fjärran ifrån uppenbarade sig HERREN för mig:
"Ja, med evig kärlek har jag älskat dig;
därför låter jag min nåd förbliva över dig.
>Jes. 54,8.
4. Ännu en gång skall jag upprätta dig,
så att du varder upprättad, du jungfru Israel;
ännu en gång skall du få utrusta dig med puka
och draga ut i dans bland dem som göra sig glada.
>2 Mos. 15,20. Dom. 11,34. Ps. 68,26.
5. Ännu en gång skall du få plantera vingårdar
på Samariens berg,
och planteringsmännen skola själva skörda frukten.
6. Ty en dag kommer, då vaktare skola ropa
på Efraims berg:
'Upp, låt oss draga till Sion,
upp till HERREN, vår Gud.'"
>Jes. 2,3. Mik. 4,2.
7. Ty så säger HERREN:
Jublen i glädje över Jakob,
höjen fröjderop över honom som är huvudet bland folken,
Låten lovsång ljuda och sägen:
HERRE, giv frälsning åt ditt folk,
åt kvarlevan av Israel."
8. Ja, jag skall föra dem från nordlandet
och församla dem från jordens yttersta ända --
bland dem både blinda och halta,
både havande kvinnor och barnaföderskor;
i en stor skara skola de komma hit tillbaka.
9. Under gråt skola de komma,
men jag skall leda dem, där de gå bedjande fram;
Jag skall föra dem till vattenbäckar,
på en jämn väg, där de ej skola stappla.
Ty jag har blivit en fader för Israel,
och Efraim är min förstfödde son.
>2 Mos. 4,22. Jes. 63,16. Jer. 50,4.
10. Hören HERRENS ord, I hedna folk,
och förkunnen det i havsländerna i fjärran;
sägen: Han som förskingrade Israel skall ock församla det
och bevara det, såsom en herde sin hjord.
>Ps. 23,1. Jes. 40,11. Jer. 23,4. Hes. 34,23, 37,24. Joh. 10,11.
11. Ty HERREN skall förlossa Jakob
och lösköpa honom ur den övermäktiges hand.
12. Och de skola komma och jubla på Sions höjd
och strömma dit där HERRENS goda är,
dit där man får säd, vin och olja
och unga hjordar av får och fä;
deras själ skall vara lik en vattenrik trädgård,
och de skola icke vidare försmäkta.
>Jes. 35,10. 58,11.
13. Då skola jungfrurna förlusta sig med dans;
unga och gamla skola glädja sig tillsammans.
Jag skall förvandla deras sorg i fröjd,
trösta dem och glädja dem efter deras bedrövelse.
>Ps. 30,12. 148,12 f. Joh. 16,20.
14. Och prästerna skall jag vederkvicka med feta rätter;
och mitt folk skall bliva mättat av mitt goda, säger HERREN.
15. Så säger HERREN:
Ett rop höres i Rama,
klagan oeh bitter gråt;
det är Rakel som begråter sina barn,
hon vill icke låta trösta sig
i sorgen över att hennes barn icke mer äro till.
>Matt. 2,18.
16. Men så säger HERREN:
Hör upp med din högljudda gråt,
och låt dina ögon icke mer fälla tårar;
ty ditt verk skall få sin lön, säger HERREN,
och de skola vända tillbaka från sina fienders land.
17. Ja, det finnes ett hopp för din framtid, säger HERREN;
dina barn skola vända tillbaka till sitt land.
>Jer. 29,11.
18. Jag har nogsamt hört
huru Efraim klagar:
"Du har tuktat mig, ja, jag har blivit tuktad
såsom en otämd kalv;
tag mig nu åter, så att jag får vända åter;
du är ju HERREN, min Gud.
>Klag. 5,21.
19. Ty sedan jag har vänt mitt sinne,
ångrar jag mig,
och sedan jag har kommit till besinning,
slår jag mig på länden;
jag både blyges och skämmes,
då jag nu bär min ungdoms smälek."
20. Är då Efraim for mig en så dyrbar son,
är han mitt älsklingsbarn,
eftersom jag alltjämt tänker på honom,
huru ofta jag än har måst hota honom?
Ja, så mycket ömkar sig mitt hjärta över honom;
jag måste förbarma mig över honom,
säger HERREN.
21. Sätt upp vägmärken för dig,
res åt dig vägvisare;
giv akt på vägen,
på stigen där du vandrade.
Och vänd så tillbaka, du jungfru Israel,
vänd tillbaka till dessa dina städer.
22. Huru länge skall du göra bukter hit och dit,
du avfälliga dotter?
Se, HERREN vill skapa något nytt i landet:
det bliver nu kvinnan som tager mannen i sitt beskärm.
23. Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: I Juda land med dess städer
skall man ännu en gång, när jag åter har upprättat det, få säga
det ordet: "HERREN välsigne dig, du rättfärdighetens boning, du
heliga berg."
>Jes. 1,26. 11,9. Sak. 8,3.
24. Och Juda folk med alla sina städer skall samlat bo däri, åkermän
jämte vandrande herdar.
25. Ty jag skall vederkvicka trötta själar, ocll alla försmäktande
själar skall jag mätta.
>Ps.107,9. Matt. 11,28.
26. (Härvid uppvaknade jag och såg mig om, och min sömn hade varit
ljuvlig.)
27. Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall beså Israels
land och Juda land med säd av människor och med säd av djur.
28. Och likasom jag har vakat över dem till att upprycka, nedbryta,
fördärva, förgöra och plåga, så vill jag nu vaka över dem till
att uppbygga och plantera, säger HERREN.
>Jes. 1,10. 18,7,9. 24,6.
29. På den tiden skall man icke mer säga: "Fäderna hava ätit sura
druvor, och barnens tänder bliva ömma därav."
>Klag. 5,7. Hes. 18,2. Syr. 30,10.
30. Nej, var och en skall dö genom sin egen missgärning; var man som
äter sura druvor, hans tänder skola bliva ömma därav.
31. Se, dagar skola kommn, säger HERREN,
då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus;
>Jer. 32.40. Hebr. 8,8 f.
32. icke ett sådant förbund som det jag slöt med deras fäder
på den dag då jag tog dem vid handen
till att föra dem ut ur Egyptens land
det förbund med mig, som de bröto,
fastän jag var deras rätte herre, säger HERREN.
33. Nej, detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus
i kommande dagar, säger HERREN:
Jag skall lägga min lag i deras bröst
och i deras hjärtan skall jag skriva den,
och jag skall vara deras Gud,
och de skola vara mitt folk.
>Jer. 24,7 Hes. 11,19. 36,26. 2 Kor. 6,16.
34. Då skola de icke mer behöva undervisa varandra,
icke den ene brodern den andre, och säga:
"Lär känna HERREN";
ty de skola alla känna mig,
från den minste bland dem till den
störste, säger HERREN.
Ty jag skall förlåta deras missgärning,
och deras synd skall jag icke mer komma ihåg.
>Jes. 54,13. Mik. 7,18f. Joh. 6,46. Apg 10,43. Rom. 11,27.
35. Så säger HERREN,
han som har satt solen till att lysa om dagen
och månen och stjärnorna till att lysa om natten, i ordnad gång,
han som rör upp havet, så att dess böljor brusa,
han vilkens namn är HERREN Sebaot:
>1 Mos. 1,14 f. Ps. 136,7 f. Jes. 51,15.
36. Först när denna ordning icke mer består inför mig, säger HERREN,
först då skall Israels släkt upphöra
att inför mig alltjämt vara ett folk.
>Jer. 33,20 f., 25 f.
37. Ja, så säger HERREN:
Först när himmelen varder uppmätt därovan
och jordens grundvalar utrannsakade därnere,
först då skall jag förkasta all Israels släkt,
till straff för allt vad de hava gjort, säger HERREN.
38. Se, dagar skola komma, säger HERREN, då staden åter skall varda
uppbyggd till HERRENS ära, från Hananeltornet intill Hörnporten.
>Neh. 3,1. Sak. 14,10.
39. Och mätsnöret skall vidare dragas rätt fram mot Garebshöjden och
skall sedan vändas mot Goa.
40. Och hela lik- och askdalen och alla fälten intill bäcken Kidron
och intill hörnet vid Hästporten österut skola vara helgade åt
HERREN. Aldrig mer skall där tima någon omstörtning eller någon
förstöring
Jeremia, 32 Kapitlet
Jeremias återköp under stadens
belägring. Profetia om Judafolkets
återupprättelse.
1. Detta är det ord som från HERREN kom till Jeremia i Sidkias,
Juda konungs, tionde regeringsår, vilket var Nebukadressars
adertonde regeringsår.
2. Vid den tiden belägrade den babyloniske konungens här Jerusalem,
och profeten Jeremia låg då fången i fängelsegården i Juda
konungs hus.
>2 Kon. 25,1 f.
3. Ty Sidkia, Juda konung, hade låtit spärra in honom, i det han
sade: "Huru djärves du profetera och säga: 'Så säger HERREN: Se,
jag skall giva denna stad i de babyloniske konungens hand, och
han skall intaga den.
>Jer. 21,7. 27,6. 34,2 f. 38,3.
4. Och Sidkia, Juda konung, skall icke undkommn kaldéernas hand,
utan skall förvisso bliva given i den babyloniske konungens
hand, så att han nödgas muntligen tala med honom ooh stå inför
honom, öga mot öga.
>Jer. 38,23. 39,7.
5. Och Sidkia skall av honom föras till Babel och skall förbliva
där, till dess jag ser till honom, säger HERREN. När I striden
mot kaldeerna, skolen I icke hava någon framgång."
6. Och Jeremia sade: "HERRENS ord kom till mig; han sade:
7. Se, Hanamel, din farbroder Sallums son, skall komma till dig och
säga: 'Köp du min åker i Anatot, ty du har såsom bördeman rätt
att köpa den.'"
>8 Mos. 25,24 f. Rut 4,9 f.
8. Och Hanamel, min farbroders son, kom till mig i fängelsegården,
såsom HERREN hade sagt, och sade till mig: "Köp min åker i
Anatot, i Benjamins land, ty du har arvsrätt därtill och är
bördeman; så köp den då åt dig." Då förstod jag att det var
HERRENS ord
9. och köpte åkern av Hanamel, min farbroders son, i Anatot, och
vägde upp penningarna åt honom, sjutton siklar silver.
10. Jag skrev ett köpebrev och förseglade det och tillkallade
vittnen och vägde upp penningarna på en våg.
11. Och jag tog köpebrevet, såväl det förseglade, som innehöll
avtalet och de särskilda bestämmelserna, som ock det öppna
brevet,
12. och gav köpebrevet åt Baruk, son till Neria, son till Mahaseja,
i närvaro av min frände Hanamel och de vittnen som hade
underskrivit köpebrevet, och alla andra judar som voro
tillstädes i fängelsegården.
13. Och jag bjöd Baruk, i deras närvaro, och sade:
14. Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Tag du dessa brev, både
detta förseglade köpebrev och detta öppna brev, och lägg dem i
ett lerkärl, för att de må vara i behåll för lång tid.
15. Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ännu en gång skall man
komma att i detta land köpa hus och åkrar och vingårdar."
16. Och sedan jag hade givit köpebrevet åt Baruk, Nerias son, bad
jag till HERREN och sade:
17. "Ack Herre, HERRE, du är ju den som har gjort himmel och jord
genom din stora kraft och din uträckta arm. Intet är så
underbart att du icke skulle förmå det,
>1 Mos. 18,14. Jer. 27,5. Luk. 1,37.
18. du som gör nåd med tusenden och vedergäller fädernas missgärning
i deras barns sköte efter dem; du store och väldige Gud, vilkens
namn är HERREN Sebaot;
>2 Mos. 20,5 f. 34,7. 5 Mos. 5,9.
19. du som är stor i råd och mäktig i gärningar; du vilkens ögon äro
öppna över människobarnens alla vägar, så att du giver åt var
och en efter hans vägar och efter hans gärningara frukt;
>2 Krön. 6,30. Job 34,21. Ps. 62,13. Ords. 5,21. Jer. 10,6.
>16,17. 17,10.
20. du som gjorde tecken och under i Egyptens land, och som har
gjort sådana intill denna dag, både i Israel och bland andra
människor, och som har gjort dig ett namn, som är detsamma än i
dag.
21. Du förde ditt folk Israel ut ur Egyptens land med tecken och
under, med stark hand och uträckt arm, och genom stor
förskräckelse.
>2 Mos. 6,6. 13,3, 14. 32,11. 5 Mos. 4,34. 2 Sam. 7,23.
>1 KrÖn. 17,21.
22. Och du gav dem detta land, som du med ed hade lovat deras fäder
att giva dem, ett land som flyter av mjölk och honung.
>Jer. 11,5.
23. Och de kommo och togo det i besittning, men de ville icke höra
din röst och vandrade icke efter din lag; de gjorde intet av det
du hade bjudit dem att göra. Därför lät du all denna olycka
vederfaras dem.
24. Se, belägringsvallarna gå redan så långt fram mot staden, att
man kan intaga den och genom svärd, hungersnöd ooh pest är
staden given i de kaldeiska belägrarnas hand. Vad du hotade med,
det har skett, och du har det nu inför dina ögon.
25. Och likvälj fastän staden är given i kaldeernas hand, sade du,
Herre HERRE, till mig: 'Köp du åkern för penningar, och tag
vittnen därpå'!"
26. Och HERRENS ord kom till Jeremia han sade: Se,
27. jag är HERREN, allt kötts Gud; skulle något vara så underbart
att jag icke förmådde det?
>4 Mos. 16,22.
28. Därför säger HERREN så: Se, jag vill giva denna stad i
kaldeernas och Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand,
och han skall intaga den.
29. Och kaldeerna, som belägra denna stad, skola komma och tända eld
på staden och bränna upp den, tillika med de hus på vilkas tak
man har tänt offereld åt Baal och utgjutit drickoffer åt andra
gudar, till att förtörna mig.
>Jer. 19,13.
30. Ty allt ifrån sin ungdom hava Israels barn och Juda barn
allenast gjort vad ont är i mina ögon; ja, Israels barn hava med
sina händers verk berett mig allenast förtörnelse, säger HERREN.
31. Ty allt ifrån den dag då denna stad byggdes ända till nu har den
uppväckt min vrede och förtörnelse, så att jag måste förkasta
den från mitt ansikte,
32. för all den ondskas skull som Israels barn och Juda barn med
sina konungar, furstar, präster och profeter, både Juda män och
Jerusa lems invånare, hava bedrivit, till att förtörna mig.
>Neh. 9,34. Jer. 2,26 f. Dan. 9,8.
33. De vände ryggen till mig och icke ansiktet; och fastän de titt
och ofta blevo varnade, ville de icke höra och taga emot tuktan.
34. De satte upp sina styggelser i det hus som är uppkallat efter
mitt namn och orenade det så;
>2 Kon. 21,4 f. Jer. 7,30 f. 23,11.
35. och Baalshöjderna i Hinnoms sons dal byggde de upp, för att där
offra sina söner och döttrar åt Molok, fastän jsg aldrig kade
bjudit dem att göra sådan styggelse eller ens tänkt mig något
sådant; och så förledde de Juda till synd.
>Mos. 18,21. Jer. 19,5.
36. Men så säger nu HERREN, Israels Gud, om denna stad, som I menen
vara genom svärd, hungersnöd och pest given i den babyloniske
konungens hand:
37. Se, jag skall församla dem ur alla de länder till vilka jag i
min vrede och harm och stora förtörnelse har fördrivit dem, och
jag skall föra dem tillbaka till denna plats och låta dem bo bär
i trygghet.
>5 Mos. 30,3. Jer. 30,10 f., 16 f.
38. Och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.
>Jer. 24,7. 30,22. 31,33.
39. Och jag skall giva dem alla ett och samma hjärta och lära dem en
och samma väg, så att de frukta mig beständigt; för att det må
gå dem väl, och deras barn efter dem.
>Hes. 11,19 f. 36,26.
40. Och jag skall sluta med dem ett evigt förbund, så att jag icke
upp hör att följa dem och göra dem gott; och min fruktan skall
jag ingiva i deras hjärtan, så att de icke vika av ifrån mig.
>Jer. 31,31 f.
41. Och jag skall hava min fröjd i att göra dem gott, och skall
plantera dem i detta land med trofasthet, av allt mitt hjärta
och all min själ.
>5 Mos. 30,9.
42. Ty så säger HERREN: Likasom jag har låtit all denna stora olycka
komma över detta folk, så skall jag ock låta allt det goda som
jag lovade dem komma dem till del.
>Jer. 18,7 f. 31,28.
43. Och man skall komma att köpa åkrar i detta land, om vilket I
sägen att det är en ödemark, där varken människor eller djur
kunna bo, och att det är givet i kaldeernas hand.
44. Ja, åkrar skall man köpa för penningar, och man skall skriva och
försegla köpebrev och tillkalla vittnen i Benjamins land, i
Jerusalems omnejd och i Juda städer, både i Bergsbygdens och i
Låglandets och i Sydlandets städer; ty jag skall åter upprätta
dem, säger HERREN.
Jeremia, 33 Kapitlet
Löften om Judas och Israels
återupprättelse och om "en rättfärdig
telning" av Davids ätt.
1. Och HERRENS ord kom till Jeremia för andra gången, medar han
ännu var inspärrad i fängelsegården; han sade:
>Jer. 32,2
2. Så säger HERREN, han som ock utför sitt verk, HERREN, som
bereder det för att låta det komma till stånd, han vilkens namn
är HERREN:
>2 Mos. 15,3.
3. Ropa till mig, så vill jag svara dig och förkunna för dig stora
och förunderliga ting, som du icke känner.
4. Ty så säger HERREN, Israels Gud, om husen i denna stad och om
Juda konungars hus, som nu brytas ned för belägringsvallarna och
värden:
>Jes. 22,10.
5. Man har kommit hitin för att strida med kaldeerna, och man skall
så fylla husen med döda kroppar av människor som jag har slagit
i min vrede och förtörnelse, människor som genom all sin ondska
hava vållat att jag har måst dölja mitt ansikte för denna stad.
6. Dock, jag skall hela dess sår och skaffa läkedom och läka dem,
och jag skall låta dem skåda frid och trygghet i överflöd.
>Jer. 30,17
7. Och jag skall åter upprätta Juda och Israel och uppbygga dem, så
att de bliva såsom förut.
>Jer. 29,14.
8. Och jag skall rena dem från all missgärning varmed de hava
syndat mot mig, och förlåta alla missgärningar genom vilka de
hava syndat mot mig och avfallit från mig.
>Jer. 31,34. Hes. 36,25. Sak. 13,1. Apg. 10,43.
9. Och staden skall bliva mig till fröjd och berömmelse, och till
lov ooh ära inför alla jordens folk, när de få höra allt det
goda som jag gör med dem; och de skola förskräckas och darra vid
åsynen av all den lycka och all den framgång som jag bereder
henne.
10. Så säger HERREN: På denna plats, om vilken I sägen att den är så
öde att varken människor eller djur kunna bo där, ja, här i Juda
städer och på Jerusalems gator, som äro så ödelagda att inga
människor, inga invånare, inga djur där finnas,
>Jer. 3#,43.
11. här skall man ännu en gång höra fröjderop och glädjerop, rop för
brudgum och rop för brud, rop av människor som säga: "Tacken
HERREN Sebaot, ty HERREN är god, ty hans nåd varar
evinnerligen", och av människor som frambära lovoffer i HERRENS
hus. Ty jag vill åter upprätta landet, så att det bliver såsom
förut, säger HERREN.
>Jer. 7,34. 16,9. 25,10. Ps. 118,1. 136,1 f.
12. Så säger HERREN Sebaot: På denna plats, som nu är så öde att
varken människor eller ens djur kunna bo här, ja ock i alla
hithörande städer, här skola åter en gång finnas betesmarker där
herdar kunna låta sina hjordar lägra sig.
13. I Bergsbygdens, Låglandets och Sydlandets städer, i Benjamins
land i Jererusalems omnejd och i andra Juda städer skola ännu en
gång hjordar draga fram, förbi herdar som räkna dem, säger
HERREN.
>Jer. 17,26.
14. Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall uppfylla det
löftesord som jag har talat om Israels hus och angående Juda
hus.
>Jer. 29,10
15. I de dagarna och på den tiden
skall jag låta en rättfärdig telning
växa upp åt David.
Han skall skaffa rätt
och rättfärdighet på jorden.
>Jes. 11,1. Jer. 23,5 f. Sak. 3,8. 6,12.
16. I de dagarna skall Juda varda frälst
och Jerusalem bo i trygghet;
och man skall kalla det så:
HERREN vår rättfärdighet.
17. Ty så säger HERREN: Aldrig skall den tid komma, då icke en
avkomling av David sitter på Israels hus' tron,
>2 Sam. 7,16. 1 Kon. 2,4. 8,25. 9,5.
18. aldrig den tid då icke en avkomling av de levitiska prästerna
gör tjänst inför mig och alla dagar bär fram brännoffer och
förbränner spisoffer och anställer slaktoffer.
19. Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:
20. Så säger HERREN: Först när I gören om intet mitt förbund med
dagen och mitt förbund med natten, så att det icke bliver dag
och natt i rätt tid,
21. först då skall mitt förbund med min tjänare David bliva om
intet, så att icke längre en avkomling av honom sitter såsom
konung på hans tron, och först då mitt förbund med de levitiska
prästerna, som göra tjänst åt mig.
22. Lika oräknelig som himmelens härskara är, och lika otalig som
sanden är i havet, lika talrik skall jag låta min tjänare Davids
säd bliva och lika många leviterna, som göra tjänst åt mig.
>1 Mos. 15,5. 22,17.
23. Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:
24. Har du icke märkt huru detta folk talar och säger: "De båda
släkter som HERREN utvalde, dem har han förkastat"? Och så säga
de föraktligt om mitt folk att det icke mer synes dem vara ett
folk.
25. Men så säger HERREN: Om mitt förbund med dag och natt icke är
beståndande, och om jag icke har stadgat en fast ordning för
himmel och jord,
26. allenast då skall jag förkasta Jaobs och Davids, min tjänares,
säd, så att jag icke mer av hans säd tager dem som skola råda
över Abranams, Isaks och Jakobs säd. Ty jag skall åter upprätta
dem och förbarma mig över dem.
Jeremia, 34 Kapitlet
Sidkias blivande öde. Friårsbrott.
1. Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN, när
Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin här och med alla
de riken på jorden, som lydde under hans välde, och med alla
folk angrep Jerusalem och alla dess lydstader; han sade:
>2 Kon. 25,1 f.
2. Så säger HERREN, Israels Gud: Gå åstad och säg till Sidkia, Juda
konung, ja, säg till honom: Så säger HERREN: Se, jag skall giva
denna stad i den babyloniske konungens hand, och han skall
bränna upp den i eld.
>Jer. 32,3 f. 38,3.
3. Och du själv skall icke kunna undkomma hans hand, utan skall
förvisso bliva gripen och given i hans hand, så att du nödgas
stå inför konungen i Babel, öga mot öga; och han skall muntligen
tala med dig, och du skall komma till Babel.
4. Men hör HERRENS ord, du Sidkia, Juda konung: Så säger HERREN om
dig: Du skall icke dö genom svärd.
5. Nej, i frid skall du dö; och likasom man har anställt
förbränning till dina fäders, de förra konungarnas, ära, deras
som hava varit före dig, så skall man ock anställa förbränning
till din ära och hålla dödsklagan efter dig: "Ack ve, Herre!"
Ty detta har jag talat, säger HERREN.
>2 Krön. 16,14. Jer. 22,18.
6. Och profeten Jeremia talade till Sidkia, Juda konung, allt detta
i Jerusalem,
7. under det att den babyloniske konungens här belägrade Jerusalem
och allt som ännu återstod av städer i Juda, nämligen Lakis och
Aseka; ty dessa voro de enda av Juda städer, som ännu voro kvar
och voro befästa.
>Jos. 15,35, 39 2 Krön 11,5, 9.
8. Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN, sedan konung
Sidkia hade slutit ett förbund med allt folket i Jerusalem därom
att de bland sig skulle utropa frihet,
9. så att var och en skulle släppa sin träl och sin trälinna fria,
om det var en hebreisk man eller kvinna, på det att icke den ene
juden skulle hava den andre till träl.
10. Och detta hörsammades av alla furstarna och allt folket, av dem
som hade varit med om forbundet och lovat att var och en skulle
släppa sin träl och sin trälinna fria, så att han icke mer
skulle hava dem till trälar; de hörsammade det och släppte dem.
11. Men sedermera andrade de sig och togo tillbaka de trälar och
tralinnor som de hade släppt fria, och gjorde dem åter till
tralar och trälinnor.
12. Då kom HERRENS ord till Jeremia från HERREN; han sade:
13. Så säger HERREN, Israels Gud: Jag själv slöt ett förbund med
edra fäder på den tid då jag förde dem ut ur Egyptens land, ur
träldomshuset; jag sade:
14. "När sju år äro förlidna, skall var Dch en av eder släppa sin
broder, hebreen, som har sålt sig åt dig och tjänat dig i sex
år; du skall då släppa honom fri ur din tjänst." Dock ville edra
fäder icke höra på mig eller böja sina öron därtill.
>2 Mos. 21,2. 3 Mos. 25,39 f. 5 Mos. 15,12.
15. Men I haven nyss vänt om och gjort vad rätt är i mina ögon, i
det att I haven utropat frihet var och en för sin broder. Och I
haven härom slutit ett förbund inför mitt ansikte, i det hus som
är uppkallat efter mitt namn.
16. Men nu haven I åter ändrat eder och ohelgat mitt namn och tagit
tillbaka var och en sin träl och sin trälinna, dem som I haden
släppt fria till att gå vart de ville; ja, I haven nu åter gjort
dem till edra trälar och trälinnor.
17. Därför säger HERREN så: I haven icke hört på mig och utropat
frihet var och en för sin broder och sin nästa Så utropar då
jag, säger HERREN, för eder frihet att hemfalla åt svärd, pest
och hungersnöd; ja, jag skall göra eder till en varnagel för
alla riken på jorden.
18. Och de män som hava överträtt mitt förbund och icke hållit
förplikelserna vid det förbund de slöto inför mitt ansikte --
vid kalven som av dem blev huggen i två stycken, mellan vilka de
gingo --
>1 Mos. 15,10.
19. dessa män, nämligen Judas och Jerusalems furstar, hovmännen och
prästerna och allt folket i landet, som gingo mellan styckena av
kalven,
20. dem skall jag giva i deras fienders hand, i de mäns hand, som
stå efter deras liv; och deras döda kroppar skola bliva mat åt
himmelens fåglar och markens djur.
>5 Mos. 28,26. Jer. 7,33. 16,4.
21. Och Sidkia, Juda konung, med hans furstar skall jag giva i deras
fienders hand, i de mäns hand, som stå efter deras liv, och i
händerna på den babyloniske konungens här, som nu har dragit
bort ifrån eder.
22. Se, jag skall giva dem befallning, säger HERREN, att de åter
skola draga mot denna stad oah belägra den; och de skola då
intaga den och bränna upp den i eld. Och Juda städer skall jag
göra till en ödemark, där ingen bor.
>2 Kon. 25,9. Jer. 37,8.
Jeremia, 35 Kapitlet
Rekabiternas trofasthet och Judafolkets
trolöshet.
1. Detta ar det ord som kom till Jeremia från HERREN i Jojakims,
Josias sons, Juda konungs, tid; han sade
2. Gå bort till rekabiternas släkt och tala med dem, och för dem
till HERRENS hus, in i en av kamrarna, och giv dem vin att
dricka.
>1 Kron. 2,55.
3. Då tog jag med mig Jaasanja, son till Jeremia, son till
Habassinja, jämte hans bröder och alla hans söner ooh
rekabiternas hela övriga släkt,
4. och förde dem till HERRENS hus, in i den kammare som innehades
av sönerna till gudsmannen Hanan, Jigdaljas son, den kammare som
ligger bredvid furstarnas, ovanom dörrvaktaren Maasejas, Sallums
sons, kammare.
5. Och jag satte fram för rekabiternas släkt kannor, fulla med vin,
så ock bägare, och sade till dem: "Dricken vin?"
6. Men de svarade: "Vi dricka icke vin. Ty vår fader Jonadab,
Rekabs son, har bjudit oss och sagt: 'I och edra barn skolen
aldrig dricka vin;
>2 Kon. 10,15.
7. och hus skolen I icke bygga, och säd skolen I icke så, och
vingårdar skolen I icke plantera, ej heller äga sådana, utan I
skolen bo i tält i all eder tid, för att I mån länge leva i det
land där I bon såsom främlingar.'
8. Och vi hava hörsammat vår fader Jonadabs, Rekabs sons,
befallning, i allt vad han har bjudit oss, så att vi med våra
hustrur och våra söner och döttrar aldrig dricka vin,
9. ej heller bygga hus till att bo i, ej heller äga vingårdar eller
åkrar eller säd.
10. Vi hava alltså bott i tält och hava hörsammat ooh gjort allt vad
vår fader Jonadab har bjudit oss.
11. Men när Nebukadressar, konungen i Babel, drog upp och föll in i
landet, sade vi: 'Välan, vi vilja begiva oss till Jerusalem,
undan kaldeernas och arameernas här.' Och så bosatte vi oss i
Jerusalem."
12. Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:
13. Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Gå åstad och säg till Juda
män och till Jerusalems invånare: Skolen I då icke taga emot
tuktan, så att I hören mina ord, säger HERREN?
14. Det bud som Jonadab, Rekabs son, gav sina barn, att de icke
skulle dricka vin, det har blivit iakttaget, och ännu i dag
dricka de icke vin, av hörsamhet mot sin faders bud. Men själv
har jag titt och ofta talat till eder, och I haven dock icke
hörsammat mig.
15. Och titt och ofta har jag sänt till eder alla mina tjänare
profeterna och låtit säga: "Vänden om, var och en från sin onda
väg, och bättren edert väsende, och följen icke efter andra
gudar, så att I tjänen dem; då skolen I få bo i det land som jag
har givit åt eder och edra fäder." Men I böjden icke edert öra
därtill och hörden icke på mig.
>2 Kon. 17,13. Jer. 18,11. 25,4 f.
16. Eftersom nu detta folk icke har hörsammat mig, såsom Jonadabs,
Rekabs sons, barn hava iakttagit det bud som deras fader gav
dem,
17. därför säger HERREN, härskarornas Gud, Israels Gud, så: Se, över
Juda och över alla Jerusalems invånare skall jag låta all den
olycka komma, som jag har förkunnat över dem, därför att de icke
hörde, när jag talade till dem, och icke svarade, när jag
kallade på dem.
>Jes. 65,12. 66,4. Jer. 7,18.
18. Och till rekabiternas släkt sade Jeremia: Så säger HERREN
Sebaot, Israels Gud: Därför att I haven hörsammat eder fader
Jonadabs bud och hållit alla hans bud och i alla stycken gjort
såsom han har bjudit eder,
19. därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Aldrig skall den
tid komma, då icke en avkomling av Jonadab, Rekabs son, står
inför mitt ansikte.
Jeremia, 36 Kapitlet
Jeremia låter uppteckna sina profetior.
De brännas upp av Jojakim, men
upptecknas på nytt. Profetia mot
Jojakim.
1. I Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjärde regeringsår kom
detta ord till Jeremia från HERREN; han sade:
>Jer. 25,1 f.
2. Tag dig en bokrulle och teckna däri upp allt vad jag har talat
till dig angående Israel och Juda och alla hednafolk, från den
dag då jag först talade till dig i Josias tid ända till denna
dag.
>Jer. 30,2.
3. Kanhända skall Juda hus, när de höra all den olycka som jag har
i sinnet att göra dem, vända om, var och en från sin onda vag,
och så skall jag förlåta dem deras missgärning och synd.
>Jer. 26,3.
4. Då kallade Jeremia till sig Baruk, Nerias son; och efter
Jeremias diktamen tecknade Baruk i en bokrulle upp alla de ord
som HERREN hade talat till honom.
>Jer. 32,12.
5. Och Jeremia bjöd Baruk och sade: "Jag är själv under tvång, så
att jag icke kan begiva mig till HERRENS hus.
6. Men gå du dit; och ur den rulle som du har skrivit efter min
diktamen må du därpå fastedagen läsa UPP HERRENS ord inför
folket i HERRENS hus. Inför hela Juda, så många som komma in
från sina städer, må du ock läsa upp dem.
7. Kanhända skola de då bönfalla inför HERREN och vända om, var och
en från sin onda väg. Ty stor är den vrede och förtörnelse som
HERREN har uttalat över detta folk."
8. Och Baruk, Nerias son, gjorde alldeles såsom profeten Jeremia
hade bjudit honom: i HERRENS hus läste han ur boken upp HERRENS
ord.
9. I Jojakims, Josias sons, Juda konungs, femte regeringsår, i
nionde månaden, utlystes nämligen en fasta inför HERREN, vilken
hölls av allt folket i Jerusalem och av allt det folk som från
Juda städer hade kommit till Jerusalem.
10. Då läste Baruk ur boken upp Jeremias ord; han läste upp dem i
HERRENS hus, i sekreteraren Gemarjas, Safans sons, kammare på
den övre förgården, vid ingången till nya porten på HERRENS hus,
inför allt folket.
>Jer. 26,10.
11. När nu Mika; son till Gemarja, son till Safan, hade hört alla
HERRENS ord uppläsas ur boken,
12. gick han ned till konungshuset och in i sekreterarens kammare;
där sutto då alla furstarna: sekreteraren Elisama, Delaja,
Semajas son, Elnatan, Akbors son, Gemarja, Safans son, Sidkia,
Hananjas son, och alla de andra furstarna.
13. Och Mika omtalade för dem allt vad han hade hört Baruk läsa upp
ur boken inför folket.
14. Då sände alla furstarna Jehudi, son till Netanja, son till
Selemja, Kusis son, åstad till Baruk och läto säga honom: "Tag
med dig den rulle varur du har läst infor folket, och kom hit."
Och Baruk, Nerias son, tog rullen med sig och kom till dem.
15. Då sade de till honom: "Sätt dig ned och läs den inför oss."
Och Baruk läste inför dem.
16. När de då hörde allt som stod där, sågo de med förskräckelse på
varandra och sade till Baruk: "Vi måste omtala för konungen allt
som står här."
17. Och de frågade Baruk och sade: "Tala om för oss huru det skedde
att du efter hans diktamen tecknade upp allt detta."
18. Baruk svarade dem: "Han dikterade för mig allt detta, och jag
tecknade upp det i boken med bläck.
19. Då sade furstarna till Baruk: "Gå och göm dig, du jämte Jeremia,
och låten ingen veta var I ären."
20. Därefter, sedan de hade lämnat rullen i förvar i sekreteraren
Elisamas kammare, gingo de in till konungen på förgården och
omtalade så allt för konungen.
21. Då sände konungen Jehudi att hämta rullen; och denne hämtade den
från sekreteraren Elisamas kammare. Sedan läste Jehudi upp den
inför konnngen och inför alla furstarna, som stodo omkring
konungen.
22. Konungen bodde då i vinterhuset, ty det var den nionde
månaden. Och kolpannan stod påtänd framför honom;
23. och så ofta Jehudi hade läst tre eller fyra spalter, skar han av
rullen med pennkniven och kastade stycket på elden i kolpannan,
ända till dess att hela rullen var förtörd av elden i kolpannan.
24. Och varken konungen själv eller någon av hans tjänare blev
förskräckt eller rev sönder sina kläder, när de hörde allt detta
som upplästes.
>2 Kon. 22,11.
25. Och fastän Elnatan, Delaja och Gemarja bådo konungen att han
icke skulle bränna upp rullen, lyssnade han icke till dem.
26. I stället bjöd konungen Jerameel, konungasonen, och Seraja,
Asriels son, och Selemja, Abdeels son, att de skulle gripa
skrivaren Baruk och profeten Jeremia. Men HERREN gömde dem
undan.
27. Men sedan konungen hade bränt upp rullen med det som Baruk efter
Jeremias diktamen hade skrivit däri, kom HERRENS ord till
Jeremia; han sade:
28. Tag dig nu åter en annan rulle och teckna däri upp allt vad som
förut stod i den förra rullen, den som Jojakim, Juda konung,
brände upp.
29. Men angående Jojakim, Juda konung, skall du säga: Så säger
HERREN: Du har bränt upp denna rulle och sagt: "Huru kunde du
skriva däri att konungen i Babel förvisso skall komma och
fördärva detta land, och göra slut på både människor och djur
däri?"
30. Därfor säger HERREN så om JoJakim, Juda konung: Ingen ättling av
honom skall sitta på Davids tron; och hans egen döda kropp skall
komma att ligga utkastad, prisgiven åt hettan om dagen och åt
kölden om natten.
>Jer. 22,19.
31. Och jag skall hemsöka honom och hans avkomlingar och hans
tjänare för deras missgärnings skull, och över dem och över
Jerusalems invånare och över Juda män skall jag låta all den
olycka komma, som jag har förkunnat över dem, fastän de icke
hava velat höra.
>Jer. 35,17.
32. Då tog Jeremia en annan rulle och gav den åt skrivaren Baruk,
Nerias son; och efter Jeremias diktamen tecknade denne däri upp
allt vad som hade stått i den bok som Jojakim, Juda konung, hade
bränt upp i eld. Och till detta lades ytterligare mycket annat
av samma slag.
Jeremia, 37 Kapitlet
På konung Sidkias tillfrågan profeterar
Jeremia om Jerusalems förstöring.
Profeten fängslas.
1. Och Sidkia, Josias son, blev konung i stället för Konia,
Jojakims son; ty Nebukadressar, konungen i Babel, gjorde honom
till konung i Juda land.
>2 Kon. 24,17 f. Jer. 52,1 f.
2. Men varken han eller hans tjänare eller folket i landet hörda på
HERRENS ord, dem som han talad genom profeten Jeremia.
3. Dock sände konung Sidkia åstad Jehukal, Selemjas son, och
prästen Sefanja, Maasejas son, till profeten Jeremia och lät
säga: "Bed för oss till HERREN, vår Gud."
>Jes. 37,2 f. Jer. 42,2 f.
4. Jeremia gick då ännu ut och in bland folket, ty man hade ännu
icke satt honom i fängelse.
5. Och Faraos här hade då dragit ut från Egypten; och när
kaldeerna, som belägrade Jerusalem, hade fått höra ryktet därom,
hade de dragit sig tillbaka från Jerusalem.
6. Då kom HERRENS ord till profeten Jeremia; han sade:
7. Så säger HERREN, Israels Gud: Så skolen I svara Juda konung, som
har sänt eder till mig för att fråga mig: "Se, Faraos här, som
har dragit ut till eder hjälp, skall vända tillbaka till sitt
land Egypten.
8. Sedan skola kaldeern komma tillbaka och belägra denna stad och
de skola då intaga den och bränna upp den i eld.
>Jer. 34,22.
9. Därför säger HERREN så: Bedragen icke eder själva med att tänka:
'Kaldeerna skola nu en gång för alla draga bort ifrån oss'; ty
de skola icke draga bort.
10. Nej, om I än så slogen kaldeernas hela här, när de strida mot
eder, att allenast några svårt sårade män blevo kvar av dem, så
skulle dessa resa sig upp, var och en i sitt tält, och skulle
bränna upp denna stad i eld.
11. Men när kaldeernas här hade dragit sig tillbaka från Jerusalem
för Faraos har,
12. ville Jeremia lämna Jerusalem ooh begiva sig till Benjamins
land, för att där taga i besittning en jordlott bland folket.
13. När han då kom tiil Benjaminsporten, stod där såsom vakthavande
en man vid namn Jiria, son till Selemja, son till Hananja; denne
grep profeten Jeremia och sade: "Du vill gå över till
kaldeerna."
>Jer. 20,2.
14. Jeremia svarade: "Det är icke sant; jag vill icke gå över till
kaldeerna", men ingen hörde på honom. Och Jiria grep Jeremia
och förde honom till furstarna.
15. Och furstarna förtörnades på Jeremia och läto hudflänga honom
och satte honom i häkte i sekreteraren Jonatans hus, ty detta
hade de gjort till fängelse.
16. Men när Jeremia hade kommit i fängelsehålan, ned i fångvalven,
och suttit där en lång tid,
>Jer. 38,6.
17. sände konung Sidkia och lät hämta honom; och hemma hos sig
frågade konungen honom hemligen och sade: "Har något ord kommit
från HERREN Jeremia svarade: "Ja"; och han tillade: "Du skall
bliva given i den babyloniske konungens hand.
>Jer. 34,21.
18. Därefter frågade Jeremia konung Sidkia: "Varmed har jag
försyndat mig mot dig och dina tjänare och detta folk, eftersom
I haven satt mig i fängelse?
19. Och var äro nu edra profeter, som profeterade för eder och sade:
'Konungen i Babel skall icke komma över eder och över detta
land'?
20. Så hör mig nu, herre konung; värdes upptaga min bön: sänd mig
icke tillbaka till sekreteraren Jonatans hus, på det att jag
icke må dö där."
21. På konung Sidkias befallning satte man då Jeremia i förvar i
fängelsegården, och gav honom en kaka bröd om dagen från
Bagargatan, till dess att det var slut på allt brödet i
staden. Så stannade Jeremia i fängelsegården.
>Jer. 32,2. 38,9. 52,6.
Jeremia, 38 Kapitlet
Profeten sättes fången i en brunn.
Konungen låter hämta honom upp därur och
frågar honom till råds.
1. Men Sefatja, Mattans son, och Gedalja, Pashurs son, och Jukal,
Selemjas son, och Pashur, Malkias son, hörde huru Jeremia talade
till allt folket och sade:
>Jer. 20,1.
2. "Så säger HERREN: Den som stannar kvar i denna stad, han skall
dö genom svärd eller hunger eller pest, men den som giver sig åt
kaldeerna, han skall få leva, ja, han skall vinna sitt liv såsom
ett byte och få leva.
>Jer. 21,9.
3. Ty så säger HERREN: Denna stad skall förvisso bliva given i
händerna på den babyloniske konungens här, och han skall intaga
den.
>Jer. 32,3.
4. Då sade furstarna till konungen: "Denne man bör dödas, eftersom
han gör folket modlöst, både det krigsfolk som ännu är kvar här
i staden och jämväl allt det övrig: folket, i det att han talar
sådan: ord till dem. Ty denne man söker icke folkets välfärd,
utan dess olycka.
>Am. 7,10 f.
5. Konung Sidkia svarade: "Välan han är i eder hand; ty konungen
förmår intet mot eder."
6. Då togo de Jeremia och kastad honom i konungasonen Malkias brunn
på fängelsegården; de släppte Jeremia ditned med tåg. I brunnen
var intet vatten, men dy, och Jeremia sjönk ned i dyn.
>Jer. 37,16.
7. När nu etiopiern Ebed-Melek, en hovman, som befann sig i
konungshuset, under det att konungen uppehöll sig i
Benjaminsporten, fick höra att de hade sänkt Jeremia ned i
brunnen,
8. begav han sig åstad från konungshuset och talade till konungen
och sade:
9. "Min herre konung, dessa män hava handlat illa i allt vad de
hava gjort mot profeten Jeremia; ty de hava kastat honom i
brunnen, där han strax måste dö av hunger, då nu intet bröd
finnes i staden.
>Jer. 37,21.
10. Då bjöd konungen etiopiern Ebed-Melek och sade: "Tag med dig
härifrån trettio män, och drag profeten Jeremia upp ur brunnen,
innan han dör."
11. Så tog då Ebed-Melek männen med sig och begav sig till
konungshuset, till rummet under skattkammaren, och hämtade
därifrån trasor av sönderrivna och utslitna kläder och lät sänka
ned dem med tåg till Jeremia i brunnen.
12. Och etiopiern Ebed-Melek sade till Jeremia: "Lägg trasorna av de
sönderrivna och utslitna kläderna under dina armar, mellan dem
och tågen." Och Jeremia gjorde så.
13. Sedan drogo de med tågen Jeremia upp ur brunnen. Men Jeremia
måste stanna i fängelsegården.
14. Därefter sände konung Sidkia åstad och lät hämta profeten
Jeremia till sig vid tredje ingången till HERRENS hus. Och
konungen sade till Jeremia: "Jag vill fråga dig något dölj intet
för mig."
15. Jeremia sade till Sidkia: "Om jag säger dig något, så kommer du
förvisso att låta döda mig; och om jag giver dig ett råd, så hör
du icke på mig."
16. Då gav konung Sidkia Jeremia sin ed, hemligen, och sade: "Så
sant HERREN lever, han som har givit oss detta vårt liv: jag
skall icke låta döda dig, ej heller skall jag lämna dig i
händerna på dessa män som stå efter ditt liv."
17. Då sade Jeremia till Sidkia: "Så säger HERREN, härskarornas Gud,
Israels Gud: Om du giver dig åt den babyloniske konungens
furstar, så skall du få leva, och denna stad skall då icke bliva
uppbränd i eld, utan du och ditt hus skolen få leva.
18. Men om du icke giver dig åt den babyloniske konungens furstar,
då skall denna stad bliva given i kaldeernas hand, och de skola
bränna upp den i eld, och du själv skall icke undkomma deras
hand."
19. Konung Sidkia svarade Jeremia: "Jag rädes för de judar som hava
gått över till kaldeerna; kanhända skall man lämna mig i deras
händer, och de skola då hantera mig skändligt."
20. Jeremia sade: "Man skall icke göra det. Hör blott HERRENS röst i
vad jag säger dig, så skall det gå dig väl, och du skall få
leva.
21. Men om du vägrar att giva dig, så är detta vad HERREN har
uppenbarat för mig:
22. Se, alla de kvinnor som äro kvar i Juda konungs hus skola då
föras ut till den babyloniske konungens furstar; och kvinnorna
skola klaga:
'Dina vänner sökte förleda dig,
och de fingo makt med dig.
Dina fötter fastnade i dyn;
då drogo de sig undan'
>Ob. v. 7.
23. Och alla dina hustrur och dina barn skall man föra ut till
kaldéerna, och du själv skall icke undkoma deras hand, utan
skall varda gripen av den babyloniske konungens hand och bliva
en orsak till att denna stad brännes upp i eld."
>Jer. 32,4. 34,2 f.
24. Då sade Sidkia till Jeremia: "Låt ingen få veta vad här har
blivit talat; eljest måste du dö.
25. Och om furstarna få höra att jag har talat med dig, och de komma
till dig och säga till dig: 'Låt oss veta vad du har sagt till
konungen; dölj intet för oss, så skola vi icke döda dig; säg oss
ock vad konungen har sagt till dig' --
26. då skall du svara dem: 'Jag bönföll inför konungen att han icke
skulle sända mig tillbaka till Jonatans hus för att dö där.'"
>Jer. 37,20.
27. Och alla furstarna kommo till Jeremia ooh frågade honom; men han
svarade dem alldeles såsom konungen hade bjudit honom. Då tego
de och gingo bort ifrån honom, eftersom ingen hade hört huru det
verkligen hade gått till.
28. Men Jeremia fick stanna i fängelsegården ända till den dag då
Jerusalem blev intaget.
Jeremia, 39 Kapitlet
Uppfyllelse av profetian om Jerusalems
förstöring och Sidkias fångenskap.
Nebukadressars omvårdnad om Jeremia.
Profetia om etiopiern Ebed-Meleks
räddning.
Sedan nu Jerusalem hade blivit intaget
1. -- efter det att Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin
här hade kommit till Jerusalem och begynt belägra det i Sidkia,
Juda konungs, nionde regeringsår, i tionde månaden,
>2 Kon. 25,1 f. Jer. 52,4 f.
2. och efter det att staden; hade blivit stormad i Sidkias elfte
regeringsår, i fjärde månaden, på nionde dagen månaden
3. drogo alla den babyloniske konungens furstar därin och stannad i
Mellersta porten: nämligen Nergal Sareser, Samgar-Nebo,
Sarsekim, överste hovmannen, Nergal-Sareser, överste magern, och
alla den babyloniske konungens övriga furstar.
4. Och när Sidkia, Juda konung, med allt sitt krigsfolk fick se
dem, flydde de och drogo om natten ut ur staden, på den väg som
ledde till den kungliga trädgården, genom porten mellan de båda
murarna; och han tog vägen bort åt Hed marken till.
5. Men kaldeernas här förföljde dem och de hunno upp Sidkia på
Jeriko hedmarker. Och de togo fatt honom och förde honom till
Nebukadressar, den babyloniske konungen, i Ribla i Hamats land;
dar höll denne rannsakning och dom med honom.
6. Och den babyloniske konunge lät i Ribla slakta Sidkias barn
inför hans ögon; också alla andra Juda ädlingar lät konungen i
Babel slakta.
7. Och på Sidkia själv lät han sticka ut ögonen och lät fängsla
honom med kopparfjättrar, för att föra honom till Babel.
8. Och kaldeerna brände upp i eld både konungens hus och folkets
hus och bröto ned Jerusalems murar.
9. Och återstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och de
över löpare som hade gått över till honom, och vad som för
övrigt var kvar av folket, dem förde Nebusaradan, översten för
drabanterna, bort till Babel.
10. Men av de ringaste bland folket, av dem som ingenting hade,
lämnade Nebusaradan, översten för drabanterna, några kvar i Juda
land, och gav dem samtidigt vingårdar och åkerfält.
11. Och Nebukadresar, konungen Babel, gav genom Nebusaradan,
översten för drabanterna, befallning angående Jeremia och sade:
12. "Tag honom och se i honom till godo, och gör honom icke något
ont, utan gör med honom efter som han själv begär av dig."
13. Då sände Nebusaradan, översten för drabanterna, och Nebusasban,
överste hovmannen, och Nergal-Sareser, örerste magern, och alla
den babyloniske konungens övriga väldige --
14. dessa sände bort och läto hämta Jeremia ifrån fängelsegården och
lämnade honom at Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, på
det att denne skulle föra honom hem; så fick han stanna där
bland folket.
>Jer. 38,13, 28.
15. Men HERRENS ord hade kommit till Jeremia, medan han var
inspärrad i fängelsegården; han hade sagt:
16. Gå och säg till etiopiern Ebed-Melek: Så säger HERREN Sebaot,
Israels Gud: Se, vad jag har förkunnat, det skall jag låta komma
över denna stad, till dess olycka och icke till dess lycka, och
det skall uppfyllas i din åsyn på den dagen.
>Jer. 38,7.
17. Men dig skall jag rädda på den dagen, säger HERREN, och du skall
icke bliva given i de mäns hand, som du fruktar för.
18. Ty jag skall förvisso låta dig komma undan, och du skall icke
falla för svärd, utan vinna ditt liv såsom ett byte, därför att
du har förtröstat på mig, säger HERREN.
Jeremia, 40 Kapitlet
Nebusaradan och Jeremia. Gedalja.
1. Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN, sedan
Nebusaradan, översten för drabanterna, hade släppt honom lös
från Rama; denne lät nämligen hämta honom, där han låg bunden
med kedjor bland alla andra fångar ifrån Jerusalem och Juda, som
skulle föras bort till Babel.
2. Översten för drabanterna lät alltså hämta Jeremia och sade till
honom: "HERREN, din Gud, hade förkunnat denna olycka över denna
plats;
3. och HERREN har låtit den komma och har gjort såsom han hade
sagt. I haden ju syndat mot HERREN och icke hört hans röst, och
därför har detta vederfarits eder.
4. Och se, nu löser jag dig i dag ur kedjorna som dina händer hava
varit bundna med. Om du är sinnad att komma med mig till Babel,
så kom, och jag skall då se dig till godo; men om du icke är
sinnad att komma med mig till Babel, så gör det icke. Se, hela
landet ligger öppet för dig; dit dig synes gott och rätt att gå,
dit må du gå."
5. Och då han ännu dröjde att vända tillbaka, tillade han: "Vänd
tillbaka till Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, som
konungen i Babel har satt över Juda städer, och stanna hos honom
bland folket. Eller gå åt vilket annat håll som helst dit det
behagar dig att gå." Och översten för drabanterna gav honom
vägkost och skänker och lät honom gå.
6. Så begav sig då Jeremia till Gedalja, Ahikams son, i Mispa och
stannade hos honom bland folket som var kvar i landet.
7. När då alla krigshövitsmännen på landsbygden jämte sina män
fingo höra att konungen i Babel hade satt Gedalja, Ahikams son,
över landet, och att han hade anförtrott åt honom män kvinnor
och barn, och dem av de ringaste i landet, som man icke hade
fört bort till Babel,
8. kommo de till Gedalja i Mispa, nämligen Ismael, Netanjas son,
Johanan och Jonatan, Kareas söner, Seraja, Tanhumets son,
netofatiten Ofais söner och Jesanja, maakatitens son, med sina
män.
>2 Kon. 25,23 f.
9. Och Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, gav dem och deras
män sin ed och sade: "Frukten icke för att tjäna
kaldeerna. Stannen kvar i landet, och tjänen konungen i Babel,
så skall det gå eder väl.
10. Se, själv stannar jag kvar i Mispa, för att vara till tjänst åt
kaldeer som komma till oss; men I mån insamla vin och frukt och
olja och lägga det i edra kärl, och stanna kvar i de städer som
I haven tagit i besittning."
11. Då nu också alla de judar som voro i Moabs och Ammons barns och
Edoms land, och de som voro i andra länder hörde att konungen i
Babel hade låtit några av judarna bliva kvar, och att han hade
satt över dem Gedalja, son till Ahikam, son till Safan,
12. vände alla dessa judar tillbaka från alla de orter dit de hade
blivit fördrivna, och kommo till Juda land, till Gedalja i
Mispa. Och de inbärgade vin och frukt i stor myckenhet.
13. Men Johanan, Kareas son, och alla krigshövitsmännen på
landsbygden kommo till Gedalja i Mispa
14. och sade till honom: "Du vet väl att Baalis, Ammons barns
konung, har sänt hit Ismael, Netanjas son, för att slå ihjäl
dig?" Men Gedalja, Ahikams son, trodde dem icke.
15. Och Johanan, Kareas son, sade i hemlighet till Gedalja i Mispa:
"Låt mig gå åstad och dräpa Ismael, Netanjas son; ingen skall få
veta det. Varför skulle han få slå ihjäl dig och så bliva en
orsak till att vi judar, som hava församlats till dig,
allasammans förskingras, och vad som är kvar av Juda förgås?"
16. Men Gedalja, Ahikams son, sade till Johanan, Kareas son: "Du får
icke göra detta; ty vad du säger om Ismael är icke sant."
Jeremia, 41 Kapitlet
Gedalja dräpes av Ismael.
1. Men i sjunde månaden kom Ismael, son till Netanja, son till
Elisama, av konungslig börd och en av konungens väldige, med tio
män till Gedalja, Ahikams son, i Mispa, ooh de höllo måltid
tillsammans i Mispa.
>2 Kon. 25,25.
2. Och Ismael, Netanjas son, jämte de tio män som voro med honom,
överföll då Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, och slog
honom till döds med svärd, honom som konungen i Babel hade satt
över landet.
3. Därjämte dräpte Ismael alla de judar som voro hos Gedalja i
Mispa, så ock alla de kaldeer som funnos där, och som tillhörde
krigsfolket.
4. Dagen efter den då han hade dödat Gedaljs, och innan ännu någon
visste av detta,
5. kom en skara av åttio män från Sikem, Silo och Samaria; de hade
rakat av sig skägget och rivit sönder sina kläder och ristat
märken på sig, och hade med sig spisoffer och rökelse till att
frambära i HERRENS hus.
>3 Mos. 19,27 f. 5 Mos. 14,1.
6. Och Ismael, Netanjas son, gick ut emot dem från Mispa, gråtande
utan uppehåll. Och när han mötte dem, sade han till dem: "Kommen
in till Gedalja, Ahikams son."
7. Men när de hade kommit in i staden, blevo de nedstuckna av Is
mael, Netanjas son, och de män som voro med honom, och kastade i
brunnen.
8. Men bland dem funnos tio män som sade till Ismael: "Döda oss
icke; ty vi hava förråd av vete, korn, olja och honung gömda på
landsbygden." Då lät han dem vara och dödade dem icke med de
andra.
9. Och brunnen i vilken Ismael kastade kropparna av alla de män som
han hade dräpt, när han dräpte Gedalja, var densamma som konung
Asa hade låtit göra, när Baesa, Israels konung, anföll honom;
denna fylldes nu av Ismael, Netanjas son, med ihjälslagna män.
>1 Kon. 15,22.
10. Därefter bortförde Ismael såsom fångar allt det folk som var
kvar i Mispa, konungadöttrarna och allt annat folk som hade
lämnats kvar i Mispa, och som Nebusaradan, översten för
drabanterna, hade anförtrott åt Gedalja, Ahikams son; dem
bortförde Ismael, Netanjas son; såsom fångar och drog åstad bort
till Ammons barn.
11. Men när Johanan, Kareas son, och alla de krigshövitsmän som voro
med honom fingo höra om allt det onda som Ismael, Netanjas son,
hade gjort,
12. togo de alla sina män och gingo åstad för att strida mot Ismael,
Netanjas son; och de träffade på honom vid det stora vattnet i
Gibeon.
>2 Sam. 2,13.
13. Då nu hela skaran av dem som Ismael förde med sig fick se
Johanan, Kareas son, och alla de krigshövitsmän som voro med
honom, blevo de glada;
14. och de vände om, hela skaran av dem som Ismael hade bortfört
såsom fångar ifrån Mispa, och gåvo sig åstad tillbaka till
Johanan, Kareas son.
15. Men Ismael, Netanjas son, räddade sig med åtta män undan Johanan
och begav sig till Ammons barn.
16. Och Johanan, Kareas son, och alla de krigshövitsmän som voro med
honom togo med sig allt som var kvar av folket, dem av Mispas
invånare, som han hade vunnit tillbaka från Ismael, Netanjas
son, sedan denne hade dräpt Gedalja, Ahikams son: både krigsmän
och kvinnor och barn och hovmän, som han hade hämtat tillbaka
från Gibeon.
17. Och de drogo åstad; men i Kimhams härbärge invid Bet-Lehem
stannade de, för att sedan draga vidare och komma till Egypten,
>2 Sam. 19,38.
18. undan kaldeerna; ty de fruktade för dessa, eftersom Ismael,
Netanjas son, hade dräpt Gedalja, Ahikams son, vilken konungen i
Babel hade satt över landet
Jeremia, 42 Kapitlet
Jeremia avråder från utvandringen till
Egypten.
1. Då trädde alla krigshövitsmännen fram, jämte Johanan, Kareas
son, och Jesanja, Hosajas son, så ock allt folket, både små och
stora,
2. och sade till profeten Jeremia: "Värdes upptaga vår bön: bed för
oss till HERREN, din Gud, för hela denna kvarleva -- ty vi äro
blott några få, som hava blivit kvar av många; du ser med egna
ögon att det är så med oss.
>Jes. 37,4. Jer. 37,3.
3. Ma så HERREN, din Gud, kungöra för oss vilken väg vi böra gå,
och vad vi hava att göra."
4. Profeten Jeremia svarade dem: "Jag vill lyssna till eder. Ja,
jag vill bedja till HERREN, eder Gud, såsom I haven begärt. Och
vadhelst HERREN svarar eder skall jag förkunna för eder; intet
skall jag undanhålla för eder."
5. Då sade de till Jeremia: "HERREN vare ett sannfärdigt och
osvikligt vittne mot oss, om vi icke i alla stycken göra efter
det ord varmed HERREN, din Gud, sänder dig till oss.
>2 Mos. 19,8. 24,3, 7.
6. Det må vara gott eller ont, så vilja vi höra HERRENS, vår Guds,
röst, hans som vi sända dig till; på det att det må gå oss väl,
när vi höra HERRENS, vår Guds, röst."
7. Och tio dagar därefter kom HERRENS ord till Jeremia.
8. Då kallade han till sig Johanan, Kareas son, och alla de
krigshövitsmän som voro med honom, och allt folket, både små och
stora,
9. och sade till dem: Så säger HERREN, Israels Gud, han som I haven
sänt mig till, för att jag skulle hos honom bönfalla för eder:
10. Om I stannen kvar i detta land, så skall jag uppbygga eder och
ej mer slå eder ned; jag skall plantera eder och ej mer upprycka
eder. Ty jag ångrar det onda som jag har gjort eder.
>Ps. 28,5. Jer. 18,7 f. 24,6. 31,4. 33,7.
11. Frukten icke mer för konungen i Babel, som I nu frukten för,
frukten icke för honom, säger HERREN. Ty jag är med eder och
vill frälsa eder och rädda eder ur hans hand.
12. Jag vill låta eder finna barmhärtighet; ja, han skall bliva
barmhärtig mot eder och låta eder vända tillbaka till edert
land.
13. Men om I sägen: "Vi vilja icke stanna i detta land", om I alltså
icke hören HERRENS, eder Guds, röst,
14. utan tänken: "Nej, vi vilja begiva oss till Egyptens land, där
vi slippa att se krig och höra basunljud och hungra efter bröd,
där vilja vi bo" --
15. välan, hören då HERRENS ord, I kvarblivna av Juda: Så säger
HERREN Sebaot, Israels Gud: Om I verkligen ställen eder färd
till Egypten och kommen dit, för att bo där såsom främlingar,
16. så skall svärdet, som I frukten för, hinna upp eder där i
Egyptens land, och hungersnöden, som I rädens för, skall följa
efter eder dit till Egypten, och där skolen I dö.
17. Ja, de människor som ställa sin färd till Egypten, för att bo
där, skola alla dö genom svärd, hunger och pest, ooh ingen av
dem skall slippa undan och kunna rädda sig från den olycka som
jag skall låta komma över dem.
18. Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Likasom min vrede och
förtörnelse har utgjutit sig över Jerusalems invånare, så skall
ock min förtörnelse utgjuta sig öcer eder, om I begiven eder
till Egypten, oeh I skolen bliva ett exempel som man nämner, när
man förbannar, och ett föremål för häpnad, bannande och smälek,
och I skolen aldrig mer få se denna ort.
>Jer. 7,20. 18,16. 24,9. 25,9, 18, 44,8, 12.
19. Ja, HERREN säger till eder, I kvarblivna av Juda: Begiven eder
icke till Egypten. Märken väl att jag i dag har varnat eder.
20. Ty I bedrogen eder själva, när I sänden mig till HERREN, eder
Gud, och saden: "Bed för oss till HERREN, vår Gud; och vadhelst
HERREN, vår Gud, säger, det må du förkunna för oss, så vilja vi
göradet."
21. Jag har nu i dag förkunnat det för eder. Men I haven icke velat
höra HERRENS, eder Guds, röst, i allt det varmed han har sänt
mig till eder.
22. Så veten nu att I skolen dö genom svärd, hunger och pest, på den
ort dit I åstunden att komma, för att bo där såsom främlingar.
Jeremia, 43 Kapitlet
Judarnas utvandring till Egypten.
Profetia om Egyptens erövring av
Nebukadressar.
1. Men när Jeremia hade talat till allt folket alla HERRENS, deras
Guds, ord, med vilka HERREN, deras Gud, hade sänt honom till
dem, allt som sagt är,
2. då svarade Asarja, Hosajas son, och Johanan, Kareas son, och
alla de övriga fräcka männen -- dessa svarade Jeremia: "Det är
icke sant vad du säger; HERREN, vår Gud, har icke sänt dig och
låtit säga: 'I skolen icke begiva eder till Egypten, för att bo
där såsom främlingar.'
3. Nej, det är Baruk, Nerias son, som uppeggar dig mot oss, på det
att vi må bliva givna i kaldeernas hand, för att dessa skola
döda oss eller föra oss bort till Babel."
4. Och varken Johanan, Kareas son, eller någon av krigshövitsmännen
eller någon av folket ville höra HERRENS röst och stanna kvar i
Juda land.
5. I stället togo Johanan, Eareas son, och alla krigshövitsmännen
med sig alla de kvarblivna av Juda, dem som från alla de folk
till vilka de hade varit fördrivna hade kommi tillbaka, för att
bo i Juda land,
>Jer. 40,11 f.
6. både män, kvinnor ooh barn, där till konungadöttrarna och alla
andra som Nebusaradan, översten för drabanterna, hade lämnat
kvar hos Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, jämväl
profeten Jeremia och Baruk, Nerias son,
>Jer. 41,10.
7. och begåvo sig till Egyptens land, ty de ville icke höra HERRENS
röst. Och de kommo så fram till Tapanhes.
8. Och HERRENS ord kom till Jeremia i Tapanhes; han sade:
9. Tag dig några stora stenar och mura in dem i murbruket, där
tegelgolvet lägges, vid ingången till Faraos hus i Tapanhes; gör
detta inför judiska mäns ögon
10. och säg till dem: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag
skall sända åstad och hämta min tjänare Nebukadressar, konungen
i Babel, och hans tron skall jag sätta upp ovanpå de stenar som
jag har låtit mura in har, och han skall på dem breda ut sin
tronmatta.
11. Ty han skall komma och slå Egyptens land och giva i pestens våld
den som hör pesten till, i fångenskapens våld den som hör
fångenskapen till, i svärdets våld den som hör svärdet
till.
>Jer. 15,2. Sak. 11,9.
12. Och jag skall tända eld på Egyptens gudahus, och han skall
bränna upp dem och föra gudarna bort. Och han skall rensa
Egyptens land från ohyra, likasom en herde rensar sin mantel;
sedan skall han draga därifrån i god ro.
>Jer. 46,25.
13. Och han skall slå sönder stoderna i Bet-Semes i Egyptens land,
och Egyptens gudahus skall han bränna upp i eld.
Jeremia, 44 Kapitlet
Strafftal till judarna i Egypten.
1. Detta är det ord som kom till Jeremia angående alla de judar som
bodde i Egyptens land, dem som bodde i Migdol, Tapanhes, Nof och
Patros' land; han sade:
2. "Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: I haven sett all den
olycka som jag har låtit komma över Jerusalem och över alla Juda
städer -- Se, de äro nu ödelagda, och ingen bor i dem;
3. detta för den ondskas skull som de bedrevo till att förtörna
mig, i det att de gingo bort ooh tände offereld och tjänade
andra gudar, som varken I själva eller edra fäder haden känt.
4. Och titt och ofta sände jag till eder alla mina tjänare
profeterna och lät säga: 'Bedriven icke denna styggelse, som jag
hatar.'
>Jer. 25,4. 35,15.
5. Men de ville icke höra eller böja sitt öra därtill, så att de
omvände sig från sin ondska och upphörde att tända offereld åt
andra gudar.
6. Därför blev min förtörnelse och vrede utgjuten, och den brann i
Juda städer och på Jerusalems gator, så att de blevo ödelagda
och förödda, såsom de nu äro.
7. Och nu säger HERREN, härskaror nas Gud, Israels Gud, så: Varför
bereden I eder själva stor olycka? I utroten ju ur Juda både
man och kvinna, både barn och spenabarn bland eder, så att ingen
kvarleva av eder kommer att återstå;
8. I förtörnen ju mig genom edra händers verk, i det att I tänden
offereld åt andra gudar i Egyptens land, dit I haven kommit, för
att bo där såsom främlingar. Härav måste ske att I varden
utrotade, och bliven ett exempel som man nämner, när man
förbannar, och ett föremål för smälek bland alla jordens folk.
9. Haven I förgätit edra fäders onda gärningar och Juda konungars
onda gärningar och deras hustrurs onda gärningar och edra egna
onda gärningar och edra hustrurs onda gärningar, vad de gjorde i
Juda land och på Jerusalems gator?
10. Ännu i dag äro de icke ödmjukade; de frukta intet och vandra
icke eifer min lag och mina stadgar, dem som jag förelade eder
och edra fäder.
11. Därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall vända
mitt ansikte mot eder till eder olycka, till att utrota hela
Juda.
>3 Mos. 17,10. Am. 9,4.
12. Och jag skall gripa de kvarblivna av Juda, som hava ställt sin
färd till Egyptens land, för att bo där såsom främlingar. Och de
skola allasammans förgås, i Egyptens land skola de falla; genom
svärd och hunger skola de förgås, både små och stora, ja, genom
svärd och hunger skola de dö. Och de skola bliva ett exempel som
man nämner, när man förbannar, och ett föremål för häpnad,
bannande och smälek.
>Jer. 42,17 f.
13. Och jag skall hemsöka dem som bo i Egyptens land, likasom jag
hemsökte Jerusalem, med svärd, hunger och pest.
14. Och bland de kvarblivna av Juda, som hava kommit för att bo
såsom främlingar där i Egyptens land, skall ingen kunna rädda
sig och slippa undan, så att han kan vända tillbaka till Juda
land, dit de dock åstunda att få vända tillbaka, för att bo
där. Nej, de skola icke få vända tillbaka dit, förutom några få
som bliva räddade."
15. Då svarade alla männen -- vilka väl visste att deras hustrur
tände offereld åt andra gudar -- och alla kvinnorna, som stodo
där i en stor hop, så ock allt folket som bodde i Egyptens land,
i Patros, de svarade Jeremia och sade:
16. "I det som du har talat tilI oss i HERRENS namn vilja vi icke
hörsamma dig,
>Jes. 42,20. 53,1. Jer. 6,16 f 18,12.
17. utan vi vilja göra allt vad vår mun har lovat, nämligen tända
offereld åt himmelens drottning och utgjuta drickoffer åt henne,
såsom vi och våra fader, våra konungar och furstar gjorde i Juda
städer och på Jerusalems gator. Då hade vi bröd nog, och det
gick oss väl, och vi sågo icke till någon olycka.
>Jer. 7,18.
18. Men från den stund då vi upphörde att tända offereld åt
himmelens drottning och utgjuta drickoffer åt henne hava vi
lidit brist på allt, och förgåtts genom svärd och hunger.
19. Och när vi nu tända offereld åt himmelens drottning och utgjuta
drickoffer åt henne, är det då utan våra mäns samtycke som vi åt
henne göra offerkakor, vilka äro avbilder av henne, och som vi
utgjuta drickoffer åt henne?"
>4 Mos. 30,7 f.
20. Men Jeremia sade till allt folket, till männen och kvinnorna och
allt folket, som hade givit honom detta svar, han sade:
21. "Förvisso har HERREN kommit ihåg och tänkt på huru I haven tänt
offereld i Juda städer och på. Jerusalems gator, både I själva
och edra fäder, både edra konungar och furstar och folket i
landet.
22. Och HERREN kunde icke längre hava fördrag med eder för edert
onda väsendes skull, och för de styggelsers skull som I
bedreven, utan edert land blev ödelagt oeh ett föremål för
häpnad och förbannelse, så att ingen kunde bo där, såsom vi nu
se.
23. Därför att I tänden offereld och syndaden mot HERREN och icke
villen höra HERRENS röst eller vandra efter hans lag, efter hans
stadgar och vittnesbörd, därför har denna olycka träffat eder,
såsom vi nu se".
24. Och Jeremia sade ytterligare till allt folket och till alla
kvinnorna: "Hören HERRENS ord, I alla av Juda, som ären i
Egyptens land,
25. Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: I och edra hustrur haven
med edrs händer fullgjort vad I taladen med eder mun, när I
saden: 'Förvisso vilja vi fullgöra de löfteni som vi gjorde, att
tända offereld åt himmelens drottning och utgjuta drickoffer åt
henne.' Välan, I mån hålla edra löften och fullgöra edra
löften;
26. men hören då också HERRENS ord, I alla av Juda, som bon i
Egyptens land: Se, jag svär vid mitt stora namn, säger HERREN,
att i hela Egyptens land mitt namn icke mer skall varda nämnt av
någon judisk mans mun, så att han säger: 'Så sant Herren, HERREN
lever.'
27. Ty se, jag skall vaka över dem, till deras olycka, och icke till
deras lycka, och alla män av Juda, som äro i Egyptens land,
skola förgås genom svärd och hunger, till dess att de hava fått
en ände.
>Jer. 31,28.
28. Och allenast några som undkomma svärdet skola få vända tillbaka
från Egyptens land till Juda land, en ringa hop. Och så skola
alla kvarblivna av Juda, som hava kommit till Egyptens land, för
att bo där såsom främlingar, få förnimma vilkens ord det är som
bliver beståndande, mitt eller deras.
29. Och detta skall för eder vara tecknet till att jag skall hemsöka
eder på denna ort, säger HERREN, och I skolen så förnimma att
mina ord om eder förvisso skola bliva beståndande, eder till
olycka:
30. Så säger HERREN: Se, jag skall giva Farao Hofra, konungen i
Egypten i hans fienders hand och i de mäns hand, som stå efter
hans liv, likasom jag har givit Sidkia, Juda konung, i
Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand, hans som var
hans fiende, och som stod efter hans liv."
>Jer. 46,24 f.
Jeremia, 45 Kapitlet
Trösteord till Baruk.
1. Detta är det ord som profeten Jeremia talade till Baruk, Nerias
son, när denne efter Jeremias diktamen tecknade upp dessa tal i
en bok, under Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjärde
regeringsår; han sade:
>Jer. 36,1 f., 32.
2. Så säger HERREN, Israels Gud, om dig, Baruk:
3. Du säger: "Ve mig, ty HERREN har lagt ny sorg till min förra
plåga! Jag är så trött av suckande och finner ingen ro."
>Ps. 6,7.
4. Men så skall du svara honom: Så säger HERREN: Se, vad jag har
byggt upp, det måste jag riva ned, och vad jag har planterat,
det måste jag rycka upp; och detta gäller hela jorden.
5. Och du begär stora ting för dig! Begär icke något sådant; ty
se, jag skall låta olycka komma över all kött, säger HERREN, men
dig skall jag låta vinna ditt liv såsom ett byte, till vilken
ort du än må gå.
>Jer. 21,9. 38,2. 39,18.
Jeremia, 46 Kapitlet
Profetia om Egypten.
1. Detta är vad som kom till profeten Jeremia såsom HERRENS ord om
hednafolken.
2. Om Egypten, angående den egyptiske konungen Farao Nekos här, som
stod invid floden Frat, vid Karkemis, och som blev slagen av
Nebukadressar, konungen i Babel, i Jojakims, Josias sons, Juda
konungs, fjärde regeringsår.
>2 Kon. 24,7. Jes. 19,1 f. Hes. 29,2 f. 30,4 f.
3. Reden till sköld och skärm,
och rycken fram till strid.
4. Spännen för hästarna och bestigen springarna,
och ställen upp eder,
med hjälmarna på.
Gören spjuten blanka,
ikläden eder pansaren.
5. Men varav kommer detta som jag nu ser?
De äro förfärade.
De vika tillbaka;
deras hjältar bliva slagna.
De taga till flykten
utan att vända sig om.
Skräck från alla sidor!
säger HERREN.
6. Ej ens den snabbaste kan flg undan,
ej ens hjälten kan rädda sig.
Norrut, invid floden Frat,
där stappla de och falla.
>Am. 2,14.
7. Vem är denne som stiger upp såsom Nilfloden,
denne vilkens vatten svalla såsom strömmar?
8. Det är Egypten som stiger upp såsom Nilfloden,
och såsom strömmar svalla hans vatten.
Han säger: "Jag vill stiga upp och övertäcka landet;
jag vill fördärva städerna och dem som bo därinne."
>Jes. 8,7 f. Jer. 47,2.
9. Ja, dragen ditupp, I hästar;
stormen fram, I vagnar.
Må hjältarna tåga fram,
etiopier och puteer,
rustade med sköldar,
och ludeer, rustade med bågar,
bågar som de spänna.
10. Ty detta är Herrens; HERREN Sebaots, dag,
en hämndedag, då han skall hamnas på sina motståndare;
nu skall svärdet frossa sig mätt
och dricka sig rusigt av deras blod.
Ty ett slaktoffer vill Herren, HERREN Sebaot, anställa
i nordlandet vid floden Frat.
>Jes. 34,5 f.
11. Drag upp till Gilead och hämta balsam,
du jungfru dotter Egypten.
Men förgäves skaffar du dig läkemedel i mängd;
du kan icke bliva helad.
>Jer. 30,12 f.
12. Folken få höra om din skam,
och av dina klagorop blivar jorden full;
ty den ene hjälten stapplar på den andre,
och de falla båda tillsammans.
13. Detta är det ord som HERREN talade till profeten Jeremia om att
Nebukadressar, konungen i Babel, skulle komma och slå Egyptens
land:
14. Förkumlen i Egypten
och kungören i Migdol,
ja, kungören i Nof,
så ock i Tapanhes,
och sägen: "Träd fram och gör dig redo,
ty svärdet frossar runt omkring dig."
15. Varför äro dina väldige slagna till marken?
De kunde ej hålla stånd, ty HERREN stötte dem bort.
16. Han kom många att stappla,
och så föllo de, den ene över den andre;
de ropade: "Upp, låt oss vända tillbaka till vårt folk
och till vårt fädernesland,
undan det härjande svärdet."
>Jer. 50,16.
17. Ja, man ropar där:
"Farao ar förlorad, Egyptens konung!
Han har förfelat sin tid.
18. Så sant jag lever, säger konungen,
han vilkens namn är HERREN Sebaot,
en skall komma, väldig såsom Tabor ibland bergen,
såsom Karmel vid havet.
>Ps. 24,10. Jer. 48,15.
19. Så reden nu till åt eder, I dottern Egyptens inbyggare,
vad man behöver, när man skall gå i landsflykt.
Ty Nof skall bliva en ödemark
och varda uppbränt, så att ingen kan bo där.
>Hes. 12,3 f.
20. En skön kviga är Egypten;
men en broms kommer farande norrifrån.
>Jes. 7,18.
21. Också de legoknektar hon har i sitt land,
lika gödda kalvar,
ja, också de vända då om och fly allasammans,
de kunna icke hålla stånd.
Ty deras ofärds dag har kommit över dem,
deras hemsökelses tid.
22. Tyst smyger hon undan såsom en krälande orm,
ty med härsmakt draga de fram,
och med yxor komma de över henne,
såsom gällde det att hugga ved.
23. De fälla hennes skog, säger HERREN,
ty ogenomtränglig är den;
talrikare äro de än gräshoppor,
ja, de kunna ej räknas.
24. På skam kommer dottern Egypten;
hon bliver given i nordlandsfolkets hand.
>Jer. 44,30.
25. Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall hemsöka Amon
från No, så ock Farao och Egypten med dess gudar och dess
konungar, ja, både Farao och dem som förlita sig på honom.
>2 Mos. 12,12. Jer. 43,12. Nah. 3,8.
26. Och jag skall giva dem i de mans hand, som stå efter deras liv,
i Nebukadressars, den babyloniske konungens, och i hans tjänares
hand. Men därefter skall landet bliva bebott såsom i forna
dagar, säger HERREN.
>Jer. 48,47. 49,6, 39. Hes. 29,13 f.
27. Så frukta då icke, du min tjänare Jakob,
och var ej förfärad, du Israel;
ty se, jag skall frälsa dig ur det avlägsna landet,
och dina barn ur deras fångenskaps land.
Och Jakob skall få komma tillbaka
och leva i ro och säkerhet,
och ingen skall förskräcka honom.
>Jes. 41,13 f. 43,5. 44,2. Jer. 30,10 f.
28. Ja, frukta icke, du min tjänare Jakob, säger HERREN,
ty jag är med dig.
Och jag skall göra ände på alla de folk
till vilka jag har drivit dig bort;
men på dig vill jag ej alldeles göra ände,
jag vill blott tukta dig med måtta;
ty alldeles ostraffad kan jag ju ej låta dig bliva.
>Jer. 10,24.
Jeremia, 47 Kapitlet
Profetia om filistéerna.
1. Detta är vad som kom till profeten Jeremia såsom HERRENS ord om
filisteerna, förrän Farao hade intagit Gasa.
>Jes. 14,29 f. Hes. 25,15 f. Am. 1,6 f. Sef: 2,5 f. Sak. 9,5 f.
2. Så säger HERREN:
Se, vatten stiga upp norrifrån
och växa till en översvämmande ström;
de översvämma landet och allt vad däri är,
städerna med dem som bo därinne.
Och människorna ropa,
alla landets inbyggare jämra sig
>Jes. 8,7. 28,2. Jer. 46,8.
3. När bullret höres av hans hingstars hovslag,
när hans vagnar dåna,
när hans hjuldon rassla,
då se ej fäderna sig om efter barnen,
så maktlösa stå de
4. inför den dag som kommer
med fordärv över alla filisteer,
med undergång för alla dem som äro kvar
till att försvara Tyrus och Sidon.
Ty HERREN skall fördärva filistéerna,
kvarlevan från Kaftors ö.
>5 Mos. 2,23. Am. 9,7.
5. Skallighet stundar för Gasa,
det är förbi med Askelon,
med kvarlevan i deras dalbygd.
Huru länge skall du rista märken på dig?
>Jer. 16,6.
6. Ack ve! Du HERRENS svärd,
när skall du äntligen få ro,
Drag dig tillbaka i din skida,
vila dig och var stilla.
7. Dock, huru skulle det kunna få ro,
då det är HERRENS bud det utför?
Mot Askelon, mot Kustlandet vid havet,
mot dem har han bestämt det.
Jeremia, 48 Kapitlet
Profetia om Moab.
1. Om Moab.
Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud:
Ve över Nebo, ty det är förstört!
Kirjataim har kommit på skam och är intaget,
fästet har kommit på skam och ligger krossat.
>Hes 25,9 f. Am. 2,1 f.
2. Moabs berömmelse är icke mer.
I Heabon förehar man onda anslag mot det:
"Upp, låt oss utrota det, så att det icke mer är ett folk."
Också du, Madmen, skall förgöras,
svärdet skall följa dig i spåren.
3. Klagorop höras fran Horonaim,
förödelse ooh stort brak.
4. Ja, Moab ligger förstört;
högljutt klaga dess barn.
5. Uppför Halluhots höjd stiger man under gråt,
och på vägen ned till Horonaim
höras ångestfulla klagorop över förstörelsen.
>Jes. 15,5.
6. Flyn, rädden edra liv,
och bliven som torra buskar i öknen.
>Jer. 17,6.
7. Ty därför att du förlitar dig på dina verk
och dina skatter, skall ock du bliva intagen;
och Kemos skall gå bort i fångenskap
och hans präster och furstar med honom.
>4 Mos. 21,29. 1 Kon. 11,7. Jer. 49,3.
8. Och en förhärjare skall komma över var stad,
så att ingen stad skall kunna rädda sig;
dalen skall bliva förstörd och slätten ödelagd,
såsom HERREN har sagt.
9. Given vingar åt Moab,
ty flygande måste han fly bort.
Hans städer skola bliva mark,
och ingen skall bo i dem.
10. Förbannad vare den som försumligt
utför HERRENS verk,
förbannad vare den som dröjer
att bloda sitt svärd.
11. I säkerhet har Moab levat från sin ungdom
och har legat i ro på sin drägg;
han har icke varit tömd ur ett kärl i ett annat,
icke vandrat bort i fångenskap;
därför har hans smak behållit sig,
och hans lukt har ej förvandlats.
>Sef. 1,12.
12. Se, därför skola dagar komma, säger HERREN,
då jag skall sända till honom vintappare,
som skola tappa honom
och tömma hans kärl
och krossa hans krukor.
13. Då skall Moab komma på skam med Kemos,
likasom Israels hus kom på skam med Betel,
som det förlitade sig på.
>1 Kon. 12,28 f.
14. Huru kunnen I säga: "Vi äro hjältar
och tappra män i striden"?
15. Moab skall ändå bliva förstört,
dess städer skola gå upp i rök,
och dess utvalda unga manskap
måste ned till att slaktas;
så säger konungen,
han vilkens namn är HERREN Sebaot.
16. Snart kommer Moabs ofärd,
och hans olycka hastar fram med fart.
17. Ömken honom, I alla som bon omkring honom,
I alla som kännen hans namn.
Sägen: "Huru sönderbruten är icke den starka spiran,
den präktiga staven!"
18. Stig ned från din härlighet och sätt dig på torra marken,
du dottern Dibons folk;
ty Moabs förhärjare drager upp mot dig
och förstör dina fästen.
19. Ställ dig vid vägen och spela omkring dig,
du Aroers folk;
fråga männen som fly och kvinnorna som söka rädda sig,
säg: "Vad har hänt?"
20. Moab har kommit på skam, ja, det är krossat;
jämren eder och ropen
Förkunnen vid Arnon
att Moab är förstört.
21. Domen har kommit över slättlan det, över Holon, Jahas och
Mofaat,
22. över Dibon, Nebo och Bet-Diblataim,
23. över Kirjataim, Bet-Gamul och Bet-Meon,
24. över Keriot och Bosra och över alla andra städer i Moabs land,
vare sig de ligga fjärran eller nära.
25. Avhugget ar Moabs horn, och hans arm är sönderbruten, säger
HERREN.
>Ps. 75,11.
26. Gören honom drucken, ty han har förhävt sig mot HERREN;
ja, må Moab ragla omkull i sina egna spyor
och bliva till åtlöje, också han.
>Jes. 63,6. Jer. 25,15 f., 27.
27. Eller var icke Israel till ett åtlöje för dig?
Blev han då ertappad bland tjuvar,
eftersom du skakar hucudet, så ofta du talar om honom
28. Övergiven edra städer
och byggen bo i klipporna,
I Moabs inbyggare,
och bliven lika duvor
som bygga sina nästen
bortom klyftans gap.
29. Vi hava hört om Moabs högmod,
det övermåttan höga,
om hans stolthet, högmod och högfärd
och hans hjärtas förhävelse.
>Jes. 16,6 f. Sef. 2,8 f.
30. Jag känner, säger HERREN, hans övermod och opålitlighet,
hans lösa tal ooh opålitliga handlingssätt.
31. Därför måste jag jämra mig för Moabs skull;
över hela Moab måste jag klaga.
Över Kir-Heres' män må man sucka.
32. Mer än Jaeser gråter, måste jag gråta över dig,
du Sibmas vinträd,
du vars rankor gingo över havet
och nådde till Jaesers hav;
mitt i din sommar oah din vinbärgning
har ju en förhärjare slagit ned.
33. Glädje och fröjd är nu avbärgad
från de bördiga fälten
och från Moabs land.
På vinet i pressarna har jag gjort slut;
man trampar ej mer vin under skördeskri,
skördeskriet är intet skördeskri mer.
34. Från Hesbons jämmerstaden, ända till Eleale,
ända till Jahas upphäver man rop,
och från Soar ända till Horonaim,
till Eglat-Selisia;
ty också Nimrims vatten
bliva torr ökenmark.
>Jes. 15,4 f.
35. Och jag skall i Moab så göra, säger HERREN,
att ingen mer frambär offer på offerhöjden
och ingen mer tänder offereld åt sin gud.
36. Därför klagar mitt hjärta såsom en flöjt över Moab, ja, mitt
hjärta klagar såsom en flöjt över Kir-Heres' män: vad de hava
kvar av sitt förvärv går ju förlorat.
37. Ty alla huvuden äro skalliga och alla skägg avskurna; på alla
händer äro sårmärken och omkring länderna
säcktyg.
>Jer. 47,5. Hes. 7,18
38. På alla Moabs tak och på dess torg höres allenast dödsklagan, ty
jag har krossat Moab såsom ett värdelöst kärl, säger HERREN.
>Jer. 22,28. Hos. 8,8.
39. Huru förfärad är han icke! I mån jämra eder. Huru vänder icke
Moab ryggen till med blygd! Ja, Moab bliver ett åtlöje och en
skräck för alla dem som bo däromkring.
40. Ty så säger HERREN: Se, en som liknar en örn svävar fram och
breder ut sina vingar över Moab.
>Jer. 49,22.
41. Keriot bliver intaget, bergfästenA bliva erövrade. Och Moabs
hjältars hjärtan bliva på den dagen såsom en kvinnas hjärta, när
hon är barnsnöd.
42. Ja, Moab skall förgöras så att det icke mer är ett folk, ty det
har förhävt sig mot HERREN.
43. Faror, fallgropar och fällor vänta eder, I Moabs inbyggare,
säger HERREN.
>Jes. 24,17 f.
44. Om någon flyr undan faran, så störtar han i fallgropen, och om
han kommer upp ur fallgropen, så fångas han i fällan. Ty jag
skall låta ett hemsökelsens år komma över dem, över Moab, säger
HERREN.
>Am. 5,19.
45. I Hesbons skugga stanna de, det är ute med flyktingarnas kraft.
Ty eld gick Ut från Hesbon,
en låga från Sihons land;
och den förtärde Moabs tinning,
hjässan på stridslarmets söner.
>4 Mos. 21,28 f. 24,17.
46. Ve dig, Moab!
Förlorat är Kemos' folk.
Ty dina söner äro tagna till fånga,
och dina döttrar förda bort i fångenskap.
47. Men i kommande dagar skall jag åter upprätta Moab, säger HERREN.
Så långt om domen över Moab.
>Jer. 46,26. 49,6, 39.
Jeremia, 49 Kapitlet
Profetior om Ammons barn, Edom,
Damaskus, Kedar, Hasors riken och Elam.
1. Om Ammons barn.
Så säger HERREN:
Har Israel nu inga barn,
eller har han ingen arvinge mer?
Eller varför har Malkam tagit arv, efter Gad,
och varför bor hans folk i dess städer?
>1 Kon. 11,5. Hes. 21,28 f. 25,2 f. Am. 1,13 f.
2. Se, därför skola dagar komma, säger HERREN
då jag skall låta höra ett härskri
mot Rabba i Ammons barns land;
och då skall det bliva en öde grushög,
och dess lydstäder skola brännas upp i eld;
och Israel skall då taga arv
efter dem som hava tagit hans arv, säger HERREN.
3. Jämra dig, du Hesbon, ty Ai är förstört;
ropen, I Rabbas döttrar.
Höljen eder i sorgdräkt, klagen,
och gån omkring i gårdarna;
ty Malkam måste vandra bort i fångenskap,
och hans präster och furstar med honom.
>Jer. 48,7.
4. Varför berömmer du dig av dina dalar, av att din dal flödar
över, du avfälliga dotter? Du som förlitar dig på dina skatter
och säger: "Vem skall väl komma åt mig?",
5. se, jag skall låta förskrackelse komma över dig från alla dem
som bo omkring dig, säger Herren, HERREN Sebaot. Och I skolen
varda bortdrivna, var och en åt sitt håll och ingen skall
församla de flyktande.
6. Men därefter skall jag åter upprätta Ammons barn, säger HERREN.
>Jer. 46,26. 48,47.
7. Om Edom.
Så säger HERREN Sebaot:
Finnes då ingen vishet mer i Teman?
Har all rådighet försvunnit ifrån de förståndiga?
Är deras vishet uttömd?
>Jes. 21,11 f. Hes. 25,12 f. Am. 1,11 f. Ob. v.1 f.
8. Flyn, vänden om, gömmen eder djupt nere,
I Dedans inbyggare.
Ty över Esau skall jag låta ofärd komma
på hans hemsökelses tid.
9. När vinbärgare komma över dig,
skola de icke lämna kvar någon efterskörd.
När tjuvar komma om natten,
skola de fördärva så mycket dem lyster.
10. Ty jag skall blotta Esau,
jag skall uppenbara hans gömslen,
och han skall icke lyckas hålla sig dold;
fördärv skall drabba hans barn, hans bröder och grannar,
och han skall icke mer vara till.
11. Bekymra dig ej om dina faderlösa, jag vill behålla deln vid liv;
och må dina änkor förtrösta på mig.
12. Ty så säger HERREN: Se, de som icke hade förskyllt att dricka
kalken, de nödgas att dricka den; skulle då du bliva ostraffad?
Nej, du skall icke bliva ostraffad, utan skall nödgas att dricka
den.
>Jer. 25,29. Klag. 4,21. 1 Petr. 4,17.
13. Ty vid mig själv har jag svurit, säger HERREN, att Bosra skall
bliva ett föremål för häpnad och smälek; det skall förödas och
bliva ett exempel som man nämner, när man förbannar; och alla
dess lydstäder skola bliva ödemarker för evärdlig tid.
14. Ett budskap har jag hört från HERREN,
och en budbärare är utsänd bland folken:
"Församlen eder och kommen emot det,
och stån upp till strid.
15. Ty se, jag skall göra dig ringa bland folken,
föraktad bland människorna.
16. Den förfäran du väckte har bedragit dig,
ja, ditt hjärtas övermod,
där du sitter ibland bergsklyftorna
och håller dig fast högst uppe på höjden.
Om du än byggde ditt näste så högt uppe som örnen,
så skulle jag dock störta dig ned därifrån, säger HERREN.
>Jer. 51,53.
17. Och Edom skall bliva ett föremål för häpnad; alla som gå där
fram skola häpna och vissla vid tanken på alla dess plågor.
>Jer. 19,8. 50,13.
18. Likasom när Sodom och Gomorra med sina grannstäder omstörtades,
säger HERREN, så skall ingen mer bo där och intet människobarn
där vistas.
>1 Mos. 19,24 f. Jer. 50,40.
19. Se, lik ett lejon som drager upp från Jordanbygdens snår och
bryter in på frodiga betesmarker skall jag i ett ögonblick jaga
dem bort därifrån; och den som jag utväljer skall jag sätta till
herde över dem. Ty vem är min like, och vem kan ställa mig till
ansvar? Och vilken är den herde som kan bestå inför mig?
>Job 41,2. Jer. 50,44.
20. Hören därför det råd som HERREN har lagt mot Edom, och de tankar
som han har mot Temans inbyggare: Ja, herdegossarna skola
sannerligen släpas bort; sannerligen, deras betesmark skall
häpna över dem.
21. Vid dånet av deras fall bävar jorden; man skriar så, att ljudet
höres ända borta vid Röda havet.
22. Se, en som liknar en örn lyfter sig och svävar fram och breder
ut sina vingar över Bosra. Och Edoms hjältars hjärtan bliva på
den dagen såsom en kvinnas hjärta, när hon är i barnsnöd.
>Jer. 48,40 f.
23. Om Damaskus.
Hamat och Arpad komma på skam;
ty ett ont budskap få de höra,
och de betagas av ångest.
I havet råder oro;
det kan ej vara stilla.
>Jes. 17,1 f. 57,20. Am. 1,8 f.
24. Damaskus förlorar modet,
det vänder sig om till flykt,
ty skräck har fattat det;
ångest och vånda har gripit det,
lik en barnafoderskas.
25. Varför lät man den icke vara,
den berömda staden,
min glädjes stad?
26. Så måste nu dess unga män
falla på dess gator,
och alla dess stridsmän
förgöras på den dagen,
säger HERREN Sebaot.
>Jer. 50,30 f.
27. Och jag skall tända eld
på Damaskus' murar,
och elden skall förtära
Ben-Hadads palatser.
28. Om Kedar och Hasors riken, som blevo slagna av Nebukadressar,
konungen i Babel.
Så säger HERREN:
Upp, ja, dragen åstad upp mot Kedar,
och fördärven Österlandets söner.
>Jes. 21,13 f.
29. Deras hyddor och deras hjordar må man taga,
deras tält och allt deras bohag
och deras kameler må föras bort ifrån dem
och man må ropa över dem; "Skräck från alla sidor!"
>Jer. 6,25. 46,5.
30. Flyn, ja, flykten med hast,
gömmen eder djupt nere, I Hasors inbyggare, säger HERREN,
ty Nebukadressar, konungen i Babel,
har lagt råd mot eder
och tänkt ut mot eder ett anslag.
31. Upp, säger HERREN, ja, dragen ditupp
mot ett fredligt folk, som bor där i trygghet,
utan både portar och bommar,
i sin avskilda boning.
>4 Mos. 23,9. Dom. 18,7.
32. Deras kameler skola bliva edert byte,
och deras myckna boskap skall bliva edert rov;
och jag skall förströ dem åt alla väderstreck,
männen med det kantklippta håret
och från alla sidor skall jag låta ofärd
komma över dem, säger HERREN.
>Jer. 9,25 f.
33. Och Hasor skall bliva en boning för schakaler
en ödemark till evärdlig tid;
ingen skall mer bo där
och intet människobarn där vistas.
34. Detta är vad som kom till profeten Jeremia såsom HERRENS ord om
Elam, i begynnelsen av Sidkias, Juda konungs, regering; han
sade:
>Jes. 21,2. Jer. 25,25.
35. Så säger HERREN Sebaot: Se, jag skall bryta sönder Elams båge,
deras yppersta makt.
36. Och från himmelens fyra ändar skall jag låta fyra vindar komma
mot Elam, och skall förströ dess folk åt alla dessa väderstreck;
och intet folk skall finnas, dit icke de fördrivna ifrån Elam
skola komma.
37. Och jag skall göra elamiterna förfärade för sina fiender och för
dem som stå efter deras liv, och jag skall låta olycka komma
över dem, min vredes glöd, säger HERREN. Jag skall sända
svärdet efter dem, till dess att jag har gjort ände på dem.
38. Och jag skall sätta upp min tron i Elam och förgöra där både
konung och furstar, säger HERREN.
39. Men i kommande dagar skall jag åter upprätta Elam, säger HERREN.
>Jer. 48,47.
Jeremia, 50 Kapitlet
Profetia om Babel.
1. Detta är det ord som HERREN talade om Babel, om kaldeernas land,
genom profeten Jeremia.
>Jes. 13,1 f.
2. Förkunnen detta bland folken och kungören det, och resen upp ett
baner; kungören det, döljen det icke. Sägen: Babel är intaget,
Bel har kommit på skam, Merodak är krossad, ja, dess avgudar
hava kommit på skam, dess eländiga avgudar äro krossade.
3. Ty ett folk drager upp mot det norrifrån, som skall göra dess
land till en ödemark, så att ingen kan bo däri; både människor
och djur skola fly bort.
>Jer. 9,10.
4. I de dagarna och på den tiden, säger HERREN, skola Israels barn
komma vandrande tillsammans med Juda barn; under gråt skola de
gå åstad och söks HERREN, sin Gud.
>Jer. 3,18, 21. 31,9.
5. De skola fråga efter Sion; hitåt skola deras ansikten vara
vända: "Kommen! Må man nu hålla fast vid HERREN i ett evigt
förbund, som aldrig varder förgätet."
6. En vilsekommen hjord var mitt folk. Deras herdar hade fört dem
vilse ooh läto dem irra omkring på bergen. Så strövade de från
berg till höjd och glömde sin rätta lägerplats.
7. Alla som träffade på dem åto upp dem, och deras ovänner sade:
"Vi ådraga oss ingen skuld därmed." Så skedde, därför att de
hade syndat mot HERREN, rättfärdighetens boning, mot HERREN,
deras fäders hopp.
>Jer. 2,3. 40,3.
8. Flyn ut ur Babel, dragen bort ifrån kaldeernas land, och bliven
lika bockar som hasta framför hjorden.
>Jes. 48,20. Jer. 51,6, 45. Upp. 18,4.
9. Ty se, jag skall uppväcka från nordlandet en hop av stora folk
och föra dem upp mot Babel, och de skola rusta sig till strid
mot det; från det hållet skall det bliva intaget. Deras pilar
skola vara såsom en lyckosam hjältes, som icke vänder tillbaka
utan seger.
10. Och Kaldeen skall lämnas till plundring; dess plundrare skola
alla få nog, säger HERREN.
11. Ja, om I än glädjens och fröjden eder, I som skövlen min
arvedel, om I än hoppen såsom kvigor på tröskplatsen och frusten
såsom hingstar
12. eder moder skall dock komma storligen på skam; hon som har fött
eder skall få blygas. Se, bland folken skall hon bliva den
yttersta -- en öken, ett torrt land och en hedmark!
13. För HERRENS förtörnelses skull måste det ligga obebott och
alltigenom vara en ödemark. Alla som gå fram vid Babel skola
häpna och vissla vid tanken på alla dess plågor.
>Jer. 25,12. 49,17.
14. Rusten eder till strid mot Babel från alla sidor, I som spännen
båge; skjuten på henne, sparen icke på pilarna; ty mot HERREN
har hon syndat.
15. Höjen segerrop över henne på alla sidor: "Hon har måst giva sig;
fallna äro hennes stödjepelare, nedrivna hennes murar!" Detta är
ju HERRENS hämnd, så hämnens då på henne. Såsom hon har gjort,
så mån I göra mot henne.
>Ps. 137,8. Upp. 18,2, 6.
16. Utroten ur Babel både dem som så och dem som i skördens tid föra
lien. Undan det härjande svärdet må envar nu vända om till sitt
folk och envar fly hem till sitt land.
17. Israel var ett vilsekommet får som jagades av lejon. Först åts
det upp av konungen i Assyrien, och sist har Nebuk adressar, ko
nungen i Babel, gnagt dess ben.
>2 Kon. 17,5 f. 25,1 f.
18. Därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall
hemsöka konungen i Babel och hans land, likasom jag har hemsökt
konungen i Assyrien.
19. Och jag skall föra Israel tillbaka till hans betesmarker, och
han skall få gå bet på Karmel och i Basan; och på Efraims berg
och i Gilead skall han få äta sig mätt.
>Jer. 29,10. Dan. 9,2. Mik. 7,14.
20. I de dagarna och på den tider säger HERREN, skall man söka efter
Israels missgärning, och den skall icke mer vara till, och efter
Juda synder, och de skola icke mer bliva funna; ty jag skall
förlåta dem som jag låter leva kvar.
>Dan. 9,24.
21. Drag ut mot Merataims[1] land och mot inbyggarna i
Pekod[1]. Förfölj dem och döda dem och giv dem till spillo,
säger HERREN, och gör i alla stycken såsom jag har befallt dig.
22. Krigsrop höras i landet, och stort brak.
23. Huru sönderbruten och krossad är den icke, den hammare som slog
hela jorden! Huru har icke Babel blivit tiil häpnad bland
folken!
>Jer. 51,20.
24. Jag lade ut en snara för dig, och så blev du fångad, Babel,
förrän du visste därav; du blev ertappad och gripen, ty det var
med HERREN som du hade givit dig i strid.
25. HERREN öppnade sin rustkammare och tog fram sin vredes vapen. Ty
ett verk hade Herren, HERREN Sebaot, att utföra i kaldeernas
land.
26. Ja, kommen över det från alla sidor, öppnen dess förrådskammare,
kasten i en hög vad dar finnes, såsom man gör med säd, och given
det till spillo; låten intet därav bliva kvar.
27. Nedgören alla dess tjurar, fören dem ned till att slaktas. Ve
dem, ty deras dag har kommit, deras hemsökelses tid!
28. Hör huru de fly och söka rädda sig ur Babels land, för att i
Sion förkunna HERRENS, vår Guds, hämnd, hämnden för hans tempel.
>Jer. 51,11.
29. Båden upp mot Babel folk i mängd, allt vad bågskyttar heter;
lägren eder runt omkring det, låten ingen undkomma. Vedergällen
det efter dess gärningar; gören mot det alldeles såsom det
självt har gjort. Ty mot HERREN har det handlat övermodigt, mot
Israels Helige.
30. Därför skola dess unga man falla på dess gator, och alla dess
stridsmän skola förgöras på den dagen, säger HERREN.
>Jer. 49,26.
31. Se, jag skall vända mig mot dig, du övermodige, säger Herren,
HERREN Sebaot, ty din dag har kommit, den tid då jag vill
hemsöka dig.
32. Då skall den övermodige stappla och falla, och ingen skall kunna
upprätta honom. Och jag skall tända eld på hans städer, och
elden skall förtära allt omkring honom.
33. Så säger HERREN Sebaot: Förtryckta äro Israels barn, och Juda
oarn jämte dem. Alla de som hava fart dem i fångenskap hålla dem
fast och vilja icke släppa dem.
34. Men deras förlossare är stark; HERREN Sebaot ar hans namn. Han
skall förvisso utföras deras sak, så att han skaffar ro åt
jorden -- men oro åt Babels invånare.
>Jes. 14,7.
35. Svärd komme över kaldeerna, säger HERREN, över Babels invånare,
över dess furstar och dess visa män!
36. Svärd komme över lögnprofeterna, så att de stå där såsom dårar!
Svärd komme över dess hjältar, så att de bliva förfärade!
37. Svärd komme över dess hästar och vagnar och över allt främmande
folk därinne, så att de bliva såsom kvinnor! Svärd komme over
dess skatter, så att de bliva tagna såsom byte!
38. Torka komme över dess vatten, så att de bliva uttorkade! Ty det
är ett belatenas land, och skräckgudar dyrka de såsom vanvettiga
människor.
39. Därför skola nu schakaler bo där tillsammans med andra ökendjur,
och strutsar skola där få sin boning. Aldrig mer skall det bliva
bebyggt, från släkte till släkte skall det vara
obebott.
>Jes. 13,19 f. 34,14 f.
40. Likasom när Sodom och Gomorra med sina grannstäder omstörtades
av Gud, säger HERREN, så skall ingen mer bo där och intet
människobarn där vistas.
>Jer. 49,18.
41. Se, ett folk kommer norrifrån; ett stort folk och många konungar
resa sig och komma från jordens yttersta ända.
>Jes. 13,17 f. Jer. 6,22 f.
42. De föra båge och lans, de äro grymma och utan förbarmande. Dånet
av dem är såsom havets brus, och på sina hästar rida de fram,
rustade såsom kämpar till strid, mot dig, du dotter Babel.
43. När konungen i Babel hör ryktet om dem, sjunka hans händer ned;
ängslan griper honom, ångest lik en barnaföderskas.
44. Se, lik ett lejon som drager upp från Jordanbygdens snår och
bryter in på frodiga betesmarker skall jag i ett ögonblick jaga
dem bort därifrån; och den som jag utväljer skall jag sätta till
herde över dem. Ty vem är min like, och vem kan ställa mig till
ansvar? Och vilken är den herde som kan bestå inför mig?
>Jer. 49,19 f.
45. Hören därför det råd som HERREN har lagt mot Babel, och de
tankar som han har mot kaldeernas land: Ja, herdegossarna skola
sannerligen släpas bort; sannerligen, deras betesmark skall
häpna över dem.
46. När man ropar: "Babel är intaget", då bävar jorden, och ett
skriande höres bland folken.
[1] Merataim, "tvefaldig gensträvighet", och Pekod, "hemsökelse",
här namn på Kaldeen.
Jeremia, 51 Kapitlet
Fortsättning på profetian om Babel.
1. Så säger HERREN: Se, jag skall uppväcka mot Babel oah mot
Leb-Kamais[1] inbyggare fördärvares ande.
2. Och jag skall sända främlingar mot Babel, och de skola kasta det
med kastskovlar och ödelägga dess land. Ja, från alla sidor
skola de komma emot det på olyckans dag.
3. Skyttar skola spänna sina bågar mot dem som där spänna båge, och
mot dem som där yvas i pansar Skonen icke dess unga män, given
hela dess här till spillo.
4. Dödsslagna män skola då falla i kaldeernas land och genomborrade
man på dess gator.
5. Ty Israel och Juda äro icke änkor som hava blivit övergivna av
sin Gud, av HERREN Sebaot, därför att deras land var fullt av
skuld mot Israels Helige.
6. Flyn ut ur Babel; må var och en söka rädda sitt liv, så att I
icke förgås genom dess missgärning. Ty detta är för HERREN en
hämndens tid, då han vill vedergälla det vad det har gjort.
>Jes. 34,8. 63,4. Jer. 50,8. Upp. 18,4, 6.
7. Babel var i HERRENS hand en gyllene kalk som gjorde hela jorden
drucken. Av dess vin drucko folken, och så blevo folken såsom
vanvettiga.
>Ps. 75,9. Jer. 25,15. Hab. 2,15 f.
8. Men plötsligt är nu Babel fallet och krossat. Jämren eder över
henne, hämten balsam för hennes plåga, om hon till äventyrs kan
helas.
>JeB. 21,9. Jer. 46,11. Upp. 14,8. 18,2.
9. "Ja, vi hava sökt hela Babel, men hon har icke kunnat helas; låt
oss lämna henne och gå var och en till sitt land. Ty hennes
straffdom räcker upp till himmelen och når allt upp till
skyarna.
10. HERREN har låtit vår rätt gå fram; kom, låt oss förtälja i Sion
HERRENS, vår Guds, verk."
11. Vässen pilarna, fatten sköldarna HERREN har uppväckt de mediska
konungarnas ande; ty hans tankar äro vända mot Babel till att
fördärva det. Ja, HERRENS hämnd är här, hämnden för hans tempel.
>Jer. 50,28.
12. Resen upp ett baner mot Babels murar, hållen sträng vakt,
ställen ut väktare, laggen bakhåll; ty HERREN har fattat sitt
beslut, och han gör vad han har talat mot Babels invånare.
13. Du som bor vid stora vatten och är så rik på skatter, din ände
har nu kommit, din vinningslystnads mått är fyllt.
>Upp. 17,1.
14. HERREN Sebaot har svurit vid sig själv: sannerligen, om jag än
har uppfyllt dig med människor så talrika som gräshoppor, så
skall man dock få upphäva skördeskri över dig.
15. Han har gjort jorden genom sin kraft,
han har berett jordens krets genom sin vishet,
och genom sitt förstånd har han utspänt himmelen.
>Jer. 10,12 f.
16. När han vill låta höra sin röst,
då brusa himmelens vatten,
då låter han regnskyar stiga upp från jordens ända;
han låter ljungeldar komma med regn
och för vinden ut ur dess förvaringsrum.
17. Såsom dårar stå då alla människor där och begripa intet;
guldsmederna komma då alla på skam med sina beläten,
ty deras gjutna beläten äro lögn,
och ingen ande är i dem.
18. De äro fåfänglighet, en tillverkning att le åt;
när hemsökelsen kommer över dem, måste de förgås.
19. Men sådan är icke han som är Jakobs del;
nej, det är han som har skapat allt,
och särskilt sin arvedels stam.
HERREN Sebaot är hans namn.
20. Du var min hammare, mitt stridsvapen;
med dig krossade jag folk, med dig fördärvade jag riken.
>Jer. 50,28.
21. Med dig krossade jag häst och ryttare;
med dig krossade jag vagn och körsven.
22. Med dig krossade jag man och kvinna;
med dig krossade jag gammal och ung;
med dig krossade jag yngling och jungfru.
23. Med dig krossade jag herden och hans hjord;
med dig krossade jag åkermannen och hans oxpar;
med dig krossade jag ståthållare och landshövding.
24. Men nu skall jag vedergälla Babel och alla Kaldeens inbyggare
allt det onda som de hava förövat mot Sion, inför edra ögon,
säger HERREN.
25. Se, jag skall vända mig mot dig, du fördärvets berg, säger
HERREN, du som fördärvade hela jorden; och jag skall uträcka min
hand mot dig och vältra dig ned från klipporna och göra dig till
ett förbränt berg,
26. så att man icke av dig skall kunna taga vare sig hörnsten eller
Krundsten, utan du skall bliva en ödemark för evärdlig tid,
säger HERREN.
27. Resen upp ett baner på jorden, stöten i basun ibland folken,
invigen folk till strid mot det, båden upp mot det riken, både
Ararats, Minnis och Askenas', tillsätten hövdingar mot det,
dragen ditupp med hästar som likna borstiga gräshoppor.
28. Invigen folk till strid mot det: Mediens konungar, dess
ståthållare och alla dess landshövdingar, och hela det land som
lyder under deras välde.
29. Då darrar jorden och bävar, ty nu fullbordas vad HERREN tänkte
mot Babel: att han ville göra Babels land till en ödemark, där
ingen skulle bo.
30. Babels hjältar upphöra att strida, de sitta stilla i sina
fästen; deras styrka har försvunnit, de hava blivit såsom
kvinnor. Man har tänt eld på dess boningar; dess bommar äro
sönderbrutna.
>Jer. 50,37.
31. Löparna löpa mot varandra, den ene budbäraren korsar den andres
väg, med bud till konungen i Babel om att hela hans stad år
intagen,
32. att vadställena äro besatta och dammarna förbrända i eld och
krigsmännen gripna av skräck.
33. Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Dottern Babel är såsom
en tröskplats, när man just har trampat till den; ännu en liten
tid, och skördetiden kommer för henne.
34. Uppätit mig och förgjort mig har han, Nebukadressar, konungen i
Babel. Han har gjort mig till ett tomt kärl; lik en drake har
han uppslukat mig, han har fyllt sin buk med mina läckerheter
och drivit mig bort.
35. "Den orätt mig har skett och det som har vederfarits mitt kött,
det komme över Babel", så må Sions invånare säga; och "Mitt blod
komme över Kaldeens inbyggare", så må JerusaIem säga.
36. Därför säger HERREN så:
Se, jag skall utföra din sak
och utkräva din hämnd.
Jag skall låta dess hav sina bort
och dess brunn uttorka,
37. och Babel skall bliva en stenhop,
en boning för schakaler,
ett föremål för häpnad och begabberi,
så att ingen kan bo dar.
38. Alla ryta de nu såsom lejon;
de skria såsom lejonungar.
39. Men när de äro som mest upptända,
skall jag tillreda åt dem ett gästabud;
jag skall göra dem druckna,
så att de jubla.
Så skola de somna in i en evig sömn,
ur vilken de aldrig skola uppvakna,
säger HERREN.
40. Jag skall föra dem ned till att slaktas såsom lamm,
likasom vädurar och bockar.
41. Huru har icke Sesak[2] blivit intaget
och hon som var hela jordens berömmelse erövrad!
Huru har icke Babel blivit ett föremål
för häpnad bland folken!
>Jer. 25,26.
42. Havet steg upp över Babel;
av dess brusande böljor blev det övertäckt.
43. Så blev av dess städer en ödemark,
ett torrt land och en hedmark,
ett land där ingen bor,
och där intet människobarn går fram.
44. Ja, jag skall hemsöka Bel i Babel
och taga ut ur hans gap vad han har slukat;
och folken skola icke mer strömma till honom.
Babels murar skola ock falla.
>Jer. 50,2.
45. Dragen ut därifrån, mitt folk; må var och en söka rädda sitt liv
undan HERRENS vredes glöd.
46. Varen icke försagda i edra hjärtan, och frukten icke för de
olycksbud som höras i landet, om än ett olycksbud kommer det ena
året och sedan nästa år ett nytt olycksbud, och om än våld råder
på jorden och härskare står mot härskare.
47. Se, darför skola dagar komma, då jag skall hemsöka Babels
beläten, ooh då hela dess land skall stå med skam och alla skola
falla slagna därinne.
48. Då skola himmel och jord jubla över Babel, de och allt vad i dem
är, då nu förhärjarna komma över det norrifrån, säger HERREN.
>Upp. 18,20.
49. Ja, I slagna av Israel, också Babel måste falla, likasom för
Babel människor föllo dagna över hela jorden.
50. I som haven lyckats rädda eder undan svärdet, gån åstad, stannen
icke. Kommen ihåg HERREN, i fjärran land, och tänken på
Jerusalem.
>Ps. 137,5 f.
51. Vi stå här med skam, ja vi måste höra smädelse; blygsel höljer
vårt ansikte, ty främlingar hava kastat sig över vad heligt som
fanns i HERRENS hus.
52. Se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då jag skall hemsöka
dess beläten, och då slagna män skola jämra sig i hela dess
land.
53. Om Babel än stege upp till himmelen, och om det gjorde sin
befästning än så hög och stark så skulle dock förhärjare ifrån
mig komma över det, säger HERREN.
>Jes. 14,13 f.
54. Klagorop höras från Babel, och stort brak från kaldeernas land.
55. Ty HERREN förhärjar Babel och gör slut på det stora larmet
därinne. Och deras böljor brusa såsom stora vatten; dånet av dem
ljuder högt.
56. Ty över det, över Babel, kommer en förhärjare, och dess hjältar
tagas till fånga, deras bågar brytas sönder. Se, HERREN är en
vedergällningensssss Glud; han lönar tillfullo.
>Ps. 94,1.
57. Ja, jag skall göra dess furstar druckna, så ock dess visa män,
dess ståthållare, dess landshövdingar och dess hjältar, och de
skola somna in i en evig sömn, ur vilken de aldrig skola
uppvakna, säger konungen, han vilkens namn är HERREN Sebaot.
58. Så säger HERREN Sebaot:
Det vida Babels murar
skola i grund omstörtas,
och dess höga portar
skola brännas upp i eld.
Så möda sig folken
för det som skall bliva till intet,
och folkslagen arbeta sig trötta
för det som skall förbrännas av elden.
>Hab. 2,13.
59. Detta är vad profeten Jeremia bjöd Seraja, son till Neria, son
till Mahasejat när denne begav sig till Babel med Sidkia, Juda
konung, i hans fjärde regeringsår. Seraja var nämligen den som
hade bestyret med lägerplatserna.
60. Och Jeremia tecknade i en och samma bok upp alla de olyckor som
skulle komma över Babel, allt detta som nu är skrivet om Babel.
61. Jeremia sade till Seraja: "När du kommer till Babel, så se till,
att du läser upp allt detta.
62. Och du skall säga: 'HERRE, du har själv talat om denna ort att
du vill fördärva den, så att ingen mer skall bo där, varken
någon människa eller något djur; ty den skall vara en ödemark
för evärdlig tid.'
63. Och när du har läst upp boken till slut, så bind en sten vid den
och kasta den ut i Frat,
>Upp. 18,21.
64. och säg: 'På detta sätt skall Babel sjunka ned och icke mer
komma upp, för den olyckas skull som jag skall låta komma över
det, mitt under deras ävlan.'"
Så långt Jeremias ord.
[1] Se Leb-Kamai i Ordförkl.
[2] Se Sesak i Ordförkl.
Jeremia, 52 Kapitlet
Sidkia konung i Juda. Jerusalems
förstöring genom Nebukadressar och Juda
rikes undergång. Jojakins benådning.
1. Sidkia var tjuguett år gammal, när han blev konung, och han
regerade elva år i Jerusalem. Hans moder hette Hamital, Jeremias
dotter, från Libna.
>2 Kon. 24,18 f. 2 Krön. 36,11 f. Jer. 37,1 f.
2. Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon, alldeles såsom Jojakim
hade gjort.
3. Ty på grund av HERRENS vrede skedde vad som skedde med Jerusalem
och Juda, till dess att han kastade dem bort ifrån sitt ansikte.
Och Sidkia avföll från konungen i Babel.
4. Då, i hans nionde regeringsår, i tionde månaden, på tionde dagen
i månaden, kom Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin här
till Jerusalem, och de belägrade det; och de byggde en
belägringsmur runt omkring det.
>2 Kon. 25,1 f. Jer. 39,1 f.
5. Så blev staden belägrad och förblev så ända till konung Sidkias
elfte regeringsår.
6. Men i fjärde månaden, på nionde dagen i månaden, var
hungersnöden så stor i staden, att mängden av folket icke hade
något att äta.
7. Och staden stormades, och allt krigsfolket flydde och drog ut ur
staden om natten genom porten mellan de båda murarna (den port
som ledde till den kungliga trädgården), medan kaldeerna lågo
runt omkring staden; och de togo vägen åt Hedmarken till.
8. Men kaldeernas här förföljde konungen, och de hunno upp Sidkia
på Jerikos hedmarker, sedan hela hans här hade övergivit honom
och skingrat sig.
9. Och de grepo konungen och förde honom till den babyloniske
konungen i Ribla i Hamats land; där höll denne rannsakning och
dom med honom.
10. Och konungen i Babel lät slakta Sidkias barn inför hans ögon;
därjämte lät han ock slakta alla Juda furstar i Ribla.
11. Och på Sidkia själv lät han sticka ut ögonen och lät fängsla
honom med kopparfjättrar. Och konungen i Babel förde honom
därefter till Babel och lät honom sitta i fängelsehuset ända
till hans dödsdag.
12. I femte månaden, på tionde dagen i månaden, detta i den
babyloniske konungen Nebukadressars nittonde regeringsår, kom
Nebusaradan, översten för drabanterna; denne var den babyloniske
konungens förtroendeman vid Jerusalem.
13. Han brände upp HERRENS hus och konungshuset; ja, alla hus i
Jerusalem, i synnerhet alla de förnämas hus, brände han upp i
eld.
14. Och alla murar runt omkring Jerusalem brötos ned av hela den här
av kaldeer, som översten för drabanterna hade med sig.
15. Och en del av de ringaste bland folket och den övriga återstoden
av folket, dem som voro kvar i staden, och de överlöpare som
hade gått över till konungen i Babel, så ock det hantverksfolk
som fanns kvar, dem förde Nebusaradan, översten för drabanterna,
bort i fångenskap.
16. Men av de ringaste i landet lämnade Nebusaradan, översten för
drabanterna, några kvar till vingårdsmän ooh åkermän.
17. Kopparpelarna i HERRENS hus, bäckenställen och kopparhavet i
HERRENS hus slogo kaldeerna sönder och förde all kopparen till
Babel.
>Jer. 27,19 f.
18. Och askkärlen, skovlarna, knivarna, de båda slagen av skålar och
alla kopparkärl som hade begagnats vid gudstjänsten togo de
bort.
19. Likaledes tog översten för drabanterna bort faten, fyrfaten,
offerskålarna, askkärlen, ljusstakarna, de andra skålarna och
bägarna, allt vad som var av rent guld eller av rent silver.
20. Vad angår de två pelarna, havet som var allenast ett, och de
tolv kopparoxarna under bäckenställen, som konung Salomo hade
låtit göra till HERRENS hus, så kunde kopparen i alla dessa
föremål icke vägas.
>1 Kon. 7,15 f., 23 f. 2 Krön. 3,15.
21. Och vad pelarna angår, så var den ena pelaren aderton alnar hög,
och en tolv alnar lång tråd mätte dess omfång, och den var fyra
finger tjock ooh ihålig.
22. Och ovanpå den var ett pelarhuvud av koppar; och detta ena
pelarhuvud var fem alnar högt, och ett nätverk och granatäpplen
funnos på pelarhuvudet runt omkring, alltsammans av koppar. Och
likadant var det på den andra pelaren med fina granatäpplen.
23. Och granatäpplena voro nittiosex utåt; men tillsammans voro
granat äpplena på nätverket runt omkring ett hundra.
24. Och översten för drabanterna tog översteprästen Seraja jämte
Sefanja prästen näst under honom, så ock de tre som höllo vakt
vid tröskeln,
25. och från staden tog han en hovman, den som var anförare för
krigsfolket, och sju av konungens närmaste män, som påträffades
i staden, så ock härhövitsmannens sekreterare, som plägade
utskriva folket i landet till krigstjänst, och sextio andra män
av landets folk, som påträffades i staden --
26. dessa tog Nebusaradan, översten för drabanterna, ooh förde dem
till den babyloniske konungen i Ribla.
27. Och konungen i Babel lät avliva dem där, i Ribla i Hamats land.
Så blev Juda bortfört från sitt land.
28. Detta är antalet av dem som Nebukadressar förde bort: i det
sjunde året tre tusen tjugutre judar,
29. och i Nebukadressars adertonde: regeringsår åtta hundra
trettiotvå personer från Jerusalem.
30. Men i Nebukadressars tjugutredje regeringsår bortförde
Nebusaradan, översten för drabanterna, av judarna sju hundra
fyrtiofem personer. Hela antalet utgjorde fyra tusen sex hundra
personer.
31. Men i det trettiosjunde året sedan Jojakin, Juda konung, hade
blivit bortförd i fångenskap, i tolfte månaden, på tjugufemte
dagen i månaden, tog Evil-Merodak, konungen i Babel -- samma år
han blev konung -- Jojakin, Juda konung, till nåder och förde
honom ut ur fängelset.
32. Och han talade vänligt med honom och gav honom översta platsen
bland de konungar som voro hos honom i Babel.
33. Han fick lägga av sin fångdräkt och beständigt äta vid hans
bord, så länge han levde.
34. Och ett standigt underhåll gavs honom från konungen i Babel,
visst för var dag, ända till hans dödsdag, så länge han levde.
|